Hur man blir utsläng ur en spelgrupp (eller hör mig klaga på en jobbig spelare)

[Fnord]

Äventyret var enkelt. Spelarna spelade upprorsmakare som misslyckats och ny fångats in av landet de gjorde uppror mot. Nu var de fast i ett fängelse där de tvingas arbeta hårt för att "betala av sin skuld till samhället". Vakterna i fängelset visste att om något händer med fångarna så skulle ingen bry sig och njöt av att se fångarna lida. För att klara sig till årets slut var spelarna tvungna att hitta ett sätt att fly från fängelset, gärna tillsammans med de andra upprorsmakarna.

Spelgruppen bestod av två personer som börjat spela rollspel för mindre än ett år sedan, en spelare som spelat rollspel i några år och en gammal rollspelsveteran. Samt mig då, som SL. Gruppen hade spelat igenom två äventyr tidigare tillsammans så den var inte helt ny.


Mötet började med att spelarna släpades in i fängelset. De fick veta vad deras arbetsuppgifter var (göra krigsmateriel till landet de kämpat mot). De fick också se vad som händer om någon i deras team gör ett uselt jobb, så det var inte lönt att försöka medvetet sabotera saker. Då blev alla i teamet straffade.


Det första den gamle rollspelsveteranen gjorde var att mucka gräl med vakterna. Matvägran, medvetet förstöra saker osv. Hans karaktär blev då givetvis straffad av vakterna, upprepade gånger. Detta var inte ett försök att dra till sig uppmärksamhet från vakterna medan de andra spelarna gjorde något bakom ryggen på dem, han gjorde det bara när folk var i sina celler.

När jag slutade orka beskriva straffen så valde han istället att sätta av en sprängladdning. När han först beskrev att han tänkte försöka sno lite explosiva saker så trodde jag att han skulle göra något intressant med dem, men nope, han valde att göra det mitt i verkstaden där fångarna var och var noga med att säga att han inte sade till någon annan om det. De andra spelarna var här. Nu var jag tvungen att dra ned på skadan för att äventyret inte skulle sluta där, annars skulle alla andra spelarkaraktärer dött.

Efter att spelarna återhämtat sig från sina skador så lyckas en av de andra spelarna sno en av vakternas nycklar. Rollspelsveteranen lyckades övertala den andra spelaren med nycklarna att han har en plan. Natten därpå öppnar han alla cellerna. Han och de nu frigivna fångarna har tyst ihjäl en vakt och snor vaktens vapen (en pistol och ett kortsvärd). Vad gör han härnäst? Jo, använder pistolen, givetvis. 6 kulor finns det i den och han börjar genast föra massa oväsen. Varför? Enligt honom så vill han dra till sig fler vakter för att "sno deras vapen". För att det är ju en bra plan...Det blir en shootout med vakterna som går ungefär som man kan förvänta sig. Alltså riktigt uselt för spelarna.

När jag pratade med spelaren efteråt så sade han att han inte visste att explosionen skulle skada de andra spelarna, att han trodde att han kunde besegra vakterna i strid och att han minsann inte såg något fel med att leka apa inför vakterna tidigare för att "de skulle ju ändå inte ha ihjäl honom". För mig så kändes det som rätt uppenbart spelförstörande. Han ville bara se hur långt han kunde ta det innan något skulle hände.

Första gången på drygt 10 år som jag behövt säga åt en spelare att hen inte är välkommen längre. Jag har mina misstankar om att han försökte utnyttja min konflikträdsla också. Han räknade nog inte med att jag faktiskt skulle slänga ut honom då jag brukar försöka undvika konfrontationer, men han gick så långt att jag kände att det inte fanns något annat val.

Varför gör folk ens såhär? Det känns så onödigt. De nya spelarna tyckte att han var jobbig men de trodde att det mest var hans karaktär i spelet. Jag och den andre spelaren som spelat ett tag var dock överens om att det här bara var medvetet spelförstörande.

 

[Sömniga Isaac]

Det är så svårt att veta vad spelare har för inentioner. Det kan myckt väl vara så att han medvetet förstörde, jag skulle dock undvika att tillskriva en annan spelare motiv. Däremot står jag helt på din sida i att du gjort rätt val som uteslöt spelaren och talade med denne om händelsen för det skapade problem runt spelbordet.

