Nekromanti Hur skapar man storlek?

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
I rollspel skapar man storlek genom att aldrig begränsa spelarnas rörelsefrihet artificiellt. Vill de dra iväg till andra sidan kontinenten så gå på det och improvisera, eller, om man absolut inte vill det, dingla med något fetare bete framför dem som gör att de vill gå åt rätt håll.

Det är inte vad man ser som är viktigast, utan det som sabbar känslan av en stor värld är det som man inte tillåts se.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,084
Location
Ereb Altor
+1000
Det var det här jag försökte säga. Världen spelar roll, även om det bara är en illusion.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Ymir said:
Hela tricket är alltså att -inte förklara- vad Bagdhad-incidenten var för något. Detta sätter genast läsarens tankar i spinn, och skapar en känsla av att världen är mycket mer genomtänkt än det verkar på ytan (oavsett om detta sedan är sant eller ej).
Du är medveten om att Silmarillion, Sagor från Midgård, osv aldrig gavs ut av J.R.R Tolkien, utan mycket var hans privata anteckningar för att sätta saker i sitt sammanhang? Det var hans son som gav ut dem efter hans död.

Så Cats of Queen Beruthiel kan mycket väl finns med i någon anteckning, som inte ansågs begriplig eller utförlig nog för att publiceras.

Om vi skall jämföra rollspelande med bokförfattande så anser jag att spelarna motsvarar läsarna, och spelledaren motsvarar författarna. Rollspelsskapare hamnar ytterligare ett steg längre bort, som möjligtvis motsvarar författarens förarbete.

Så om det räcker att bara nämna "Bagdhad-incidenten" beror, i min åsikt, vem den är riktad till. Är det till spelarna bör spelledaren veta mer. Är det till spelledaren så bör spelskaparna veta mer.

Men sedan är jag rätt simulationistisk och vill bygga mina historier på en underliggande bas av fakta; inte på need of plot. Vilket är varför Tolkiens metod med förarbete tilltalar mig.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Du är medveten om att Silmarillion, Sagor från Midgård, osv aldrig gavs ut av J.R.R Tolkien, utan mycket var hans privata anteckningar för att sätta saker i sitt sammanhang? Det var hans son som gav ut dem efter hans död.

Så Cats of Queen Beruthiel kan mycket väl finns med i någon anteckning, som inte ansågs begriplig eller utförlig nog för att publiceras.
Katterna nämns i en anteckning, men deras -natur- förklaras aldrig. Det är ett av de få elementen i Tolkiens fiktion som så att säga inte passar in:

The cats of Queen Berúthiel were mentioned by Tolkien in a 1956 letter as only one of the two references (besides the names of the Blue Wizards) in the whole Lord of the Rings that did not actually exist, on its own plane (of secondary or sub-creational reality.)[2] Before the publication of the Unfinished Tales in 1980, the cats were (in the words of Christopher Tolkien) "hitherto wholly mysterious."[3]

According to Unfinished Tales, Queen Berúthiel had ten cats. The cats were her slaves whom she used as spies.
“ She had nine black cats and one white, her slaves, with whom she conversed, or read their memories, setting them to discover all the dark secrets of Gondor, so that she knew those things 'that men wish most to keep hidden', setting the white cat to spy upon the black, and tormenting them. No man in Gondor dared touch them; all were afraid of them, and cursed when they saw them pass.[2] ”

Queen Berúthiel was feared and reviled in Gondor, and at last her husband the King banished her from the realm. She was last seen aboard a ship, with all her cats, sailing away into the southern seas.[4]

Many things have been written about the cats of Queen Berúthiel. Tom Shippey says in J.R.R. Tolkien: Author of the Century:
“ Tolkien spent years creating his world, and it shows, in what he reveals and also what he merely hints at. For instance, there are the famous ‘cats of Queen Beruthiel’, the subject of an off-hand comment by Aragorn—we never find out anything more about the cats or their mistress, but just the mention of them suggests that there is a world outside the story.[5]
Så om det räcker att bara nämna "Bagdhad-incidenten" beror, i min åsikt, vem den är riktad till. Är det till spelarna bör spelledaren veta mer. Är det till spelledaren så bör spelskaparna veta mer.
Jag ser din poäng, men ofta när jag skriver gör jag inte den distinktionen, utan krutet ligger på att göra materialet så inspirerande och fantasieggande för läsaren som möjligt, oavsett om läsaren är spelledare eller spelare. Även när jag ska till att spelleda något älskar jag att få olösta mysterier och frågor i modulerna; jag vill alltid hitta på mina egna förklaringar, men får jättegärna inspirerande ledtrådar i texten.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Ymir said:
Jag ser din poäng, men ofta när jag skriver gör jag inte den distinktionen, utan krutet ligger på att göra materialet så inspirerande och fantasieggande för läsaren som möjligt, oavsett om läsaren är spelledare eller spelare. Även när jag ska till att spelleda något älskar jag att få olösta mysterier och frågor i modulerna; jag vill alltid hitta på mina egna förklaringar, men får jättegärna inspirerande ledtrådar i texten.
Som jag ser det är tricket att man hela tiden har ett lager bortom det man presenterar. Det gör att det finns en sammanhängande struktur bakom. Eftersom spelledaren inte känner till den bakomliggande tanken är det fullt möjligt att hitta på eget. Men det finns ett mönster.

Själv tycker jag att det blir lättare att skriva/hitta på/improvisera när jag har förberett den bakomliggande strukturen på min nivå.

Men jag är kontinuitetsknarkare. För de som är mer inne på "need of plot" kanske det bara är störande.
 
Top