Nekromanti Hur orkade man?

[Marcus J]

Jag började spela rollspel med Eon. Idag kan jag se tillbaka och undra: Hur f*n orkade vi lära oss alla regler? Idag orkar jag knappt lära mig nya system som innehåller mycket mindre regler( ST; d20,vi pratar första versionen av Eon). Då var inte ens Eon 1 särskilt pedagogiskt upplagd, inte konstigt att man fick en hel del regler om bakfoten.

Så började ni också med ett regeltungt system som ni aldrig hade orkat lära er idag?

/Marcus

EDIT: Kanske ska lägga till att jag började spela med min storebror, hans kompis och mej, ingen av oss hade någon som helst erfarenhet av rollspel innan.

 

[Olle Linge]

Lätt

Jag började med Sagan om Ringen och jag var tio bast. Vi fattade inte så mycket och hoppade över hälften. Jag har dock inga problem med att lära mig system idag, men det är tveksamt om jag hade tyckt att det var värt besväret. Jag förstår inte i efterhand att vi klarade av att börja med det, men spela började vi att göra. Helt själva dessutom.

 

[Johan K]

Bra fråga.. =)

Så började ni också med ett regeltungt system som ni aldrig hade orkat lära er idag?

Jo, känner igen det där..
Vi började med Sagaon om ringen-rollspelet.. nu i efterhand så undrar jag hur i hela friden vi kunde lära os de regerna & så fort...
Men som ett svar så kansek man har mer system att gämföra med & därigenom kanske man inte orkar sätta tänderna i de mer regeltunga såelen utan tar helt enkelt ett system so man gillar..

/ Johan K, som kommer att jobba hela helgen.. =/

 

[Honken]

Det första rollspel jag lärde mig var DoD, någon av de svarta boxarna, sedan EDD, och på den vägen är det. Jag hade aldrig några problem med regler. Visst, ibland har man missuppfattat och så vidare, men sånt händer.

Sedan dess har jag läst igenom otaliga rollspel, kanske spelat en tiondel av dessa. Man har rätt så lätt att förstå hur saker funkar. Däremot så är jag för slö för att lära mig allt på en gång, utan jag läser regler när jag behöver.

/Honken

 

[Ackerfors]

Jag började ju min bana med friform, så jag förstår inte alls vad du menar...

Fast, å andra sidan, efter friformen blev det Chronopia, Eon och Dungeons and Dragons i den ordningen. De två första kan jag reglerna så jag klarar mig, den sista kan jag rätt bra, och inga av dem är jätteenkla. De skulle jag aldrig orka med idag (möjligen Chronopia då).
Å tredje sidan är det enklare att lära sig system som tilltalar en. Chronopia, Eon och Dungeons and Dragons tilltalade mig väl då, så som andra system jag orkar lära mig tilltalar mig idag.

 

[Feuflux]

Sitt första rollspel lär man sig under ett antal år (och nej, jag lärde mig aldrig allting till DoD4). Strider med antal handlingar, pareringar osv var konstigt ändå in i slutet. Vi hade minst tre felaktiga tolkningar av att köpa färdigheter. Ett tag blev alla rollpersoner väldigt dåliga och ett tag väldigt bra...

Jag började med DoD4 1992 och nästa rollspel jag testade var Chronopia tätt följt av Mutant Chronicles. Det borde varit i början av gymnasiet, dvs 1997. Nu för tiden är det knappast frågan om att i lugn och ro lära sig mer och mer av ett system, ändra smågrejer (nej, jag gillar inte att omarbeta system. Ge mig nåt som funkar så jag kan spela det så rakt av som möjligt) osv utan nu tar man en bok, lär sig alltihop på en vecka och sen lirar man. Feng Shui och Mutant:UA sträckläste jag direkt efter inköp och hade full koll på. DoD6 skaffades sent och min rollspelsaura var klen så där kan jag inte säga att jag har koll på reglerna. Viking har jag bläddrat igenom några gånger men saknar fullständigt lust att lära mig de reglerna.