Angående konflikträddsla, det är i regel enklare att möta upp en spelare eller person om vi låter bli att tala om deras intentioner med handlingen för att istället samtala om det som hände och vilka konsekvenser det fick. Tänker som lärare här där jag, även om jag ibland vill utgå ifrån att eleven gör det på djävulskap, måste släppa den tanken och utgå från det som hänt för att sedan tala om vad handlingen gav för resultat. Intentionen lämnar jag därhän och den är elevens att äga. Jag kan och ska inte ta ägandeskap över den andres intentioner för det är inte mitt att peta i. Däremot som du nu gjorde, tala om handlingen och verkligen göra klart vilka följder handlandet fick för att lära till framtiden.

Så dessvärre vet jag inte varför spelare gör så här ibland. Jag vet att jag ibland har gjort så, ofta för att jag varit på dåligt humör och viljat testa gränser som en barnslig protest mot något jag tycker är fel, men jag har med tiden lärt mig att det är helt fel sätt att göra på. Samtidigt så är det så ibland, att vi faller tillbaka på de mest kontraproduktiva sätten att visa missnöje på när vi känner att saker inte går vår väg. Sällan handlar det om att vara elak eller vilja förstöra för andra, det handlar i regler om egna behov som kommer i kläm,uttalade eller outtalade behov.

 

[Rymdhamster]

Kanske ville spelaren sabba. Kanske hade du brustit i att förmedla intentionen för äventyret. Kanske valde du fel spelare för äventyret du ville spelleda, eller fel äventyr för spelarna.

Svårt att säga.

Men jag har aldrig mött en spelare som aktivt varit ute efter att sabba, bara folk som haft en väldigt annorlunda syn på vad man kan förvänta sig i rollspel och av andra rollspelare. Och det har ibland krockat så hårt att en (eller flera) spelare varit tvungna att lämna en grupp.

 

[Dr_Dängrot]

Hade övriga spelare i gruppen problem med hur hen spelade eller var det bara du som hade problem med hens sätt att agera,

Det låter lite som din spelare spelade på ett sätt som passade hen men inte din vision om hur hen i dina ögon borde ha spelat.

Att kasta ut en person ur spelgruppen för att hen spelar på ett sätt som du inte tycker är RÄTT sätt att spela känns oerhört drastiskt speciellt iom att du säger att det är första gången på 10 år som du behöver kicka en spelare så då kan ju denne spelare inte ha varit ett problem innan .

Jag vet inte men glömma och förlåta och en gång är ingen gång kanske är ett mantra som bör tas i beaktande .

 

[entomophobiac]

Varför gör folk ens såhär? Det känns så onödigt.

Jag tror ärligt talat inte ens att folk är medvetna om konsekvenserna, för det mesta. Eller åtminstone inte läser situationen på samma sätt som de som tar anstöt. Det är nog min lärdom från den kraschade kampanjen i D&D 5E. Det kan väl för all del vara en försvarsmekanism att "spela dum" också, men jag tror ofta att folk bara spelar på sina infall och sen blir det vad det blir.

 

[luddwig]

Kanske var det premissen för äventyret - alltså att rollpersonerna var fångar - som provocerade spelaren. Jag vet att fångsituationer kan ha den effekten på vissa spelare. Gissningsvis handlar det om spelare som vill spela kraftfulla och framgångsrika rollpersoner och som möjligtvis är vana att rollpersonerna får vinna i mer eller mindre alla lägen.

 

[wilper]

Första gången på drygt 10 år som jag behövt säga åt en spelare att hen inte är välkommen längre.

Hurra! Folk säger upp bekantskaper alldeles för sällan utan går runt och är olyckliga. Bra jobbat!

Ge det 10-20år så kan ni springa på varandra på stan och skratta åt saken och köra igång en ny grupp, om det skulle kännas bra då.

