Jag ska inte påstå att det bara finns i nya system, men jag tycker nyare system överlag är bättre på att ge bra output.
Om vi tar ett spel som Drakar och Demoner, som exempel. Om min intention är "jag vill slå den rackaren till backen och visa vem som bestämmer!" så leds jag in i en lång tärningsexercis som slutar först när jag avlivat eller knockat min motståndare. Under den här långa sekvensen får jag inte ut något annat än "träff" eller "miss", och systemet leder sedan till ett slut som inte ens matchar min intention!
Om vi däremot tar ett spel som TSOY, och min intention är "jag vill slå den rackaren till backen och visa vem som bestämmer!", då inleds en mycket kort tärningsexercis som ger mig ett djupare svar på kvaliteten av handlingen, och som slutar i något som matchar min intention.
Det förklarar väl lite mer om hur jag ser på system, men hur påverkar det inlevelsen? Vad bristerna i DoD är torde vara ganska tydligt, men TSOYs förtjänster är kanske lite luddigare. Kort sagt handlar det om två saker. Dels får jag ut mer än bara ett booleanskt värde på framgången, vilket stödjer min inlevelse på det sätt att jag får något att gå på när jag föreställer mig händelseförloppet. Dels så ger systemet en output som är direkt relaterad till min input, vilket gör att jag inte behöver göra några omtolkningar utan direkt får ut något att gå på.
Så, är det lite konkretare nu?
