Nekromanti Hur skulle era Brasse-rollspel se ut?

[Rising]

Brasse från "Fem myror..." tyckte att man skulle stoppa in korv i tårtan; för tårta är ju gott, och korv är ju också gott, så då måste korvtårta bli jättegott, eller hur?

När Fogge skrev om World of Synnibar så skrev han att det mest verkade som om McCracken hade stoppat in allt han tyckte var häftigt i rollspelet; han hade alltså gjort en korvtårta. Jag tycker att det är en asbra inställning! Så, om ni fick vara Brasse för en dag, hur skulle ni göra era egna korvtårte-rollspel?

Jag skulle göra ett spel med Las Vegas-Fantasy-stämning, alltså man har en super-urban mytstad i grund och botten, som är otrovärdigt megastor på samma sätt som Chronopia, fast som alltså är en bombastisk nöjesstad snarare än en nedgången storstadsdjungel. Jag tänker mig att stället har en ödesmättad karnevalstämning över sig; många färgranna cirkustält och så, men allt är lite smutsigt och eländigt. Teknologin är snarast på 30-talsnivå, men staden är ändå en miljonstad där gatorna badar i neon som om det vore flera år in i en dekadent framtid. Det finns inga människor, utan befolkningen utgörs mest av Fabler och Knytt. Fabler är älvor, djurfolk, pysslingar och sån skit, och deras grej är mest av allt att skoja och narras med folk. Knytten är som monsterna i Nightmare before Christmas, och de lever för att skrämmas och planera rysliga rackarspratt mot andra. Fablerna och Knytten älskar varandra, och de cruisar omkring bland casinona som fullkomliga galningar. När ett knytt och en fabel får barn tillsammans så föder de en alv. Alverna är som halvalverna i Chronopia; de får föräldrarnas värsta sidor. De är slanka, cyniska, bångstyriga, androgyna, egensinniga och dekadenta slynglar allihopa. Många av dem är jetsettare, men de gillar också att uppträda, syssla med illegala aktiviteter, dra runt i ungdomsgäng eller tjäna sitt uppehåll som yrkesmördare, eftersom det ibland kan bli vilda strider mellan olika casinon. De är väldigt förtjusta i dolda vapen, och brukar ha kläderna fulla med små utdragbara kastknivar, gömda revolvrar, giftpilar och liknande. Nå, i övrigt så behåller man mycket av samhälle och historia från vår värld. Jag gillar nämligen tanken på att stoppa in "japaner", "turkiska trollkarlar", "judar" och liknande, och vill inte behöva hitta på en hel världs historia från början. Nå, sedan skall den här världen liksom "läcka". Mitt i övergivna områden och mörka bakgator så kan plötsligt staden rinna ut i alternativa dimensioner. Den största är Djungeln, och det är ett mörkt, dunkelt träsk där giftiga svampar och tornförsedda rankor sträcker ut sina rovgiriga utväxter till karnevalstaden. Från djungeln kommer det Tornbestar; de är allt som är grönt, giftigt, slemmigt, kallblodigt, fjälligt, mandibelförsett och tvetungat. Reptilmonster, demoner, köttätande växter, jätteormar, svampmonster, mutanter, insektsmän, osv. Jag gillar kallblodiga saker. De kan vara farliga till en början, men tar till slut och anpassar sig til staden. Det finns en annan dimension som kallas för Frostmarkerna, och det är ett kallt och blåsigt vinterlandskap som lyses upp av norrsken och andra märkliga himlafenomen på en evig natthimmel. Härifrån kommer Frostbestar, och de är allt man kan tänka sig som är bepälsat, muskulöst, vildsint, aggresivt, krumhornförsett, huggtandförsett råmande, morrande och brutalt. Stora lejonmonster, Chewbacka-monster, minotaurer, ulvar, vildsvinsmonster och liknande. Frostbestar och Tornbestar är varandras motsatser, och de kommer mycket illa överrens med varandra. Den finns en dimension till, och den påminner mest av allt om ett bittert industrilandskap där övergivna ryska/östtyska kärnkraftverk och fabriker ligger sida vid sida med varandra. Där lever inga människor, utan enbart automatiserade konstruktioner och robotar som är mer eller mindre psykstörda allihop. Allting här är rostigt, smutsigt, plåtigt och hoplappat med bultnitar. I stadens kloaker så bor det morlocker; de är mestadels smutsiga kannibaler och apfolk (=mest mandriller och babianer) med krigsmålade ansikten och tiki-masker, men några ser ut som afrikanska shamaner med bylsiga klädnader i starka färger, bärandes på otaliga pärlhalsband och plymer. Rollpersonerna kommer att vara en sorts Batman-superhjältar; som är playboys på dagarna och hämnare om nätterna. De skall ha ett gemensamt gömställe (precis som en batcave, typ, med ashemlig ingång och en massa blinkande lampor överallt) och sedan skall några kunna vara Gadgeteers (de slåss med massor av tekniska gizmos), några skall vara Scallywags (de är som en sorts Buttericks-ninjor, som smyger in till bossarnas hus och avväpnar henchmens genom att lägga bananskal på golvet), några skall vara Snaggeltooths (De är påfrestande typer som förlöjligar motståndarna så att de tappar garden) och några skall vara Avengenators (De är mörka hämnare som låter nävarna tala och som har olika former av begränsade hederskodexar). Och av någon anledning så skall det finnas drakar i världen också.

