Hur sätter man en scen

[Genesis]

Jag skulle verkligen vilja (och uppmuntra) att spelarna gör det. Men hur ska jag tänka när jag som spelledare vill berätta genom scenen (och inte spoila i förväg)? Räcker det med att jag har målet tydligt i huvudet innan jag startar scenen?

Det är ju också viktigt att intentionen inte ska handla om scenens utgång. Alltså inte "Jag vill ha en scen där Åsa och Nisse grälar" utan "Jag vill se vad som händer om Åsa får reda på att Nissa varit otrogen". För mig handlar det ofta om att fråga "Vad är jag nyfiken på?". Ha en fråga, en spänning, en nyfikenhet, så kommer man långt. Och det kan vara något så enkelt som "Jag vill se hur Åsa och Nissa interagerar med varandra till vardags". För mig blir det ofta en snöbollseffekt. Varje scen genererar nya frågor, och i dramaspel är det ofta enkelt, för de flesta scener är bara folks reaktioner på andra scener. Nu sade X Y, vad händer när Z får reda på det? Leta upp frågor och be spelarna besvara dem, typ.

 

[Zire]

Det här går igen i vad @Mogger skrev om att spelarna måste ha tydliga drivkrafter. Traditionellt får man drivkrafter av den gamle mannen på krogen, men jag skulle säga att det är bättre om drivkrafterna väger tyngre än de guldmynt man får i handen i slutet av äventyret. Be spelarna att slänga fram nemesis, nära relationer, drivkrafter som involverar andra, men starten kan bli seg. När ni fått några av dessa drivkrafter i rullning kan äventyret nästintill bli självgående. Krydda då med dina egna påhitt, genom att blanda in dem i spelarnas påhitt. "Åh, din gamla moster är försvunnen. Hon skulle kunna vara tjuvmästaren jag tänkte skulle korsa an annan spelares drivkrafter", typ.

(Insåg härom året att jag ogillade, som spelledare, långa bakgrundsbeskrivningar på rollpersoner förr i tiden men idag är de bland de bästa inspirationskällorna när jag för samman dem med mina idéer.)

Yes, jag har inga äventyr så kampanjerna brukar mest vara att jag fuckar med rollpersonerna när de ger sig efter sina mål. Ofta på tredje plats efter att de själva och tärningarna redan har gjort halva jobbet. Just nu kör vi Fantasy World som har issue och doubt som tydligt sätter mål för rollpersonerna.

 

[Zire]

Det är ju också viktigt att intentionen inte ska handla om scenens utgång. Alltså inte "Jag vill ha en scen där Åsa och Nisse grälar" utan "Jag vill se vad som händer om Åsa får reda på att Nissa varit otrogen". För mig handlar det ofta om att fråga "Vad är jag nyfiken på?". Ha en fråga, en spänning, en nyfikenhet, så kommer man långt. Och det kan vara något så enkelt som "Jag vill se hur Åsa och Nissa interagerar med varandra till vardags". För mig blir det ofta en snöbollseffekt. Varje scen genererar nya frågor, och i dramaspel är det ofta enkelt, för de flesta scener är bara folks reaktioner på andra scener. Nu sade X Y, vad händer när Z får reda på det? Leta upp frågor och be spelarna besvara dem, typ.

Ja i sådana scenen blir det ju viktigt att alla inblandade vet vad syftet med scenen är. Där är kanske heller inte SL så viktig. Nu när jag tänker på det så borde vi (jag) sätta sådana scener oftare. Jag tycker att de är lite för konflikträdda emellanåt och att rakt ut föreslå: 'jag tänkte att vi kör en scen där Anais förklarar för Frederick vad hon egentligen tycker om att han utnyttjar jordfolkets gästfrihet?" tvingar dem att vara lite mer öppna!

 

[Rickard]

Ja i sådana scenen blir det ju viktigt att alla inblandade vet vad syftet med scenen är. Där är kanske heller inte SL så viktig. Nu när jag tänker på det så borde vi (jag) sätta sådana scener oftare. Jag tycker att de är lite för konflikträdda emellanåt och att rakt ut föreslå: 'jag tänkte att vi kör en scen där Anais förklarar för Frederick vad hon egentligen tycker om att han utnyttjar jordfolkets gästfrihet?" tvingar dem att vara lite mer öppna!

Ja, det är rätt lätt att trilla tillbaka till "SL, får jag lov?". Jag minns själv när jag körde med mycket spelarinflytande och sedan efter något halvår så insåg jag att spelet inte var lika kul för jag hade fallit tillbaka till min gamla spelledarroll där jag tog det mesta av beskrivningen. Jag vill ha ut annat som spelledare, där jag kräver att spelarna tar en större del av bördan för att hålla uppe spelmötet.

