Jag har följande erfarenheter av oliak spelarantal:
En spelare: Extremt beroende av spelaren. Om spelledaren och spelaren är samspelta och känner varandra väl kan det här bli en höjdare, annars kan det krascha och brinna. Funkar bäst när spelaren har ett eget mål att engagera sig i. Vanligt äventyrsspelande funkar dåligt.
Två spelare: Om spelarna är en dynamisk duo funkar det här. Annars kan det bli lite svårt att få igång någon action. Ur spelarnas perspektiv är den här konstellationen väldigt bra för att skapa närhet mellan rollpersonerna, vilka ofta blir hårdare bundna till varandra än de brukar bli i grupper med flera rollpersoner.
Tre spelare: Det jag helst vill ha när jag inte har full koll på spelarna och deras motivationer. Här kan man få lite mer händelser inom gruppen, samtidigt som spelledaren har lätt att hålla koll på alla deltagare. För traditionellt prestationsspelande är den här gruppen full fungerande, samtidigt som den är liten nog att ge varje spelare tid i rampljuset.
Fyra spelare: Krigare, tjuv, magiker och präst. Eller något sådant. Här har man för det mesta en stabil grupp som fungerar ungefär som en trepersonsgrupp, med lite mer fokus på problemlösning och lite mindre individuell tid i spotlighten. Även detta är en enkel grupp att spelleda.
Fem och flera spelare: Nu börjar det bli rörigt. När man är så här många blir det lätt problem med karaktärsutvecklingen, eftersom det är en begränsad mängd tid som måste delas upp mellan spelarna. Om gruppen inte är så intresserad av detta kan denna modell fungera, annars undviker jag allt för högt antal spelare.
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag föredrar tre spelare, möjligen två eller en om förutsättningarna är lämpliga (spelare som jag känner väl och som är motiverade). Fyra fungerar också, medan högre antal än detta mest passar i spel utan mycket fokus på karaktärernas individuella personlighet. Som spelare föredrar jag att spela i mindre grupper jag känner väl, även om ajg inte har något problem med stora grupper heller.