 

[krank]

Jag tänker, ohjälpsamt, att det definitivt verkar vara en dålig matchning mellan spelstilar. Jag har stött på en del spelare som är helt allergiska mot alla former av begränsningar – det kan handla om att deras rollpersoner sätts i fängelse eller bara fångas in, eller för den delen att vi spelar ett äventyr och rollpersonen förväntas försöka lösa äventyret. Ett tag spelledde jag med mycket "story" (eller ja, mycket för-påhittade scener som jag räknade med att äventyren skulle leda till och så), och hade minst en spelare som det här inte alls funkade för. Han reagerade på alla såna situationer med att försöka sticka hål på dem.

Alltså, testa gränserna – se hela situationen som en stor instrumentbräda där alla möjliga handlingar, alla personer man kan interagera med etc, är knappar man kan trycka på. och sen testar man att trycka på alla knapparna för att se vad som händer. Spelaren verkade tycka att det var roligare än att spela ut den lite mer begränsade situationen, som tydligen kändes som en tvångströja.

För vissa spelare är det, har jag förstått, en viktig komponent i att spela rollspel att man kan göra vad man vill. Och som helst inte vill ha några egentliga konsekvenser i spelet.

(Jag har såklart träffat såna människor IRL också. Såna för vilka varje regel är en utmaning. Som verkar befinna sig i ett slags permanent trotsålder, och gärna stoltserar med vilka rebeller de är)

Och… Tja, det är ju också en spelstil, såklart. Den är ju fullt fungerande, tänker jag, i spelgrupper där alla är med på det. Där "jävlas med premissen" är en del av det skojjiga för alla, liksom. Rebel rebel! Jag tänker att i såna grupper är det nog ganska lätt att vara SL, för allt man behöver göra är ju att tillhandahålla en premiss. Så länge man inte har nån illusion av att ha nån kontroll över vart skutan bär så är det ju bara att köra på.



(Jag funderar också på det här med regelsystemet och spelvärldens premisser. Jag uppfattar berättelsen som så att spelaren hade helt andra uppfattningar av hur stor skada saker gör etc än vad du hade. Använde ni ett regelsystem hen var bekant med? Det låter som att hen var väldigt van vid system där en liten sprängning ju inte gör så mycket skada, där man lätt kan döda ett gäng vakter och ta deras pickadollar etc…)

Jaja. Jag tycker att det låter som helt rätt beslut att skiljas åt, iaf. Har man inte roligt hop ska man inte spela ihop.

 

[God45]

Det här låter som att det till stor del är ditt fel. Spelaren försökte göra saker för han antog att karaktärerna skulle ha agens. Varför kunde inte hans planer fungera? Om han inte förstod att han kunde skada de andra karaktärerna med en explosion är det antagligen för att du inte beskrev saker ordentligt. Du är spelarnas enda källa till information om världen så brister deras information ligger det mest på dig.

Fängelsescenarion är värst för det är alltid en stor agensbegränsning och har man en spelledare som inte gör sitt jobb är det att leka tankeläsare att försöka lista ut vad spelledaren vill att man ska göra. Hela poängen är ju att leta fel och svagheter så man ska kunna fly. Vilket är saker som ska vara omöjliga för att de ska framställas så i fiktionen och vilka är hårda metabegränsningar? Med en spelledare som inte gör sitt jobb är det nära på omöjligt att veta. Spelaren verkar ha vettiga saker att säga om varför han gjorde sina val. Hur skulle han veta att vakterna var omöjliga att besegra?

Jag tror ni borde prata mer och du bör se på din egen del i det här också.

 

[dancodan]

Jag är nog beredd att hålla med GOD45. Dock bör tilläggas att jag inte vet helheten och har endast en begränsad uppfattning baserat på det du återgett i tråden.
Spelaren verkar ha varit trotsig och bråkig, vilket jag tycker du hanterade korrekt. Kanske t.o.m. skulle varnat honom att vakterna kommer döda honom ifall han fortsätter. (Och sen faktiskt avlivat hans karaktär ifall han fortsatt).
Men att döma av hans svar så verkar han inte riktigt uppfattat situationen på det sätt du försökt återge den och det är ju faktiskt ditt jobb att se till att han gör det. Man kan ju fråga honom innan han briserar bomben om han verkligen försöker döda samtliga personer i verkstaden, rollpersoner inkluderat. Om han då svarar ja så vet man ju var man har honom. Men eftersom han sa att han inte trodde att det skulle skada rollpersonerna så verkar det som att han missuppfattat situationen.

