Hur signalerar man diskret att en NPC är viktig?

[Henke]

Man ger den ett namn. Alla andra är namnlösa =)

Skulle det kunna hjälpa ytterligare att spelarna själva får namnge Krydolf (och andra misstänkta)? Det kanske blir lättare att minnas något de själva etablerat. Dessutom tänker jag att i ett utredningsscenario så bör SL uppmana spelarna innan spelet börjar att skriva noteringar om olika personer de möter och t.ex. skriva ner namn, yrke, ev. relation till offret etc. Att ha en gärningsperson som är så obetydlig att den inte ens blir förhörd känns kanske lite väl vagt?

 

[Ikari]

Bra tips här! Jag håller med @Genesis om relationskarta. Visuella stöd FTW! Långt ifrån alla kör med sånt, men i de mysterier (som jag nu inser att jag tog för givet att det handlade om) som jag har spellett har spelarna uppmuntrats till att skapa nån typ av visuell översikt av personer de möter och deras relationer/särdrag/motiv. Ofta bara nedklottrat på ett papper. Sjukt svårt att hålla mer än 2–3 stycken i minnet annars, särskilt mellan spelpass. Endast exponering, förutom att det blir ett sätt att gulmarkera personer, kan ju ibland ha effekten att de NPC:erna uppfattas som mer "mänskliga" och därför gillas bättre av spelarna som då kikar åt andra håll efter misstänkta. Sen gillar jag att ge något/några tydliga särdrag också, för att underlätta sortering.

 

[Troberg]

Sätt ut hen på relationskartan, såklart. Då kan alla ha koll på hen eftersom hen finns där på pappret mitt på bordet.

Jag kör ju nästan alltid fisktank, så det är inget jag använder. Det skulle vara för mycket extra jobb.

 

[Genesis]

Jag kör ju nästan alltid fisktank, så det är inget jag använder. Det skulle vara för mycket extra jobb.

Öh? Är inte relationskarta typ standardsätt 1A för att göra en fisktank? I och för sig har man väl då ofta hemligheter för spelarna, så spelledaren visar inte sin relationskarta för spelarna. Men att de ritar sin egen relationskarta motsvarar ju att rita en karta i ett grottkräl, och att försöka navigera en fisktank utan relationskarta känns också lite som att försöka navigera en dunge utan karta.

Nu spelar inte vi så mycket fisktank utan mer relationsdrama, men att ha en relationskarta i mitten av bordet där alla rollpersoner och biroller finns med samt deras relationer till varandra, plus platser och annat man känner att man vill skriva ned, gör otroligt mycket för att hålla koll på folk och namn, och är en kul artefakt som blir som en sorts krönika över kampanjen. Extra kul om man spelar ett våldsspel där folk dör och man får stryka dem från kartan eller rita dödskallar vid deras namn.

 

[Troberg]

Öh? Är inte relationskarta typ standardsätt 1A för att göra en fisktank?

Nej. Fisktanken är att man sätter ett starttillstånd med personer/händelser/saker på kollisionskurs, och låter dramat styra sig själv. Ett lågförberedelsesätt att spela som ger stora friheter och en spännande utveckling där inte ens spelledaren har riktig koll på vad som ska hända i förväg.

Relationskartor och sånt fluff är något som folk lagt till i efterhand. Min åsikt är att det, då det lägger på förberedelsetyngd, är snarare anti-fisktank. En bra fisktank är lean and mean, improviserande utifrån ett startläge. Är det så komplext att det behöver kartläggas så är nog inte fisktanken rätt modell.

 

[Genesis]

Nej. Fisktanken är att man sätter ett starttillstånd med personer/händelser/saker på kollisionskurs, och låter dramat styra sig själv. Ett lågförberedelsesätt att spela som ger stora friheter och en spännande utveckling där inte ens spelledaren har riktig koll på vad som ska hända i förväg.

Relationskartor och sånt fluff är något som folk lagt till i efterhand. Min åsikt är att det, då det lägger på förberedelsetyngd, är snarare anti-fisktank. En bra fisktank är lean and mean, improviserande utifrån ett startläge. Är det så komplext att det behöver kartläggas så är nog inte fisktanken rätt modell.

Ah, okej, det var en helt annan definition av ordet än vad jag är van vid. Därför jag blev förvirrad. Men oavsett så är den relationskarta jag snackar om att man sätter ut personen på spelarnas relationskarta och inte spelledarens. Och deras karta är ju inte förberedelse utan något man gör under spelets gång. Det är ett utmärkt sätt att hålla koll på de olika personerna i dramat, och det tar inte mer än ett par sekunder. Nu brukar jag inte ha en spelledare, men jag tänker att hela gruppen kan sätta ut grejer på den, både spelare och spelledare. Så skriver du dit en person så är hen dokumenterad och mycket enklare att komma ihåg i framtiden. Speciellt eftersom man ser personens sammanhang baserat på placering och eventuella kopplingar till andra.

