Nekromanti Hur mår du egentligen?

[Storuggla]

Jag hatar hitpoints. Sådär, nu har jag sagt det. Hatar, hatar, hatar. Varför? Jo, för att det blir sp himla trist att få stryk med dem. Varje gpng jag spelar eller spelleder ett spel där man nyttjar KåPe, HåPe och allt vad det nu heter så känns det som jag spelar något sunkigt spel på xbox, där man har staplar som visar hur mycket stryk man tål och har kvar. Hela skademomentet blir en matetmatisk ekvation som säkert är tokspännande för matematikmasturbatorerna men för mig blir det bara Dead or Alive utan de fladdrande kjolarna.
Så vad ska jag göra då? Ska jag bara lira spel utan HåPe nu tror ni? Nä. För jag gillar spelen men inte beskrivningen av skador i siffror vilket får mig lika exalterad som ett parti bingo – "Sju KåPe i skada." "Död!" "Grattis, du vinner en kaffekvarn.".

Jag ska göra som det föreslås i Unknown Armies. Jag ska skita i att säga hur mycket spelna får i skada. Det ska jag hålla reda på bakom min spelledarskärm och bara beskriva skadorna. Vilket låter roligast liskom, "sju kåpe i benet" eller "järnröret drämmer till dig på smalbenet och smärtan strålar upp genom din kropp. Du faller till marken och du tror att något kanske är brutet.". "Hur mår du?" "Tre KP kvar, nemas problemas." eller "Hur mår du?" "Mitt ben gör ont som faaan, jag kanske har brutit något." Okej, orättvis jämnförelse kanske men just nu är jag inte intresserad av fair play gentemot Hit Points, för jag är trött på dem.

Gör som jag, glöm skadorna från spelarna!


Storuggla, owowowoMYHITPOINTS!

 

[Krille]

"Vilket låter roligast liskom, "sju kåpe i benet" eller "järnröret drämmer till dig på smalbenet och smärtan strålar upp genom din kropp. Du faller till marken och du tror att något kanske är brutet.". "Hur mår du?" "Tre KP kvar, nemas problemas." eller "Hur mår du?" "Mitt ben gör ont som faaan, jag kanske har brutit något." Okej, orättvis jämnförelse kanske men just nu är jag inte intresserad av fair play gentemot Hit Points, för jag är trött på dem."

Särskilt orättvis är den inte. Senast jag tänkte samma tanke så resulterade det i skadesystemet i Västmark. Och vet du vad? Det funkar precis som ditt andra exempel:

"Hur mår du?"
"AAAAAARRRGGGHHH!!!"*

Det festliga är att spelarna kan ändå bokföra sina skador själva, och de vet ändå inte om nästa träff dödar dem. Systemet talar nämligen inte om hur mycket du tål, eller hur mycket du har kvar, utan kort och gott hur dåligt du mår.

---

Som extra bonus: Dead or Alive med de fladdrande kjorlarna och utan hit points. Eller om man så vill, Mortal Kombo!

* Översätts till "Fanjävlarihelvete, normandjäveln har mosat mitt ben så att jag inte kan stå upp, och även om jag kunde stå upp så skulle jag ha -10 på alla handlingar på en skala 1-8!!!"

 

[L337]

Ärligt talat, jag har faktiskt också funderat endel åt det hållet. Dock är inte kp alltid kasst men visst, jag gillar nog personligen lätt skada, allvarlig skada osv. system bättre.

 

[Storuggla]

"Ärligt talat, jag har faktiskt också funderat endel åt det hållet. Dock är inte kp alltid kasst men visst, jag gillar nog personligen lätt skada, allvarlig skada osv. system bättre. "

Jag är inte säker på det jag. Lätt skada, alvarlig skada osv osv är ju bara andra ord för "sju KåPe" och "femton HåPe"? Det ger ju mer elle rmindre samma resultat, spelaren vet precis hur mycket mer stryk han tål i fajten, tre lätta och en svår skada till som exempel. Jag skulle behålla vad den speltekniska skadan hette – vare sig nio KåPe eller Svår Skada – och bara beskriva smärtan. Låta spelaren sväva i ovisshet och så.
Visst, om spelaren vet att en Lätt Skada ger -4 på alla slag och spelledaren hasplar ur sig "Järnröret träffar dig på underarmen och du tappar kniven, det kommer vara ett jävulusiskt blåmärke där i morgon... och du har minus fyra på allt du gör" så blir det ju pannkaka av allt i alla fall.


Storuggla, glöggmonster

 

[Krille]

"Det ger ju mer elle rmindre samma resultat, spelaren vet precis hur mycket mer stryk han tål i fajten, tre lätta och en svår skada till som exempel."

Implementationsberoende. I Västmark/Andra Imperiet finns det ingen fast gräns på antalet skador av respektive sort som rollpersonen tål.

