Nekromanti Hur man kan utvecklas som spelare/SL

[sakara]

Skrev lite om det här i lådan imorse men var tvungen att dra på jobbet så vet inte om jag fick några svar på det.

Det jag tänkte ta upp är två saker:

1. En av mina spelare (en av de bästa jag någonsin haft!) förklarade hur hon gjorde för att kunna få en stark imersion (enda spelaren jag har haft som kunnat gråta incharater). Det hon gjorde var att efter själva konceptet satte hon sig ned och förde en konversation med karaktären i ett vitt rum i skallen. Dvs hon intervjuade den och kunde på så sätt få reda på mer saker om den.
Frågan är: Är det någon av er som gör detta eller något liknande? För jag tycker et verkar skitcoolt och skulle vilja lära mig det =)

2: Miljö/SLP/karkatärsbeskrivningar.
Den här är lite kortare. Det stora hindret jag har "kvar" för att bli en mer avrundad och komplett SL är att mina miljö och karkatärs beskrivningar inte alltid är spec bra. Jag fick tipset från en annan spelare som är en väldigt duktig SL att beskriva saker från en resigörs syn. tex hur ser scenen ut för de inblandade, hur har SLP reagerat med kroppspråk och ansikten på saker som händer i scenen och så.
Frågan är är dettta något ni till'mpar eller vill ni mer köra bestämda känslor på en gång?

Jag kan helt kalrt se fördelar med åda delarna. Kanske är mycket beroende på vilken spelgrupp/spelstil gruppen har?

 

[God45]

Jag gillar att svara på en lista med 100 frågor från Beth Kindermans/gamer chicks hemsida in character som min karaktär:

http://gamerchick.caligrean.com/100questions.html

Det är egentligen mest till för att komma in i rätt tankemönster och inte så mycket för själva svaren.


Sedan älskar jag rekvesita. Spelar du en predikant skriv ihop ett flygblad att dela ut. Spelar du en karaktär besatt av tankeproblem lek med en rubriks kub medan du spelar och så vidare

 

[StreetBushido_UBBT]

Jag tror att vill man utvecklas behöver man först identifiera sina svaga sidor.

Det man är bra på kan man försöka låta bakhuvudet sköta medan man aktivt anstränger sig att göra något åt det man identifierat som sina svagare sidor.

Något jag är dålig på, och har fortfarande inte lyckats förbättra, är att beskriva väder. Det regnar aldrig, och snöar bara emellanåt om det är vinter. Jag ska försöka ta till mig mitt egna råd och anstränga mig att ta upp vädret mer nästa spelomgång jag spelleder.

 

[krank]

Min största svaghet är just nu gestaltning av SLP:er. Att göra dem trovärdiga och levande. Tidigare hade jag problem med miljöbeskrivningar.

Grunden är att först och främst identifiera och "äga" sina svagheter. Därefter försöka hitta sätt som passar en att försöka bearbeta sagda svagheter. Det är väldigt lätt att fastna i att "jag är dålig", men så snart man identifierat problemet gäller det ju att börja försöka formulera strategier.

Jag smygkollar på folk i kollektivtrafiken och på jobbet, för att få idéer till SLP:ers utseenden så att de inte blir alltför lika. Jag försöker också tänka på hur miljöer jag befinner mig i eller som jag ser på film faktiskt ser ut istället för att bara låta intrycken skölja över mig oreflekterat.

Jag funderar också på strukturer mycket. SLP:ers relationer till andra SLP:er, hur deras mentala karta över världen ser ut, vad som skulle utmana eller uppröra eller göra dem kära eller lyckliga eller frustrerade eller kåta.

Men det här bygger mycket på dels vilka specifika problem just jag har, och dels hur jag fungerar personligen (strukturerande, analytisk). Jag kan inte garantera att det funkar för nån annan.



Som spelare lärde jag mig en teknik för flera år sedan, som i princip går ut på att man pratar om rollpersonerna utanför spel, i olika sammanhang. "Vad tror du Electro skulle tycka om den här musiken?", "Vem av de här skulle A-bom rösta på?" Vardagliga saker som vilken sorts filmer eller politik eller porr rollpersonen gillar. När det liksom dyker upp, i helt andra sammanhang. Att hålla rollpersonen levande, och fundera på vad den tycker och tänker om saker och ting.