Fy fasiken vilket bra rollspel!

 

[Targon]

Cyberpunk i 1700-talsmiljö

Alltså, pudrade peruker, trekantiga hattar, Kult-stämning, M16, attackhelikoptrar, samuajsvärd och Kung Fu.

Kom inte och snacka att undertecknad inte kan vara anakronistisk...

 

[Krille]

Jobbar på det!

"Så, om ni fick vara Brasse för en dag, hur skulle ni göra era egna korvtårte-rollspel?"

Jag vet inte om jag skulle stoppa in allt som är häftigt, för i så fall är risken att man upptäcker att basilika och kaffe faktiskt smakar apa. Om ni inte tror mig, prova att tugga på lite färsk basilika och ta en klunk kaffe. Det smakar faktiskt vidrigare än vad jag kan beskriva (jag fick tipset från ett matlagningsprogram på Discovery och var ju tvungen att prova). Så någon selektion skulle jag nog ändå använda, precis som du väljer att sätta en begränsning i teknologin på motsvarande 30-talsnivå.

I så fall blir min korvtårta förmodligen GIRLS. Jag har visserligen begränsningen att rollpersonerna är gymnasietjejer och att världen är här i nutid (jag funderar på att sätta in något slags pseudo-Japan, så att man inte får något dåligt samvete av att köra över Tokyo med stora ödlemonster två gånger i veckan).

Resultatet är i vilket fall som helst ungefär precis vad som helst som man kan komma på och korsar med Sailor Moon. Minsta lilla ursäkt om hur det kan komma sig att fenomen X skulle få för sig att stoppa in sina tonårsdöttrar i en normal pseudojapansk gymnasieskola duger. Och minsta ursäkt för att nämnda tonårsdöttrar ska hotas av någon form av antagonist gör att antagonisterna slängs in likafullt. Och kan man komma på någon ursäkt till att nå¨got annat skulle passa in så går det säkert att få in det med. Det enda som jag inte kan få in just nu är vampyrflickor (annat än som antagonister) eftersom vampyrer härjar nattetid och skolan är dagtid. Klart, jag kan ju ändra på vampyrerna, men det vore ju fel, och vampyrer gör sig ändå bäst i Bela Lugosis och Christopher Lees gestalter ändå: gåff-flickor kan man nog få in ändå, fast utan vampyrtänder.

Och jag menar, med moppe-demoner, fenris-yngel, eldsprutande jätteödlor, vampyrer, Syndikatet Kriminella Uppdragsgivares Riks-Klubb (S.K.U.R.K.), gamla griniga kung fu-mästare, spöken, varulvar, Små Grå, tentakelmonstret Lord Naughtius och flickor i skoluniform... kan man verkligen önska sig mer?

...tja, möjligen att det skulle bli färdigt.

 

[Storuggla]

Re: Jobbar på det!

"Och jag menar, med moppe-demoner, fenris-yngel, eldsprutande jätteödlor, vampyrer, Syndikatet Kriminella Uppdragsgivares Riks-Klubb (S.K.U.R.K.), gamla griniga kung fu-mästare, spöken, varulvar, Små Grå, tentakelmonstret Lord Naughtius och flickor i skoluniform... kan man verkligen önska sig mer?"

Det skulle vara pojkar som klär ut sig till flickor, då.


Storuggla, subjektiv falukorv

 

[Storuggla]

"Så, om ni fick vara Brasse för en dag, hur skulle ni göra era egna korvtårte-rollspel?"

