Nekromanti Hur mycket behöver man veta om en fantasy setting egentligen?

[ceruleanfive]

Argh, kränkt! Min åsikt är nog så långt ifrån din som man kan komma, God45.

Ju mer (vettig och lätttillgänglig) information det finns om en värld, desto bättre spel blir det i den. Om man bara går in med informationen "Typ medeltid, det finns alver", då måste man rollspela ganska fokuserat på rent tärningsrullande. Att försöka få någon form av immersion blir i mina ögon väldigt knepigt.

Kan alver bli 1000 år? Hur ser deras livscykel då ut? Hur påverkar det deras mentalitet, världsbild och samhällsstruktur? Etc, etc, etc. Har man inte sån grundläggande information spelar man ju egentligen bara en människa med ett alv-skin.

Och personligen tycker jag att det är ganska meningslöst att spela i en fantasyvärld som inte har något riktigt kött på benen, eller som saknar någon form av USP. Jag vill ha en värld som gör något annorlunda, som är spännande att utforska och som ger mig en mer unik upplevelse. Och då krävs det stoff, för att kunna få en uppfattning av världen och för att kunna leva sig in i den.

Med det sagt är jag också för att informationen ska kunna summeras ganska effektivt och ändå ge en tydlig bild. Men för att kunna summera något behöver det finnas något att summera. Sammanfattningen blir toppen på isberget, men utan isberget under är världen ganska menlös, som jag ser det.

 

[God45]

Återigen: scenario/kampanj styr mycket mer än setting. I en annan tråd här har ju påpekats att Oraklets fyra ögon inte kan spelas utan att man är beredd att läsa Trakorien-boken, vilket alltså motsäger påståendet.

Att fantasy skulle vara lättare i allmänhet än andra breda genrer, vilket jag är tveksam till, handlar i så fall mer om vilka intressen den genomsnittlige rollspelaren har. Skulle jag exempelvis komma till skott att spela med mina kollegor skulle jag inte välja fantasy, som har alldeles för hög tröskel, utan typisk 20/30-tals mysterie/skräck.

Fast det är vad som gör scenariot dåligt. Det hade visst gått att spela utan settingboken om man skippade de omöjliga gåtorna. Då hade det varit ett mycket bättre scenario.

 

[Bifur]

Fast det är vad som gör scenariot dåligt. Det hade visst gått att spela utan settingboken om man skippade de omöjliga gåtorna. Då hade det varit ett mycket bättre scenario.

Och jag säger att det är en av sakerna som gör det bra. Gåtorna är ju roliga! Att kräva något extra av spelarna kan faktiskt vara vara en kvalité, något som även om det är jobbigt/tråkigt i stunden ger en i slutändan bättre (eller i varje fall annorlunda) upplevelse. Sen behöver alla inte gilla det men det är en annan grej.

Men för att bredda fråga: finns det i ditt tycke något spel som är hjälpt av en settingbeskrivning av nåt sånär omfång?

 

[God45]

Och jag säger att det är en av sakerna som gör det bra. Gåtorna är ju roliga! Att kräva något extra av spelarna kan faktiskt vara vara en kvalité, något som även om det är jobbigt/tråkigt i stunden ger en i slutändan bättre (eller i varje fall annorlunda) upplevelse. Sen behöver alla inte gilla det men det är en annan grej.

Men för att bredda fråga: finns det i ditt tycke något spel som är hjälpt av en settingbeskrivning av nåt sånär omfång?

Jag tycker inte att setting är dåligt. Jag är bara emot att spelare måste läsa eller känna till den. Jag är också emot varenda del av den som är tråkig och innehåller namn på städer eller befolkningssiffror eller beskrivningar av mat. Fuck that. Om inte en ide är direkt användbar eller fantastisk borde den inte vara i en setting. Jag tycker också att fokuset på "world building" är aktivt fientligt mot bra rollspelande. Ge mig hur det fungerar, inte 500 års bakgrund till varför, och ge mig varför jag bryr mig om hur det fungerar.

