Nekromanti Hur ser framtiden ut för bordsrollspel?

[Arfert]

Tror tyvärr inte "det är AAA's fel" där AAA=media|leksaksaffärer|PR-ansvariga|etc är vare sig särskilt konstruktivt eller korrekt.

Varför inte helt enkelt inse att rollspel kräver för mycket alternativt är för mossigt?

Precis som kottar-pinnar-marknaden och leksaksbilsmarknaden och frimärksmarknaden och...



Zapp, som är övertygad om att rollspel kommer komma tillbaka, fast först när du kan spela online med grovt räknat samma flexibilitet som papper och penna medger idag

Tror personligen att det är en kombination av två saker:

På det tidiga 80-talet var alternativen begränsade för en lätt nördig tonåring. Datorspelen var i sin linda, konsolspelen likaså. Internet fanns inte. Det fanns 2 TV-kanaler. Filmer var antingen bio eller rätt kassa video-kassetter, och ett begränsat utbud. Rollspelen var en fläkt från den stora världen där ute, bortom DDR-Sverige, där man gjorde coola saker.

Situationen har förändrats en del, om man uttrycker det milt. Det finns oerhört många andra alternativa sysselsättningar för den ungdom som inte enbart vill ägna sig åt sport.

Det andra är, som jag hävdat tidigare, att det är svårt att få en bredd på någonting som enbart finns att tillgå i ett litet antal specialbutiker. Bojkotten från leksakshandeln och varuhus kom vid absolut fel tillfälle, tidigt 90-tal, när alla alternativ till rollspel plötsligt vällde över Sverige som en flodvåg. Snacka om dålig timing. Det är svårt att hämta sig från.

 

[krank]

Vi måste göra spel folk vill köpa, och se till att det finns platser att köpa dem på.

Alternativt göra lättillgängliga gratis/opensoucespel som sprids via roliga flashspel, virala memes och youtubevideos...

Ärligt talat, den kommersiella marknaden är inte hela arenan, och jag ser jättegärna att den får mindre fokus.

 

[Vitulv]

Att det sedan må vara ett medium väldigt många människor är för lata/okreativa för att ta till sig, well, det må vara hänt.

- Ymir, just sayin'

Det där tycker jag är ett jätteknasigt antagande, alltså att folk som inte gillar rollspel är lata eller okreativa. Fast du skrev säkert fel

 

[krank]

Är produktlivscykeln för bordsrollspel (som produktgrupp) inne i en nedåtgående fas och att det inom några år inte kommer finnas någon marknad alls för bordsrollspel, då det inte finns någon efterfrågan?

Jag tror att "branschen" förändras, men inte går under. Jag tror att så länge det finns konservativa fraktioner som inte erkänner något annat än DoD '91 som Rollspel med stort R, så kommer vi att ha svårt att ta till oss nya grupper som just nu på egen hand upptäcker rollspel - se på Vildhästar, alla forumrollspel med Vildhästar eller Harry Potter eller Twilight. Se på MMO-världen, där det trots allt finns hos många spelare en stolthet över den egna "rollpersonen" och även på sina håll en vilja att agera och skriva "in-character".

Vår hobby är fylld av mossiga traditionalister som rynkar på näsan och tycker att "nääää, det där är inte riktigt rollspel, spelar man inte i verkligheten och med papper/penna och med spelledarskärm så är det inte samma saaaaaak."

Attans gnällmörtar.

Vår hobby, eller jag kanske ska säga deras hobby, är oerhört svårtillgänglig. Det är oerhört svårt att få en gymnasieungdom att alls läsa något; de flesta läser inte böcker alls på fritiden. Att då kräva att de ska läsa en 300 sidor bok där 280 sidor är relativt obegripliga, komplexa regler som förklaras och presenteras på ett oerhört opedagogiskt sätt bara för att de ska komma att spela något hobbyns stofiler kan gå med på räknas som "riktigt rollspel".

Jag tror på Supergänget. Jag tror på WoW. Jag tror på forumrollspel om vilda hästar. Jag tror på mangarollspel, Darling-rollspelet, och Twilightchattrum.

Mindre rynka på näsan, och mer bejakande av de nya former hobbyn tar sig. För de gamla formerna kommer definitivt att minska. Inte försvinna kanske, men minska.

 

[Mogger]

Precis så. Möjligheterna är så mycket större idag, och det ska vi inte vara så förbannat rädda för.

