Hur ser landskapet ut egentligen?

[Gurgeh]

Något jag tycker att jag saknar i de flesta rollspel, framför allt den typ av fantasy- eller efter katastrofen-rollspel där det är sannolikt att rollpersonerna reser runt mycket, är en ordentlig beskrivning av hur landskapet som rollpersonerna rör sig i ser ut.

Vi har visserligen en karta som visar att här är det slätt, här är det skogar och här är det berg, men slätt, skogar och berg kan betyda väldigt olika saker.

En slätt kan bara sandöken utan några andra livsformer än katusar och små ödlor, det kan vara en savann med bufflar och antiloper och lejon, det kan vara en grässlätt med buskar och väldigt sparsamt djurliv, det kan vara uppodlad mark där det ligger en bondgård varje kilometer och det står prydliga staket runt vetefälten.

Det här spelar naturligtvis inte så stor roll, men det kan vara bra om spelarna har en någorlunda gemensam vision av världen. Mängden närvarande civilisation kan också påverka rollpersonernas valmöjligheter. Om de saknar mat, måste de jaga, eller skulle de kunna gå till närmsta gård och försöka köpa mat, eller stjäla en get?

Finns detta i spelen, och jag har bara missat eller ignorerat det? Borde det finnas?

 

[Dimfrost]

Men finns inte det i de flesta klassiska världsbeskrivningarna? Om ett land är dominerat av välmående jordbruksmark, halvt övergivet krigshärjat område eller nomadfolkens slätter brukar väl beskrivas, och inte bara anges som "slätt" på en anonym karta?

Bilder räcker ju en bit. Stämningstexter också. Bland det bästa är väl den gamla Trakorien-modulen, som du sa var lite annorlunda eftersom den avhandlar så litet geografiskt område på så många sidor. Men om en miljöbeskrivning inte förmedlar det du är ute efter känns den misslyckad?

Men jag har en vag känsla av att jag missar din poäng lite.

 

[Gurgeh]

Ja, i vissa fall är det väl beskrivet. Trakorien är mycket riktigt ett bra exempel på detta. Ibland är det inte så. Jag är till exempel väldigt osäker på hur det egentligen ser ut i Ravland i Svärdets sång. Är det bara ödemark, eller är det uppodlat? (I Bittermarken är det enklare, eftersom det mesta där bara är snö och is, och det är självklart att byar och bondgårdar lyser med sin frånvaro.)

Och sedan tänker jag på klassiska kartor till äventyr från 80-talet, som visar platsen där rollpersonerna får uppdraget, platsen de ska resa till och sedan en vit yta med en skog vid sidan av som det kommer att ta dem två veckor att resa över.

 

[Skarpskytten]

Jag vill påstå att 1) rollspel i allmänhet är dåliga på detta och att 2) spelledare i allmänhet är dåliga på detta. De två fenomenen är troligen relaterade på något sätt.

Till viss del handlar det om språk. Hur ska vi urbaniter som knappt kan se skillnad på en gran och tall kunna beskriva en skog? (Detta är ju en sak som är så slående med Ringarnas Herre - Tolkien har ett språk för att beskriva vegetation, tyvärr översätts detta inte alltid till några levande bilder i mitt huvud då jag inte har en aning vad det är för växter han talar om).

Till viss del handlar det om att det är lätt att sätta en grön fläck på karta, kalla det skog, och gå vidare. Men det finns ju en fem-sex typer av skog (enligt wikipedia) och inte ens inom dessa breda kategorier lär de se likadana ut.

Spelar det någon roll? Det trista svaret är väl det beror på. Ska vi bara plundra gravkummel och skratta åt våra dråpliga TPK, troligen inte. I andra sammanhang kan det ju kännas som viktigare. I blorb borde ju i alla fall både flora och fauna var viktigt?

 

[Zire]

Svärdets sång

I just Svärdets sång känns det som att poängen är att områdena mellan byarna/fästena/grottorna är ganska vaga för att man ska kunna fylla dem med vad man vill.

