Nekromanti Hur mkt ska man låta hända?
- Thread starter BiG
- Start date
Det beror på hur du vill att kampanjen ska arta sig. I spelledartipsen har den en "problemruta", där just detta och liknande tas upp. Som jag ser det ska spelaren lyckas om han och hans karaktär uppfyller alla kriterier, dvs. ett dussin år eller två av framgångsrikt politiskt rävspel, ungefär. Förutsatt att han är av god familj. Främst måste du dock tänka på att han som ärkefurste kommer att ha en administrativ roll, och då är det slut med äventyrandet, vilket antingen innebär pensionering av karaktären eller 100 % ränker och administration-spel.
Mitt svar är alltså: ja, men han ska få kämpa för det (och då menar jag kämpa), och fungerar en ärkefurst inte med resten av gruppen får karaktären pensioneras.
Mitt svar är alltså: ja, men han ska få kämpa för det (och då menar jag kämpa), och fungerar en ärkefurst inte med resten av gruppen får karaktären pensioneras.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Fråga dig följande: hade det blivit intressant spelande av detta (för honom, för dig och för alla andra spelare)? Om svaret är "ja", börja planera en kampanj om hans väg till makten. Om svaret är "nej", tala om för honom att den sortens projekt ligger utanför kampanjens fokus, och att han får ta sig an något mer jordnära.
Att sätta upp mer elelr mindre orelistiska mål när det gäller ens karakktär rör mig inte så mycket. Frågan som sl är nog snarare hur oliak svårt är det att nå sitt mål.
Att just bli furste av nått slah känns som det är ohemulskt svårt, mödosammt, intrigmakane utan dess like. Så visst, låt han gjärna testa men gör det på inga som hellst lätt för honom. Snarare tvärtom.
Aeon
Warrior
Jo men sant är kul! Jag lät en spelare i min grupp tro att han nu är Samars ättling och att han ska ateruppliva den utdöda klanen. Men dvärg-kungarna har inte gett honom sitt stöd men han har en handfull anhängare som följer honom. Skall bli en krigskampanj....
Hej och välkommen till forumet (trots att du verkar ha varit reggad ett halvår)! Snygg avatar - du kommer nog upptäcka att fler forumiter diggar Blade of the Immortal. 
Först och främst tycker jag du ska fråga dig den frågan Bobby Magikern ställer i sitt inlägg. Ett potentiellt problem kan till exempel vara att övriga rollpersoner blir något av bipersoner om kampanjen kommer handla allt för mycket om en rollpersons maktsträvanden. En möjlig lösning är att de alla väljer att sträva efter en viss position/allmänt ökat inflytande i Godrion (stavning?).
En vanlig utgångspunkt är att tillåta rollpersonerna att gå hur långt som helst - bli gudar, demoner, lichar, kungar, hjältar osv - men det är upp till spelledaren om möjligheten uppenbarar sig. Bestäm inom spelgruppen vilken slags spel ni vill spela - en kampanj om strävandet efter gudomlighet har en förmåga att bli aningen episk, till exempel. Det är naturligtvis också möjligt att du som spelledare väljer att låta helt andra saker än rollpersonernas ambitioner styra hur kampanjen utformar sig. Ambitionerna finns kvar och bidrar med mål och mening till rollpersonerna, men hålles i bakgrunden så länge de tvingas bekämpa varelser från Godrions avgrunder, avvärja intriger mot tronen och skydda mäster Szamuels raskatt från illasinnade mordförsök av grannhunden.
Bestämmer du eller gruppen att kampanjen faktiskt ska handla om en eller flera av rollpersonernas maktanspråk, har jag några små tips till dig:
Beskriv 4-5 spelledarpersoner som blir extra intressanta som nyckelpersoner när rollpersonerna inleder sin färd mot maktens korridorer. Vad som främst är intressant är dessa personers position och drivkrafter, därför kommer jag ge mina exempel töntiga namn:
Beroende på hur rollpersonerna väljer att agera, väljer de olika nyckelpersonerna att reagera på olika sätt - för att på bästa sätt befrämja sina drivkrafter. Börjar de intrigera med Jöns, kanske Tomas snart blir varse och sätter in motåtgärder. Lismar de sig in i den dekadente Tomas hov, kanske Jöns snarare blir någon att motarbeta - allt för att vinna gunst hos den arvingelösa ärkefursten. Kanske kan Bob övertygas att det faktiskt är Tomas som är det största hotet mot Godrions produktion, och därmed få honom att börja verka för ett maktskifte. Börjar de däremot flirta med Bobs vackra dotter är döden nära förestående - och så vidare.