Jag spelar exempelvis Popmundo, och där rollspelas det hur mycket som helst, trots att spelet inte på något sätt uppmuntrar det. Mer än att du har en karaktär.

 

[Ram]

Det som är lite komiskt är att det som musikindustrin och de stora filmbolagen är rädda för i mycket högre grad riskerar att dräpa rollspelsmarknaden. Kanske dags att starta ett antal stora "lables"?

Fast det har vi å andra sidan redan gjort... Andra rollspel är redan marginella jämfört med det stora.

Men jag är inte heller så vidare värst orolig för rollspelens framtid. Indierörelsen är mycket väl vid liv (även om man kan diskutera dess relevans, no offence) och rollspelsforumen världen över verkar också vara förhållandevis aktiva och det publiceras rollspelsprodukter i ett hyggligt tempo även under denna kris som vi ännu befinner oss i. Att det skulle gå ned en hel del från toppen under 80- och 90-talen är väl ingen direkt förvånad över. Vi får kanske bara finna oss i att ha en mindre damm att paddla i än vi haft tidigare, men torka ut kommer den nog inte att göra på ett bra tag.

 

[Arfert]

Visst fan läser gymnasieungdomar... kanske inte skoteråkande, lata hockeynördar till tonårskillar i norrland, men i resten av landet... ..och FETA böcker dessutom.

Tillräckligt många i alla fall, hundratusentals ungdomar läser. Det räcker som målgrupp.

OK, jag raljerar... sorry alla läsande norrlänningar, jag syftar inte på er.

 

[krank]

Visst fan läser gymnasieungdomar... kanske inte skoteråkande, lata hockeynördar till tonårskillar i norrland, men i resten av landet... ..och FETA böcker dessutom.

Tillräckligt många i alla fall, hundratusentals ungdomar läser. Det räcker som målgrupp.

OK, jag raljerar... sorry alla läsande norrlänningar, jag syftar inte på er.

Det finns storläsande ungdomar.
Frågan är varför vi ska begränsa oss till den målgruppen, istället för att göra tvärtom - vända oss till ALLA och då eventuellt få en del som tidigare inte läste att komma in i läsandet genom att de utforskar andra sidor hos något bekant?

Det är rätt obehaglig elitism, tycker jag, att bara de läsande ungdomarna är de som förtjänar att få uppmärksamhet och uppmuntran och få vara med som rollspelare.

 

[Arfert]

Det är rätt obehaglig elitism, tycker jag, att bara de läsande ungdomarna är de som förtjänar att få uppmärksamhet och uppmuntran och få vara med som rollspelare.

Vem sjutton har sagt det? Nu målar du fan på väggen. Sen tror jag nog att det är betydligt fler som klarar av att sätta sig in i t.ex. D&D4 än som inte gör det.. de fixar ju att lira diverse datorspel.

 

[krank]

Sen tror jag nog att det är betydligt fler som klarar av att sätta sig in i t.ex. D&D4 än som inte gör det.. de fixar ju att lira diverse datorspel.

D&D4 är ju ett enda gytter av skitdålig pedagogik och kass struktur. Att folk alls lyckas sätta sig in i och spela det spelet, utan att redan ha spelat annat, är för mig ett mysterium.

Datorspel har ofta oerhört tydliga tutorial zones och steg-för-stegintroduktioner som ibland kan hålla på halva spelet. Sådant är rollspel skitdåliga på. Det gäller även D&D4e.

Jag tycker att rollspel behöver bli mer pedagogiska. Supernatural är rätt OK på den punkten, ett av de bättre. Men de flesta rollspel verkar räkna med att a) man kan beskriva rollspel som man alltid gjort, och misstar därmed "folk har lyckats förstå" med "det är lätt att förstå", och b) de flesta som läser är ändå redan rollspelare.


Om du tycker att D&D4 har en lika pedagogisk struktur som datorspelen så måste jag säga att jag tycker att du antingen underskattar hur mycket dator- och tv-spelstillverkare jobbar med att göra saker lättillgängliga, eller överskattar hur lättillgängliga rollspelen är.

 

[Sodivra]

Vår hobby, eller jag kanske ska säga deras hobby, är oerhört svårtillgänglig. Det är oerhört svårt att få en gymnasieungdom att alls läsa något; de flesta läser inte böcker alls på fritiden. Att då kräva att de ska läsa en 300 sidor bok där 280 sidor är relativt obegripliga, komplexa regler som förklaras och presenteras på ett oerhört opedagogiskt sätt bara för att de ska komma att spela något hobbyns stofiler kan gå med på räknas som "riktigt rollspel".

