Som spelledare: Jag läser inte alls, utan slänger spelet och letar efter något spelledarlöst.
Okej, skämt åsido: Överhuvudtaget finner jag det sanslöst tråkigt att läsa rollspel, så jag försöker att undvika det i längsta möjliga mån. Det enklaste sättet brukar vara att spela spelet med någon som kan det. Därefter kan jag introducera andra för spelet utan att ha behövt läst det, kanske med undantag för att kolla upp någon specifik regel jag glömt, eller konsultera någon lista. Dessutom får jag en mycket bättre känsla för spelet genom att spela det istället för att läsa en text om det, och jag blir en del av en levande kedja av utlärning, istället för en anonym konsument. Att läsa ett spel och sedan spela det utifrån texten känns som ett jättedåligt sätt att ta sig an ett nytt rollspel, för mig. Och, som sagt, olidligt tråkigt. Om det är en dubbelsidig A4 går del väl an, men många spel är tiotals sidor långa, och då känner jag att jag har bättre saker för mig. Livet är för kort för att läsa rollspel.
Ett annat sätt är såklart att designa spelet själv. Då slipper jag läsa något spel. Läser jag om något spel som verkar intressant är det ofta enklare att skriva ett eget spel inspirerat av det än att läsa själva spelet. Till exempel blev jag inspirerad till att skriva spelledarlösa spel av
Universalis, men jag har varken läst eller spelat spelet. Räckte att höra talas om konceptet så kunde jag göra resten själv.