 

[Troberg]

Ah, okej, det var en helt annan definition av ordet än vad jag är van vid.

Well, klantröven som skapade begreppet går på min definition, så jag håller på den.

 

[Fabian]

Ett problem jag stött på, både i spel och i böcker/TV/film är att det inte signalerats att en person är viktig, så när det kommer en stor reveal på slutet så blir det mest en "Krydolf är mördaren!", "Ehm, vem fan är Krydolf?!?!", "Kommer ni inte ihåg trädgårdsmästaren? Krydolf? I trädgården? För tre spelmöten sedan?".

I en ideal värld så är allas uppmärksamhet på topp hela tiden och minnet är alltid perfekt. Well, världen är inte ideal, och, speciellt om man har en rik värld med mycket som händer och många personer, så tenderar hjärnan att sortera in en del i "bakgrundsdekoration". Men, man kan ju inte säga "Kom ihåg Krydolf, han blir viktig sen!", då sabbar man hela grejen.

Det här är en ganska så viktig grej i många sammanhang, speciellt sånt som deckarhistorier, agenthistorier, intrigstories och så vidare.

Så, har ni tips på hur man gör att en till synes oviktig NPC (eller, för den delen, en person i en story, oavsett typ av media) ändå blir hågkommen?

Ge dem repliker, ett namn, en bild. Har du tagit dig tid nog för det så är det, för den som inte är blind, uppenbart.

 

[Zeedox]

Min stora fråga är - om man råkar signalera att en SLP är viktig, som i att de är en superskurk... hur håller man dem vid liv mer än ett spelmöte?

 

[chrull]

Min stora fråga är - om man råkar signalera att en SLP är viktig, som i att de är en superskurk... hur håller man dem vid liv mer än ett spelmöte?

Ger rollpersonerna anledningar till att hålla skurken vid liv.
Eller ger dem mer akuta saker att hantera.
Eller gör dem omöjliga att besegra.
Eller ger dem information om att det finns andra sidor på historien som borde utforskas.
Eller lutar sig tillbaka och njuter av en dramatisk fight och droppar efteråt ledtråden till vem som är den verkliga superskurken bakom tronen.

 

[Gabrielle de Bourg]

Min stora fråga är - om man råkar signalera att en SLP är viktig, som i att de är en superskurk... hur håller man dem vid liv mer än ett spelmöte?

Gör dem svåråtkomliga! Antingen bara så enkelt att de är fysiskt svåra att få tag på (t ex finns de på okänd plats, eller på en plats som är svår att ta sig in på), men också mer "psykologiskt" svåråtkomliga. Superskurkar brukar ju delvis inte snåla in på antal henchmen, så att ge dem många vakter gör ju att RP inte tar död på dem direkt. Men också saker som att personen kan vara en rätt offentlig och mäktig person; det är inte jättelätt att bara hugga ner någon på öppna gatan utan massvis med risker, liksom. Sist, men absolut inte minst, är ju att skurken i sin tur faktiskt kan vara väldigt mäktig: vi spelar ju ofta fantastik, så en superskurk med massvis med krafter brukar kunna avskräcka RP ganska mycket från att ge sig på dem direkt.

Och kanske den viktigaste lärdomen: om du har en superskurk som går att ha ihjäl på ett möte… så är det nog ingen superskurk.

 

[chrull]

Ja, en superskurk borde annonsera sig som sådan via TV-sändning som kör på alla världens skärmar samtidigt, men sänt från hemlig ort, eller bakom en armé av odöda som väller in över stadsmuren och gör det omöjligt att komma fram till skurken, eller förberedd med så mycket magiskt skydd att de helt enkelt inte går att ha ihjäl.
Det enda hjältarna kan göra är att välja om de ska annonsera att de finns där och kommer göra motstånd till allmänhetens glädje och mod, eller smyga undan och påbörja ett underjordisk motstånd och hoppas på att överraska skurken senare.

 

[Zeedox]

Men också saker som att personen kan vara en rätt offentlig och mäktig person; det är inte jättelätt att bara hugga ner någon på öppna gatan utan massvis med risker, liksom. Sist, men absolut inte minst, är ju att skurken i sin tur faktiskt kan vara väldigt mäktig: vi spelar ju ofta fantastik, så en superskurk med massvis med krafter brukar kunna avskräcka RP ganska mycket från att ge sig på dem direkt.

I min erfarenhet är rollspelare sådana personer som dristar sig till just detta, i nio fall av tio. Eller så klurar de ut en smart plan! Som spelare är det ju win-win, antingen besegrar de skurken eller så går något spektakulärt fel (==underhållande).