"Jag skulle behålla vad den speltekniska skadan hette – vare sig nio KåPe eller Svår Skada – och bara beskriva smärtan. Låta spelaren sväva i ovisshet och så."

Kruxet är förstås att spelaren faktiskt inte kan göra ett jota utan att du måste vara där och moderera. Du kan aldrig be honom att slå ett slag för Mygla hästen och bara få svaret "fan, det snöt sig" eller "det gick jättebra" från spelaren. Du måste få reda på vad han slog och sedan tillämpa dina dolda modifikationer, eller slå själv och tillämpa dina dolda modifikationer själv. Det gör att spelledaren får en massa dubbelarbete som snor tid som du kunde ha lagt på att beskriva mer stämningsfullt, vilket sabbar stämningen precis lika mycket om inte mer. En upptagen spelledare som låter som massivt packet loss på nätradion dödar stämningen bättre än -4.

 

[Gordeg]

Menar du att man skall behålla de gamla systemen med KåPe, HåPe osv, men istället se över hur mycket information spelarna har? Alltså samma matematiska ekvation som tidigare, men med okända variabler?

Det borde funka om du vill komma ifrån att spelare sitter och gör överslagsräkningar i stil med "ingen fara än, jag har 14 KåPe kvar och en typisk orch har en maxskada på 12. En smäll till, sen drar jag!" vilket mycket riktigt kan vara trist.

Gordeg

 

[Storuggla]

"Som extra bonus: Dead or Alive med de fladdrande kjorlarna och utan hit points. Eller om man så vill, Mortal Kombo!"

Får väl duga till Ninja eller Sumo-Pumor kommer


Storuggla, brölar i hallen

 

[Storuggla]

"Implementationsberoende."

Där imploderade mitt argument då Jag skyller på att jag lirar häxa i Västmark så jag inte pluggat skaderegler eller stridskapitlet...

"Kruxet är förstås att spelaren faktiskt inte kan göra ett jota utan att du måste vara där och moderera."

Äggsakt. Det är ett krux. Det beror också på hur många sakdenivåer det finns, om en sticka i hummern ger minus ett och ett piano i pallet get minus en miljon funkar det inte, om det bara finns en nivå (<50% av KP ger -50% i chans att lyckas till exempel) så blir det enklare att hålla reda på. Och kanske en rejäl hint om att man borde dra ut ur Dodge när man plötsligt börjar misslyckas med allt. Men ja, jag håller med dig.


Storuggla, kung fu strippers

 

[Sodivra]

Menar du att man skall behålla de gamla systemen med KåPe, HåPe osv, men istället se över hur mycket information spelarna har? Alltså samma matematiska ekvation som tidigare, men med okända variabler?

Ja, det här är ju egentligen en spelledarteknik, och inte idéer om hur ett spelsystem ska utformas. Man kan använda sig av det oavsett system, även om det borde vara extra effektivt på system som känns väldigt.. kliniska? (KP/HP och system med organskador)

Nu svarade jag på just ditt inlägg eftersom du tog upp frågan, men se det som ett inlägg i diskussionen i stort.

 

[Storuggla]

"Menar du att man skall behålla de gamla systemen med KåPe, HåPe osv, men istället se över hur mycket information spelarna har? Alltså samma matematiska ekvation som tidigare, men med okända variabler?"

Umm.. ja. Om man nu lirar med ett system som har gamla "hederliga" HåPe och HåPe alltså.

"Det borde funka om du vill komma ifrån att spelare sitter och gör överslagsräkningar i stil med "ingen fara än, jag har 14 KåPe kvar och en typisk orch har en maxskada på 12. En smäll till, sen drar jag!" vilket mycket riktigt kan vara trist."

Precis min tanke!


Storuggla, bygger torn av wellpapp

 

[Storuggla]

"Ja, det här är ju egentligen en spelledarteknik, och inte idéer om hur ett spelsystem ska utformas. Man kan använda sig av det oavsett system, även om det borde vara extra effektivt på system som känns väldigt.. kliniska? (KP/HP och system med organskador)"

Jo, hade jag velat ha ett system som krävde detta förfarande hade jag försökt agitera på makarforumet, men nu är det, som du själv påpekade, ett spelledarknep. Det torde gå att nyttja till alla system utom de mest bokförings- och modifikationstunga där det blir för mycket för den stackars spelledaren. Inte har han färg på sin sida av spelledarskärmen och sen ska han sitta och göra en massa äckliga berääknignar också? Nej fy.

Men i CoC, DoD och BRP-derivat borde det gå lika fint som en ond handske.