Uff... det där blir svårt. Jag antar att det skulle bli... en stor stad. Som aldrig tog slut, liksom. Och inga skogar eller sådant, med kanaler, förfallande monument och byggnadet, gammal socialistik arkitektur blandat med gotik och viktorianska influenser. Stater med luddiga gränser som har barrikadkrig (man kan ju inte ha skyttegravar i en sad, det vore ju... udda) och spindelväv.
Men nä... jag är nog för enkel för att ens försöka.


Storuggla, ritar ut flyktvägar på en apelsin

 

[Mask_UBBT]

Nästan på gång[pic-ture].

• Glosögon, gärna så känslobefiade som möjligt
• Flätor, små tofsar, hårläderband, metalldekorationer, glaspärlor, alla sorters gamla utsmyckningar, gärna lite slumpmässigt utplacerade.
• Tygdekorationer, lustiga mönster, lapptäckeskänsla, osv.
• Gänglighet. Långa, beniga saker... med glosögon... mums.
• Kraftpaket. Åtta meter stora halvtroll med jättebetar. alltid rätt.
• Hånflin. Lixom, en fiende som är arg som satan kankse är mer läskig i verkligheten, men på bild och i rollspel säger ett rejält hånflin betydlig mycket tydligare: "Eat my shorts, foo'!" eller dylikt.
• Skabbighet. Skitiga, regnblöta mantlar, smutsiga pipor, sönderklipta handskar, osv. Yay!
• Sterilitet. Nej, inte att man inte kan få upp d*n, utan renhet från i princip allt som jag skrev ovan. Det sterila, känslolösa, är mysigt. Rollpersoner har, på ett intrycksplan, absolut ingenting nämnvärt gemensamt med en droid utan ansikte, lixom.

 

[Johan K]

Ooohh, hur skulle det se ut..
Jag skulle nog vilja stoppa in så mycket det går från de flesta ugåvor av DoD. Använda det system som fibnns i gammla expert.
Själva äventyren skulle var i klass med den äventyrs-serie som Brior skrev, fast med en touch av Vildhjarta.

Sedan så skulle det åxå vara skoj om man kunde plocka in en touch av paranoia & SW åxå.. Fast frågan är bar hur man skulle lösa det...

 

[entomophobiac]

Tja, det skulle se ut ungefär såhär.

 

[Quadrante]

Mumindalen+Pirates of the caribian+Sagan om ringen

!








...frågan är om jag skulle låta det vara en korvtårta, eller om jag skulle ta elementen och stuva om dem så att ursprunget inte längre syntes?

 

[Foggmock]

Re: Nästan på gång[pic-ture].

Surrealistisk urbaniserad industripunksfantasy/sci-fi med 1890-talsinfluenser och mardrömstema, där man spelar alltifrån genetiskt modifierade superkorthajasregnmakare och interplanetära exorcister med glosögon, inspärrade i skummt belysta laboratorier med endast sina fantasifoster som sällskap? Känslolösa Jack-the-Ripper-influerade stympardroider med böljande svarta mantlar, vassa klor och svarta cylinderhattar föföljer överklassnymfer som är ute för sent på de månbelysta timmarna, i det gigantiska biblioteket arbetar stora, mystiska troll med bokföringen, och staden styrs av ingen mindre än Gudadrottningen Victoria och hennes elitgarde av stellära siare...

Alltså, det är bara att stänga och låsa tråden för all framtid... vi har en vinnare. Det där är det absolut mest... ja, jag vet inte vad, men det är det absolut mesta av den kategorin. Heehaw.

 

[Foggmock]

Trots att Mask redan har vunnit kan jag ju försöka själv.

Jag gillar:
Stridsvagnar
Rustningar
Automatkarbiner
Svärd
Lasrar
Äckliga ungar
Subtilitet
När saker och ting inte är vad de verkar
Flygplan
Glass
Snygga brudar
Häftiga hjältar
Rymdskepp, gärna smutsiga som knappt hänger ihop
Weirdtech
Magneter! (Hej Snigel )
Robotar
Saker som funkar fast de egentligen inte borde kunna det
Tidskaos
Båtar
Kulsprutor
Blankpolerade stövlar

...och allt det där fast i tider där det passar in (rustningar i framtiden och stridsvagnar i antiken är ballt, till exempel)

 

[Bunny]