Men, ta detta med en nypa salt. Du kanske förklarade allting väldigt tydligt för honom upprepade gånger och han bara vägrade lyssna. Då kanske problemet ligger i hur socialt anpassningsbar han är.

 

[Fnord]

Kanske ville spelaren sabba. Kanske hade du brustit i att förmedla intentionen för äventyret. Kanske valde du fel spelare för äventyret du ville spelleda, eller fel äventyr för spelarna.

Svårt att säga.

Fel val av spelare var det kanske. Jag har inte spelat allt för mycket med honom tidigare så jag visste inte riktigt hur han skulle spela här. Men han visste vad äventyret skulle handla om. Det fanns en session 0 där jag gick igenom världen och vad det faktiskt innebar att sitta i ett fängelse där.

Personligen så har jag rätt svårt att se att man medvetet sätter av en redig sprängladdning bredvid alla andra spelarkaraktärer utan att ge dem någon form av förvarning av någon annan anledning än att man vill sabba. Att bara döda andra spelarkaraktärer utan att det finns någon vättig anledning (om man inte spelar Paranoia) känns för mig inte okay på något sätt.

Sedan bör det påpekas att han också rätt aktivt förstörde de andra spelarnas planer.

Hade övriga spelare i gruppen problem med hur hen spelade eller var det bara du som hade problem med hens sätt att agera,

Jag var inte ensam om att lämna mötet på dåligt humör på grund av hans aggerande.

Kanske var det premissen för äventyret - alltså att rollpersonerna var fångar - som provocerade spelaren. Jag vet att fångsituationer kan ha den effekten på vissa spelare. Gissningsvis handlar det om spelare som vill spela kraftfulla och framgångsrika rollpersoner och som möjligtvis är vana att rollpersonerna får vinna i mer eller mindre alla lägen.

Det är möjligt. Vi gick igenom vad äventyret skulle handla om både när jag pitchade det och under session 0 så han visste att det inte skulle bli någon power fantasy

(Jag funderar också på det här med regelsystemet och spelvärldens premisser. Jag uppfattar berättelsen som så att spelaren hade helt andra uppfattningar av hur stor skada saker gör etc än vad du hade. Använde ni ett regelsystem hen var bekant med? Det låter som att hen var väldigt van vid system där en liten sprängning ju inte gör så mycket skada, där man lätt kan döda ett gäng vakter och ta deras pickadollar etc…)

Jaja. Jag tycker att det låter som helt rätt beslut att skiljas åt, iaf. Har man inte roligt hop ska man inte spela ihop.

Vi körde både en liten test-strid i session 0 (som tog hela 2 rundor) samt att jag började äventyret med att ettablera hur farliga en del av sakerna var. Så systemets dödlighet var något alla visste om sedan tidigare

Det här låter som att det till stor del är ditt fel. Spelaren försökte göra saker för han antog att karaktärerna skulle ha agens. Varför kunde inte hans planer fungera? Om han inte förstod att han kunde skada de andra karaktärerna med en explosion är det antagligen för att du inte beskrev saker ordentligt. Du är spelarnas enda källa till information om världen så brister deras information ligger det mest på dig.

Fängelsescenarion är värst för det är alltid en stor agensbegränsning och har man en spelledare som inte gör sitt jobb är det att leka tankeläsare att försöka lista ut vad spelledaren vill att man ska göra. Hela poängen är ju att leta fel och svagheter så man ska kunna fly. Vilket är saker som ska vara omöjliga för att de ska framställas så i fiktionen och vilka är hårda metabegränsningar? Med en spelledare som inte gör sitt jobb är det nära på omöjligt att veta. Spelaren verkar ha vettiga saker att säga om varför han gjorde sina val. Hur skulle han veta att vakterna var omöjliga att besegra?

Jag tror ni borde prata mer och du bör se på din egen del i det här också.

Han sade faktiskt rätt ordagrant att han skulle sätta av explosionen vid arbetsstationen där de andra spelarna var och jag frågade honom två gånger om han verkligen tänkte skada eller döda de andra spelarna. Så det var inte så att han inte visste om att de andra spelarna var i närheten. Det var något han såg till att de var. Och där har vi anledningen till att jag tror att han faktiskt ville förstöra

De tre andra spelarna gjorde saker som kunnde ta dem vidare. De pratate ihop sig med andra fångar, lyckades få tag på nycklar, hittade inte bra en utan tre möjliga vägar ut. Den fjärde spelaren såg till att inga av de tre andra spelarnas planer fungerade genom att hela tiden sabba för dem.

