Hur man bäst introducerar en goblin till gruppen! (18+ ?)

[.113]

Jag spelar just nu en goblin wizard i våran 3.5 kampanj och det är inte helt utan problem! Bakgrunden är ungefär så här att goblinen läste en liten barnbok om hjältar och äventyrare när denne var liten och har därefter bestämt sig för att bli äventyrare. Han har grundläggande koncept om vad äventyrare/hjältar är, med det lilla beteende problemet att han fortfarande är uppväxt bland goblins... Men hur gör man då? Jo det bästa är ju så klart att minska spänningen lite mellan gruppen som i normala fall slår ihjäl goblins on sight.. Så, jag introducerade min goblin med en sång! på goblin så klart, men skickade texten till spelledaren, den lyder:

Vi kom fram till bonngårn, just efter en brooooo,
på vägen dit hann vi mörda en koooo!

På fältet stod bonden så vi mördade haaaaan,
en bit bort stod bondmor och oj vad hon spraaaang!

Men en pil i ryggen och sen hon föll neeeer!
Och sen sprang vi runt och mördade meeeeer!!!

Vi hittade drängen, slog ihjäl han i sängen,
och pigan försvann uti ladan som brann!

Sist hitta vi barnen med en arg gammal tupp!
De åkte i grytan som vi alla åt upp!!!

Det gick betydligt bättre än väntat tills en i gruppen sa "Jag kan goblin."

 

[God45]

Det här är helt fantastiskt roligt och du får 100 Fantastisk rollspelare poäng!

 

[Cybot]

Hur toppar en goblin wizard wizarden i "We are not taking the wizard"?

 

[.113]

Goblinen har vid flera tillfällen hintat om att han ätit människokött.

När vi kommer till en underjordisk slavmarknad för att rädda några kidnappade barn visar goblinen på otäcka kunskaper om hur en slavmarknad fungerar.

I första spelkvällen försökte roguen desarmera en magisk fälla på en dörr. Goblinen gömde sig i en stor likmask när dörren exploderade.
Några dagar senare går goblinen fortfarande omkring med likmask inälvor på sig.

Goblinen kan göra små potions av svampar. Alltså inte som ingredienser, utan faktiska svampar med magisk kraft i sig som man käkar upp.

Goblinen är kär i en gnom som äger en magishop. I ett försök att avskräcka honom så berättade hon om sin tidigare karriär som äventyrare och hur hon dräpt många goblins... Goblinen svarar "det har jag också"

Goblinen har en liten anteckningsbok där han skriver ner viktiga helkonstiga regler som gäller vid äventyrande, tex att man måste dela med sig av loot och att även om man köpt barnen så äger man dom inte och annat dumt.

Goblinen åt upp en kattunge.

Goblinen antecknade att man inte bör äta kattungar bland folk.

Goblinen har lärt sig att le för att lätta på stämningen och få folk att slappna av, av en sorcerer.

Goblinen har lärt sig att det inte funkar för gobliner. Speciellt inte mot barn som tydligen blir rädda. Det hjälper inte att bjuda på en halv kattunge.

Det är komplicerat att vara en hjälte.

 

[.113]

Kan tilläggas iofs att goblinen frenetiskt avrättar alla fiender som går ner, när det är säkert liksom. Jag säger inte att han är en fegis. Vi kan kalla det opportunist?

 

[Dr_Dängrot]

Det gick betydligt bättre än väntat tills en i gruppen sa "Jag kan goblin."

Det där påminner mig om en incident i den barnsliga ungdomen när vi spelade 2:nd edition och vi befann oss på en kontinent där ingen kunde språket och gruppens alv ranger hade blivit nedhuggen och behövde återupplivas och vi hade begett oss till ett tempel för att återuppliva Rangern.

Det visade sig att gruppens wizard talade språket och vi betalde en summa guld och wizarden viskade nått i tempelprästens öra och pekade på gruppens barbar varpå prästen blev rosenrasande och tillkallade 20 paladiner med dragna svärd och vi fick fly hals över huvud .

efter att misslyckats återuppliva Rangern frågade viwizarden vad sa du egentligen till prästen ?

Han skakadee på axlarna och sa att jag bad han återuppliva Rangern och att vi skulle donera en ansenlig summa guld till templet men det kanske var min dialekt eller att jag sa nått ord fel jag är lite ringrostig och så släppte vi den diskussionen.

Flera spelmöten senare kom det fram att wizarden hade sagt till prästen att när du är klar med att återuppliva Rangern så vill barbaren att du ger han ett slaffsigt blow job .

 

[.113]

Det där ögonblicket när man börjar spelkvällen med att äta på värdshuset, ser någon stirra på en för att man är goblin (ja ok det är goblins lösa I staden, men jag är oskyldig) så man ler mot dem, vinkar lite, samtidigt som man säger till halvorch barbaren att de där vid bordet snackar skit om dig...

Och några rundor senare är det plötsligt strid på liv och död, barbaren har nockat en gruvarbetare och hans vänner slänger sina hammare vilt omkring sig. Paladinen hugger barbaren för att den är galen och ger sig på oskyldiga, sorcerern tappar fattningen helt och skriker att alla ska ge sig eller brinna och stadsvakten är på väg för att hämta x antal personer för mord och annat.

Och några rundor senare igen är stadsvakten på väg bort, lurad av sorcerern att allt är ok, medan goblinen firas som hjälte, omtyckt av alla på värdshuset eftersom han (ok sorcerern betalade egentligen men goblinen tog credit) bjuder lagret runt.

Paladinen skäller ut mig, sorcerern suckar och går, barbaren funderar på att slå ihjäl mig i sömnen.

Svängig start på dagen.

Sidenote: efter några öl som goblinen inte alls hanterar bra kräks han lite i ett hörn, fåglar sedan iväg till magishoppen och skryter om deras förra äventyr, samt döper gruppen utan att fråga de andra till Lyktans Hjältar och köper en magisk lykta som aldrig slutar lysa. För att gruppen behöver något som visar att de är hjältar.

Born to be a hero.