Nekromanti Hur mår du egentligen?

[[H2O]]

Re: Jag måste bara säga det...

Det är sant. Eons stridssystem är bra, om man bortser från att det kan vara segt om inte spelarna är med på noterna.
Grejen är väl fortfarande lite den dock att man kan räkna ut ungefär hur mycket stryk man tål. Ob1T6 dödsslag är ju inte så farligt, men när man kryper upp mot Ob3T6 så vet man att det snart är dags att sudda rollformuläret.
Det är en bra hjälp för spelledaren som sagt. Jag låter aldrig mina spelare få veta vad för (extra-)skador de åsamkar på fiender, eller tar emot själva. Under en strid märker man knappast skillnaden på ett köttsår och ett "långt sår". Än mindre känner man skillnad om man fått lungan eller njurarna punkterade. HÄr brukar jag nöja mig med att säga var de blir träffade (resp. träffar motståndaren) och hur mycket ont de får.

Jag har på sista tiden blivit mer förtjust i Västmarks/SHI2:s system, men Eon äger ju fortfarande KP-baserade system realtivt hårt.

 

[Brunalven]

Jag köper inte problematiken. Om du vill gömma skadorna för spelarna för att undvika skadesystemet kommer du som SL fortfarande att dras med systemet och samtidigt har du idiotförklarat spelarna genom att säga att de inte kan spela på de skador de fått kryssa på papperet.

Låt istället KP bli sekundärt och berätta hur skadorna ser ut och hur de påverkar rollpersonerna. Medan de fyller i sin KP-skada och hör beskrivningen så får de uppfattning om hur allvarligt det är. Ett grafiskt spelledande är enkelt att uppfatta och man frångår nödvändigtvis inte reglerna. Permanenta sår eller men är i princip ALLTID resultatet av KP-skador så se till att det känns. 2 KP i armen? Jepp, ett finger kapas. 4 KP i huvudet? Hur coolt blir ärret? Slå 1T6: 1-3 ger -1 i KAR, 4-6 ger +1 i KAR.

Helt plötsligt spelar man på att det sprutar blod från handen eller att ansiktet är kluvet istället för att bry sig om KP. Kör hårt.

 

[Storuggla]

"Om du vill gömma skadorna för spelarna för att undvika skadesystemet kommer du som SL fortfarande att dras med systemet och samtidigt har du idiotförklarat spelarna genom att säga att de inte kan spela på de skador de fått kryssa på papperet."

Ja? Det är inte jag som idiotförklarar dem, det där de själva som anser att tio KP i skada bör spelas ut med ett "Då har jag tre kvar och slå tillbaka nu, vad har jag att träffa?". Hade mina spelare spelat sina skador på ett bra sätt hade jag aldrig ens tänkt tanken...


Storuggla, disclaimar


<font size="1"> Öh, jag menar då inte Hr Grävling, Fr. Rusalka eller Hr Bearnie, utan min gamla grupp... </font size>

 

[Brunalven]

Då är det snarare ett problem ni måste komma överens om.

Det enklaste isf är ju en tilläggsregel som säger att en frisk kropp motsvarar 100 % av handlingsförmågan. Så fort man blir skadad blir man oxå en sopa på att göra saker. Har man 14 KP och får 3 KP i skada så sänks antal KP med 21 %. Det innebär att RPn som har 14 KP i grund och får 3 KP i skada oxå får -21 % på att göra allt. Vill man vara snällare så kan man sänka varje KP-skada med 1 färdighetssteg, -1 i CL enligt exempelvis DOD 91.

Genom att få minus med skador gör att de fattar att det är 1. dumt att slåss eftersom man lätt kan dö, 2. blir man skadad är man lika rökt som sillen i rökstugan. Dessutom kommer de skojiga defaitistiska argumenten som: "Fan, jag kan ju inte göra nåt för jag är ju skadad", vilket rakt av är en insikt i den skadades läge och smack dab i rollen för karaktären.

Att försöka gömma skador för RPna resulterar bara i att de inte riktigt fattar hur skadade de är och fortfarande spelar som de vill. Dessutom kommer du att märka att du som SL får en massa extra arbete när du ska hålla reda på alla skadorna.

 

[Storuggla]

"Att försöka gömma skador för RPna resulterar bara i att de inte riktigt fattar hur skadade de är och fortfarande spelar som de vill."

Det är ju det jag ville från början, att spelarna inte ska veta hur skadade de är i nuffertermer. Sen om de trots en beskrivning på en bruten arm väljer att försöka fäktas... tja, då får man väl applådera deras beslutsamhet.

"Dessutom kommer du att märka att du som SL får en massa extra arbete när du ska hålla reda på alla skadorna. "

Jag har tre spelare, max fyra. Med andra ord fyra siffror till jag måste ha bakom skärmen. Jag tror att jag kan klara av det utan att börja kräva bärbara datorer.


