Det är väl CoC i ett nötskal, av alla tidslinjer som skapas av rollpersonernas handlingar lever vi i den där alla lyckades.Det är i och för sig sant. Så köper det
För att den är för out there och många av karaktärskoncepten som presenteras här känns som något en spelare skulle komma på bara för att göra sig obstinat inför sl lite som den där spelaren som alla spelat ihop med nån gång som envisas med att spela ökenbeduin i en piratkampanj eller absolut måste få spela Stormtrooper i en all rebel kampanj till star wars osvJag tycker att My Little Pony-roboten är det bästa och det för den hypotetiska kampanjen mest passande karaktärskonceptet av de här. Vad har ni emot den?
Jag tycker Tage är det mest passande karaktärskonceptet, men placerar MLP:n på god tvåa. Det jag har emot konceptet är att det signalerar från spelaren att "jag tänker ta väldigt mycket plats kring spelbordet". Och så riskerar det ju också att bli – just eftersom roboten är STOR. Jag förutsätter att den åtminstone är stor nog att dess ögonhöjd hamnar vid en människas, och då kommer det ju att behöva diskuteras hur den får plats och tar sig fram hela tiden, till exempel. Åker hiss, tunnelbana, etc.Jag tycker att My Little Pony-roboten är det bästa och det för den hypotetiska kampanjen mest passande karaktärskonceptet av de här. Vad har ni emot den?
3+4 är ok. Resten nej.Okej, så dags för en 100% vetenskaplig undersökning. Om du hade spelledit kampanj X hade du då låtit någon spela karaktär Y?
Kampanjen 1: Modernt mysterielösande utan något övernaturligt.
Karaktär 1: En tränad orangutang som är en annan spelarkaraktärs husdjur. Som i Every Which Way but Loose!
Kampanj 2: Standard fantasy kampanj.
Karaktär 2: Modern forskare från vår värld som råkat skapa en dimensionsportal och ramlat igenom.
Kampanj 3: Mörk cyberpunk kampanj.
Karaktär 3: En stor rosa My little pony robot.
Kampanj 4: Call of Cthulhu Sverige.
Karaktär 4: Unge Tage Erlander!
Kampanj 5: Hård Sci-Fi.
Karaktär 5: Karaktären är ett memetiskt virus som får folk att tro att han är en riktig person. Det är han inte, han finns egentligen inte överhuvudtaget.
Om jag hade tillåtit det beror helt på vem som spelar karaktären. Men grundpremissen är 100% cyberpunk, där äventyrarna tillhör en klass som har sålt sina kroppar för att överleva på den sadistiska arbetsmarknaden. Personen i den humanoida hästrobotkropper har sålt sin kropp till corpen. De är ett spektakel i en värld där grymhet mot dem som ligger längre ner än dig på den sociala stegen är normen. Som att vara personen som gör reklam för Heinz i en stor korvkostym, men personen kan aldrig sluta bära kostymen....för den är hens kropp.Jag tycker Tage är det mest passande karaktärskonceptet, men placerar MLP:n på god tvåa. Det jag har emot konceptet är att det signalerar från spelaren att "jag tänker ta väldigt mycket plats kring spelbordet". Och så riskerar det ju också att bli – just eftersom roboten är STOR. Jag förutsätter att den åtminstone är stor nog att dess ögonhöjd hamnar vid en människas, och då kommer det ju att behöva diskuteras hur den får plats och tar sig fram hela tiden, till exempel. Åker hiss, tunnelbana, etc.
Det finns absolut spelgrupper där det funkar, och spelledare som uppskattar sånt. Jag som SL vill ju generellt ha fokuset på äventyret/mysteriet hellre än på rollpersonerna, och vill dessutom ogärna att någon spelare ska ta jättemycket plats på bekostnad av de andra om det inte är något alla inblandade gillar och är med på.