Det här är en nästan för bra tråd. Alla skribenter i den har redan vågat flummat ut så mycket att även fast jag slår ett rejält slag med min flummslägga, så drunknar det till stor del i bruset - det är inte så jag brukar arbeta. Jag ska dock ge mig på ett försök:

Frostmagikern Ababacarr Jammeh tittar ut från den lilla springan som lämnats öppen mellan hans frostförseglade ögonlock. Vad är det han får se? Snön breder ut sig framför honom - dess vita färg symboliserar klanen Jammehs långa färd. Tvåtusen år har gått sedan de blev uppjagade ur Ount-Emer, sitt underjordiska paradis, av Parpah Mehdoskah, "De Som Tillber Hjorten". Sedan dess har de åter hunnit anpassa sig för ett liv på slätten, men de bär fortfarande Ount-Emers symbol på sidan av deras mobila bostäder. Som ett löfte, som ett tecken på hopp.
Framför Jammeh håller just den väldiga Grumfrosk på att i sitt sökande efter ätbara florbär och groreirötter forsla snö åt sidan. Där det tjocka lagret av snö slutar och Den Välsignade Jorden börjar råder ibland smältvärme, och i den lilla källan ljus som silar ned kan växter växa. Förhoppningsvis ätbara. Hittas endast gindtagg eller floskvört får klanen svälta ett par dagar.
Det är nämligen dags att lämna dalen, den som uppkallats efter den svarta björnen Oskva. Tre månader har de befunnit sig i dalen och de platser där mat kan växa har redan blivit uppgrävda. Förutom där Grumfrosk arbetar just nu då. Där kan det fortfarande finnas mat. Hans mekaniska leder knakar betänkligt när den sista snön forslas undan av hans skovelformade labbar. Vad som uppdagas är de familjära bladen från florbuskar och Ababacarr drar en lättnadens suck.
Ababacarr bär inte en tråd på kroppen - en förutsättning för hans respekt inom klanen. Kylan har fått hans hud att gå åt det frostblå hållet, men det bekymrar honom inte. Inte längre. Efter den sista riten producerar inte hans kropp någon värme, och Ababacarr förlorade förmågan att känna någon temperatur. Det är en hemlighet inom magikergillet, att frostmagiker klarar av alla temperaturer på samma sätt som stormmagiker kan segla på alla vindar.
Oinvigda behöver inte känna till sådant. Inte heller att det långt bort, i riktningen mot hovstjärnorna, finns ett område där snön har tagit slut och ofantliga växter växer i det fria. Andra klanmedlemmar än Ababacarr och hans broder Uri behöver inte förvirra sina sinnen med sådan kunskap.
Det var två år sedan han såg Tummi nu. "Den Suveräna Falken" för med sig nyheter från hela magikergillets vidsträkta territorium på sina färder. För att hålla sin mekaniska farkost hemlig transporterade sig den legendariske stormmagikern sig från bergstopp till bergstopp endast på natten eller vid dåligt väder. Ababacarr hade väntat honom redan för fem dygn sedan, men det var inte svårt att inse att den senaste tidens klara väder var orsaken bakom förseningen, samt det faktum att solen så här års hade som vana att lysa dygnet runt.
Bron och Forio hade börjat skörda den rika ansamling av bär som matstället hade att erbjuda, fler klanmedlemmar började också strömma till. Trots deras tjocka pälsbeklädnad så gick de näst intill dubbelvikta för att klara kylan. Ababacarr och Grumfrosk brukade skämtsamt diskutera "det fina vädret" med varandra när kölden var som värst, allt till de andra klanmedlemmarnas stora förtret.
Snart var det dags att sätta sig i rörelse. De tre stora mobila husen kan tillsammans forsla de 150 klanmedlemamrna, men det största och äldsta, Kalumpke, hade den sista tiden klagat på slitna leder, på ringfrost samt på otillräcklig smörjning. Hon började bli gammal. Ingen visste vad som skulle ske den dagen hon inte orkade längre. Det berättades om att man en gång i forntiden, innan tiden i Det Underjordiska Paradiset, hade haft kunskapen att tämja de stora kerpohofterna och få dem att dra klanens byggnader, men ingen visste längre hur detta gjordes.
När dalen tog slut och arkaslätten tog vid, så var det Ababacarrs plikt att få dem att gira åt sidan. Arkaslätten var tabu - klanen gjorde bäst i att inte skåda de forntidsruiner som fanns i dess mitt. Klanen behövde ingen vetskap om hur Tiden Innan Frosten såg ut, det var magikernas uppgift att se till det.
Med snön knakande under hjulen sätter sig klanen Jammeh slutligen i rörelse.