För övrigt gillar jag verkligen det lösa upplägget som gör det möjligt att kombinera färdiga platser med egenskapade utan att riskera att man hamnar i osynk med den officiella världen.

 

[DanielSchenström]

De flesta rollspel brukar ha bilder som ger en bra bild av hur världen ser ut är min erfarenhet. Det kan ju förmedlas på olika sätt, med ord, eller uppvisande av bilder. Visst, några spel är ganska kassa och visar mest upp poserande personer och varelser omgivna av vitt tomrum men de verkar vara få.

Jag vet dock inte hur viktigt det egentligen är att man har samma bild av världen, eller området man är i. Jag har kollat beskrivningar i en del böcker och blivit förvånad hur mycket man själv målat upp utifrån väldigt få ord.
Jag behöver inte få en bild på en skog, eller en beskrivning om det inte är något distinkt annorlunda, eller faktiskt viktigt under spelet. Är det en styrka hos spelledaren att ge stämning på detta sätt ska de förstås använda den.

 

[Gurgeh]

Jag vet dock inte hur viktigt det egentligen är att man har samma bild av världen, eller området man är i. Jag har kollat beskrivningar i en del böcker och blivit förvånad hur mycket man själv målat upp utifrån väldigt få ord.

Oftast är det ju inte så noga, bara alla är nöjda. Men ibland kommer det att skära sig om spelarna till exempel tänker sig att de färdas över en slätt med bondgårdar, väderkvarnar medan spelledaren tänker sig en total ödemark, och spelarna sedan får för sig att agera baserat på sin felaktiga bild.

 

[Svarte Faraonen]

I något jag skriver tänkte jag likadant. Modulen handlar om en skog, så jag tänkte att det nog kan vara av nytta att ge tydligare exempel på vad, exakt, detta innebär. Så jag gjorde en slumptabell. Några utdrag:

Ljus och öppen bokskog, där silvergrå stammar reser sig över mark täckt i rostbruna löv. Solstrålar spelar genom det ljusgröna lövverket högt i ovan.
Halvöppet landskap där höga lindar omger ormbunkar och snår av bärbuskar.
Väldoftande cypresser, täta nog att bilda tunnlar och hemliga rum man endast kan nå genom att krypa.
Uråldriga ekar med knotiga rötter och grenar, täckta i mossa och klängväxter. Här och var utgör ett ihåligt träd hem för allehanda djur.
En låglänt sumpskog, där al och vide växer tätt och där man lätt kan råka trampa i vattnet.
Ett för några år sedan eldhärjat område, täckt i ormbunkar och sly, men med några svartnade, halvkollapsade träd kvar som minne över vad som en gång fanns här.
Steniga marker med låga, krumma tallar och svårgenomträngligt vildtörne. Här och var sticker märkligt formade klippor upp.
Klippiga kullar bevuxna med tall och mossa, där den som söker noga kan hitta en nedgång till en grotta.
Spektakulära blodröda lönnar vars täta lövverk skapar ett ständigt skymningsdunkel.
Vidsträckt myr med låga bärbuskar och aromatiska våtmarksörter.

 

[Ymir]

Många sentida Eon-texter beskriver landskap noggrant och i målande termer, i synnerhet "Tarkas", där jag ägnade massor av text åt att porträttera olika typer av ödesmättade Mordor-landskap. Men Svarte Faraonen tar det givetvis ännu ett steg längre med sin skogstabell!

 

[DanielSchenström]

Oftast är det ju inte så noga, bara alla är nöjda. Men ibland kommer det att skära sig om spelarna till exempel tänker sig att de färdas över en slätt med bondgårdar, väderkvarnar medan spelledaren tänker sig en total ödemark, och spelarna sedan får för sig att agera baserat på sin felaktiga bild.

Ja, men det kan hända när som helst och då får man korrigera missförståndet där och då.