Quadrante
Grisbonde
Re: jaha ok [ANT]
Det påverkar alltså inte hur du spelar, bara hur lång tid det tar
Nekromanti Hur mycket påverkar regler spel/rollinlevelser
- Thread starter Quadrante
- Start date
solvebring
Superhero
Inte alls egentligen. Endast stridsmässigt vad jag kan se efter att ha lyssnat till Krilles tal. Det stämmer, beroende på hur skadesystem och sådant ser ut beter man sig väldigt olika i strid.
Jag vet när jag och mina polare betedde oss ganska så DoD i Viking, det funkade inte, vi dog som fan
.
Det formade oss till stridsundvikande fegisar... I spel som DoD, D&D etc. kan man istället vara matchoman och spöa skiten ur folk om man känner för det. I Viking och Neotech är underläge verkligen underläge och man blir totalägd, man får tänka efter, grottkräl med svärden virvlande omkring sig funkar inte där direkt...
Så stridssystem formar det där med mod och eftertanke i sådana situationer, men utöver det bryr jag mig inte direkt.
Jag vet när jag och mina polare betedde oss ganska så DoD i Viking, det funkade inte, vi dog som fan
. Det formade oss till stridsundvikande fegisar... I spel som DoD, D&D etc. kan man istället vara matchoman och spöa skiten ur folk om man känner för det. I Viking och Neotech är underläge verkligen underläge och man blir totalägd, man får tänka efter, grottkräl med svärden virvlande omkring sig funkar inte där direkt...
Så stridssystem formar det där med mod och eftertanke i sådana situationer, men utöver det bryr jag mig inte direkt.
Quadrante
Grisbonde
Jag ser det i och för sig mer som vad man kan leva in sig i och hur det man förväntar sig få ut av ett visst spelande betalar sig, mer än hur väl man kan leva sig in i det.
Rickard
Urverk speldesign
För just denna frågeställning så finns det två sorters regler - de som kommer i vägen för inlevelse och de som inte kommer i vägen för det. Jag tycker att många svar i tråden blandar ihop inlevelse med upplevelse och de fall då de tycker det bringar inlevelse gör att det kräver en tolkning.
Jag kan tänka mig att de som förespråkar att inlevelse är det viktiga i situationen inte vill begränsas genom att tänka "Hur ska jag tolka det här?", vilket de regler som egentligen inte borde komma i vägen för inlevelsen faktiskt ger. Alltså, just det som upplevelseförespråkarna i denna tråd anser vara så bra för inlevelse.
De som förespråkar inlevelse vill istället ha full kontroll eller på något sätt begränsas, så att de inte kan tänka på just det sättet. De vill ha färdigheter som likt personlighetsdrag begränsar dem. Att ha 3 i Styrka där 4 i styrka hade inneburit att de kan springa genom en vägg säger tydligt att personen inte kan springa genom väggar, precis som personlighetsdraget "lugn som en blomma" inte säger att man är aggressiv.
Där har du svaret på din tredje fråga: "Finns det egentligen sådana regler och, på vilket sätt stödjer de isåfall inlevelse?"
/Han som kan säga att åttiotalssystem (såsom Eon och DoD) är sämst på upplevelse, för de ger inte ens en chans till tolkning
Quadrante
Grisbonde
Summa summarum
På något sätt summerar detta inlägg hela tråden på ett bra sätt.
/..Q som borde sätta sig och skriva annat nu
På något sätt summerar detta inlägg hela tråden på ett bra sätt.
/..Q som borde sätta sig och skriva annat nu
Krille
Super Moderator
John Wick igen
Först på senare tid har rollspelsskapare vågat ge sig in på andra områden. Som exempel, i Panty Explosion finns inte regler för strid. Det finns bara regler för konflikter. Konflikter kan ha med precis allt att gör,a inklusive men definitivt inte begränsat till strid. Till och med inre motstridiga känslor kan göras till en konflikt. När Yurika försöker våga att käfta tillbaka så är det en konflikt. När Kasha och Yumiko försöker ta mod till sig för att erkänna vad de känner för varandra så är det en konflikt. När Aya och Miho bråkar i båthuset så är det också en konflikt, och det är den enda av dem som kan liknas vid en reguljär strid i andra rollspel.
Men jävlar vad reglerna påverkar inlevelsen, och det trots att det inte är strid!
Du kan själv se hur i våra krönikor och loggar.