 

[w176]

Låt se

Alien-Robin Hobb-alvraser(ljusa mörka)-Elfquest-Sandman-Stora hemska insutitioner (inkvisition osv.)-antihjältar-och-maktlöshet-tema. *andas ut.*
• Alien underbar skräck, stämning, miljöer och dessutom antihjältar och maktlöshet.
• Robin Hobb (författaren) Också underbara karaktärer, karaktärsdriven handling, mörk lowfantasy, massor av invecklade ickegulliga relationer mellan karaktärer och ångest
• Alvraser, mest för att jag sett det otroligt välspelat på dels för att alver i kalla krig liknade hatförhållande till varandra är ett tilltalande element i en standardfantsay värld.
• Elfquest. Älskar helt enkelt, och det som gjorde mig till fantasy nörd någon gång i sex års ålder och startade allt ihop.
• Sandman också ett måste klämma ner i mixern.
• Vem kan motstå inkvisition?
• Antihjältar (se inkvisition)
• Hjälplöshet=ångest=güt

En ganska äcklig mix alltså

 

[Sodivra]

Jag skulle vilja göra en regelmässig korvtårta. Och det skulle vara lite som Final Fantasy.
"Men, Arvid!" säger ni säkert då. "Final Fantasy är ju 13 olika spel och två filmer!" (eller något, vem orkar bryr sig)
"Just det!" säger jag. För att det ska bli en korvtårta ska det ju vara allt möjligt mos som skär sig med varandra!

Inkonsekvent teknologinivå! Vissa städer är på mörk medeltidsnivå, vissa är högmoderna, och så allting mitt i mellan!

Häftiga fenomen utan koppling till varandra! Vi har tidsresor, teleportering, parallelvärldar, sinnesvärldar, andevärldar!

Whacko raser som inte motiveras! I en by bor det björnmänniskor, så är det bara.

Ingen konsekvens, bara häftiga ställen. Konsekvens kan man lägga in i enskilda kampanjer, typ "Åååh, mörkret har börjat sprida sig hit också.. åh neeej.."

Magi i form av besvärjelser, psionitik, implantat, summoning och kanalisering!

Löjliga stridsfeats som är kul! Kasta tärning, verktyg, magiska föremål, fler implantat, breakdancing, MER summoning.. Wheee!!

Sjuka stridsregler överhuvudtaget. Ingen jävla realism, och helt vansinnigt övermäktiga combos!

För att skapa en rollperson kan du välja yrke, bakgrund, arketyp, bakgrundshändelser, klass, släkte, speciella blodslinjer, eventuella profetior och implantat, feats.. Det hade nog blivit rätt kul det här.

Fast det har du ju redan skrivit om, förstås. Typ.

 

[Ymir]

Oboy, oboy, jag har så väldigt mycket saker jag gillar. Särskilt tycks jag utveckla provosoriska fetischer för olika historiska epoker som liksom går i vågor - ibland är jag stenkåt på Sovjet eller 1700-talet för att i nästan sekund vara totalfrälst på Kushanriket eller nordisk järnålder. Fantasyförfattaren Guy Gavriel Kay verkar lida av något liknande, för var och en av hans romaner kondenserar ut en fetisch för en ny epok/miljö (han har arbetat av standardfantasy, det tidiga renässansitalien, det moriska Spanien, provencalsk högmedeltid, Byzantinska riket samt vikingar/saxare hittils).

Nå, några av mina epokfetischer är någotsånär permanenta. Kina är typexemplet på det. Fascinationen för kinesisk historia och kultur tycks aldrig falna, oavsett period. Detsamma gäller centralasiens nomadfolk, och just nu är centralasiatisk historia överhuvudtaget väldigt het. Europeisk senmedeltid/ungrenässans är också en sån där favoritmiljö som verkar tämligen etsad i mig. I modern tid gillar jag skitiga, överromantiserade, ärkeurbana och klaustrofobiska stadsmiljöer fulla av neon - Östasien, ska det vara. Till syvende och sist är jag oerhört fascinerad av polarkulturer och nordliga stamfolk - kanske för att jag tycker naturen där uppe mot polcirkeln är så vacker.

Just nu pluggar jag 'Antikens kultur och samhällsliv', och det väcker såklart en del fascination för Romarriket och Grekland med omnejd.