Du kan också hela tiden välja att slänga in olika händelser för att få fart på handlingen. Kanske börjar kampanjen med att rollpersonerna kutar runt i Godrions gruvor för att bekämpa avgrundsväsen, och får där möjlighet att konfrontera den sluge Nanórgona. Kanske blir rollpersonerna någon gång under kampanjen kidnappade av Svarta Malin för att verka som roddarslavar, men får sedan möjlighet att alliera sig med henne. Kanske får de istället träffa piratdrottningen i och med att de börjat engagera sig i och profitera på hennes smuggelverksamhet. Kanske har hon hela tiden varit i lag med den korrupte ärkefursten, och plötsligt går från att vara en vän/älskarinna/kumpan till att bli rollpersonernas dödligaste fiende.
Poängen är att varje nyckelperson kan bli antingen vän eller fiende beroende på hur rollpersonerna agerar och på hur du spelar ut dem mot varandra. Då kan kanske kampen om makten bli lång, svår, motig men förhoppningsvis också väldigt intressant och full av överraskningar.
Jag hoppas det här inte blev allt för långt.
Först och främst tycker jag du ska fråga dig den frågan Bobby Magikern ställer i sitt inlägg. Ett potentiellt problem kan till exempel vara att övriga rollpersoner blir något av bipersoner om kampanjen kommer handla allt för mycket om en rollpersons maktsträvanden. En möjlig lösning är att de alla väljer att sträva efter en viss position/allmänt ökat inflytande i Godrion (stavning?).
En vanlig utgångspunkt är att tillåta rollpersonerna att gå hur långt som helst - bli gudar, demoner, lichar, kungar, hjältar osv - men det är upp till spelledaren om möjligheten uppenbarar sig. Bestäm inom spelgruppen vilken slags spel ni vill spela - en kampanj om strävandet efter gudomlighet har en förmåga att bli aningen episk, till exempel. Det är naturligtvis också möjligt att du som spelledare väljer att låta helt andra saker än rollpersonernas ambitioner styra hur kampanjen utformar sig. Ambitionerna finns kvar och bidrar med mål och mening till rollpersonerna, men hålles i bakgrunden så länge de tvingas bekämpa varelser från Godrions avgrunder, avvärja intriger mot tronen och skydda mäster Szamuels raskatt från illasinnade mordförsök av grannhunden.
Bestämmer du eller gruppen att kampanjen faktiskt ska handla om en eller flera av rollpersonernas maktanspråk, har jag några små tips till dig:
Beskriv 4-5 spelledarpersoner som blir extra intressanta som nyckelpersoner när rollpersonerna inleder sin färd mot maktens korridorer. Vad som främst är intressant är dessa personers position och drivkrafter, därför kommer jag ge mina exempel töntiga namn:
- Tomas, ärkefursten av Godrion, drivkrafter: misstänktsamt försvara sin maktställning, göra sig själv omåttligt rik
- Bob, befälhavare, drivkrafter: förhindra oroligheter och annat som skulle kunna hota Godrions produktion, skydda sin vackra dotter från ondsinta friare
- Jöns, försmådd köpman, drivkrafter: få till ett maktskifte och därmed få upprättelse, utöka sitt kontaktnät
- Svarta Malin, pirat, drivkrafter: berika sig själv på andras bekostnad, flirta med rollpersoner
- Nanórgona, ärkejäklig magiker, drivkrafter: störta världen in i ett evigt mörker, fördärva rollpersoner med gåvor och löften om makt, rikedom och kåta oskulder - bara de gör små tjänster åt honom i retur
Beroende på hur rollpersonerna väljer att agera, väljer de olika nyckelpersonerna att reagera på olika sätt - för att på bästa sätt befrämja sina drivkrafter. Börjar de intrigera med Jöns, kanske Tomas snart blir varse och sätter in motåtgärder. Lismar de sig in i den dekadente Tomas hov, kanske Jöns snarare blir någon att motarbeta - allt för att vinna gunst hos den arvingelösa ärkefursten. Kanske kan Bob övertygas att det faktiskt är Tomas som är det största hotet mot Godrions produktion, och därmed få honom att börja verka för ett maktskifte. Börjar de däremot flirta med Bobs vackra dotter är döden nära förestående - och så vidare.