Ja och nej. Den största orsaken är John Wicks tes, nämligen att rollspelsregler har två moment: hur man slår ihjäl goblins och hur man dyrkar dörrar. Så orsaken till att inlevelsepåverkan mest är stridsmässigt är att reglerna i traditionella rollspel i princip bara behandlar strid, inte på grund av att det är någon generell princip att enbart stridsregler kan påverka inlevelsen. Det borde vara rätt självklart, egentligen - finns det bara regler för strid och dörrdyrkande så är det bara där regler kommer att påverka.
Först på senare tid har rollspelsskapare vågat ge sig in på andra områden. Som exempel, i Panty Explosion finns inte regler för strid. Det finns bara regler för konflikter. Konflikter kan ha med precis allt att gör,a inklusive men definitivt inte begränsat till strid. Till och med inre motstridiga känslor kan göras till en konflikt. När Yurika försöker våga att käfta tillbaka så är det en konflikt. När Kasha och Yumiko försöker ta mod till sig för att erkänna vad de känner för varandra så är det en konflikt. När Aya och Miho bråkar i båthuset så är det också en konflikt, och det är den enda av dem som kan liknas vid en reguljär strid i andra rollspel.
Men jävlar vad reglerna påverkar inlevelsen, och det trots att det inte är strid!
Du kan själv se hur i våra krönikor och loggar.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: re: Sambo!
För min del är det att det är krångligt att hålla på med en massa fysiska komponenter som man kanske eller kanske inte har hemma. Dubbelt upp om det är ett spel där propsen är något man måste skriva ut och klistra upp på hårdpapp eller liknande -- det förutsätter att man, om man med kort varsel vill börja spela, måste ha tillgång till såväl skrivare som hårdpapp. De faller alltså inom samma ram som allt för tjocka regelböcker -- bjäfs man inte med nödvändigtvis vill kånka runt på så snart man ska spela rollspel. Men detta kanske beror på hur man spelar -- i min tidigare spelgrupp bestämdes spelkvällar ofta på någon timme när, då alla redan var samlade, så särskilt mycket tid för att anförskaffa en lek specialkort, en låda pokermarker och en fantastisk amgisk robot fanns mycket sällan.
För min del är det att det är krångligt att hålla på med en massa fysiska komponenter som man kanske eller kanske inte har hemma. Dubbelt upp om det är ett spel där propsen är något man måste skriva ut och klistra upp på hårdpapp eller liknande -- det förutsätter att man, om man med kort varsel vill börja spela, måste ha tillgång till såväl skrivare som hårdpapp. De faller alltså inom samma ram som allt för tjocka regelböcker -- bjäfs man inte med nödvändigtvis vill kånka runt på så snart man ska spela rollspel. Men detta kanske beror på hur man spelar -- i min tidigare spelgrupp bestämdes spelkvällar ofta på någon timme när, då alla redan var samlade, så särskilt mycket tid för att anförskaffa en lek specialkort, en låda pokermarker och en fantastisk amgisk robot fanns mycket sällan.
Krille
Super Moderator
Re: re: Sambo!
Förmodligen beror det på det. Här så bestäms spelmöten veckor i förväg, eftersom vi annars aldrig skulle kunna planera våra respektive scheman så att spelarna är samlade på ett och samma ställe. Dessutom spelar vi förmodligen hemma hos någon som har all den där parafernalian klar och färdig. Att skrapa ihop kort och pokermarker är för oss ungefär lika krångligt som att skrapa ihop tärningar och rollformulär. Det vill säga inte, speciellt om man har en vecka på sig.
Quadrante
Grisbonde
Re: re: Sambo!
Sen kan man ju tänka sig att propsen är av föränderlig karaktär. Att det går lika bra med ersättningssaker, för det kan lika väl vara paprika som selleri. Nu kan man ju argumentera för att det då blir meningslöst med propsen i sig. Men det är ju funktionen man vill åt, inte saken.
Sen att det är trevligare med specialdesignade kort än postitlappar är en annan sak.
I förlängningen är det inte konstigare än att förväntase sig av spelare att ha en mängd olika tärningar, eller ens tärningar hemma.
Sen kan man ju tänka sig att propsen är av föränderlig karaktär. Att det går lika bra med ersättningssaker, för det kan lika väl vara paprika som selleri. Nu kan man ju argumentera för att det då blir meningslöst med propsen i sig. Men det är ju funktionen man vill åt, inte saken.
Sen att det är trevligare med specialdesignade kort än postitlappar är en annan sak.