Ser vi till mer generella saker som kan appliceras på alla tänkbara miljöer har jag givetvis element jag knappt kan vara utan där med. En vemodig/bitterljuv stämning är kanske det viktigaste. Någonting måste vara sorgligt med världen. Att jag vill ha en massa angst också i övrigt behöver förstås inte säger, men jag vill ha skönhet och glädje också - och mörker som fördunklar den och gör den än mer påtaglig. Vampyrer och alver är typexempel på koncept som passar bra i en sådan stämning, så det måste finnas med. Men det är väl snarare de irrationella fetischerna den här tråden bör handla om. Såsom Hind-helikoptrar och sovjetiska atomubåtar, reptilmän, pseudomongoler, drakar, chtulhuoida entiteter och arabisk arkitektur.

'Sånger från kalla hav', kampanjenvärlden jag jobbar på för tillfället, är i mångt och mycket mitt Brasserollspel. Men inte tillräckligt mycket - jag har fått göra våld på och tvinga mig själv att hålla mig borta från en massa saker bara för att inte förstöra hela kvalitén. Merparten av min fascination för turkfolk, islamsk kultur, reptilmän och lischar kanaliseras ut i Eon-modulen 'Västlanden' istället. 'Sånger från kalla hav' tar hand om fetischerna för folkvandringstid, kelter, goter, fornnordisk järnålder och mytologi, polarkulturer, arktiska och kalltempererade klimat, Grekland, Romarriket, Perserriket och mongolfolk. Inte en helt dålig kombo, men jag önskar att jag hade kunnat krysta in Kina, vampyrer och atomubåtar någonstans. Jag fick också undvika en massa rena scifi-idéer jag gått och burit på länge - att analysera planetens förhållande så mycket som jag skulle vilja hade helt enkelt rimmat illa med just den här fantasymiljön.

Mitt riktiga brasserollspel hade varit tvunget att innehålla Kina. White Wolfs 'Kindred of the East' är faktiskt inte långt ifrån - det behandlar Kina både i nutiden och historisk tid, är fullt av skitiga östasiatiska stadsmiljöer by night och massor av vampyrer som bildar en länk mellan det förflutna och nuet. Där finns en massa skum filosofi och metafysik, östasiatisk mystik, koola krafter och en hel del hoppande mellan olika tuffa existensplan. Kanske är det ännu mer brasse än 'Sånger från kalla hav', nu när jag tänker på det...men nej, regelsystemet är aaaalldeles för sugigt. Dumma WW, med ett vettigt regelsystem hade det här varit perfekt.

Nej...mitt brasserollspel hade behövt kombinera varenda obskyr tidsepok, miljö och stämning jag fascineras av. Resultatet hade förmodligen blivit ganska äckligt. Typ Rifts eller så. Det hade fått utspela sig på slutet av 1700-talet eller i en motsvarande fantasymiljö, det är den bästa kompromissen jag kan hitta mellan det jag gillar med nutiden och allt jag fascineras av i förgången tid. Ett 1700-tal fyllt av magik, mystik, odödliga väsen, drömsk ångest och en synnerligen otäck sillsallad av element från en uppsjö förgångna tidsepoker. Det vore helt outhärdligt

Fast det är klart...löser man det med en massa portaler och märklig tidsmagi kunde det kanske fungera ganska bra? Vem vet?

- Ymir, kanske ändå...

 

[Guest]