Storuggla, fickminne i handen

 

[Brunalven]

Tanken är väl ändå att spelarna ska fatta hur skadade deras rollpersoner är annars har det ju inget med beslutsamhet att göra. Om en rollperson har 1 KP kvar och du säger att rollpersonen är massivt skadad så tycker kanske spelaren "shit, men min gubbe är hård och sträv så han kör på ändå" utan att ha fattat att hans rollperson är närmare döden än en slaktgris.

Alltså: min poäng är att du inte ska gömma sifferskadorna utan använda det som ett komplement till mer förklarande av vad skador innebär. Lägg gärna till att det blir svårare att lyckas med saker när man blir skadad.

Vi verkar spela lite olika kanske, 4 siffror bakom skärmen är 4 för mkt enligt mig.

 

[walium]

Problemet är att man inte kan tvinga spelare att rollspela sina skador oavsett vilket regelsystem man väljer att använda. Ser det striden som en sifferexercis så kommer spelet inte att förändras bara för att man hemlighåller siffrorna. Då hade jag hellre som spelledare gått in och dramatiskt beskrivit skadorna samtidigt som jag gav dem ett avdrag ifrån hp att bokföra. Sedan är det också så att om man har svaga karaktärer som egentligen är illa lämpade för strid så aktar man sig också mer för att hamna i sådana situationer alltför ofta.

 

[Krille]

Re: Hur mår jag egentligen?

"men jag kan också vilja uppleva känslan av att faktiskt vara uppriktigt osäker på hur skadad jag egentligen är, och inte bara hitta på att min rollperson oroar sig i onödan när jag i själva verket vet att skadan inte är särskilt kritisk."

Visst, det finns en poäng med det, men om jag uppfattar Storugglas förklaring rätt så är problemet att hans spelare utnyttjar skadesystemet till max. Det vill säga, om skadesystemet inte säger att de är döende, med tillhörande avdrag, så spelar de inte döende. Det är alltså snarare en fråga om "Än sen då? Nu dunkar jag på honom med svärdet..." snarare än "Det kan ta flera timmar innan man dör!".

 

[Rising]

Men...

om jag uppfattar Storugglas förklaring rätt så är problemet att hans spelare utnyttjar skadesystemet till max. Det vill säga, om skadesystemet inte säger att de är döende, med tillhörande avdrag, så spelar de inte döende

Jag uppfattade två olika problem i Storugglas inlägg, och jag numrerade dem 1 resp. 2 för att sedan försöka lösa dem i tur och ordning.

Det som du citerade i ditt förra inlägg var detta:

"1. Stridssystem där man kan gå omkring och må hur bra som helst fastän man tagit en massa skada.
2. Stridssystem där spelarna har någon sorts mystisk kännedom om hur mycket stryk extra de kan ta innan de dör, eller hur stor sannolikhet det är att de dör av nästa skada.
[snippeti]
Oavsett hur du gör med punkt 1 så tycker jag att dold bokföring över 2 är helt okej, så länge som du talar ungefär samma språk som spelarna."

...alltså, oavsett hur man gör med punkt 1 så tycker jag att dold bokföring är okej som lösning på problem 2. Om du tycker de är oförenliga så kan jag föreslå följande riktlinjer till lösningar:

- Minusmodifikationer och Dödlighet görs till två skilda saker, så att vissa skador kan vara väldigt handikappande utan att vara livshotande och vice versa, även om ett visst sammanband bör råda mellan dessa. Sedan får spelaren veta minusmodifikationen även om dödligheten även fortsättningsvis hålls dold för henne (tills en läkare undersöker rollpersonen).

- Minusmodifikationerna hålls också dolda förrän de smärtar. Varje gång en rollperson agerar får han hålla tillbaka om han så önskar. I BRP skulle man kunna tala om saker som "jag parerar, men bara med FV-5 eftersom jag inte vill anstränga min skadade armbåge". Spelledaren använder den minusmodifikation som är störst av återhållsamheten och skadan. Om rollpersonen är mer återhållsam än skadad, då kör man som vanligt och skadan fortsätter att vara dold för rollpersonen. Om han tar i för hårt, däremot, då smärtar skadan och spelaren kan få veta hur hög minusmodifikationen är. Som bestraffning misslyckas han automatisk, förvärrar skadan, riskerar att bli medvetslös, eller något.

- Spelledaren slår ett FYS-slag, och beroende på graden av lyckande så får spelaren en bra/dålig skaderapport. Antingen i rena siffror som spelaren omtolkar till en levande besrivning genom sin fantasi, eller som en levande beskrivning som spelaren kan försöka omtolka till siffror och regler i sitt huvud.

Typ.