Hur signalerar man diskret att en NPC är viktig?

[Troberg]

Ett problem jag stött på, både i spel och i böcker/TV/film är att det inte signalerats att en person är viktig, så när det kommer en stor reveal på slutet så blir det mest en "Krydolf är mördaren!", "Ehm, vem fan är Krydolf?!?!", "Kommer ni inte ihåg trädgårdsmästaren? Krydolf? I trädgården? För tre spelmöten sedan?".

I en ideal värld så är allas uppmärksamhet på topp hela tiden och minnet är alltid perfekt. Well, världen är inte ideal, och, speciellt om man har en rik värld med mycket som händer och många personer, så tenderar hjärnan att sortera in en del i "bakgrundsdekoration". Men, man kan ju inte säga "Kom ihåg Krydolf, han blir viktig sen!", då sabbar man hela grejen.

Det här är en ganska så viktig grej i många sammanhang, speciellt sånt som deckarhistorier, agenthistorier, intrigstories och så vidare.

Så, har ni tips på hur man gör att en till synes oviktig NPC (eller, för den delen, en person i en story, oavsett typ av media) ändå blir hågkommen?

 

[GVDT]

Man ger den ett namn. Alla andra är namnlösa =)

 

[erikt]

I deckare, både på TV/film och i böcker så anstränger de sig väl ofta för att inte signalera vem som är viktig för att kunna överraska läsaren/tittaren på slutet, men där man kan gå tillbaka och notera att alla ledtrådarna faktiskt fanns där även om de missades.

 

[Magnus Seter]

Så, har ni tips på hur man gör att en till synes oviktig NPC (eller, för den delen, en person i en story, oavsett typ av media) ändå blir hågkommen?

Jag har visserligen det motsatta problemet, att mina spelare plötsligt tycker att NPC 1 utan namn är superviktig och låser på det.

Men om jag verkligen vill att någon NPC ska bli ihågkommen så brukar jag försöka få den att dyka upp flera gånger och interagera med rollpersonerna. Behöver inte vara något spektakulärt, men den bör ha dykt upp flera gånger.

Sen brukar spelarna minnas NPCer som är det minsta emot dem. Kan vara så lite som att de inte hälsar när de går förbi, eller att de inte vill prata med rollpersonerna, eller att de säger till andra att inte prata med rollpersonerna.

 

[Rickard]

Nu är jag kanske inte rätt person, eftersom efter fyra spelmöten så har jag presenterat 24 namn i en kampanj vi spelar just nu (är i sluttampen) och spelarna tycker det är informationsöverflöde men ...

... få personen att stå ut. Exempelvis genom:

• ge den ett namn har redan nämnts. Själv brukar jag bara säga "bibliotikarie" eller "några stycken stadsbor" om de är oviktiga - ger dem inte ens en beskrivning.
• ge den någonting rejält utmärkande i utseende eller sätt. Mystik är ett enkelt sätt, en ständigt växande näsa en annan, att precis hängt sig en tredje...
• ge den ett stående epitet som lättare gör att namnet fastnar, exempelvis ståthållare Learnes eller järnalven Malachdrim. Även om de inte kommer ihåg namnet så kan de komma ihåg epitetet.
• låta personen ha viktig information. Om man vet att man fått reda på saker från Krydolf kommer det ge mer när han återkommer senare.

 

[afUttermark]

Det är svinsvårt att göra slps intressanta nog utan att för den skull kvala in på spelarnas dödslista.

 

[Anders]

Viktiga spelledarpersoner bör beskrivas noggrannare än övriga figurer i äventyret. Medan mer perifera personer blir "tre storväxta killar med skinnjackor" eller "en polis" beskrivs de väsentliga personerna detaljerat beträffande utseende, röst, gester m.m. Visst, det är lite synd att man som spelledare skriver spelarna på näsan genom att sätta etiketterna "viktig" och "oviktig" på SLP men i många äventyr skulle det bli helt orimligt att beskriva alla SLP detaljerat.

Förr om åren tänkte jag inte så mycket på det här men när jag började skriva bok för några år sedan blev det väldigt tydligt för mig hur man som författare måste skilja tydligt på viktiga och oviktiga platser och personer. Att lägga massa krut på att beskriva något som inte leder vidare, eller slarva med att beskriva något som är avgörande längre fram, det blir ju ohållbart mot läsaren. Min rollspelshjärna var ju van vid att inget går att förutse, att "en tjej som serverar" kunde utvecklas till huvudperson eller "den mäktigaste fienden" redan under första spelmötet förvandlades till "uppspöad förlorare". Men som författare kunde jag ju faktiskt veta exakt hur viktig någon var, och anpassa min text efter det. Samma tänk går att ha som spelledare, även om man där förstås får ha en annan beredskap för att viktig/oviktig är delvis flytande begrepp.