Barbarella-psykodella

Jag skulle ha nanorobotar, jättemånga. Nanorobotarna ska vara som en blandning av AIDS och borger, en sjukt elakt ond ras som infekterar människor och aliens för att sen förstöra deras hjärnor och göra dem till hänsynslösa mördarcyborger. När en värdkropp är utsliten spyr den upp en levande massa av gråskinande metall som ringlar iväg som en ondsint snigel. Kvar blir bara ett ihåligt skal. De styrs av en planetstor dator som ligger i en galax där allt och alla är infekterade av robotarna, till och med planeterna är täckta av ett tjockt lager av robotmassa. När man kommer in i den galaxen blir självklart allting mycket mörkare, till och med stjärnorna ser dunklare ut (huhuu).
Mot dessa slåss allmänt fräna hjältegäng som hela tiden måste uppgradera sina artificiella immunsystem för att nanorobotarna inte ska infektera dem. De springer runt i schyssta pastellfärgade overaller med fiskskålar på huvudena och skjuter nanocyborgerna med laserpickor. De kommer från någon slags federation (eller imperium) som för länge sedan lämnat barbariska saker som våld, mat och bilar som rullar på marken bakom sig. Hjältegängen härjar rundor i galaxen i sina jävligt snygga skepp med pälsklädda väggar. Emellanåt landar de på rymdbarer och festar med skitkonstiga rymdvarelser. Inte läskiga smutsiga Mos Eisley-saker utan festliga, glada partyvarelser som röker saker i jättekonstiga pipor och lirar orgasmorgel discostylee. Självklart finns det elaka rymdvarelser också men i allmänhet ser rymdbarerna ut som en Andy Warhol-utställning. Och om någon är elak är det oftast för att de blir kära i någon av besättningsmedlemmarna och bestämmer sig för att kidnappa dem och göra konstiga saker som rymdvarelser gör med folk som de är kära i (nä, jävla nippofiler, ingen tentakelporr! Sensuella, vackra saker). Datorerna är mest lysande bollar som man rör på ett halvporrigt vis när man ska göra saker, och man använder dem inte till så tråkiga saker som att navigera eller skriva eller så, utan de fungerar mer som själsliga rådgivare som ger en halvkryptiska Yoda-råd.
Enorma rymdskeppsvrak pryder givetvis rymden här och var, i dessa bor nomadiserade utomjordingar som överfaller hjältarna när de stannar för att sova. De pratar med något språk som nästan låter som bushmännenns klickspråk och skuttar fram med hjälp av förkrympta, små bruna vingar och slåss med skitkonstiga spjut. Rymddräkter behövs bara om man är ute i den riktiga rymden, alltså där man tar sig fram med jetpack, inte på planeter eller rymdstationer.
På konstiga djungelplaneter finns eldfällor och läskiga råttor som biter en i benen och djungelpojkar som kraschat med ett rymdskepp och blivit uppfostrade av råttorna. Men i själva verket är de ju kristalltsarens(universums rikaste man) kloner och alltså hans arvingar.
Rymdpirater sluter oheliga förbund med en förrymd avart av nanorobotorna, och vips så rör sig en hord av zombiepriater med tentakler (fortfarande ingen tentakelporr) av levande metal mot galaxens mitt, där pojkkejsaren fortfarande inte är torr bakom öronen, och än mindre redo att föra ett krig mot de värsta avskummen som satt sin fot på en skeppsbrygga.
Detta samtidigt som bygget av Smaragdpalatset snart är färdigställt. En konstgjord smaragd, stor som en måne och fylld av hålrum som kejsaren tänkt använda som mausoleum.

Och i en sarkofag utanför den beresta rymden svävar Skaparens mumifierade kropp fram.

Jag antar att man kan se på det som Skalmans LSD-tripp, fast med halvribba, och rymdpirater.

 

[Suvarin]

Om du fortsätter skriva sådan där inlägg kommer jag bli tvungen att lära mig franska för att kunna ge dig det beröm du förtjänar.

Så, om ni fick vara Brasse för en dag, hur skulle ni göra era egna korvtårte-rollspel?

Min hjärna har ett ganska förutsägbart sätt att bete sig. När jag har tillräckligt många lösa trådar som inte matchar några av mina pågående projekt, så rullar jag ihop dem i ett eget lite nystan. För tillfället har jag ett spel på skrivbordet, fyra i bakhuvudet och två i papperskorgen som väntar på tömning.

När jag nu drar i de lösa trådarna kommer ett halvskapt missfoster upp i ljuset. Det är en värld av isgrottor, där ett släkte halvnakna Hältar lever. Med hackor och magiska krafter vaktar de sina glufsare, de isätande djur vars kött när dem och vars böner om nåd ekar i deras salar. Från fläckarna med ljus anfaller demoner med tankar. Från ytan kommer Borrarna med sin stinkande päls. Drömmaren vänder sig och slutar skaka i frossa. Snart är feberns tidsålder här.

- Suvarin

 

[Suvarin]

Skriv det!

Det där spelet skulle jag betala reda pengar för! Det har allt som är bra med fluff-SF och superhjältespel. Dessutom är ondskan riktigt ond och opersonlig, så man kan känna sig god när man pangar på den. Sen all semi-erotisk symbolik. Konceptet är utmärkt!

