Re: Rant rant rant
Tjena Måns. Du tar upp ett par punkter som även ett par andra skribenter tar upp. Jag väljer att svara på dessa punkter i detta inlägg, och riktar mig således därför till fler personer än blott dig i detta inlägg:
Du förutsätter att XP-belöningar leder till att någon måste få mer
Ja. Eller; vad jag gjorde var att rikta särskilt stark kritik
mot den sortens belöningar. Givetvis kan man dela ut XP till hela gruppen istället, och då blir lösningen bättre. Jag kallade sådana belöningar för en "halvdålig" lösning i ett tidigare inlägg.
Du får ursäkta att jag gör sådana där generella antagningar. Exempelvis skrev jag att det var bättre att belöna spelarna med pengar/utrustning eftersom sådana kan fördelas över hela gruppen, men det är ju inte alltid sant. Vissa rollpersoner kan vara munkar eller whatever som inte vill använda pengar och som inte har användning av utrustning. Du får alltså se mina exempel som blott vardagliga exempel, och försöka se till de resonemang jag gör för att förstå vad jag menar. Jag ska försöka förkalra så gott jag kan.
Du utgår vidare från att XP och speltid hör ihop.
Det här är en mycket bra invändning (jag tror faktiskt att jag gjort den
själv i något av mina inlägg i tråden). Självklart har du rätt i att man inte automatiskt förlorar speltid bara för att ens rollperson är framgångslös. I många spelstilar är det rentutav
tvärtom; i min grupp på nittiotalet så ville vi allihop spela dåliga rollpersoner, eftersom duktiga rollpersoner bara klarar vad de sysslar med - utan att något intressant händer - medan dåliga rollpersoner är mycket roligare och ser till så att de händer spännande och oväntade saker. Själv gestaltar jag nästan alltid framgångslösa rollpersoner med flit för att jag tycker sådana leder till roligare sessioner.
Men! I den här diskussionen så förutsätter mina meningsmotståndare att XP skulle vara en belöning. För spelare såsom mig *är* alltså inte XP nödvändigtvis någon belöning, utan kan oftare kännas som en attitydkorrigering (= "Hörrö, Rising! Nu får du sluta vara så dålig. Den sortens spelstil är inte vad vi andra vill ha, utan vi förväntar oss att du ska vara med och hjälpa till i problemlösningsutmaningarna; så här får du XP!").
Men! Den inställningen hör ju inte hemma i den här diskussionen - för här utgår vi ju ifrån att spelarna skulle se XP som en belöning.
Slutligen utgår du från att XP endast kan användas för att skapa en utvecklingskurva som ska utveckla hela spelgruppen i en långsam och bra takt och att det är vad alla tycker att XP ska användas till.
Här förstår jag inte riktigt vad du menar. Vad jag gör är att utgå från att det
finns en optimal utvecklingstakt (för problemlösningsspelare); att XP är ett av många sätt att snabba på denna utvecklingstakt; och att spelarna generellt sett upplever att spelet utvecklar sig långsammare än vad spelledaren gör.
Utifrån dessa tre förutsättningar så kan jag härleda att många spelare gillar XP för att det leder in utvecklingstakten på ett spår som bättre passar dem själva. (Det finns nog många spelare som tror att deras rollpersoner blir
bättre av XP också, fastän vi erfarnare spelare förstår att det bara är en illusion och att spelledaren kommer att motbalansera alla belöningar genom att också höja utmaningen i andra änden.)
---
Kommentarer på det?
