Nekromanti Hur spelar ni erat eon?

[missla]

Läste en tråd på neotech forumet och kom på att det är en fråga som faktiskt borde ställas, jag menar är det enbart saker i stil med att rädda världen från den onde mörker magiker eller att få tag på den onde hovmannen sm planerar att mörda den goda konungen?

 

[Lord Renisis]

Hur vi spelar vårat EON

Jaa du.Ingen av oss är speciellt vidare på o SL:a så vi brukar turas om.Jag vet att det låter sjukt men det är helvetes roligt .Man kan t.ex spela sin rollperson för att nästa spelmöte använda honom i kampanjen.Våra rollpersoner är väl halv hjältar förutom några få som ûbergubbar.Dom flesta av våra rollpersoner är snuskigt rika.Vi har gjort en hel del förbättringar genom spelgruppen både som spelande och SL.Det förbättrar spelandet ganska hyffsatt.enligt min mening.

 

[Zippo]

"Läste en tråd på neotech forumet och kom på att det är en fråga som faktiskt borde ställas, jag menar är det enbart saker i stil med att rädda världen från den onde mörker magiker eller att få tag på den onde hovmannen sm planerar att mörda den goda konungen?"

Tjae, i min spelgrupp så brukar vi göra äventyr som vår SL(han är en bra SL) kommer på början utav, resten improviserar han och det lyckas han väldigt bra. Vi kör rädda-de-oskyldiga-från-de-onda ibland. Men vi kör också så att vi inte kör något äventyr alls. Vi gör bara vad vi känner för ibland.
Som ex. Spez har funderat länge på att ha en supa-tornering i ett värdshus. Så han gör det helt enkelt ocg deltar själv. Allt slutar med att han vann torneringen
ex2. Ficktjuven Toldor vill flytta från sin hemstad för att han är för känd där. Bara för det så går han till grannstaden som tar ca 5-10 dagsmarscher för att komma dit till fots. Under resan så stöter han på allt möjligt som han aldrig kunde tänka sig. Han blir jagad av en björn så han förlorade sin dyrbara favoritmössa när han spranf över en bro, han stöter på en uppkäftig missla som skyller allt på honom som händer misslan. Så misslan blir helt plötsligt ett påhäng

*Spez sover gott i skogen tills han känner något ryckas från hans hand. Han vaknar till och ser att hans Krell-Kharz är borta. Han ställer sig upp och ser sig omkring och ser en liten vätte springa upp för att träd. "Aaaa, ska du aldrig ge upp med att sno åt dig min yxa". Spez tar fram sin Krell-Spaz som ligger vid murvelbesten och skuter ett skott i armen som vätten håller i yxan med så han tappar den. "Må det bli ännu en läxa för dig". Spez tar upp sin dyrbara yxa. Sen packar han upp sina saker och där efter sätter han sig på murvelbesten och ger sig sen av mot svärdsspelen i Hadarlon.

 

[Greymourn]

Jo...

Frågan e ju iofs enormt svår att svara på...
Skulle behövas nåt i stil med Risings skämt(???) om att folk borde spela in sina spelmöten och lägga upp godbitar på internet...

Men eftersom jag inte har något bättre för mig så:

Har spelat Eon sedan det släpptes, med en grupp om en gång nio nu mer fyra rollpersoner, utav vilka två har varit med sedan ett halvår efter det at spelet släpptes...

99% av äventyren vi spelat har varit improviserade och huvudsakligen kretsat kring de två rp´n som varit med sedan början...

Större delen av världen har äventyrats runt i, men majoriteten av tiden har varit förlagd till Asharien&Soldarn samt Sunari/Khazimbegen... Anledningen är att det är mycket omväxling på en liten yta, samt att en av rollpersonerna har familj i Fala...

Eftersom äventyr kan göras ganska olika beroende på hur många spelare man har så vi spelat alltifrån lalla kring grejor (lättare ju fler man är) till ganska "osociala" undersöka/infiltrera äventyr när jag bara haft mina två huvudpersoner som spelare...

