Re: Hur spelar ni ert Eon?
Vi spelar karaktärsbetonat och karaktärsdrivet, framförallt. Rollpersonerna och deras känslor och motiv står i centrum, och spelledarpersonerna ges väldigt mycket utrymme och utvecklingsmöjligheter. Lite såpaaktigt, nästan - mängden inblandade personer och intriger tenderar att bli väldigt stor till sist. I regel är det evighetskampanjer som gäller, där handlingarna är oändligt komplicerade intrighärvor involverandes de mest jordnära fraktioner och de mest överjordiska, och stämningen pendlar mycket, från glädje till sorg, från lättsamt till tungt dramatiskt (och ångest, så klart). Som sig bör. Stämningen är ofta ganska mörk, så till vida att jag som spelledare inte skyggar för något, men det finns gott om ljuspunkter, hopp och glädje...för det mesta, och för de flesta...men inte alltid. Mitt naturromantiska sinnelag lär skina igenom rejält (som Tolkiens), medan det dåtida samhället skildras ur en mer nyanserad (och historiskt trovärdig) synvinkel. Händelserna i bakgrunden, kampanjens själva handling, är ofta storslagna och mäktiga, men den stora detaljrikedomen i vårt spelande gör att merparten av tiden ändå går åt till mer jordnära karaktärsspel, såsom en kväll på krogen med Arlons kraggbarbarer eller samtal kring en lägereld. Vi tidshoppar alltså mycket sällan, och rollspelar i stort sett allting som händer rollpersonerna - Alla scener är viktiga för karaktärsutvecklingen. 'Äventyrarkonceptet' ratas fullständigt - rollpersonerna blir ofta hopplöst insnärda i plotten utan att egentligen ha mycket att säga om saken i början, medan ett mer och mer personligt engagemang i händelseutvecklingen, och personerna involverade i den, tar vid. Jag ser det som viktigt att rollpersonernas inblandning i handlingen känns trovärdig, och personlig för dem.
Men usch...jag suger verkligen på att försöka förklara min spelstil. Ursäkta mitt svammel. Likna det vid det typiska sättet en roman berättas på, ta Eddings och morpha ihop med Robert E Howard, typ...och släng in lite influenser från östasiatisk populärdramaturgi (Neon Genesis Evangelion och Blade of the Immortal) så borde ni hamna i närheten.
Eller så kan man försöka sig på två kortformer. Mitt desperata försök att sammanfatta det hela skulle väl bli "Jordnära, karaktärsdriven high-fantasy-ångestsåpa".
"Oerhört invecklade och tilltrasslade ultra-fantasy med ett lager av drömsk ångest och post-pubertal sexfascination ;-)"
löd Ripperdocs utsago. Och den är väl inte helt dum, egentligen.
- Ymir, ger därmed upp