 

[God45]

Och jag säger att det är en av sakerna som gör det bra. Gåtorna är ju roliga! Att kräva något extra av spelarna kan faktiskt vara vara en kvalité, något som även om det är jobbigt/tråkigt i stunden ger en i slutändan bättre (eller i varje fall annorlunda) upplevelse. Sen behöver alla inte gilla det men det är en annan grej.

Men för att bredda fråga: finns det i ditt tycke något spel som är hjälpt av en settingbeskrivning av nåt sånär omfång?

Också, nej gåtorna är som du själv skriver inte roliga i stunden. Men det är inte heller en stund. Det är att ägna timmar åt att sitta själv och läsa genom en väldigt tråkig bok för att försöka hitta ledtrådar som är medvetet obskyra. Det är som hitta Waldo för vuxna.

Om du blir spelled genom det här scenariot är mitt tips att bara kolla i facit i kampanjboken och få svaren. Fuska på! God45 godkänner det!

 

[God45]

Jag har funderat och här är vad jag vill säga. Det går inte att kräva att jag som person och spelare ska läsa igenom en bok OCH gilla den inför ett spel. Om jag inte redan vill läsa den eller du lyckas förmedla pepp till mig vill jag inte läsa den. Och även om detta är sant så kanske jag inte gillar världen och nu är jag aktivt negativ till hela kampanjen. För du fick mig att läsa något som jag tycker är kass eller som jag inte vill spela i. Det var min upplevelse med Trudvang som är en aktivt dålig settig till punkten där det vore bättre att inte ha en.

Men ger du mig pitchen "Det är fantasy med vikingar och trollskogar" hade jag varit "fine" och sedan hade jag som min karaktär kunnat gå "Fuck Stormland och alla därifrån. Låt oss döda dem." istället för att jag som person går "Har du läst Stormland grejerna?! Vi kan inte spela den här skiten!".

Så en setting jag redan kan har inte samma problem. Går du "Låt oss spela en Game of Thrones kampanj" vet jag shitloads av lore och det är inget hinder. Samma om vi ska spela en kampanjvärld jag redan spelat i eller frivilligt läst, då har jag redan grejerna i huvudet och kan använda dem och det är inte ivägen.

 

[Mogger]

Så en setting jag redan kan har inte samma problem. Går du "Låt oss spela en Game of Thrones kampanj" vet jag shitloads av lore och det är inget hinder. Samma om vi ska spela en kampanjvärld jag redan spelat i eller frivilligt läst, då har jag redan grejerna i huvudet och kan använda dem och det är inte ivägen.

Du besvarar din fråga själv här. Det som är sant för dig gällande GoT är sant för mig gällande Trakorien.

Givetvis finns det ingen spelgrupp som blir tvingad av SL att läsa något de tycker stinker. Jag läste inte Trakorien för att SL sa det utan för att det är fantastiskt rolig och givande läsning. På samma sätt är min dröm att spela Beyond Mountains of Madness (eller, det är det inte för jag har läst den och tycker den suger) och få läsa Mountains of Madness som handout. Ascoolt juh!

Investering tar tid, men är värt det. För mig är det motsatta sant. Spel utan investering är som att titta på avsnitt 8 av säsong 3 i en serie man varken gillar eller följer. Meh. Då kan jag lika gärna göra något som jag vill.

Det sagt så har jag inget emot att spela utan en definierad setting, men då måste det finnas någon annan pitch som jag uppskattar. Trollbabe funkar så och det är rock n roll! Men om någon plockar fram Symbaroumkampanjen och säger att vi ska köra den så hade jag sagt "håll i hästarna nu. Jag vet inget om den här världen. Jag vill läsa en massa först!"

Det här är anledning till att vår spelgrupp i princip enbart spelar Warhammer, MUA och Western. För vi orkar och vill inte läsa in oss på någon ny värld. Däremot kan vi byta regelsystem hyfsat smärtfritt.

 

[Tre solar]

Jag håller med nästan allt som 45 skriver. Att nörda ner sig i setting är en jätteviktig del av vår hobby, precis som att lära sig regler, måla figurer, åka på konvent och samla på gamla grejer. Men ingen av dessa aktiviteter är i sig "att spela rollspel", så det är inte rimligt att anta att den som gillar att spela rollspel också måste vilja göra det andra.