Eftersom jag inte är så förtjust i NeoGames beskrivning av världen så är den troligtvis ganska olik det som beskrivs i Mundana...

För närvarande har vi börjat en lite annorlunda kampanj kring en f.d författare/kompositör/operasångare/nekromantiker (passar nog egentligen inte in i mundana, men...) som fördrivits från sitt hemland och sätter upp sina nya operor/teatrar på en herrgård i Västmark, med odöda som aktörer...
...Det är dock snubblande nära att bara bli bisarrt eftersom flera spelare inte ser allvaret i situationen...

 

[-BoNe-]

hmmm. Vi i min spelgrupp är ganska nya till eon så det har blivit lite tokiga saker.. men just nu så spelar vi ett ganska bra uppdrag som som en polare spelleder. Min karaktär och några andra har precis varit på skattjakt och nu ska vi lämna tillbaka skatten men min karaktär håller i den (en kristall med en benig hand i som håller i en fin dolk) fast han känner en liten dragning till den och tycker inte riktigt att han vill släppa den..

ja ska starta igång en hjältekampanj om ett tag, ja har bara så mycket att tänka på just nu..

 

[zokie]

intriger har vi mest innom gruppen fast inget dödligt utan mer i stil med vi specialliserar våran förföra mot den andras flickor.
den senast gången var det t.o.m så att några rånande dom andra rp'na. vi spelade faktiskt 3 äventyr innan alla i spelgruppen hade träffats i spelvärlden.. det var helt klart en festlig kampanj..

 

[Mr Brunch]

Hmm själva sättet vi spelar i min grupp har blivit att själva äventyren blir sekundärt. Jag gör oftast äventyr och kampanjer som får spelarna att känna sig pressade och paranoida och som dom är indragna i något på tok för stort för att dom ska förstå vad det fullt ut handlar om. Själva spelandet är oftast hur rollspersonerna rollspelar inom gruppen, vi spelar väldigt mycket på folks kultur och personlighet och inte alls mycket onskefull magicker vill döda allt levande bla bla bla.
Vi har väldigt sällan med strider sen vi upptäckte att strider i grund och botten tar satans lång tid. Har en spelare en krigare han spelat ett tag så han har en cool stridskonst som dödar allt måste man som SL ge honom värdigt motstånd vilket leder till en strid på fyra timmar. Blir kanske en strid i månaden och då funkar systemet utmärkt eftersom den blir detaljerad och väldigt kul då man inte tröttnat på det sega systemet
Motstånd (har sagt det förut) är mycket rolligare i ickefysisk form, låt spelare bli förälskade i nån dom har svårt att få, låt dom möta rasim eller liknande, då blior spelet underbart.
Så spelar vi Eon iallefall.

 

[GrottrolletNaug]

Lowfantasy såpa med potential till Highfantasy

Ja du.

Vi spelar vårat Eon ganska lågmält och med gott karaktärsgestaltande. Fokus har hittils i våran kampanj legat på relationer mellan karaktärer och karaktärers mentala djup.
Efter en viss startsträcka så håller dock händelseförloppat på att trappas upp ett antal nivåer. Hittils har det varit lowfantasy med baler på slottet, tissel och herr Knopf som minsann gjorde datten med fröken Knapp och den typen av spel.
Men det håller successivt på att trappas upp det mer highfantasy-aktiga händelser. Konstiga mardrömmar, märkliga varelser i natten, otrogna kulter som torterar stackars magikerflickor och så vidare.

Men spelstilen ligger är också att våra RP är helt vanliga människor som inte råkat ut för någonting konstigt, men dom konstiga sakerna händer nu. Så vi håller successivt på att vänja oss vid att världen är mer bisarr än vad våra föräldrar berättade för oss


/Naug

 

[-BoNe-]

Re: Lowfantasy såpa med potential till Highfantasy

fuförinihelvete vad inspiration man kan få här ifrån..