Storuggla, välter svin i velour

 

[Rising]

Jag ser det som att du beskriver två problem:

1. Stridssystem där man kan gå omkring och må hur bra som helst fastän man tagit en massa skada.

2. Stridssystem där spelarna har någon sorts mystisk kännedom om hur mycket stryk extra de kan ta innan de dör, eller hur stor sannolikhet det är att de dör av nästa skada.

---

Att dölja HP/KP-värdet löser 2 men inte 1. Att gå över till ett system där man fokuserar på skadornas effekter kan lösa 1 men knappast 2.

Oavsett hur du gör med punkt 1 så tycker jag att dold bokföring över 2 är helt okej, så länge som du talar ungefär samma språk som spelarna. Om du får det att låta som att rollpersonerna håller på att dö så kan de bli sura om de bara har fått ett papperssår, osv. Det här kan visa sig särskilt svårt i rollspel där en bra stridande kännetecknas av fler HP än en dålig dito, eftersom Skada:4 kan betyda två helt olika grejer för två olika personer.

Jag har väl kört några gånger i DoD där jag hemlighållt skadan. Jag har sagt att det krävs ett lyckat Första Hjälpen-slag eller en god natts sömn/vila för att man ska veta hur allvarliga skadorna är. Mitt i stridens hetta höll jag alla (nja, de flesta) värden hemliga, eftersom jag hade läst om folk som blivit knivhuggna och skottskadade utan att märka det, medan jag gav vissa fingervisningar så fort som det lugnade ner sig. Tyvärr föll det lite på att jag inte kunde beskriva skador så bra, utan att jag överdrev ofarliga skador samtidigt som jag undervärderade andra skador.

Förhoppningsvis klarar du uppgiften bättre.

 

[Jarre]

Det festliga är att spelarna kan ändå bokföra sina skador själva, och de vet ändå inte om nästa träff dödar dem. Systemet talar nämligen inte om hur mycket du tål, eller hur mycket du har kvar, utan kort och gott hur dåligt du mår.

Ojoj, en rollspelens arketyp kanske. Kanske inte. Hur som helst, så gjorde jag på samma sätt med skadesystemet i Bortom havet. Spelarna vet på vilken av fem hälsotillstånd de befinner sig samt vilka skador de ådragit sig, som bokförts i en ruta till exempel, medan spelledaren slagit fram den riktiga skadan med en "relativ skadetärning" och bestämt till vilken av dessa nivåer karaktären ska sänkas till...

 

[Krille]

Hur mår jag egentligen?

"1. Stridssystem där man kan gå omkring och må hur bra som helst fastän man tagit en massa skada.
2. Stridssystem där spelarna har någon sorts mystisk kännedom om hur mycket stryk extra de kan ta innan de dör, eller hur stor sannolikhet det är att de dör av nästa skada.

[snippeti]

Oavsett hur du gör med punkt 1 så tycker jag att dold bokföring över 2 är helt okej, så länge som du talar ungefär samma språk som spelarna."

Ummm... du vill alltså inte avslöja för spelarna hur dåligt deras rollpersoner mår i absoluta tal, men samtidigt vill du beskriva hur dåligt de mår så att de fattar hur dåligt de mår? Eller om man så vill, vara lite lagom halvvag? Som en politiker, ungefär?

Det är en sak som jag gillar med regler: de är tydliga och absoluta. Förstår man regelspråket så är det inte en fråga om att missförstå eller inte missförstå: det är så tydligt som det kan bli. Frågan är mest hur man gör om den formella regelbeskrivningen till en bild i huvudet. Det är samma mekanism som översätter "det hörs ett brutalt knak i bröstkorgen, du tappar luften och sjunker ihop" respektive "12 KP i bröstkorgen" till "ajjajjajjajjajjajjonthealingpotion, nån?". Skillnaden är att den ena är subjektiv och kan missuppfattas ("Men ett brutet revben gör ju bara ont, och att tappa luften är ju bara tillfälligt, jag slår tillbaka nästa runda") och den andra inte kan det.

Frågan är förstås om man ser subjektiviteten som en fördel. Jag gör det inte. Jag vill rollspela döende för att min rollperson är döende eller möjligen för att jag väljer att spela döende, inte för att jag kanske har missuppfattat att min rollperson är döende eller för att spelledaren säger åt mig.

 

[Rising]

Re: Hur mår jag egentligen?

Ummm... du vill alltså inte avslöja för spelarna hur dåligt deras rollpersoner mår i absoluta tal, men samtidigt vill du beskriva hur dåligt de mår så att de fattar hur dåligt de mår?

Det är det Storuggla frågar om man kan. Jag säger att det absolut går, och jag inspirerades att prova att spela på det viset efter att ha sett Reservoir Dogs, där man får en lång utläggning om att vissa ställen på kroppen gör skitont att bli träffade på, och man tror sig vara döende, fastän det inte behöver vara så farligt.