Att, som tidigare nämnts i tråden, låta viktiga SLP dyka upp då och då så att man får man till en interaktion eller åtminstone en påminnelse om dem, är ju också ett klassiskt sätt att hålla dem väsentliga. Skulle det vara omöjligt att få till att rollpersoner och SLP på samma plats kanske rollpersonerna åtminstone kan komma i kontakt med olika spår av dem, tex att andra pratar om dem. Generellt tenderar spelare att reagera på att det finns andra aktörer som gör något, de blir lätt lite stressade när de påminns om att de inte är ensamma om att vilja styra vad som händer i världen. När någon är fräck nog att inte sitta passiv, då lägger de personen på minnet!

 

[Quadrante]

Jag har gjort så att alla de möter kan potentiellt vara viktig och beskriver dem därefter. Så dem de fastnar vid då blir de som ”ska minnas”.

 

[EvilSpook]

Så, har ni tips på hur man gör att en till synes oviktig NPC (eller, för den delen, en person i en story, oavsett typ av media) ändå blir hågkommen?

För rollspel kör jag regeln att en ”setup” aldrig sker mer än två spelsessioner innan en ”reveal”. Helst bara en spelsession. Allt efter två sessioner har spelarna glömt, även om det är viktiga saker (something about a ring, a dark lord and the end of the world). Sen kanske det skiljer lite hur ofta man spelar och om spelarna är savanter på nåt sätt. Men oftast skulle jag minska tiden snarare än öka den.

Har aldrig gjort det litterärt men misstänker att där är det tvärtom. Att man kan göra det så tidigt som möjligt (men sen försöka exponera personen så mycket som möjligt utan att försäga sig).


//EvilSpook

 

[Mikl]

Instämmer helt och fullt med de i tråden som nämnt upprepad exponering. Det måste inte varje gång innebära interaktion med Krydolf. Det kan vara andra SLP som refererar till något Krydolf sagt eller gjort, eller att någon av Krydolfs ägodelar dyker upp i något signifikant sammanhang.

Det är för övrigt bra att komma ihåg också om det av någon anledning är viktigt för spelledaren att spelarna ska uppfatta något quirky personlighetsdrag en SLP har. Om det måste komma fram i första mötet med SLPn kan det lätt bli forcerat.
Svårt att tex visa att Krydolf hatar halvalver om det inte kommer på tal under den första interaktionen och det inte ens finns någon halvalv där, men en annan SLP kan nämna det i förbifarten senare.

 

[Gabrielle de Bourg]

Som nämnts ovan är exponering viktigt. Det finns den klassiska "Rule of Threes" när det handlar om att plantera något i en berättelse (detta gäller främst objekt, så kallade Tjechovs gevär):

1. Etablering: Här presenteras saken för första gången. Det kan till exempel vara en person som får en graverad tändare.
2. Påminnelse: Vi påminns om saken som publik, så vi minns att den finns och därför kan vara viktig senare. I exemplet med tändaren skulle det kunna innebära en scen där vår huvudperson tänder något, till exempel en cigarett åt någon, som då kommenterar på graveringen på tändaren. Då påminns vi om tändaren.
3. Upplösning: Det vi alla väntar på, när saken används i berättelsen. I exemplet med tändaren kanske skurken fått bensin på sig och hjälten kan kasta tändaren för att tända på (som i Bondfilmen Tid för hämnd).

Det här går även att applicera på SLP:er, där vi behöver etablera dem på ett sätt som gärna är minnesvärt för att vi ska komma ihåg dem. Om de har en spännande personlighet och utseende man minns kommer spelarna minnas dem mer. Men att exponeras och påminnas om dem är också viktigt. Inte bara att träffa dem (något de dock gärna får göra) utan också att påminnas om deras namn. Jag försöker i den mån jag skriver att så ofta jag kan att skapa relationer mellan SLP:er, vilket också är viktigt i mysterier. Då kommer de naturligt påminnas om varför personer är viktiga och de kommer ofta omnämnas.

 

[Lemur]

Jag brukar visa bilder av viktiga NPC, det verkar funka. Kombinationen bild och namn talar sitt tydliga språk.