Ja har nämligen en taup i min spelgrupp.. Och även riddare och lönnmördare från jargien. Och t o m en kiriya alv..

 

[P|uT0NiUm]

Slaktar 2-3 demoner i veckan, ungefär. När vi inte gör det slåss vi mot odöda arméer och onda nekromantiker alternativt springer runt som psykopater och mördar folk lite randomly.

På senare tid har vi dock börjat köra lite mer... lågmält, eller hur man nu vill uttrycka det.

 

[Duddmannen]

Eon enligt Duddmannen

Vi har kört på flera olika sätt, men de senaste har varit:
Stor, världshotande katastrof som endast de Utvalda rollpersonerna kan ta sig an.

respektive:
Stor, världsomspännande konspiration som endast rollpersonerna kan stoppa.

Vi brukar således ta i ordentligt när det gäller omfattningen på kampanjerna.

I den ena kampanjen (Eon-Teens) har rollpersonerna en återkommande skurk, eller snarare en skurkorganisation som vid flera tillfällen har gjort livet surt för dem. Ibland har rollpersonerna förstås lyckats besegra skurkarna, men de fortsätter att återkomma med några spelsessioners mellanrum. Just den biten gillar jag nog allra mest - favoritskurken eller min bästa fiende. Alla borde ha en sådan.

/Duddmannen

 

[Ceram]

Varierande

Pga varierande rollpersonssammansättning varierar även äventyren. På sista tiden har det blivigt mycket hjältedåd på Ashariahalvön i still med rädda bönder från rövare och dräpa elaka kulter. Det har även blivigt en del hemladdade äventyr hel enkel för att jag var trött på att improvisera. Givetvis blir aldrig de som det är meningen. Till exempel tog de i sorgernas brunn med sig nästan alla SLPs inklusive Roanita till en av spelarnas pappas baroni och installerade dem i olika uppgifter (Roanita som mentalpatient).

 

[Lord Renisis]

Re: Lowfantasy såpa med potential till Highfantasy

Vi spelar vårat Eon ganska lågmält och med gott karaktärsgestaltande. Fokus har hittils i våran kampanj legat på relationer mellan karaktärer och karaktärers mentala djup.

Kan du ta om det där på normal svenska?

Efter en viss startsträcka så håller dock händelseförloppat på att trappas upp ett antal nivåer. Hittils har det varit lowfantasy med baler på slottet, tissel och herr Knopf som minsann gjorde datten med fröken Knapp och den typen av spel.
Men det håller successivt på att trappas upp det mer highfantasy-aktiga händelser. Konstiga mardrömmar, märkliga varelser i natten, otrogna kulter som torterar stackars magikerflickor och så vidare.

Coolt. Låter trots allt som ûber äventyr i mina öron.Skulle villja prova nåt liknande i N2.Håller just nu på med det här.


P.s Haha du tycker jag suger som SL Ds
Se den vackra ironin.

 

[GrottrolletNaug]

Svenska språket

"Kan du ta om det där på normal svenska?"

Visst.


<blockquote><font class="small">Citat GrottrolletNaug:</font><hr />
Vi spelar vårat Eon ganska lågmält och med gott karaktärsgestaltande. [/quote]

Spelstilen har alltså varit att lågmäld. Försiktig, inte så aggressiv. Vi har inte haft några klassiska Äventyr™ (typ, döda draken, rädda halva prinsessan och hela kungariket) utan vi har mest hängt runt i Calnia, gått på bal och förfört varandras karaktärer.

Med gott karaktärsgestaltande så menar jag att vi anstränger oss för att få ett så gott ROLLspelande som möjligt. Alltså gott skådespeleri. Jag som spelare, min SL och mina medspelare tycker alla att det är både givande och roligt.