Det är därför det är viktigt med illustrationer. Trudvang är i grunden en skitbra setting för att allt man behöver veta framkommer i varenda bild. Såhär ser det ut, du förstår resten.

 

[Mogger]

Att nörda ner sig i setting är en jätteviktig del av vår hobby, precis som att lära sig regler, måla figurer, åka på konvent och samla på gamla grejer. Men ingen av dessa aktiviteter är i sig "att spela rollspel", så det är inte rimligt att anta att den som gillar att spela rollspel också måste vilja göra det andra.

Precis.

Bör ju tilläggas att det här med detaljerad setting inte har varit obligatoriskt på åtminstone 10 år. Det går alldeles utmärkt att spela utan, och det finns verkligen massor av spel som utgår från att spelgruppen inte vill läsa settingmaterial eller redan har en favvosetting som de spelar i, eller som bara hoppar över det. Järn, Burning Wheel, Trollbabe, Hjältarnas Tid, Fantasy! etc

Precis som att jag inte håller på med att måla figurer, åka på konvent och samla på gamla grejer. Jag fattar ju ändå att de som gör det tycker att det är givande. Inte för att de tycker att det är tråkigt men känner att de måste. Och det verkar vara märkligt nog vara premissen för den här tråden.

Jag fattar ärligt inte, och hade inte en annan premiss varit "fight me!" så hade jag scrollat förbi den här tråden och ignorerat den. Men poängen tycks vara att vi ska berätta för God45 att tesen haltar.

 

[Khan]

Jag har funderat och här är vad jag vill säga. Det går inte att kräva att jag som person och spelare ska läsa igenom en bok OCH gilla den inför ett spel. Om jag inte redan vill läsa den eller du lyckas förmedla pepp till mig vill jag inte läsa den. Och även om detta är sant så kanske jag inte gillar världen och nu är jag aktivt negativ till hela kampanjen. För du fick mig att läsa något som jag tycker är kass eller som jag inte vill spela i. Det var min upplevelse med Trudvang som är en aktivt dålig settig till punkten där det vore bättre att inte ha en.

Men ger du mig pitchen "Det är fantasy med vikingar och trollskogar" hade jag varit "fine" och sedan hade jag som min karaktär kunnat gå "Fuck Stormland och alla därifrån. Låt oss döda dem." istället för att jag som person går "Har du läst Stormland grejerna?! Vi kan inte spela den här skiten!".

Så en setting jag redan kan har inte samma problem. Går du "Låt oss spela en Game of Thrones kampanj" vet jag shitloads av lore och det är inget hinder. Samma om vi ska spela en kampanjvärld jag redan spelat i eller frivilligt läst, då har jag redan grejerna i huvudet och kan använda dem och det är inte ivägen.

Jag tror jag är med dig på alltihop, i teorin. Men jag har aldrig varit den situationen att det kommit som ett krav att man ska läsa in sig på mängder med info. I praktiken har det alltid varit en avvägning och en balansgång. När vi spelade Shadowrun, tex. hade jag inga förkunskaper, men var jättepepp på världen och satt med shadowrun-wikin och läste för nöjes skull. Det gav mig jättemycket när vi spelade sedan. Så jag har inget emot att ta en värld där jag inte kan ett smack och plugga in om det är en kul värld. Det är kul att grotta ner sig i nörderier.

Om resten av min grupp kom och sade att vi måste spela spel X, som jag inte är sugen på alls, då skulle jag nog säga att de gärna får göra det men att jag kommer stå över. Det har hittills aldrig varit omöjligt att hitta något som alla vill spela, dock.

TLR -> I teorin ja, i praktiken är det aldrig ett problem (i min erfarenhet).

 

[Ram]

Jag har funderat och här är vad jag vill säga. Det går inte att kräva att jag som person och spelare ska läsa igenom en bok OCH gilla den inför ett spel. Om jag inte redan vill läsa den eller du lyckas förmedla pepp till mig vill jag inte läsa den. Och även om detta är sant så kanske jag inte gillar världen och nu är jag aktivt negativ till hela kampanjen. För du fick mig att läsa något som jag tycker är kass eller som jag inte vill spela i. Det var min upplevelse med Trudvang som är en aktivt dålig settig till punkten där det vore bättre att inte ha en.