Jag är latare än någonsin tidigare... helst skulle jag se en regelkärna som jag kunde använda överrallt och lägga till passande värld. Å andra sidan har jag ingen lust att få spö av en bok så om jag börjar lira fantasy igen lär jag ta och lära mig DoD6 ändå.

Så det är stor skillnad på vilken tidspress man lägger på sig. Sedan så är det viktigare att göra rätt nu för tiden (för mig iaf). När man var 11 bast gav samtliga inbladade fan i om något var konstigt och gladde sig över att man dödade ondingar och hittade skatter. Nu för tiden så... äh, okej, jag har ingen fortsättning. *poff*

 

[Ceram]

Man orkade för att det inte fanns något val. Efter att ha spelat eon två gånger och läst lite i böckerna hittade jag på ett improviserat system löst baserat på eon 1 eftersom det var min chans att få spela (eller tja, spelleda). När jag sedan köpte boken var det ju ändå mycket mer genomtänkt än mitt eget system som hittades på vartefter.
Man väljer helt enkelt de spel som finns i ens närhet. För ingen lär väl sig så långa regler utan att veta att det är kul sedan innan?

/Ceram, som tycker eon tre är ett under i pedagigik i jämförelse.

 

[Nkari]

Regler lär jag mig utan problem, oavsätt system eller komplexitet, eller tja.. kan inte reglerna till 100% men till 98% har jag koll på hur saker o ting funkar efter jag läst igenom reglerna ett par gånger och diskuterad lite med kompisar om vissa tolkningar.

jag har nog halv fotografiskt minne, jag kommer ihåg vad som stog på sidan, och ganska väl hur den sidan såg ut, men inga specifika detaljer.. eh.. aj vet inte.. men som sagt.. nya regelsystem är inga problem efter några gångers läsande, och orken har man..

EON, WOD 1.3 (vampire, werewolf, osv), Shadowrun, WHFRPG är väl rollspelen jag kan mer än mindre, sedan kan vi lägga till Warhammer fantasy, 40k, gothic, epic, Empires in arms, World at War, diverse muppiga sällskaps spel, vampire kort spelet, magic, o två ton andra regler..

Det är skrämmande när man väl börjar tänka på hur många regler man har snappat upp och kommer ihåg.. *Går och gömmer sig*

Men intresset måste finnas där när man kollar igenom reglerna för första gången, annars så sitter det inte efter man läst det.

 

[Eksem]

Jag orkar mer idag än förr jag

Jag har definitivt lättare att lära mig system idag, och gör det hellre. Även komplexa eller svåra sådana. När jag var liten spelade jag DoD-91, fast jag hajjade aldrig riktigt alla reglerna (jag orkade inte läsa dem heller), så det var mest rollpersonsgenereringen och sedan utgick vi från stridsöversiktskartan och rollformuläret och det vi tyckte var sunt förnuft.

Idag plöjer jag med glädje hundratals sidor Dungeons and Dragons-material och hänger med på riktigt. Jag slukade Nobilis, jag nöjesläser Hero Wars (trots att det egentligen är oläsbart ) med jämna mellanrum och har haft roligt att läsa Donjon också. Idel nya system med helt egna regelvarianter långt från varandra och långt från andra spel. Jag spelar knappt en femtedel av de system jag läser, ofta hämtar jag inte ens inspiration från dem. Jag tycker bara om att läsa dem.

 

[Big Marco]

Re: Inga problem

Jag gillar spelteori och analyserar ofta sönder regler och dess mekanismer. Därför gillar jag att läsa regler. Däremot tycker jag ofta att kampanjmaterial är rätt tröttsamt att läsa nu för tiden eftersom det sällan är så mycket nytt egentligen.

Utan att se misstagen andra har gjort kommer jag att tillbringa massor av tid med att göra dem själv. Jag har någon utopisk dröm att skapa ett regelsystem jag aldrig kommer att tröttna på och som klarar av allt. Det kommer säkert aldrig att ske, men det är ändå en drivkraft.

 

[Hellectrician]

Där orken slutar tar improviserandet vid.