 

[U-Men]

Slänga ut en spelare för en sådan skitsak?

 

[Skarpskytten]

Givet vad du skriver i post 11 tycker jag att du helt klart fattade rätt beslut (jag höll med det God45 skrev - tänkte i liknande banor - men ditt svar förtydligade spelarens agerande). Jag förstår att det kan vara svårt att fatta rätt beslut vid bordet när sånt här händer, men undrar om du inte skulle ha brutit mötet vid sprängincidenten. Du kunde ha sagt till spelaren att spränga andras RPs inte är okej, och att han antingen får ändra sina planer eller lämna. Lätt sagt, jag vet, är också konflikträdd.

 

[Dilandau]

Men jag har aldrig mött en spelare som aktivt varit ute efter att sabba

Oj oj oj sånna har jag mött många av.

 

[Dr_Dängrot]

Det här känns som en jävla skitsak att kasta ut nån ur spelgruppen för speciellt iom att TS klart redogör för att hen inte haft problem inom gruppen tidigare och sålunda borde spelaren inte varit ett problem upp till dags dato. Hen spelade på ett sätt som inte var önskvärt ifrån TS eller övriga gruppmedlemmar , hen körde inte över TS katt eller satte på TS syrra/bror . Normalt förfarande borde sålunda vara att ta ett privat snack med den så kallade problemspelaren och förklara att hens sätt att spela inte är önskvärt och att det förstörde det roliga för övriga gruppmedlemmar och sedan ger man hen en ny chans och hoppas hen förstår och bättrar sig och om hen fortsätter sitt beteende då kastar man ut hen iom att hen uppenbart inte lyssnat . Man kastar inte ut nån ur spelgruppen för strike 1.

 

[Skarpskytten]

Det här känns som en jävla skitsak att kasta ut nån ur spelgruppen för speciellt iom att TS klart redogör för att hen inte haft problem inom gruppen tidigare och sålunda borde spelaren inte varit ett problem upp till dags dato. Hen spelade på ett sätt som inte var önskvärt ifrån TS eller övriga gruppmedlemmar , hen körde inte över TS katt eller satte på TS syrra/bror . Normalt förfarande borde sålunda vara att ta ett privat snack med den så kallade problemspelaren och förklara att hens sätt att spela inte är önskvärt och att det förstörde det roliga för övriga gruppmedlemmar och sedan ger man hen en ny chans och hoppas hen förstår och bättrar sig och om hen fortsätter sitt beteende då kastar man ut hen iom att hen uppenbart inte lyssnat . Man kastar inte ut nån ur spelgruppen för strike 1.

Du är mer storsint än vad jag är. Medvetet sabotage av mitt och andras kul är för mig lika med tack och hej. Jag har noll tålamod med idioter, folk som spelar spel eller trycker på knappar.

Har tack och lov bara hänt mig en gång som jag kan minnas. Det blev bara ett möte för det puckot.

 

[Dr_Dängrot]

Du är mer storsint än vad jag är. Medvetet sabotage av mitt och andras kul är för mig lika med tack och hej. Jag har noll tålamod med idioter, folk som spelar spel eller trycker på knappar.

Har tack och lov bara hänt mig en gång som jag kan minnas. Det blev bara ett möte för det puckot.

Alltså man vet ju inte varför hen agerade som hen gjorde utan att man tar ett snack med hen . Kanske har hen det tufft på jobbet eller hemma och blir utåtagerande , kanske har hens partner gjort slut , kanske har hen blivit av med jobbet osv . Det finns ju självklart möjligheten att hen bara är ett asshole men det vet man ju inte om man inte låter tiden gå och man ser hur hen agerar i framtiden . Jag kastar inte ut någon för en first offence

 

[Rymdhamster]

Personligen så har jag rätt svårt att se att man medvetet sätter av en redig sprängladdning bredvid alla andra spelarkaraktärer utan att ge dem någon form av förvarning av någon annan anledning än att man vill sabba.