<blockquote><font class="small">Citat GrottrolletNaug:</font><hr />
Fokus har hittils i våran kampanj legat på relationer mellan karaktärer och karaktärers mentala djup. [/quote]

Vad jag menar med det är att hittills så har våran spelstil gått ut mycket på sociala relationer.
Ett helt äventyr handlade om bröderna Phéorryns brott med sin äldre broder och således hela sin familj. Ingen action, inga rafflande jakter och ingen storslagenhet. Bara familjen Phéorryn i baroniet Negel som har inbördes stridigheter.

I ett annat "äventyr" blir min karaktär (magikertös) på ett ganska romantiskt sätt tillsammans med en av dom andra karaktärerna. Återigen, inga rafflande jakter eller vansinnig action. Bara relationsrollspel.

Med karaktärers mentala djup så menar jag att våra karaktärer är mycket mångbottnade. Dom är välbeskrivna och har mycket liv i sig. På ett mentalt plan så är dom komplexa varelser med många olika begär, drifter, komplex och fixa idéer.

Frågor på det?


/Naug

 

[dream]

Episkt men lågmält

Episkt men lågmält... Kampanjen är alltså av historieberättande natur, handlingen är egentligen storslagen och oerhört viktig för världen, men själva spelandet kretsar väldigt mycket kring personerna, resan och små små ting. Rp är tre, utvalda enligt tre mystiska häxor de mötte tidigt i kampanjen... De kämpar för att förstå vad det egentligen är de är utvalda till.
Ramstoryn är klar sedan tidigare, men däremellan kör vi mycket halvimproviserat.

 

[Tiamel]

Improviserat

Läste en tråd på neotech forumet och kom på att det är en fråga som faktiskt borde ställas, jag menar är det enbart saker i stil med att rädda världen från den onde mörker magiker eller att få tag på den onde hovmannen sm planerar att mörda den goda konungen?

Nu ska jag se om jag lyckas förklara det här så man förstår. Vi har sysslat med en eonkampanj i ungefär 4 år nu. Kampanjen utspelar sig i Consaber och kampanjens "huvudperson" (den rp som kampanjen ursprunligen byggdes kring) är blivande greve till grevskapet Nantien uppe i norr.

Detta innebär att kampanjen har ett stort inslag av hovliv, alltså intrigerande, men även den klassiska fantasygrejen med lite ensligare byar med allehanda problem. Vi har försökt bygga kampanjen kring att inte använda oss av några äventyr. Vi låter helt enkelt våra rp:s agera fritt utifrån att de vill utöka sitt makt i riket. Därifrån bildadas ett totalt improviserat äventyr, vilket man inte förstår förrän i efterhand.

Alltså vi spelar bara på och sedan när man tittar tillbaks över vad som hänt så kan man se ett visst avsnitt som man kan avgränsa och kalla för ett slags äventyr i det stora hela.

Min spelledare har dock vid något tillfälle valt att använda något äventyr som inspiration till en händelse i kampanjen. Personligen tycker jag det är mycket intressant att inte ha så mycket utstakat i förväg och på det sättet vet varken jag eller min spelledare vart kampanjen löper härnäst. Naturligtvis kan min spelledare styra händelseförloppet dithän han vill. Det är kanske lite krånligt att förstå om man inte sett kampanjen själv...

Vi har helt enkelt försökt att kartlägga så mycket som möjligt, t.ex. har vi kartlagt hela den sabriska högadeln och deras relationer till varandra samt ett detaljerat släktträd med samtliga adliga personer i norra Consaber inkluderade. Detta släktträd har t.ex. lett till helt egna episoder i kampanjen då man plötsligt inser att "oj...om han där "mystiskt" skulle råka försvinna så ärver min frus kusin ett gods..."

/Paulus - vars rp härnäst ska försöka bli vän med baronessan Rafali av Salston Tor för att stärka ättens makt i Nantien

 

[Ymir]

Re: Hur spelar ni ert Eon?