Du kan också hela tiden välja att slänga in olika händelser för att få fart på handlingen. Kanske börjar kampanjen med att rollpersonerna kutar runt i Godrions gruvor för att bekämpa avgrundsväsen, och får där möjlighet att konfrontera den sluge Nanórgona. Kanske blir rollpersonerna någon gång under kampanjen kidnappade av Svarta Malin för att verka som roddarslavar, men får sedan möjlighet att alliera sig med henne. Kanske får de istället träffa piratdrottningen i och med att de börjat engagera sig i och profitera på hennes smuggelverksamhet. Kanske har hon hela tiden varit i lag med den korrupte ärkefursten, och plötsligt går från att vara en vän/älskarinna/kumpan till att bli rollpersonernas dödligaste fiende.
Poängen är att varje nyckelperson kan bli antingen vän eller fiende beroende på hur rollpersonerna agerar och på hur du spelar ut dem mot varandra. Då kan kanske kampen om makten bli lång, svår, motig men förhoppningsvis också väldigt intressant och full av överraskningar.
Jag hoppas det här inte blev allt för långt.
DesertRain
Hero
Re: Hur mkt ska man låta hända? (SPOILER)
glöm inte bort att det krävs nog en hel del pengar för att har råd med mutor och alla andra utgidter som kommer att krävas. Samt att den nuvarande ärkefursten är med i sällskapet och de har ju en anledninga att hjälpa honnom att behålla makten. Sällskapet har ju även de en hel del resurser.
glöm inte bort att det krävs nog en hel del pengar för att har råd med mutor och alla andra utgidter som kommer att krävas. Samt att den nuvarande ärkefursten är med i sällskapet och de har ju en anledninga att hjälpa honnom att behålla makten. Sällskapet har ju även de en hel del resurser.
Lät du honom "Tro" det med betydelsen att det inte egentligen är så? För om jag minns rätt så försvann hela Klan Samar när Renk-Samar-Maz-Vontar dränktes. HELA Klan Samar. Alla krigarna deltog i striden, och alla andra dvärgar hölls innanför murarna. De enda som då skulle överlevt är ifall det funnits någon Halv-Samar, troligen hälften Zolod. Men men, jag är inte riktigt säker. Men låter som ett riktigt bra koncept.
DesertRain
Hero
det kan ju mycket väl vara så att några enstaka överlevde från något av fästena, typiskt något som SL får bestämma.
Jag ser inga anledningar till att inga Samar skulle ha överlevt. Förmodligen fanns ett litet småfäste någonstans, det fanns diplomater i de flesta andra dvärgiska fästen, det fanns säkerligen krigsfångar, och alldeles säkert flyktingar som sökt skydd i människornas städer. Hursomhelst är detta dock bara sekundära anledningar till att det skulle ha överlevt samardvärgar - den primära är givetvis, att det är så mycket mer äventyrsskapande och inspirerande så.
-Hjalle, som gått vilse.
-Hjalle, som gått vilse.
Samar (OT)
Det här får mig att tänka på vad Samar borde ha varit för klan. Informatonen jag har sett är ju minst sagt sparsam; vad jag har sett hade de totalt två fästen (färre än Drezin, alltså), varav ett typ övergavs, och det andra förstördes av tirakerna.
Uppriktigt sagt, vad är det för looserklan?
