Nekromanti Hur pass Bestämd?

[Darkside]

Hur pass bestämd ska man vara igentligen?
Ska man vilka sig o vara flexibel eller ska man verkligen stå för sina egna åsikter? jag bor i en väldigt liten håla med få rollspels intreserade. Ifall jag skulle stå fast för mina principer så finns det en risk att de som ingår i min spelgrupp beslutar att hoppa av. Visst jag skulle väl börja söka nya spelare ifall de ville hoppa av, det är inga problem. Men hur mycke ska man ta till sig av Spelarna. Man kan ju tänka på att det är de som spelar så att de borde bestämma ganska mycket men sen kan man ju vända på det. Det är ju spelledaren som har köpt allt matreall och pluggat in det. Vad tycker ni?
/Ludde

 

[GrottrolletNaug]

Alla är vi glada och roliga

Mitt mål brukar vara så här:

"Alla ska vara så nöjda som möjligt."


En nästan äckligt vid definition. Men om man funderar på den ett litet tag så kommer man nog fram till principen är god.

Alla (spelare som spelledare) ska gå ifrån spelmötet med en känsla av att dagen/kvällen/natten/tiden har varit värt mödan och man har haft roligt. Roligt är en ganska vid term. När jag senaste spelmötet blev tagen av sorgen när min karaktärs far dog, så hade jag knappast "roligt" i den klassiska haha-bemärkelsen. Däremot så skulle jag fortfarande välja det starka känslospelet över att sitta och häcka framför datorn vilken dag som helst. Jag var helt enkelt väldigt nöjd efteråt.

Nu menar jag inte på att man ska få sina spelare att gråta av draman på skakespjutnivå utan jag ville bara med ett exempel visa på att man kan vara nöjd på alla olika tänkbara sätt.


Så, hitta en kompromiss som gör att den genomsnittliga nöjdheten i spelgruppen är så stor som möjligt.


/Naug

 

[Basenanji]

Vem ska bestämma?

Intressant tråd!

Att alla ska vara nöjda är ett bra svar. Dock kan man utvidga frågan till att handla om huruvida man ska vara bestämd som SL trots att spelarna inte delar samma uppfattning som SL.

Om SL kanske tycker att en viss händelseutveckling verkar rimlig kan detta krocka med vad spelarna tycker. Ofta stöter jag på patrull när mina spelare möter oväntat svårt motstånd.

På vårat senaste möte var mina spelares rollpersoner jagade. De valde att fly ut i vildmarken för att bli svårare att spåra. Då försökte jag inlevelsefullt beskriva hur mödosamt det var att vistas ute i vildmarken. Snöblandat regn, hård vind och inga som helst bekvämligheter tex.
Min intention var att ge spelarna en känsla av att livet i vildmarken knappast var speciellt bekvämt och att deras val av lägerplats förde med sig tuffa villkor.

Responsen blev något i stil med:
"Jamen, våra rollpersoner är ju TUFFA! De tycker nog inte att dåligt väder är lika jobbigt som vi (spelarna)..."

Vilket man kan ha rätt i, visst finns det en skillnad, men jag tycker ändå att det ska märkas att man sover under bar himmel i mars, oavsett hur hård man är.

Detta sätter fingret på hur spelarna vill att deras rp ska uppfattas. För mina spelare var det ett tecken på svaghet om deras rollpersoner tex frös. Enligt mig devalverar man inte hjältestatusen bara för att man fryser och längtar efter ett varmt wärdshus...

Vem har rätt i en sån situation? Ibland tycker jag att balansen mellan SL-Spelare ofta riskerar att kantra. Spelarna kan inte hantera motgångar (stora eller små), helt enkelt.

Givetvis brukar jag låta spelarna få rätt i sådana här lägen, för jag är lite mesig, vilket också får bli min rekommendation till dig Darkside, men samtidigt tycker jag att det är intresant att diskutera.

Virrigt inlägg, men jag ska försöka utveckla mig i ett annat inlägg!
/Basenanji

 

[thark]

"Skakespjut"? ...? ... ...! ... DÖ DÖ DÖ DÖ! [nt]

NT = No Text

 

[Sodivra]

Tja.. Vad menar du rent konkret? Kan du ge exempel?

Mer generellt så brukar jag tycka att man inte ska behöva kompromissa alls när man ska spela rollspel, men i praktiken så är det ofta inte möjligt. Man kan inte tvinga fram engagemang eller intresse. Samtidigt så suger det lite för mig som SL när inte spelarna kan dela min vision. Och.. äh. Jag kan gå in mer på detalj, fast jag vet ju inte precis vad du menar.

Har det med själva spelet att göra?
Engagemang? Spelstil?
Eller saker som att komma i tid, var man ska spela, osv?

 

[Man Mountainman]

Jag tycker definitivt inte att spelledaren har någon särställning gentemot spelarna. Hans roll behövs för att få rollspelsmediet att fungera...

Edit: i pincip i alla fall. Det går ju att lira rollspel utan spelledare, erinrade jag mig när jag besökte den här sidan. Jag har självt gjort det.

...men han är delaktig på samma nivå som spelarna. Jag ser helst rollspel där spelarna har samma kreativa ansvar som spelledaren. Det betyder att spelledaren ibland blir tvungen att kompromissa med sin egen syn på hur spelet ska se ut. Det är i sin ordning; grunden i rollspel är gemensamt skapande.

 

[Man Mountainman]

Åh, det förväntade jag mig inte av dig. Du brukar ju ha lätt för att acceptera spelarnas kreativa initiativ.

 

[Sodivra]

Som du kan läsa, eller rättare sagt redan läst, i mitt andra inlägg så menar jag stämning och lite luddigt "vision" snarare än handling, och ifall en spelare kan charma mig med SIN vision så ändrar jag gärna.

 

[Johan K]

Snacka om hur du & spelgruppen vill ha det..

Tjaa, varför inte helt sonika så er ner & snacka om du vill ha det med din grupp. Dra upp dina riktlinjer & tala varmt för dem. Sen så får gruppen tycka till, de kansek ahr några bra tipps & sådant.
Sen så ärdet ju hoppas att ni kommer bra överenns & respekterar varandra såpass så det inte blir nått avhopp.