 

[Rymdhamster]

Bild och namn på alla SLP:er. Och inte utspridda på olika lappar utan ett ark med porträtt och namn på alla. Eventuellt med ett väldigt utmärkande drag angett (typ "Mustachen" eller "Ögonlappen" eller "den uråldriga"). Om du kan förstärka draget (fippla med en osynlig mustach, håll en hand för ena ögat, prata med en rapsig "gammal" röst) varje gång den SLP:en talar desto bättre, men detta är så klar svårt om det är väldigt många SLP:er. Och ibland blir det lite fånigt när alla har något så tydligt drag.

Göm inte detta ark i en folder! Front and center! Fäst upp det på SL skärmen så alla spelare alltid har den framför sig. Ge dessutom varje spelare en egen kopia med plats för anteckningar på varje SLP. Små figurer kan också funka, istället för ett ark. Men se i så fall till att du har en liten upphöjd yta att ställa alla figurer på som inte är ute på spelplanen för närvarande för att tjäna som en ständig påminnelse.

Kör ni online krävs så klart lite tweaking,.

Om det är någon du vill att spelarna ska minnas extra mycket, låt dem göra något mot spelarna. Antingen något elakt som en överklass slyngel som kallar dem patrask och knuffar dem ur vägen, ett något "irriterande" tjänstehjon som ständigt dyker upp och erbjuder dem en kopp te, eller försöker få dem att lämna ifrån sig sina hattar och käppar (eller mantlar/svärd/rymdhjälmar). Eller låt dem göra något väldigt snällt för RP:na, så som att ge dem något de vill ha. Men detta funkar bäst om det går tvärt emot spelarnas förväntningar. Om de förväntar sig att få något så glömmer de snabb vem som gav dem det.

 

[Stareater]

Numera när vi spelar kampanjer så har vi nästan alltid en gemensam krönika som spelare och SL fyller i efter varje spelpass. Det delade dokumentet är viktigt för att vi ska komma ihåg vad som hände förra gången när det blir långt mellan spelpassen.

Som spelledare är det också ett bra verktyg för att se vilka SLP som spelarna tycker är intressanta och vilka de förbiser. Om de missat en del viktiga ledtrådar/personer så vet jag om det i förväg och kan kompensera för det, alternativt lägga till en mindre anteckning för det är något som deras rollpersoner borde noterat även om spelarna inte gjorde det.

 

[Magnus Seter]

Så, har ni tips på hur man gör att en till synes oviktig NPC (eller, för den delen, en person i en story, oavsett typ av media) ändå blir hågkommen?

Ett annat oortodoxt tips är att göra SLPn "larger than life" och rolig, och "in your face" och kanske lite knasig. Då tror spelarna att det absolut inte är den SLPn som är mördaren. Man maskerar alltså det hela genom att göra SLPn så minnesvärd att de tänker "det kan ju inte vara hon".

 

[chrull]

Behöver inte vara något spektakulärt, men den bör ha dykt upp flera gånger.

100% medhåll.

Alla namngivna NPCs som verkar vara ointressanta men som dyker upp igen utan att man behöver leta upp dem kommer man börja kolla närmare på efter ett tag.

Och om spelarna inte lägger märke till att trädgårdsmästaren av någon anledning dyker upp på på mordplatsen i spelmöte 1, postkontoret i spelmöte 2 och på konditoriet i spelmöte 3 så kanske de inte förtjänar de att lösa mordet i spelmöte 4.

 

[Theo]

En grej jag försöker göra, särskilt när det är många SLP att hålla reda på (t ex när vi spelade Power Behind the Throne nu senast) med SLP-som-är-viktiga-men-inte-ska-framstå-som-för-viktiga-med-en-gång är att se till att spelarna får interagera lite med SLPn i något oskyldigt sammanhang på ett tidigt stadium.

 

[God45]

Ge dem en knäpp röst! De kommer aldrig glömma en NPC med en knäpp röst!

 

[Gabrielle de Bourg]

Som tidigare har bilder nämnts och det är väldigt värdefullt. För längre sessioner eller kampanjer (eller något med många SLP:er) brukar jag skriva ut bilder på alla SLP:er och klippa ut till små kort, med namn under varje. Det gör det delvis lättare att minnas vem det är och då går det att plocka fram när de pratar med dem. Dessutom kan spelarna skriva anteckningar om personen. När jag spelledde Masks of Nyarlathotep var det extremt värdefullt.

Alla någorlunda viktiga SLP:er bör ha en bild, men om bara en har en bild kommer de direkt att få all uppmärksamhet, men det brukar gå att hitta en avvägning.

 

[Genesis]

Sätt ut hen på relationskartan, såklart. Då kan alla ha koll på hen eftersom hen finns där på pappret mitt på bordet.