Själv tycker jag att det där med att klanen utrotats är en nödvändig förenkling; det måste väl ha funnits åminstone något hundratal Samar utanför fästet, som ambasadörer, handelsmän, utforskare, "halv-samar" och dylikt, även om de lär ha assimilerats in i andra dvärgaklaner över något sekel, vilket ledde till att de slutgiltigt försvann.
Fast med tanke på hur lite som nämns om dem och hur "värdelösa" de verkat kan man ju aldrig veta...
Det här får mig att tänka på vad Samar borde ha varit för klan. Informatonen jag har sett är ju minst sagt sparsam; vad jag har sett hade de totalt två fästen (färre än Drezin, alltså), varav ett typ övergavs, och det andra förstördes av tirakerna.
Uppriktigt sagt, vad är det för looserklan?
Själv tycker jag att det där med att klanen utrotats är en nödvändig förenkling; det måste väl ha funnits åminstone något hundratal Samar utanför fästet, som ambasadörer, handelsmän, utforskare, "halv-samar" och dylikt, även om de lär ha assimilerats in i andra dvärgaklaner över något sekel, vilket ledde till att de slutgiltigt försvann.
Fast med tanke på hur lite som nämns om dem och hur "värdelösa" de verkat kan man ju aldrig veta...
Ingtar
Veteran
Hur stor är chansen att han kommer att kunna bli ärkefurst?
Bara för att dom är rollpersoner så behöver man ju inte ge dom allt.
I min spelgrupp så vet man tex om att det är inte lätt att få någe gjort. Har alltid haft en ganska hård attityd då någon försöker komma upp sig i samhället... inte för att dom inte ska få lyckats men för att det är svårt.
Mina spelare fruktar ibland att gå in i enkla strider med vanliga rövare eftersom de vet hur det kan gå...man kan få ett svård i hjärtat uta en vanlig bonde det spelar ingen roll hur duktig man är.
Bara för att dom är rollpersoner så behöver man ju inte ge dom allt.
I min spelgrupp så vet man tex om att det är inte lätt att få någe gjort. Har alltid haft en ganska hård attityd då någon försöker komma upp sig i samhället... inte för att dom inte ska få lyckats men för att det är svårt.
Mina spelare fruktar ibland att gå in i enkla strider med vanliga rövare eftersom de vet hur det kan gå...man kan få ett svård i hjärtat uta en vanlig bonde det spelar ingen roll hur duktig man är.
Re: Samar (OT)
Jag har dock en skild åsikt om Klan Samar. De hade två fästen, varav det ena, som låg långt söder om Mûhad, dvs i en öken, och vars namn var Samar-Renk-Drakkar, övergavs eftersom att det var nästintill obeboligt,. Det andra, Krolim-Renk-Samar, numera känt som Renk-Samar Maz-Vontar, blev inte förstört av Tiraker. Kung Samar dränkte sin stad och hela sitt folk för att förgöra Tirakarmén som försökte överta staden, och gjorde då slut på kriget. Det var ett ovärdeligt offer, och "Samars Offer" är fortfarande ett stort offer inom dvärgarna. Och Renk-Samar Maz-Vontar står för "Samars Fäste, Vontars Salar", och det blev omdöpt till det eftersom att Dvärgarna tror att Samars Offer framkallade Vontars ande, som tog fästets salar i besittning. Och alla döda dvärgar sägs hamna där, för att förbereda sig inför den strid då dvärgarna måste försvara Munadana mot ondskans krafter. På't ungefär ^^
Och dessutom, eftersom att det var krigstid så tror jag inte att de var borta just då. Tror att de flesta var hemma för att försvara fästet.
Jag har dock en skild åsikt om Klan Samar. De hade två fästen, varav det ena, som låg långt söder om Mûhad, dvs i en öken, och vars namn var Samar-Renk-Drakkar, övergavs eftersom att det var nästintill obeboligt,. Det andra, Krolim-Renk-Samar, numera känt som Renk-Samar Maz-Vontar, blev inte förstört av Tiraker. Kung Samar dränkte sin stad och hela sitt folk för att förgöra Tirakarmén som försökte överta staden, och gjorde då slut på kriget. Det var ett ovärdeligt offer, och "Samars Offer" är fortfarande ett stort offer inom dvärgarna. Och Renk-Samar Maz-Vontar står för "Samars Fäste, Vontars Salar", och det blev omdöpt till det eftersom att Dvärgarna tror att Samars Offer framkallade Vontars ande, som tog fästets salar i besittning. Och alla döda dvärgar sägs hamna där, för att förbereda sig inför den strid då dvärgarna måste försvara Munadana mot ondskans krafter. På't ungefär ^^
Och dessutom, eftersom att det var krigstid så tror jag inte att de var borta just då. Tror att de flesta var hemma för att försvara fästet.