Jag tänker också att beroende på spelaren så kan "rosa" och "my little pony" skära sig mot "mörk" cyberpunk. Sen beror det väl också på vilken sorts mörk cyberpunk man tänker sig…
Problemet med många av de här idéerna för mig är att de riskerar att ta över allting. De andra rollpersonerna pressas tillbaka till bakgrunden och handlingen börjar handla om vad som är möjligt för den här rollpersonen och inte. Det blir lite en one man's show. Jag har liknande problem när jag själv gör rollpersoner, de tenderar att bli så färgstarka och extroverta att det är svårt för andra rollpersoner att få plats. Nåväl, till svaren:Okej, så dags för en 100% vetenskaplig undersökning. Om du hade spelledit kampanj X hade du då låtit någon spela karaktär Y?
Kampanjen 1: Modernt mysterielösande utan något övernaturligt.
Karaktär 1: En tränad orangutang som är en annan spelarkaraktärs husdjur. Som i Every Which Way but Loose!
Kampanj 2: Standard fantasy kampanj.
Karaktär 2: Modern forskare från vår värld som råkat skapa en dimensionsportal och ramlat igenom.
Kampanj 3: Mörk cyberpunk kampanj.
Karaktär 3: En stor rosa My little pony robot.
Kampanj 4: Call of Cthulhu Sverige.
Karaktär 4: Unge Tage Erlander!
Kampanj 5: Hård Sci-Fi.
Karaktär 5: Karaktären är ett memetiskt virus som får folk att tro att han är en riktig person. Det är han inte, han finns egentligen inte överhuvudtaget.
Går alla lika hårt brukare det lösa sig. Det är mest ett problem om hälften går hårt och andra halvan inte gör det. Man kan alltid ha en Chewbacka, Buffy eller Scooby i gruppen av normala eller en normal person som Bella eller Batman bland freaksen.Problemet med många av de här idéerna för mig är att de riskerar att ta över allting. De andra rollpersonerna pressas tillbaka till bakgrunden och handlingen börjar handla om vad som är möjligt för den här rollpersonen och inte. Det blir lite en one man's show. Jag har liknande problem när jag själv gör rollpersoner, de tenderar att bli så färgstarka och extroverta att det är svårt för andra rollpersoner att få plats.
1: Mer än absolutOkej, så dags för en 100% vetenskaplig undersökning. Om du hade spelledit kampanj X hade du då låtit någon spela karaktär Y?
Grejen är väl att de inte riktigt går att ta seriöst? Jag har aldrig varit med om folk som pitchat så konstiga idéer som dessa (utom Erlander, men den är ju i princip okonstig) - själva förekomsten av dem ger mig intrycket att spelaren inte är intresserad av kampanjen. (Och i en grupp där detta var ett vanligt sätt att föhålla sig till sina RP hade inte jag varit med.) Sen finns det aspekter av allihop som kanske hade gått att göra något med, ett tema eller situation för RPn som kanske kan få en annan för settingen mer passande form utan att spelaren kunnat tänka ut den.Alla svar baserade på att det är en spelare som kommer att spela det "seriöst" och är en person som inte försöker ta allt rampljus eller är ute efter att på andra sätt sabba de andras spelupplevelse
Att det beror på att man är ointresserad av kampanjen är bara en av möjligheterna, inte den enda. Och det i sig behöver inte göra att det är fel. Det kan vara något som gör deltagandet intressant nog trots temat, och göras på ett sätt som inte saboterar för de andra. Vissa kan hantera det. Andra kan det inte.Grejen är väl att de inte riktigt går att ta seriöst? Jag har aldrig varit med om folk som pitchat så konstiga idéer som dessa (utom Erlander, men den är ju i princip okonstig) - själva förekomsten av dem ger mig intrycket att spelaren inte är intresserad av kampanjen. (Och i en grupp där detta var ett vanligt sätt att föhålla sig till sina RP hade inte jag varit med.) Sen finns det aspekter av allihop som kanske hade gått att göra något med, ett tema eller situation för RPn som kanske kan få en annan för settingen mer passande form utan att spelar kunnat tänka ut den.