I förlängningen är det inte konstigare än att förväntase sig av spelare att ha en mängd olika tärningar, eller ens tärningar hemma.
solvebring
Superhero
Re: John Wick igen
Aha!
Jo, jag förstår vad du menar, om du menar:
Ett rollspel som bara har regler för i princip en sak påverkar också bara den saken?
Sedan andra rollspel som har riktat in sig på andra regelprylar slår faktiskt hårt på spelandet med de reglerna, vilket man märker bara det verkligen uppstår en sådan situation...
Well, lite stressinlägg, gör en massa annat just nu, men jag lovar att checka era loggar.
Aha!
Jo, jag förstår vad du menar, om du menar:
Ett rollspel som bara har regler för i princip en sak påverkar också bara den saken?
Sedan andra rollspel som har riktat in sig på andra regelprylar slår faktiskt hårt på spelandet med de reglerna, vilket man märker bara det verkligen uppstår en sådan situation...
Well, lite stressinlägg, gör en massa annat just nu, men jag lovar att checka era loggar.
solvebring
Superhero
Jag förstår vad du menar, och iof har du kanske rätt.
Men du har inte rätt om den kommentaren syftade på att jag och mina vänner är blodtörstiga stridsregelladdade xp-gamers, ty för oss kommer spelandet av rollen i absoluta första hand, och resten i andra hand.
Ville bara understryka det eftersom jag själv är lite kritiskt inställd till erfarenhetskåterier, törst efter död och strid, överdrivna vapen etc.
Men du har inte rätt om den kommentaren syftade på att jag och mina vänner är blodtörstiga stridsregelladdade xp-gamers, ty för oss kommer spelandet av rollen i absoluta första hand, och resten i andra hand.
Ville bara understryka det eftersom jag själv är lite kritiskt inställd till erfarenhetskåterier, törst efter död och strid, överdrivna vapen etc.
hejsan!
Jag tycker regler / spel påverkar inlevelsen mycket. Och då följer jag trenden hos vissa i den här tråden, andra tycker ju anorlunda.
Så jag tar det hur det funkar för mig.
Regler är för mig litegrann som naturlagar, hur saker verkligen funkar i världen där vi leker.
Så min figur blir väldigt starkt färgad av hur min eller någon annans rollfigur fungerar under spelmötet.
en aspekt är vad rollfiguren talar om berättar och agerar.
Den andra aspekten är hur rollfigurens agerande påverkar omvärlden. här kommer reglerna in, kan advokat typen påverka dem han pläderar för, eller klarar han inte det.
Om reglerna hjälper honom att övertyga jurrun eller någon annan grupp så får jag en bild av en driven duktig framgångsrik advokat.
Om reglerna däremot inte gör så att han klarar att övertyga, påverka eller manipulera. Då får jag bilden av en bok akademiker som kanske(?) kan lagarna men inte kan övertyga människor.
Det blir två väldigt olika bilder av en advokat, ingen av dem är fel, men de är olika.
Bombu
Jag skulle vilja mena att det både är inviduellt och även kan variera. För mig är regler ibland störande för min inlevelse och ibland är det nödvändiga.
När det gäller regler som stödjer rollinlevelser, jag tror det lika mycket kan bero på situationen och människorna som det kan bero på reglerna. Själv föredrar jag t.ex att han en hyfsad mängd regler till skräck men tycker de sabbar inlevelsen i drama.
-Gunnar
När det gäller regler som stödjer rollinlevelser, jag tror det lika mycket kan bero på situationen och människorna som det kan bero på reglerna. Själv föredrar jag t.ex att han en hyfsad mängd regler till skräck men tycker de sabbar inlevelsen i drama.
-Gunnar
Quadrante
Grisbonde
om och in i
Det är ungefär vad jag syftar till när jag själv gör skillnad på att regler påverkar vad man kan uppleva om en roll och hur väl man kan leva sig in i en roll.
Quadrante
Grisbonde
Har du något exempel på någon regel som varit till stöd för dig när du ska leva dig in i en roll?
Det här förstod jag inte riktigt...
Första gången var nog i Chock, när vi insåg hur lätt (enligt reglerna) Dracula verkade kunna ha ihjäl våra karaktärer och då kändes plötsligt karaktären (och jag) liten och ynklig.
Och när det gäller att vi inte har så mycket (eller inga) regler när vi vill ha mycket drama, är nog en vanesak, har inget svårt att spela ut sånt och leva mig in i sånt, så reglerna kan få flödet att halta.
-Gunnar