Re: Samar (OT)
Till att börja med får du förklara exakt hur din åsikt skiljer sig... vad jag förstår skriver du bara ut större delen av den information som finns att tillgå, även om du verkar gå helt på dvärgaversionen av "utrotningsberättelsen" (har för mig att de flesta på forumet stod på tirakernas sidan senaste gången händelsen diskuterades). Jag erkänner att jag förenklade lite, men fokus på inlägget låg inte där. Själv låter jag gärna det hela bli en historisk debatt, vilket det ju tydligen är menat att vara.
Det jag undrade var 1: varför Samar byggde så pass få fästen (Drezin, som är den minsta klanen, har ju typ tre stycken, och har ändå förlorat två fästen genom historien), alternativt var så pass mindre än de andra klanerna att de inte hade fler.
2: hur Samar var som klan (Drezin är magiker, Zolod handlare och Ghor/Roghan smeder och krigare) och vad de gjorde under historien (annat än att dränkas)
3: varför de byggde ett av sina två fästen i en obeboelig jäkla öken någonstans runt trakterna kring inre Långtbortistan
Ett dvärgafäste är ju trots att en ganska stor investering...
Finns det över huvud taget någon matnyttig information gällande detta fäste och dess öde? Det måste ju finnas någonting där om det ändå klassas som ett fäste...
Och krigstid eller inte tar det nog ett tag att få hem ambassadörer och rubbet från resten av Mundana... men det var inte det som var poängen.
Vad "Renk-Samar-Maz-Vontar" står för visste jag förresten redan ^^
Till att börja med får du förklara exakt hur din åsikt skiljer sig... vad jag förstår skriver du bara ut större delen av den information som finns att tillgå, även om du verkar gå helt på dvärgaversionen av "utrotningsberättelsen" (har för mig att de flesta på forumet stod på tirakernas sidan senaste gången händelsen diskuterades). Jag erkänner att jag förenklade lite, men fokus på inlägget låg inte där. Själv låter jag gärna det hela bli en historisk debatt, vilket det ju tydligen är menat att vara.
Det jag undrade var 1: varför Samar byggde så pass få fästen (Drezin, som är den minsta klanen, har ju typ tre stycken, och har ändå förlorat två fästen genom historien), alternativt var så pass mindre än de andra klanerna att de inte hade fler.
2: hur Samar var som klan (Drezin är magiker, Zolod handlare och Ghor/Roghan smeder och krigare) och vad de gjorde under historien (annat än att dränkas)
3: varför de byggde ett av sina två fästen i en obeboelig jäkla öken någonstans runt trakterna kring inre Långtbortistan
Ett dvärgafäste är ju trots att en ganska stor investering...
Finns det över huvud taget någon matnyttig information gällande detta fäste och dess öde? Det måste ju finnas någonting där om det ändå klassas som ett fäste...
Och krigstid eller inte tar det nog ett tag att få hem ambassadörer och rubbet från resten av Mundana... men det var inte det som var poängen.
Vad "Renk-Samar-Maz-Vontar" står för visste jag förresten redan ^^
DesertRain
Hero
Re: Samar (OT)
Samar var tydligen någon sorts inkompetent kass klan. De hade som Regmolar skrev ingen speciallisering som övriga klaner, de bygger sina fästen på korkade ställen och deras enda bidrift genom historien var att ta kol på hela klanen genom att dränka sig själva (enligt dvärgarna).
