Nekromanti Hur negativa framställer du dina spelvärldar?

[God45]

It's a pity they both can't lose. — Henry Kissinger, om kriget mellan Iran och Irak

Det har under en period blivit klart för mig att alla spelvärldar som jag sätter mina klor i och faktiskt spelleder alltid framställs på det negativaste möjliga sättet. Det finns ingen godhet eller sanning som inte är nersmutsad med själviskhet och antingen klarar inte folket i världarna att hålla fast vid sina principer eller så är de fanatiker. Visst, de här kommer till stor del från hur jag ser världen, människor är aldrig mer än 48 timmar från att mörda varandra, men det ger också spelarna möjligheten att vara skinande ljus i en fallen värld. Eller att inte må så dåligt när de trampar på folks halsar.

Hur brukar tonen vara när du spelleder? Det finns ju naturligtvis variationer mellan olika spel, jag kör 40k mörkare än Gammaworld, men vilken del av skalan brukar ni ligga på?

 

[Zorbeltuss]

Mörkt grått generellt, inget går någonsin ner till kolsvart, men nästan allting bra har mer än en sak som gör den osmaklig och vidrig.

/Luna Lovegood

 

[Skarpskytten]

Jag gillar vår riktiga värld och riktiga personer, så jag brukar köra ganska mörkgrått. Inte absolut ondska, det tror jag inte på och tycker är helt ointressant som koncept (det finns inget att utforska där liksom), men mycket smuts och cynisism och maktspel och girighet. Och gärna stora känslor också, som driver folk att göra saker som de inte borde göra. Kärlek och lojalitet kan vara hemska saker. Det finns de som tror att de är goda, men de är vanligen fanatiska eller så går de på några feta minor (som kung Arthur eller Ned Stark [det bästa med hela GoT är att om Ned bara kunde svalt sin jävla heder, så hade allt varit som vanligt istället för totalt jävla mörker; och han hade haft huvudet kvar]). Betoningen kan nog variera beroende på om jag kör Sabbat eller kung Arthur eller Sagan om Ringen, men jag tror det mesta jag kört har samma grundton (utom Paranoia).

Och sen gillar jag stora hjältar med stora defekter. De får gärna ha ölmage och en droppe snor hängande från nästa också. Lancelot ser inte ut som Richard Gere. Han ser ut som en apa.

 

[God45]

Och sen gillar jag stora hjältar med stora defekter. De får gärna ha ölmage och en droppe snor hängande från nästa också. Lancelot ser inte ut som Richard Gere. Han ser ut som en apa.

Jag gillar när Lancelot ser ut som Richard Gere och alla älskar honom och han får dig att må bra när du umgås med honom. Och sedan flippar han ut och mördar folk, ligger med din fru, våldtar bondfruar och fuskar i dueller. Och en blandning av att han är så beundrar och så viktig för riket och så jävla läskig gör att ingen säger något. Han är den främsta riddaren, älskad av alla, och om du inte älskar honom så är det DIG det är fel på.

 

[Tre solar]

Negativt. Utom i spel som The One Ring där alla problem kan övervinnas med sångstunder och glada tillrop.

 

[Skarpskytten]

Jag gillar när Lancelot ser ut som Richard Gere och alla älskar honom och han får dig att må bra när du umgås med honom. Och sedan flippar han ut och mördar folk, ligger med din fru, våldtar bondfruar och fuskar i dueller. Och en blandning av att han är så beundrar och så viktig för riket och så jävla läskig gör att ingen säger något. Han är den främsta riddaren, älskad av alla, och om du inte älskar honom så är det DIG det är fel på.

Alltså det är ju kanske illa nog att han ligger med kungens fru ... och när kungens fru ska bli avrättad så går han bärsärk och dödar ett dussin av sina bästa vänner.

Jag har förstått att Bernard Cornwell har en skön twist på Lancelot i sina kung-A-böcker, men jag strandade tio sidor in i den första boken så jag kan inte säga mer än så. En av typ tre skönlitterära verk som jag inte klarat av att ta mig igenom ...

