Det beror på hur många av de frivilliga reglerna man kör med. Kör man med samtliga frivilliga regler exklusive de som tar bort från realismen (det anges i regeln om det anses att det minskar eller ökar realismen) får man ett skadesystem som ligger väldigt nära hur dödligheten från skador fungerar i verkligheten. Risken att dö direkt från ett svärdshugg i t.ex buken är i stort sett noll.
Däremot kommer man drabbas av blödningstakt som är ganska svår att åtgärda, inre blödningar som kräver specialkunskaper för att åtgärda eller organskador som trots kunskaper är väldigt svåra att åtgärda. Och varje öppet sår medför en risk för infektioner. Ett väl rengjort svärd ger ganska liten risk för infektioner, men det räcker med att redan ha gjort skador på andra personer under striden för att denna renlighetsbonus skall försvinna. I flera fall kan såren anses vara smutsiga så fort de uppstår då smuts på huden, hår, främmande blod och dylikt hamnar i såret.
Under senmedeltid (ca 1400, då man förde diarie över skadade soldater på sina håll) var det få som dog av direkta skador. Men dödligheten på grund av blödning, sjukdomar och infektioner var över 50%. Det ligger ganska nära EONs resultat när man kör med de frivilliga reglerna. Rollpersoner brukar iof ofta sitta på höga värden i läkekonst och växtlära vilket är gulligt men helt orealistiskt.
Åberopar man realism i EON kommer sällan någon börja med värden som överstiger 10 i läkekonst och inga specialiseringar, och en svår blödning eller organskada kommer då inte gå att åtgärda alls. Svåra infektioner (t.ex en där rollpersonen sitter på +OB1T6 trauma, och såret anses smutsigt) är ofta en dödsdom om inte någon sitter på antingen magi eller goda kunskaper i läkeväxter. Inledande svårigheten är inte svår alls, bara +OB2T6 mot tålighet, men när väl det misslyckats går det snabbt utför. Rollpersonen kan inte läka trauma längre, vilket leder till att den inte heller kan läka smärta (frivillig regel om att smärta inte kan sjunka under traumamängden) dessutom får rollpersonen nya trauma pga infektionen.
Detta reflekterar ganska väl hur verkligheten brukar fungera. Visserligen gör skador ont, men reaktionen är ofta överdriven från den skadades sida eftersom man inte vet vad smärtan betyder. Skador i sig är oftast inte dödliga omedelbart. Det skall till ganska allvarliga skador på skelett och muskler för att smärta skall vara handikappande eller skador skall vara dödliga i en strid.
Om det nu är realism ni är ute efter, som våran spelgrupp är, så rekommenderar jag absolut att köra stenhårt på infektionsregler, sjukdomar och blödning. Håll noggrann koll på dessa värden och se till att NPCer och rollpersoner har rimliga värden i åtgärdande färdigheter som läkekonst och växtlära.
I min egen spelgrupp är strid ett vådligt företag som undviks om det går. Mina spelare vet mycket väl att de förmodligen kommer överleva de direkta striderna, men att efterspelet med blödningar och infektioner har en tendens att totalt slå ut karaktärernas förmåga att fortsätta. Magiker växer inte på träd, och läkare dräller inte omkring bland pöbeln eller har skojiga små läkestugor som om det vore 1800-tal.
Kan man inte själv får man lita på gamla tanter som sägs veta vad de sysslar med (de vet inte), rykten om att björklöv minsann kan stoppa sårröta eller att det säkraste sättet är att gå under en stege med en hink på huvudet tre gånger. Det intressantaste med eon är att mikroorganismer inte existerar, infektioner beror helt på balansen mellan nekrotropi och biotropi så det finns ingen som helst garanti för att sår skall klara sig om man t.ex fuskar och skär bort den infekterade delen.
Vill också tillägga att spelupplevelsen blir mycket annorlunda när dödlgheten är stor. En konflikt med lokala skummisar som har knivar eller påkar med spikar i får en helt annan dimension även bland pompösa riddare och blixtslungande trollkarlar. När man kör med alla regler är en kniv i magen extremt läskigt.