Tirakernas version av händelsen är betydligt bättre: de sabbade vattenreservoaren och dödade en hel dvärgklan. Det leder ju till frågan: varför bygger man cisterner som fienderna kan paja??. I dvärgboken framstår dvärgfästena som ointagliga och ultrasäkra. Trots det kan man döda hela klanen så lätt.
Problemet är att det finns ingen information om Samar så man får bara spektakulera om dem. En intressant tanke skulle ju vara om de hade ett tredje fäste som under flera tusen år varit dolt för övriga Mundana. Vad skulle hända om detta dolda fäste skulle skicka en ambasadör till Khazim-Renk-Ghor?? Det skulle nog ställa till ett jäkla liv bland alla dvärgarna.
//Purgatory, det där lät ju som ett bra äventyr...
Samar var tydligen någon sorts inkompetent kass klan. De hade som Regmolar skrev ingen speciallisering som övriga klaner, de bygger sina fästen på korkade ställen och deras enda bidrift genom historien var att ta kol på hela klanen genom att dränka sig själva (enligt dvärgarna).
Tirakernas version av händelsen är betydligt bättre: de sabbade vattenreservoaren och dödade en hel dvärgklan. Det leder ju till frågan: varför bygger man cisterner som fienderna kan paja??. I dvärgboken framstår dvärgfästena som ointagliga och ultrasäkra. Trots det kan man döda hela klanen så lätt.
Problemet är att det finns ingen information om Samar så man får bara spektakulera om dem. En intressant tanke skulle ju vara om de hade ett tredje fäste som under flera tusen år varit dolt för övriga Mundana. Vad skulle hända om detta dolda fäste skulle skicka en ambasadör till Khazim-Renk-Ghor?? Det skulle nog ställa till ett jäkla liv bland alla dvärgarna.
//Purgatory, det där lät ju som ett bra äventyr...
Re: Samar (OT)
Nej, kom med en bra förklaring till att en klan får till färre fästen än den utpräglade "lilla magikerklanen" och dessutom bygger ett av dem på en plats där det saknar synbar funktion och överlevnadsmöjlighet (ett fäste är ingen liten investering), så ska jag överväga min ståndpunkt. Annars kan jag ju inte göra annat än att upprepa mig.
Hans idé om ett tredje fäste är dock något jag definitivt ska ta fasta på; att de bara skulle ha byggt två som det är tycker jag, som kanske märkts, är fånigt, eller åtminstone dåligt förklarat.
Som Purgatory nämnde i sitt inlägg: är inte det faktum att klanen hade bara hade ett enda fäste (förutom det de byggde på en obeboelig plats och fick överge, förstås...) utan synbar orsak kriterium nog för att få beteckna dem som loosers? Det där med offret är ju som sagt sin egen diskussion...
Nej, kom med en bra förklaring till att en klan får till färre fästen än den utpräglade "lilla magikerklanen" och dessutom bygger ett av dem på en plats där det saknar synbar funktion och överlevnadsmöjlighet (ett fäste är ingen liten investering), så ska jag överväga min ståndpunkt. Annars kan jag ju inte göra annat än att upprepa mig.
Hans idé om ett tredje fäste är dock något jag definitivt ska ta fasta på; att de bara skulle ha byggt två som det är tycker jag, som kanske märkts, är fånigt, eller åtminstone dåligt förklarat.
Rakhori_UBBT
Veteran
Re: Samar (OT)
Det kan ju verkligen diskuteras om deras "offer" då de dränkte sig själva, om de ens gjorde det, är nobelt. Jag tycker inte det. Eftersom de ändå var dömda till undergång och inte hade en suck mot tirakerna var det väl lika bra att i ren trots och vrede ta så många av dem med sig som möjligt? Att bara slåss till sista man och låta tirakerna TA fästet vore ju fan ett brott mot dvärgheten.
Det kan ju verkligen diskuteras om deras "offer" då de dränkte sig själva, om de ens gjorde det, är nobelt. Jag tycker inte det. Eftersom de ändå var dömda till undergång och inte hade en suck mot tirakerna var det väl lika bra att i ren trots och vrede ta så många av dem med sig som möjligt? Att bara slåss till sista man och låta tirakerna TA fästet vore ju fan ett brott mot dvärgheten.