Men ger du mig pitchen "Det är fantasy med vikingar och trollskogar" hade jag varit "fine" och sedan hade jag som min karaktär kunnat gå "Fuck Stormland och alla därifrån. Låt oss döda dem." istället för att jag som person går "Har du läst Stormland grejerna?! Vi kan inte spela den här skiten!".

Så en setting jag redan kan har inte samma problem. Går du "Låt oss spela en Game of Thrones kampanj" vet jag shitloads av lore och det är inget hinder. Samma om vi ska spela en kampanjvärld jag redan spelat i eller frivilligt läst, då har jag redan grejerna i huvudet och kan använda dem och det är inte ivägen.

Jag tror detta är en mood-fråga. Generellt sett så är tanken att plugga 30-300 sidor värld innan spel något som får mig att inte vilja spela ett scenario men jag tycker det kan vara otroligt kul och mycket mer givande än vanligs spel ibland och om det är bra gjort. Det är lite på samma sätt som jag tycker att det är otroligt kul att sitta och läsa och bläddra feats (eller vad den moderna termen är) till min D&D-gubbe ibland men oftast hellre väljer att spela lättare spel som inte har det kravet.


Så om det är en tydlig premiss för ett scenario att det kommer att vara så som vi skall spela så kommmr jag absolut inte banga för det om det är något scenario lite då och då.

 

[Khan]

Det är lite på samma sätt som jag tycker att det är otroligt kul att sitta och läsa och bläddra feats (eller vad den moderna termen är) till min D&D-gubbe ibland men oftast hellre väljer att spela lättare spel som inte har det kravet.

Jag har nog inte tyckt det är kul att hålla på att lära sig ett system utantill och opta och få fram den perfekta builden sedan jag var tonåring. Och det börjar bli länge sedan nu... Om ett spel kräver att jag ska kunna eller åtminstone förstå 30-300 sidor regler är det troligare att jag lägger bort det än om jag behöver plugga motsvarande mängd värld. Värld > Regler om det handlar om ren nöjesläsning i min bok.

 

[Lupus Maximus]

Mitt problem med att behöva sätta sig in i mycket information är att det inte finns relevant information som är vettigt strukturerad för spelarna. Om ens rollperson är från Gondor räcker det troligtvis med ett stycke eller två om alver och dvärgar. Man vet att de finns och ungefär var, men hälften av vad man vet är troligtvis ändå fördomar. Dock så kanske det är lämpligt med en massa information om just Gondor. Alvspelaren kanske har ett par sidor om alverna, och en halv sida om Gondor; dock inget vettigt om vad som hänt där under de senaste tusen åren.

Om jag skall spela en bonde från Westeros behöver jag helt annan information än om jag skall spela någon från adelsfamiljerna.

Nästan all information i rollspel brukar vara riktad mot spelledaren, så saker som man vill hålla hemligt för spelarna står ofta blandat bland den allmänna informationen. Så även om man försöker sålla ut relevanta sidor, så blir det ändå inte något jag vill lämna ut till spelarna.

Men ja, jag tycker man kan kräva att spelare skall sätta sig in i en massa information innan. Det är en spelstilspreferens. Dock en spelstil som verkar vara väldigt nischad och det minskar antalet potentiella spelare rätt rejält.

 

[zonk]

Det är onekligen lite av en trasslig fråga hur man bäst introducerar setting - och såklart en som inte har ett enda svar, för det finns ju spelare som är riktiga kalenderbitare, liksom de flesta antagligen inte är det. Personligen var jag helfrälst på Trakorienboken och det var åtminstone en gåta som bara klickade direkt, men jag kan samtidigt se att det nog inte är alla spelares grej. Helt ärligt hade jag nog oftast inte varit så sugen på att läsa in för en annan setting heller.

Själv diggar jag nog dels det Tolkieneska sättet att slänga in saker under pågående spel där historia och liknande bara antyds, mer att jobba med spelarnas fantasi än att ge dem fakta, och dels att likt pikaresken slänga in färgstarka, nästan karikerade personer och fenomen, som är underhållande och lätta att komma ihåg.