- Suvarin

 

[Dimfrost]

En gång i tiden skrev jag ett inlägg som tog upp en massa saker jag tyckte var häftiga, till exempel:

<blockquote><font class="small">Citat Dimfrost när han hade 100 inlägg:</font><hr />
...storskogens mystik, bonderomantik á la svenskt 1800-tal, vidskepelse, stark och dominerande kyrka, inkvisitionen, gigantiska katedraler, begynnande teknologisk utveckling med ångmaskiner och annat, luftskepp, steampunk i största allmänhet, munkordnar som bevakar kunskapen om uråldrig teknologi, rostiga järnstäder, troll och rövare, Älvalandet och älvfolken där, degenererad teknologi som ingen vet hur man reparerar, gamla adelsfamiljer och dueller, spirande ungdomskulturer i städerna, mellankrigstid (sviterna efter ett krig och hoten om ett nytt), spioner och kurirer i sporrsträck genom byarna, forntida stjärnskepp, sovande drakar under bergen, kringresande cirkussällskap, oändliga solrosfält, vetenskapliga expeditioner, komplicerad byråkrati, väderkvarnar och observatorier...
[/quote]

Men tänk, det blev ett rollspel av saken trots allt!


/Dimfrost

 

[Man Mountainman]

Haha, jag vet att det är lite småfånigt att skriva i två månader gamla trådar, men den här var så cool att jag bara var tvungen.

Okej, min korvtårta skulle utspela sig i en ganska nära framtid, typ 50 år från nu, på en främmande planet som blivit koloniserad av mänskliga rymdfarare. Planetens kultur utgörs av någon slags extremvariant av den svenska medelklassens värderingar; socialliberal in absurdum, alltså. Stora delar av den huvudsakligen tropiska planetens yta utgörs enbart av en slags paradisiska villaområden med sandstränder och läckra trädgårdar, futuristisk arkitektur och märkliga utomjordiska växter. Det finns dock ett antal riktigt feturbaniserade områden där skyskraporna reser sig gnistrande mot himlen. Planeten styrs av presidenten som trots att han bara är 18 år besitter det största politiska snillet i historien. Han har skickligt manövrerat sitt lands ekonomi så att välfärden kommer alla till godo. Detta betyder förstås inte att alla är rika; i städerna finns det slumområden där de människor samlas som tvingas leva på det existensminimum som staten garanterar dem.

Teknologin i denna värld har nått den nivån att man kan genmanipulera fram nya människoarter, ladda ned mänskliga medvetanden i digital form, ersätta organ med robotdelar, skapa konstgjorda människor och allt sånt där. Internet är allestädes närvarande, men på ett diskret sätt, och den faktiskta Internetkulturen är inte så annorlunda jämfört med idag. De riktigt coola teknologiska framstegen märks först när man lämnar jorden och åker ut i rymden; där pågår projekt som terraformning, gigantiska rymdstationer med en boyta motsvarande flera planeter, omvandlandet av hela planeter till rymdskepp och liknande. Mänskligheten är än så länge ensamma i rymden, men stöter de på rymdvarelser kommer det att vara i form av elaka von Neumann-maskiner.

På planetens yta händer det dock saker. Det är nämligen så att en stor omvälvning i Kosmos historia, typ vattumannens tidsålder, är på väg och barriären mellan världarna håller på att upplösas. Detta leder till att en massa människor, främst ungdomar, har börjat få märkliga magiska förmågor. I spelet skulle man spela en av dessa tonåringar som plötsligt fått övernaturliga krafter. Man skulle få brottas med alla tonårens vanliga problem, samtidigt som man skulle drabbas av en hel radda nya problem. Bland dessa problem finns magiker av den gamla sorten, som skaffade sig sin magi genom hårt arbete och tandagnisslan och som inte gillar att se en bunt tonåriga uppkomlingar genom en slump få de krafter de slitit hela sitt liv för att uppnå. Här finns också varelser från andra sidan Barriären, både en hel uppsjö av mindre andeväsen av alla de sorter och slag - varav en hel del har börjat immigrera till Planeten och upprättat sina boningar i dess mörkare hörn - samt de riktigt stora och elaka väsena, de som kallas De Första och av vilka de mäktigaste har kraften att sluka världar.

Som om inte DET var nog så finns det superhjältar i världen. Vissa är supersoldater skapade med de tidigare nämnda transhumanistiska teknologierna. Andra är vanliga människor som blivit besatta av andeväsen från andra sidan Barriären och därmed fått oerhörda krafter. Ytterligare andra är stridskonsttränade kung fu-typer som kan ducka för kulor och slå näven genom väggar.

That's it, typ.