Jag började med den svenska utgåvan av AD&D någonstans i låg- och mellanstadiet, och bytte efter ett tag till SRR, därefter kom DoD, Mutant 2, Wastelands, Western, Kult osv osv fram till Neotech2 som är det sista förlagsutgivna spel jag spelat.

När jag var 10 år och spelledare hade jag ingen koll på reglerna utan hittade på en regel när jag inte visste/fattade hur böckerna menade att det skulle hanteras. Redan då prioriterade jag momentum i berättelsen framför att det förlöpte i enlighet med reglerna (ungefär som jag lever annars också ). Det första spel som jag faktiskt LÄRDE mig ALLA regler till var Kult (det tog bara ett par år ), men eftersom jag sedan innan var van att hitta på eget, så moddades det friskt i systemet.

Som sagt var det sista utgivna spel jag spelat neotech. Jag pallade inte att plugga reglerna eller sitta och bläddra fram dom efter behov under spelmötet, så det blev en hel del höftande och "sessionsregler". Jag antar att Marco är skyldig mig några varv i sin grav när han vandrat till de sälla jaktmarkerna.

Trots detta är mitt eget garageprojekt ett regeltungt system i neotechs och westens anda. Lustigt hur det kan bli, inte sant?

 

[Eva Florén]

Man hade väl...

... hjälp.

När jag började spela (omkring 1992-93) så var det efter att ha efterlyst en spelgrupp som kunde lära mig spela Sagan om Ringen (ja, jag var och är LOtR-fan, tillhörde Forodrim, Stockholms Tolkiensällskap då) och fick svar från två grupper. Den ena droppades direkt (vilket jag sörjer idag, för de hade varit kul att ha kontakt med de killarna då de fanns "nästgårds" i Rimbo) men den andra gruppen, ett gäng från Tokholmen lät mig prova på Sagan om Ringen.

Ja, just det, först provade jag på SR, men kom sedan att spela Drakar och Demoner mer, och det är ett enklare spel (i alla fall om man betänker uppslagning osv). Men det viktiga i det hela är att jag faktiskt blev upplärd av min blivande make. Han lärde mig gradvis mysterierna med tärningar (ja T100 som ju bestod av två T10 och det var så konstigt och alla de där andra underliga tärningarna som han så lätt höll i sär), han lärde mig regel 1 och 2 och 3 osv. Han tog det gradvis innan jag började hänga med på alla underliga termer. Så istället för att först behöva läsa innantill så lärde han mig de där avancerade spelen som Sagan om Ringen. När jag väl fått grepp om det så kunde vi tillsammans knäcka nöten Rolemaster (han dyslektiker och jag nybörjare)... Jocke lärde sig en del engelska på kuppen och jag lärde mig en ny värld i Rollspel.

Att lära sig Eon var därefter en relativt lätt uppgift... och att lära sig alla andra spel som vi spelat lika så. Men så kommer vi till den springande punkten idag.

Jag är för lat för att lära mig ett nytt system idag, därför att jag hittat ett system jag är nöjd med. Inte toknöjdhoppaupppåtunnorochdansapå utan, det funkar och jag trivs med det. Haken är då att jag inte tar mig tid att lära mig nya system. Och så är det där med tiden... det tar tid att först lära sig själv ett spel.. och tid har man inte på samma sätt idag som då... när jag började. Jag hade all tid i världen då...

Men, jag vill lära mig nya spel, en annan hake är att få fart på vår tredje part i gruppen... han är inte lika på hugget. Därför ligger Västmark och Skymningshem, Andra Imperiet och bara väntar... väntar vid min sängkudde... väntar på att jag ska slå in skallen på honom...

 

[Guest]

En mästare vet att han aldrig kommer bli fulllärd.

<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> Och jag vet att jag aldrig kommer bli mästare på något. </font></td></tr></table>

 

[Illern]

Jag fick Sagan om Ringen i födelsedagspresent och hade inga andra rollspel att jämföra med och var tolkientokig så de två faktorerna fixade nog den biten och sedan ville jag ha bättre regler och antog att mer var bättre och skaffade Rolemaster...

...nu har jag dock en annan åsikt.