I Star Wars-kampanjen jag kör f.n. har jag jobbat rätt mkt med bilder, både bra och dåligt hade jag sagt. Klart och tydligt, men det har varit ett hattande med att öppna bilderna och vända fram laptop så de syns. Samtidigt vet jag inte riktigt hur man annars ska kunna illustrera alien species & skepp som spelarna inte redan är bekanta med.

 

[erikt]

Jag tycker inte att setting är dåligt. Jag är bara emot att spelare måste läsa eller känna till den. Jag är också emot varenda del av den som är tråkig och innehåller namn på städer eller befolkningssiffror eller beskrivningar av mat. Fuck that.

Struntprat. Namn på städer är jättebra, för inte fan har jag lust att sitta och hitta på det själv om det inte behövs. Befolkningssiffror är också bra för att veta ungefär hur stora städer är / hur tätbefolkat ett land är. Sådant gör skillnad när man spelar.
Beskrivningar av mat kan vara superbt för att ge en känsla av världen.

Spelare behöver inte känna till någonting om settingen i förväg - men då får de acceptera att spela obildade, okunniga bönder från någon avkrok som inte vet någonting om världen de bor i. Skall de spela något annat kräv åtminstone minimala kunskaper om settingen.

 

[DanielSchenström]

Hur mycket behöver man veta om en fantasymiljö* egentligen?

Olika mycket eller lite beroende på miljön och ambitionen skulle jag svara.

Om jag ska spela eller spelleda ett gäng lösdrivande våldsamma individer som i grupp besöker platser i hopp om att få ha ihjäl varelser och ta saker som blänker, då behöver jag ingen beskrivning alls efter att det har sagts "detta är standardfantasy".

Men om jag ska tycka det är roligt i längden då vill jag kunna ha tillgång till den information jag som gestaltare av en eller flera individer av världen vill ha för att kunna agera som att jag är från den världen. Det betyder inte att jag behöver veta hundratals år av historia om jag inte ska spela en historiker exempelvis. När jag spelar vill jag ha inlevelse i världen. Sen om det presenteras under spel, innan spel, eller mellan spel spelar ingen roll, men jag trivs bäst om jag vet grundläggande saker innan så det inte blir konstigheter under spel.

*I mitt fall definierad som all miljö som inte är vår värld sett utifrån en hyffsat påläst västerlännings syn.

 

[Rangertheman]

Det går självklart att ha kul utan att veta knappt något om settingen. Men det blir lite som Måns säger, att man tittar på ett lösryckt avsnitt tre säsonger in i serien.

Jag tycker det är synd att rollspel generellt sett är dåliga på att locka in spelarna. Hela ansvaret för det ligger på SL. Jag gillar att t.ex. Törnetronen-kampanjen till Symbaroum har en del som fritt går att distribuera till spelarna som beskriver platsen de kommer att äventyra på. Förvisso är det många som inte är sugna på att läsa ens det, men de har åtminstone chansen.

 

[Kri]

Beror väl också lite på vad för sorts karaktär du spelar. Om du spelar en 60-årig sjökapten som seglat på de 13 världshaven i 40 år är det bra att ha en hel del kunskap om världen jämfört med om du spelar en 16-årig bondpojke på sin första resa utanför hembyn.

 

[IcarusDream]

Jag gillar spel som har en massiv setting då jag tycker det blir bättre spel desto mer stöd det finns i form av världsmoduler och äventyr. Eon är föredömligt på detta plan.

+1

 

[luddwig]

Struntprat. Namn på städer är jättebra, för inte fan har jag lust att sitta och hitta på det själv om det inte behövs. Befolkningssiffror är också bra för att veta ungefär hur stora städer är / hur tätbefolkat ett land är. Sådant gör skillnad när man spelar.
Beskrivningar av mat kan vara superbt för att ge en känsla av världen.

Skriver du det där utifrån ett perspektiv som spelare eller spelledare? Tråden handlar ju om hur mycket en spelare behöver veta i förväg, vilket jag tycker skiljer sig väsentligt från vad spelledaren behöver veta.