Åter igen, svårt att säga. Jag har bara din version av händelserna att gå på.

Men det finns gott om rollspelsgrupper som kör enligt actionfilmsregler. Dvs den där explosionen hade inte varit några som helst problem för de andra rollpersonerna, utan de hade bara kravlat fram från under brötet täckta i damm men annars oskadda och skämtsamt frågat om han inte var riktigt klok. För mig låter det som att personen i fråga ganska konsekvent agerat utifrån perspektivet "jag spelar en hjälte i en actionfilm", och då känns det fullkomligt rimligt att spränga saker, mucka med vakterna, och försöka skjuta sig ut ur fängelset.

Det blir så klart problem om en sån spelare hamnar i en grupp som vill ha en mycket mer realistisk syn på sånt där, att det faktiskt är farligt att bli sparkad i huvudet tio gånger, där folk förblöder och dör om de blir skjutna (istället för att hälla lite krut i såret och tutta på).

En del spelare har inga problem att anpassa spelstilen efter gruppen så länge de är medvetna om vad gruppen vill. Det gäller så klart att berätta det för dem. Och då menar jag alltså att faktiskt förklara det, vilket är svårare än vad man kan tro. Många tenderar bara att kritisera vad personen gör, utan att förklara _varför_ det är ett problem i just den spelgruppen.

Men självfallet finns det spelare som är så låsta vid vad de anser vara "rätt sätt" att spela rollspel på att de vägrar anpassa sig även om man förklarar att en grupp har en helt annat stil. De kan liksom inte förstå att någon vill spela rollspel på ett annat sätt än vad de vill. Det låter absolut som det är möjligt att det var fallet här. Men ens då handlar det inte (i min erfarenhet) om en önskan att sabba för andra. Bara en oförmåga om att anpassa sig.

I vilket fall det så klart fortfarande är helt rätt att sparka ut dem ur gruppen. men det är alltid bra att fundera lite djupare över bakomliggande orsaker, dels för att kunna göra bättre val av spelare i framtiden, dels för att minska risken att det var man själv som ställde till det genom att inte kunna förklara läget till räckligt bra.

 

[Rymdhamster]

Oj oj oj sånna har jag mött många av.

Beklagar.

Även om jag ibland har känt det som att andra försökt sabotera spelet, så har det alltid bottnat i något annat. Typ personkemi som inte funkat, eller spelstilar som inte gått ihop. Vilket självfallet kan involvera att en rollperson försökt sabotera för en annan rollperson, men det har i sånna lägen generellt bottnat i att den ena villa ha konflikter mellan rollpersonerna (inte mellan spelarna), men den andra inte alls tyckte sånt hörde hemma i rollspel. Dvs spelstilar som inte är kompatibla.

Men jag kan ju bara haft tur =)

 

[Fnord]

Givet vad du skriver i post 11 tycker jag att du helt klart fattade rätt beslut (jag höll med det God45 skrev - tänkte i liknande banor - men ditt svar förtydligade spelarens agerande). Jag förstår att det kan vara svårt att fatta rätt beslut vid bordet när sånt här händer, men undrar om du inte skulle ha brutit mötet vid sprängincidenten. Du kunde ha sagt till spelaren att spränga andras RPs inte är okej, och att han antingen får ändra sina planer eller lämna. Lätt sagt, jag vet, är också konflikträdd.

Jo, du har rätt i att jag skulle ha avsltuat mötet där.

Oj oj oj sånna har jag mött många av.

Jag har bara stött på spelförstörare tidigare som förstör för att de är griniga då inte allt går som de vill. Som tur är så har jag bara behövt uppleva detta 3 ggr (och har spelat rollspel i ca 25 år) så det är inte vanligt, men visst händer det att någon spelare inte klarar motgångar och när det går dåligt för deras karaktär så tycker spelaren att då får ingen annan ha kul heller.

Värsta jag varit med om var för ca 13-14 år sedan då en spelare blev så sur när hans karaktär dog eller blev svårt skadad (historierna går isär där och jag var inte med i just den gruppen, men känner flera av spelarna) att han aktivt försökte starta ett rykte om att hans SL var otrogen... Han fanns sig inte längre välkommen i någon grupp efter det.