Jag tror på Supergänget. Jag tror på WoW. Jag tror på forumrollspel om vilda hästar. Jag tror på mangarollspel, Darling-rollspelet, och Twilightchattrum.

Mindre rynka på näsan, och mer bejakande av de nya former hobbyn tar sig. För de gamla formerna kommer definitivt att minska. Inte försvinna kanske, men minska.

Man, det är en sådan befrielse att få läsa detta som du skriver här, för jag tycker att det här är självklart, men det finns ingen riktig diskussion om det än. Nu kanske det börjar sjunka in.

Hoppas ingen tar illa upp av det här: Jag har inget emot att rollspelare tycker om att plugga värld och system, läs och ha kul för fan, men det är frustrerande just att det verkar saknas perspektiv på detta i hobbyn i stort.

 

[Ram]

D&D4 är ju ett enda gytter av skitdålig pedagogik och kass struktur. Att folk alls lyckas sätta sig in i och spela det spelet, utan att redan ha spelat annat, är för mig ett mysterium.

...

Jag tycker att rollspel behöver bli mer pedagogiska.

...

Jag tror att pedagogik är överskattat. Jag tror inte att det kommer så många gubbar och gummor direkt från "gatan" och tänker "Hey, jag vill lära mig det där med rollspel" utan tror att i de allra flesta fall så lär man sig spelet genom att spela med någon annan. Pedagogik är bra, men inte viktigast. Detsamma gäller enligt mig tunna system. Det är viktigare att förklara hur man hanterar händelser snarare än att det skall vara så enkelt som möjligt.

Det som jag tror D&D gör rätt mycket bättre än många andra spel är att säga "så här blir du bättre" och "du blir så här mycket coolare". Det är en mycket tydlig koppling mellan handling och belöning.

 

[krank]

Hoppas ingen tar illa upp av det här: Jag har inget emot att rollspelare tycker om att plugga värld och system, läs och ha kul för fan, men det är frustrerande just att det verkar saknas perspektiv på detta i hobbyn i stort.

Medhåll. Så länge jag lever kommer jag antagligen primärt att spela tradspel och gilla att läsa böcker, och ingen på det här forumet kommer att uppleva en punkt där de på något sätt förbjuds att spela som de alltid gjort. Men det är inte det som är poängen: Du och jag är ju inte målgruppen, liksom. Vi är redan frälsta.

 

[MrG]

Jag tror på Supergänget. Jag tror på WoW. Jag tror på forumrollspel om vilda hästar. Jag tror på mangarollspel, Darling-rollspelet, och Twilightchattrum.

Intressant med Twilight tanken, senast det kändes som om rollpel hade lite meddvind var när WoD och främst Vampire surfade på vågen av Ann Rice och Gothkultur. Borde det inte vara bra läge för sånt igen i vågorna av twilight, true blood och postBuffy?

En annan del i det hela är att man inte ska missa att lajv och friform mer har smällt samman. När jag pratar med gamla friformare så åker de hellre på lajvkonvent och arrangerar än på rollspelskonvent. De är välkommna där och lajvarna verkar vara mer öppna med att kunna inkludera dem än en del rollspelare. Så där har bordsrollspelen en grogrund kvar och med tanke på Barda och annat så har lajv lite vind i seglen...

-Gunnar (har försvarat friform som rollspel och inte lajv i motvind)

 

[Arfert]

Det som jag tror D&D gör rätt mycket bättre än många andra spel är att säga "så här blir du bättre" och "du blir så här mycket coolare". Det är en mycket tydlig koppling mellan handling och belöning.

Huvudet på spiken.

 

[Gurgeh]

Vad var det som gjorde att intresset för rollspel minskade?

Det stora problemet med de flesta rollspel är att startsträckan är så lång. Om du köpt en bok kan du börja använda den omedelbart. Om du köpt en film eller en skiva kan du börja använda den så fort du kommer hem till din dator/dvd/cd-spelare. Om du köpt ett datorspel kan du börja använda det så fort du kommit hem till din dator och installerat det. Om du köpt ett rollspel så kan du börja använda det när du läst boken (antagligen mer än en gång), skrivit (eller möjligen köpt och läst) ett äventyr (för det fanns antagligen inte med i regelboken), samlat ihop dina kompisar och ägnat ett antal timmar åt att skapa rollpersoner. Det är en ansenlig mängd tid och engagemang som måste läggas ner innan själva spelandet börjar. Jag är inte ett dugg förvånad över att folk inte orkar med det -- jag gör det inte själv heller nu för tiden. Istället spelar jag rollspel som har tunnare regelböcker och så kort förberedelsetid som möjligt.