 

[Krille]

Hur brukar tonen vara när du spelleder? Det finns ju naturligtvis variationer mellan olika spel, jag kör 40k mörkare än Gammaworld, men vilken del av skalan brukar ni ligga på?

Jag är faktiskt skitless på gråsvarta spelvärldar. Senaste rollpersonen var en ishäxa som jag spelade som en Disney-prinsessa. Och det spel jag helst vill spela (men aldrig kommer att få spela, för alla är så inne på nattsvarta världar) är Golden Sky Stories, som utspelar sig i ett mysigt Miyazaki-Japan, där man är magiska djur som typ … hjälper folk med problem.

I de fall där världar är gråsvarta så blir de det oftast efter ett tag, när det finns något som spelarna tycker om och anstränger sig för att skydda.

 

[God45]

Alltså det är ju kanske illa nog att han ligger med kungens fru ... och när kungens fru ska bli avrättad så går han bärsärk och dödar ett dussin av sina bästa vänner.

Lancelot är bara en sådan spelarkaraktär alltså

 

[Anarchclown]

Så komplexa som det är möjligt är mitt svar. Oftast är de flesta som inte är rollpersonerna på något sätt misslyckade eller begränsade, för varför skulle annars RP vara hjältarna i storyn. Det varierar hur mörk världen är i övrigt. Spelade just vid Månsjön i Forgotten Realms. Den miljön gjorde jag så hemsk att man ville bränna ner hela skiten enligt mina spelare.

 

[.113]

Mörkt och smygepiskt. Hårt men schysst. Det ska helst vara lite mer åt low-fantasy området, men jag gillar magi. Men saknar det där episka, unika, med en duktig magiker om ändå alla kastar magi när de skiter. Gillar mystik, äventyr och heroism, att spelare dör men får en chans ibland ändå. Å sen gillar jag fabler och monsterhistoria, har kollat upp å gillar att läsa på om olika monster i olika kulturer, det är fascinerande, så det gillar jag ju att slänga in också.

Krille du skulle säkert tyckt om att spela, åtminstone en period, i min förr...förra(?) story, där spelarna färdades bland annat genom en enorm svampskog, träffade på en ridderlig älva som hjälpte dem, stötte på en trollfamilj som de åt "middag" med (efter att ha lurat den att anfallet de råkade göra mot den, inte var med mening) och lurade av 2 magiska föremål i utbyte mot 2 skinande silvermynt, nyputsade å allt! Älvan och barden i gruppen hade skrikkalas lite senare när de gick bort från övriga gruppen och skrämde slag på varandra med typ spökhistorier om stället de var på

Det var nog ett av de mer humoristiska inläggen jag kört med, skitkul var det iaf..

 

[DeBracy]

Om vi tänker oss att ljust-mörkt ligger på en skala som går mellan +50 (superljust) till -50 (supermörkt) så tippar jag att jag ligger inom spannet 0 till +25 för det mesta.

Och det spel jag helst vill spela (men aldrig kommer att få spela, för alla är så inne på nattsvarta världar) är Golden Sky Stories, som utspelar sig i ett mysigt Miyazaki-Japan, där man är magiska djur som typ … hjälper folk med problem.

Rättelse: för att du prioriterar ditt säljbord över att smita iväg och spela spel på GothCon. ^^

 

[krank]

Jag tror åtminstone själv att jag tenderar mot tämligen gråskaliga världar; väldigt lite "objektiv" ondska/godhet, eftersom jag själv inte tror på dylikt, utan istället en massa aktörer som har sina egna värderingar och mål och så vidare, som i högre eller lägre grad är kompatibla med rollpersonernas. Man kan gärna tycka att nån SLP gör en felaktig analys eller prioriterar fel, men om spelarna tycker att SLP'n är "ond" (eller "god") så upplever jag att jag misslyckats. Sedan uppstår det givetvis en massa misär och jävelskaper rent generellt, men det beror mest på strukturer och system och omständigheter och så. Allt kanske är skit, men det betyder inte att någon är "ond".