När jag kör på konvent så kör jag igenom en enkel övning, ofta som en pitch till spelet, så att vi alla har en bättre förståelse för hur man kan spela. Jag visar exempelvis upp en "ja, men"-teknik som jag kan välja att begränsa spelarnas påhitt så att de inte känner att de någonsin hittar på för mycket. Just den spärren kan vara skönt för vissa spelare att ha, om de tror det finns något "Nu hittar jag på något som förstör för spelledaren" i bakgrunden.

 

[Rickard]

Yes, jag har inga äventyr så kampanjerna brukar mest vara att jag fuckar med rollpersonerna när de ger sig efter sina mål. Ofta på tredje plats efter att de själva och tärningarna redan har gjort halva jobbet. Just nu kör vi Fantasy World som har issue och doubt som tydligt sätter mål för rollpersonerna.

Ja, Fantasy World och deras agents är bland det bättre jag läst på senare år. Såpass bra att jag tycker det är synd att det är ett PbtA-spel, eftersom det är spelledartipsen där som är det verkliga spelet.

 

[Mikl]

Att sätta en scen är, tycker jag, något som förutsätter gott samarbete i hela gruppen. Allt det folk sagt om att ha en tydlig intention med mera är bra saker, men ingen planering kan rädda scenen om deltagarna har motstridiga mål. Exempelvis kanske någon tycker att en scen har stor dramatisk potential medan någon annan bara vill avsluta den så fort som möjligt för att gå vidare till något annat. Om det händer mer än en gång behöver nog gruppen snacka ihop sig lite.

 

[Genesis]

Att sätta en scen är, tycker jag, något som förutsätter gott samarbete i hela gruppen. Allt det folk sagt om att ha en tydlig intention med mera är bra saker, men ingen planering kan rädda scenen om deltagarna har motstridiga mål. Exempelvis kanske någon tycker att en scen har stor dramatisk potential medan någon annan bara vill avsluta den så fort som möjligt för att gå vidare till något annat. Om det händer mer än en gång behöver nog gruppen snacka ihop sig lite.

Jag har nog aldrig upplevt det här problemet, vad jag kan minnas, trots hundratals omgångar med massor av olika människor, ofta främlingar på konvent. Undrar om vi har olika erfarenheter, om jag bara inte förstår vad du syftar på, eller om jag bara inte märker/bryr mig om det?

 

[Frederik J. Jensen]

This essay by Jason Morningstar has a great example that shows how explicit scene framing works.

https://www.patreon.com/posts/116645883?utm_campaign=postshare_fan

 

[Mikl]

Jag har nog aldrig upplevt det här problemet, vad jag kan minnas, trots hundratals omgångar med massor av olika människor, ofta främlingar på konvent. Undrar om vi har olika erfarenheter, om jag bara inte förstår vad du syftar på, eller om jag bara inte märker/bryr mig om det?

Ja, jag hoppas att du inte tar det här på fel sätt nu men med ett så stort urval är jag rätt säker på att du helt enkelt inte uppmärksammat det.

 

[Mogger]

Ja i sådana scenen blir det ju viktigt att alla inblandade vet vad syftet med scenen är. Där är kanske heller inte SL så viktig. Nu när jag tänker på det så borde vi (jag) sätta sådana scener oftare. Jag tycker att de är lite för konflikträdda emellanåt och att rakt ut föreslå: 'jag tänkte att vi kör en scen där Anais förklarar för Frederick vad hon egentligen tycker om att han utnyttjar jordfolkets gästfrihet?" tvingar dem att vara lite mer öppna!

Skippa frågetecknet. Poängen med scener är tempo och fokus. Och om allt flyter på så har ju spelarna massor av grejer de vill göra så det bästa, tycker jag är någon spelare säger "jag vill konfrontera baronens sändebud" och så sätter du/ni scenen.

Ordspråket lyder ju "cut to the chase". Ta fasta på det!

 

[Mogger]

Att sätta en scen är, tycker jag, något som förutsätter gott samarbete i hela gruppen. Allt det folk sagt om att ha en tydlig intention med mera är bra saker, men ingen planering kan rädda scenen om deltagarna har motstridiga mål. Exempelvis kanske någon tycker att en scen har stor dramatisk potential medan någon annan bara vill avsluta den så fort som möjligt för att gå vidare till något annat. Om det händer mer än en gång behöver nog gruppen snacka ihop sig lite.

Fast om en spelare(s RP) inte ser någon potential med scenen så har ju hen inget i scenen att göra. Det är ju det som är poängen med scener! Vi tar bort det "onödiga"!