Behöver man utveckla bordsrollspel i någon riktning för att attrahera nya målgrupper eller är det människor som behöver ändra sina attityder till rollspelande?

Jag tror att man kan nå personer som skulle uppskatta dem om man sålde dem som något annat än spel. De flesta rollspel är faktiskt riktigt värdelösa som spel betraktat. Jag har naturligtvis ingen aning om hur man skulle sälja dem, eller i vilken form, men jag tror inte längre att svaret är att göra dem lika spel och placera dem på spelhyllan i leksaksaffärerna.

Det är naturligtvis bättre om rollspelen ser ut som spel och finns på hyllan i leksaksaffären än att de inte ser ut som något alls och inte finns någonstans annat än i specialbutiker, men jag tror inte att det är det optimala utseendet eller placeringen.

/tobias

 

[Fludd]

Personligen anser jag att rollspelshobbyn har sig själv en stor otjänst genom att i så stor skala försöka sälja på samma sätt och till samma målgrupp som man gjorde på det glada åttiotalet. Att försöka få en femtonåring att börja köpa dyra böcker med mycket text istället för att spela WoW eller senaste GTA på sin playstation är dödsdömt. Och det har dessutom varit dödsdömt rätt länge, ända sen mitten av nittiotalet.

Vad jag inte begriper är varför inte spelföretagen satsar mer på äldre spelare. Brädspelsbranchen fick ju en rejäl nytändning under tvåtusentalet. Aldrig förr har väl så många vuxna "icke-nördar" spelat Settlers, Carcassonne och Agricola som nu? Nu för tiden är det väl i stort sett mainstream att sitta hemma som trettioåring och spela ett fett parti Race for the Galaxy en lördagkväll. Varför satsas det inte mer på åldersgruppen 30+? Tonåringarna kommer aldrig att lockas till rollspelshobbyn på det sätt som de gjorde får trettio år sen. Jag tror att rollspelshobbyn skulle kunna få en liten nytändning om man kunde nå ut till en äldre publik med gedigna, välskrivna rollspel.

Ett av de bästa säljargumenten för rollspel är att de är väldigt sociala. De är att sätt att umgås. Jag tror att väldigt många i en lite äldre målgrupp skulle kunna attraheras av det på ett sätt som inte en tonåring generellt sett inte gör.

 

[Rising]

Jag tror att pedagogik är överskattat. Jag tror inte att det kommer så många gubbar och gummor direkt från "gatan" och tänker "Hey, jag vill lära mig det där med rollspel"

Det är väl just det som är problemet? Såsom rollspel ser ut idag så kan ingen lära sig dem från scratch. Jag känner faktiskt ingen yngre än Mekanurg, typ, som inte lärt sig rollspel från någon annan - redan inbiten - spelare.

Åtminstone om man pratar om traditionella bordsrollspel. Det är just det jag tycker är så fascinerande med den nya rollspelsgenerationen; de lyckas göra rollgestaltning spännande och lätttillgängligt - "här kan man spela; ska vi spela tillsammans?" - de gör det till något som är enkelt att begripa, komma in i och lätt att prova på.

Samt förstås... Det finns väldigt många tjejer som spelar rollspel på detta sätt.

Alla de saker vi brukar prata om för rollspelshobbyns fortlevnad - såsom att rollspel borde säljas i leksaksaffärer, i boxar, komma med små figurer, osv - allt sånt hamnar i "vem fucking bryr sig?"-facket i jämförelse med förhoppningen om att kunna dela hobbyn med tjejer. Det skulle jag ha tyckt redan när jag var åtta år, och jag tycker så fortfarande idag. Det finns inga miniatyrer, spelplattor, boxar eller monsterböcker i världen som kan konkurrera med tjejer. Så är det bara.

 

[Arfert]

Jag är yngre än Mekanurg ;-)

 

[w176]

Fast vem känner du som lärt sig innebandy, spela gitarr, eller varascout utan att lära sig från någon som redan kan det.

De flesta sociala komplexa aktiviter är sånt man skolas in i genom lärlingskap.