 

[God45]

Om vi tänker oss att ljust-mörkt ligger på en skala som går mellan +50 (superljust) till -50 (supermörkt) så tippar jag att jag ligger inom spannet 0 till +25 för det mesta.


Rättelse: för att du prioriterar ditt säljbord över att smita iväg och spela spel på GothCon. ^^

Jag har nog inte gått över -40 i någon kampanj jag kört de senaste 3 åren.

 

[Staffan]

Jag föredrar någorlunda positiva världar. Grimdark och misär hoppar jag gärna över. Jag vill ju helst att rollpersonerna inte reagerar på min hord vandöda som är på väg mot en stad med "Äh, det var ändå en jävla skitstad. Kan de ha, de jävlarna."

Därmed inte sagt att allt är gull-gull, samhället har givetvis sin undersida. Men de mörka bitarna blir mycket mer intressanta om de sitter i en förhållandevis ljus omgivning, annars är det bara mörkt och mörkare.

 

[Genesis]

Någonstans strax över nollstrecket för mig också. Jag är rätt trött på att allt ska vara "gritty" och när det är mörkt och skit överallt stänger jag bara av och har svårt att engagera mig. Jag föredrar helt klart världar där de flesta är rätt hyggliga men kanske lite fega och inte mer än mänskliga. Folk som gör hemska saker är intressant bara när de egentligen inte vill göra det och när de ångrar sig sedan. Det sjätte inseglet och Svart av kval bygger båda på att huvudpersoner ska göra hemska saker, men båda faller platt om personerna inte är relaterbara. I världar där halshuggning är vardagsmat förlorar det sitt chockvärde och sin tyngd.

 

[slanfan]

Jag varierar väldigt mycket. Men har en förkärlek för mörkt och hårt. Våldet är ständigt närvarande i mina spelvärldar, men sällan en bra lösning på något.
Gråskala är viktig och oftast är ingen ond eller god. Fast nu kör jag DnD, och då blir det ju ändå en kategorisering.
Det viktigaste för mig är att vi skrattar åt absurditeten i världen ganska ofta.

 

[Ond bråd död]

Jag spelar väl helst något rätt nära verkligheten, som ju är väldigt väldigt "grim dark" egentligen. Lägger man till att det är en rätt så medeltida fantasyvärld så blir det ju genast mörkare. Förtryck, våld och orättvisor hör ju liksom till, även om äventyrsgruppen själva är rätt så chill och inte "ser" all ondska hela tiden utan bara när det berör deras story s a s.

 

[Mutanten]

Jag spelar väl helst något rätt nära verkligheten, som ju är väldigt väldigt "grim dark" egentligen. Lägger man till att det är en rätt så medeltida fantasyvärld så blir det ju genast mörkare. Förtryck, våld och orättvisor hör ju liksom till, även om äventyrsgruppen själva är rätt så chill och inte "ser" all ondska hela tiden utan bara när det berör deras story s a s.

Låter som Ravenloft? Om jag skulle spelleda fantasy så hade jag nog haft Ravenloft-världen som bas.

 

[Axelsson]

Jag föredrar en ljusare värld, ett Miyazakispel hade varit hur roligt som helst att spela.

Även när vi spelar i mörka världar, typ År Noll så tenderar jag att dra det åt det ljusare hållet under kampanjens gång genom att premiera samarbete, diplomati och skaffa spelarna något att kämpa för.

 

[Ram]

På +50/-50-skalan så ligger jag nog ganska konstant på -15 ungefär. Jag tycker att agendor driver händelser och intressanta agendor sker nästan alltid på någon annans bekostnad och för det egna egots välbefinnande. Däremot så går jag inte alltför gritty oftast då det inte tillför så mycket för mig.