Vi spelar karaktärsbetonat och karaktärsdrivet, framförallt. Rollpersonerna och deras känslor och motiv står i centrum, och spelledarpersonerna ges väldigt mycket utrymme och utvecklingsmöjligheter. Lite såpaaktigt, nästan - mängden inblandade personer och intriger tenderar att bli väldigt stor till sist. I regel är det evighetskampanjer som gäller, där handlingarna är oändligt komplicerade intrighärvor involverandes de mest jordnära fraktioner och de mest överjordiska, och stämningen pendlar mycket, från glädje till sorg, från lättsamt till tungt dramatiskt (och ångest, så klart). Som sig bör. Stämningen är ofta ganska mörk, så till vida att jag som spelledare inte skyggar för något, men det finns gott om ljuspunkter, hopp och glädje...för det mesta, och för de flesta...men inte alltid. Mitt naturromantiska sinnelag lär skina igenom rejält (som Tolkiens), medan det dåtida samhället skildras ur en mer nyanserad (och historiskt trovärdig) synvinkel. Händelserna i bakgrunden, kampanjens själva handling, är ofta storslagna och mäktiga, men den stora detaljrikedomen i vårt spelande gör att merparten av tiden ändå går åt till mer jordnära karaktärsspel, såsom en kväll på krogen med Arlons kraggbarbarer eller samtal kring en lägereld. Vi tidshoppar alltså mycket sällan, och rollspelar i stort sett allting som händer rollpersonerna - Alla scener är viktiga för karaktärsutvecklingen. 'Äventyrarkonceptet' ratas fullständigt - rollpersonerna blir ofta hopplöst insnärda i plotten utan att egentligen ha mycket att säga om saken i början, medan ett mer och mer personligt engagemang i händelseutvecklingen, och personerna involverade i den, tar vid. Jag ser det som viktigt att rollpersonernas inblandning i handlingen känns trovärdig, och personlig för dem.

Men usch...jag suger verkligen på att försöka förklara min spelstil. Ursäkta mitt svammel. Likna det vid det typiska sättet en roman berättas på, ta Eddings och morpha ihop med Robert E Howard, typ...och släng in lite influenser från östasiatisk populärdramaturgi (Neon Genesis Evangelion och Blade of the Immortal) så borde ni hamna i närheten.

Eller så kan man försöka sig på två kortformer. Mitt desperata försök att sammanfatta det hela skulle väl bli "Jordnära, karaktärsdriven high-fantasy-ångestsåpa".

"Oerhört invecklade och tilltrasslade ultra-fantasy med ett lager av drömsk ångest och post-pubertal sexfascination ;-)"
löd Ripperdocs utsago. Och den är väl inte helt dum, egentligen.

- Ymir, ger därmed upp

 

[Lord Renisis]

Förlåt för att jag lät otrevlig

Först se ovan.Sen tycker jag att ditt förra äventyr som det skrev om låter ûberkul.Nä jag ska göra nått liknande.Du kan väl lägga ut det på the Worldwidewebb när ni kört färdigt det.Skulle va kul att pröva det.

Nej hat kamrat Naug

 

[Silvervarg]

Re: Hur vi spelar vårat EON

Ähh
Det är tio gånger roligare med en "vanlig" äventyrare dvs 12-13 i attributt men något lite högre en en gubben med 15-16 i snitt.......

Våra rollpersoner är väl halv hjältar förutom några få som ûbergubbar.

Tss, du är bara avunsjuk för mina rp är bättre ne dina

 

[Faralor]

Re: Hur vi spelar vårat EON

klart det är roligare med en karraktär som har varierande atribut inte för att jag vet vad detta har o göra med hur ni spelar eon.

Finns inget tråkigare än en person med jämntjocka värden skulle inte tä'nka ens i två sekunder o slå om en rad om jag skulle lyckas slå 18 på alla stats skulle gärna byta det mot en som har låga värden men varierande ser gärna en skillnad på 10 i max o min värdet på stats