Det är en sak som jag gillar med regler: de är tydliga och absoluta

...på både gott och ont. Jag kan hålla med dig, men jag kan också resonera annorlunda. Jag såg det inte som att Storuggla var ute efter en debatt utan snarare en lösning på ett visst problem. Men visst, skulle han försöka hävda att regler bara är bättre ju vagare de är, då kan jag assistera dig med att verbalhacka hans argument i små bitar.

Jag vill rollspela döende för att min rollperson är döende eller möjligen för att jag väljer att spela döende, inte för att jag kanske har missuppfattat att min rollperson är döende eller för att spelledaren säger åt mig.

Yeah, men jag kan också vilja uppleva känslan av att faktiskt vara uppriktigt osäker på hur skadad jag egentligen är, och inte bara hitta på att min rollperson oroar sig i onödan när jag i själva verket vet att skadan inte är särskilt kritisk.

Så jag kan se båda delar av myntet. Personligen slutade jag att spela med dold skadebokföring av mestadels praktiska skäl, men om nu Storuggla vill prova på det så kan jag inte göra annat än att dela med mig av mina (tyvärr fåtaliga, som så ofta när det gäller mig) erfarenheter.

 

[L337]

fast samtidigt kan man om man får en skada (ofta) bedömma den efter lätt, allvarlig osv.

 

[Johan K]

Humm, jag kan ju helt klart se poängen i att ta bort kp:n faktsikt. Det får jag ju hålla med dig om.
Dock så ser jag ingen större anledning att hemlighålla dem, mann kanske helt enkelt kan göra en schysst beskrivning & samtifigt kludda ner vilken skada soelaren fick & ge den till honom.

 

[Troberg]

Det spår jag är inne på för tillfället är det jag nämnde i en annan tråd för ett tag sedan, nämligen att fokusera på effekterna av skadorna snarare än skadorna som sådana.

Vad jag inte nämnde där är att jag dessutom har lagt upp det så att man egentligen inte vet hur allvarliga skadorna är eller hur hur svåra de kommer att vara att fixa förrän när saker och ting lugnat sig efter striden.

Under striden märker man alltså bara hur man blir långsammare, sämre och allmänt mörbultad, men det är inte förrän efteråt som man vet hur illa det verkligen är (inte ens spelledaren vet förrän då).

 

[Nero_UBBT]

Jag måste bara säga det...

...

Tänkte nån annan skulle hinna före med att säga det, men jag får väl säga det själv.

Här finns en del av anledningen att jag faktiskt gillar Eons stridssystem (trots att det är otroligt segt,
som Krille förklarade - det motsvarar en långtradare i hastighet och manöverduglighet).

I Eon så har man ett stridssystem där man istället för kp har tre nivåer på skada. Smärta, trauma och blödningstakt. Just de olika regelbitarna gör att även rollspelandet/stämningen
faller på plats - chock lär man sig snabbt att det handlar om att man erfar så mycket smärta att man svimmar - logiskt, trauma vilket man snart lär sig innebär så pass mycket skada på kroppen att du vid för stora doser dör och slutligen blödningstakt vilket kort och gott leder till att du antingen svimmar eller dör om du åker på för mycket spö.

Dessa tre - smärta,trauma, chock - avgörs i sin tur av nåt så häftigt som träffområden. Pow - min käre skrivare Nero hamnar i strid med två banditer, svingar sitt kortsvärd och får en kanon-träff i *rullar tärning* - handen - på ene banditen - vilket med extraskador leder till skadorna *rullar tärningar* brytrisk för handleden och artär. Vilket ger fienden dels trauma (jag som spelare tänker här haha, det där kan mosa ihop av) och blödningstakt (o jävlar pulsådern, blodet måste spruta han förblöder!).

Det är alltså ett väldigt beskrivande stridssystem Eon använder sig av och jag tycker det är ashäftigt. Att få veta var man träffar och också hur mycket skada det ger får dubbla effekter för stämingen för mig som spelare:
1. Jag fattar var han träffar och hinner tänka, yikes kapad blodåder i handleden... måste spruta blod
och
2. Reglerna bekräftar detta.
(ett och 2 är alltså i harmoni med varandra)

god jul!
/ Nero, som har för lite kunskap om Eons regelsystem för att egentligen uttala sig

 

[Gordeg]

Det torde gå att nyttja till alla system utom de mest bokförings- och modifikationstunga där det blir för mycket för den stackars spelledaren.

Oavsett system innebär det merarbete för spelledaren, frågan är bara hur mycket.

Å andra sidan minskar man möjligheten för spelarna att göra matematiska snedsteg när deras rollperson är i knipa. Man skulle kunna kalla det fusk om man vill. Jag tror att ni har stött på åtminstone några stycken av dessa lirare. Oftast är det dock ett så litet problem att man inte behöver göra något åt det.

Gordeg