Sjunde inseglet
Swordsman
Jag och några spelare drog igång en Rogue Trader-kampanj för några månader sedan. Vi skapade rollpersoner (kapten, navigator och explorator) och byggde gemensamt ett skepp (Phobos) med en besättning på 25,000 personer.
Redan innan vi började spela hade det dykt upp tvivel kring regelsystemet. Det kändes inte som en bra grund med en kapten med 35% chans att få sin besättning att lyda order. Eller att systemet kretsade kring action när rollpersonerna rimligtvis i första hand skulle undvika sådana situationer. Jag föreslog Version Nolls system eftersom det är smidigt, karaktärsdrivet och lätt att konvertera. Sedan skrev jag en 50-sidig regelkonvertering med allt som skulle kunna behövas för att spela i 40K:s universum (inklusive en högst förvirrande konvertering av rymdslagsstriderna från regelboken).
Nu några månader senare har vi fortfarande inte bestämt oss för vad vi egentligen vill göra med spelet. Rollpersonerna spelar skeppets högsta befäl som ansvarar för 25,000 personer. Befäl som alla är mer eller mindre oersättliga (i alla fall miljoner ljusår från närmaste rymdstation). Det blir helt enkelt inte logiskt att utsätta sig för fara.
Efter att ha läst ett inlägg på piruett.se om Trakorien-rollspelet (Kolla här!) funderar jag på om konceptet med skuggspel inte skulle kunna appliceras på Rogue Trader.
Kampanjen får rymdskeppet Phobos som röd tråd och varje äventyr har två nivåer. Först spelar spelarna varsin rollperson med en uppgift på skeppet (soldater, administratörer, teknoadepter, grovarbetare osv) och sedan i slutet av varje spelmöte får de utföra ett direktiv/ge en order/skapa en intrig med sitt högre befäl (exploratorn, navigatorn, fribrytaren (kaptenen), astropaten, ärke-militarusen, seneschalen, rymdmästaren eller missionären).
Varje äventyr skulle kunna fokusera på en aspekt av skeppet och fribrytarlivet. Ett detektiväventyr där skeppets polis luskar bland skeppets labyrintliknande gångar och varierande nivåer från de lägsta avfallsarbetarnas trånga kvarter till administrationens dammiga salar. Ett ockult äventyr där missionärens lägre präster försöker utreda korrupta incidenter. En grupp soldater som måste överleva en bordning av eldarer.
Äventyrsmöjligheterna blir i de närmaste oändliga och paradoxen med att äventyra med de högsta befälen försvinner. Intrigspelet mellan befälen får istället en helt annan aspekt i kampanjen och ger stora avtryck på alla delar av skeppet.
Vad tror ni?
Redan innan vi började spela hade det dykt upp tvivel kring regelsystemet. Det kändes inte som en bra grund med en kapten med 35% chans att få sin besättning att lyda order. Eller att systemet kretsade kring action när rollpersonerna rimligtvis i första hand skulle undvika sådana situationer. Jag föreslog Version Nolls system eftersom det är smidigt, karaktärsdrivet och lätt att konvertera. Sedan skrev jag en 50-sidig regelkonvertering med allt som skulle kunna behövas för att spela i 40K:s universum (inklusive en högst förvirrande konvertering av rymdslagsstriderna från regelboken).
Nu några månader senare har vi fortfarande inte bestämt oss för vad vi egentligen vill göra med spelet. Rollpersonerna spelar skeppets högsta befäl som ansvarar för 25,000 personer. Befäl som alla är mer eller mindre oersättliga (i alla fall miljoner ljusår från närmaste rymdstation). Det blir helt enkelt inte logiskt att utsätta sig för fara.
Efter att ha läst ett inlägg på piruett.se om Trakorien-rollspelet (Kolla här!) funderar jag på om konceptet med skuggspel inte skulle kunna appliceras på Rogue Trader.
Kampanjen får rymdskeppet Phobos som röd tråd och varje äventyr har två nivåer. Först spelar spelarna varsin rollperson med en uppgift på skeppet (soldater, administratörer, teknoadepter, grovarbetare osv) och sedan i slutet av varje spelmöte får de utföra ett direktiv/ge en order/skapa en intrig med sitt högre befäl (exploratorn, navigatorn, fribrytaren (kaptenen), astropaten, ärke-militarusen, seneschalen, rymdmästaren eller missionären).
Varje äventyr skulle kunna fokusera på en aspekt av skeppet och fribrytarlivet. Ett detektiväventyr där skeppets polis luskar bland skeppets labyrintliknande gångar och varierande nivåer från de lägsta avfallsarbetarnas trånga kvarter till administrationens dammiga salar. Ett ockult äventyr där missionärens lägre präster försöker utreda korrupta incidenter. En grupp soldater som måste överleva en bordning av eldarer.
Äventyrsmöjligheterna blir i de närmaste oändliga och paradoxen med att äventyra med de högsta befälen försvinner. Intrigspelet mellan befälen får istället en helt annan aspekt i kampanjen och ger stora avtryck på alla delar av skeppet.
Vad tror ni?
