Nekromanti Hur spelvärldars utformning inverkar på rollspel

[Muggas]

Re: Detaljer i spelvärldar

Jag tror att det kan göra spelvärlden mer realistisk. En verklig värld följer inte en enda skapares vision, den består av massor av olika saker som inte alls behöver passa ihop.

Jag tror du har rätt i det att den blir mer personligt verklig och realistisk för de som är engagerade (speldeltagarna), men inte nödvändigtvis mer "kollektivt realistisk". För att den ska bli det, tror jag att de skapande speldeltagarna måste vara i någorlunda samklang med varandra. Jag kan iofs ha fel, du har helt rätt i att en verklig värld är ett hopkok av många individers visioner...

 

[Muggas]

Förstår vad du menar. En viss grundläggande nivå på spelvärldsbeskrivningen måste ändå finnas. Att den är vagt beskriven behöver dock inte betyda att den är flummig, bara att den är minimalistisk beskriven. Den kan ändå vara logisk och väl ihopsatt, men jag förstår att den kan kännas som en "kuliss" om den är alltför tunn och fantasilös. Men med rätt balans av "vaga" beskrivningar väcks engagemang för vidareutveckling av den hos spelarna. Åtminstone de jag spelat med...

Ett undantag vad gäller hämmande spel pga detaljerade världar kan nog vara extremt historiskt korrekta kampanjer, där alla (inklusive spelledaren) sitter och letar efter vansinnigt minituösa detaljer..

Ja, det kräver ju ett stort engagemang för den "historiska settingen" ifråga från majoriteten av speldeltagarna, i synnerhet spelledaren.

 

[Muggas]

Till att börja med tycker inte jag att det handlar om ett hopkok när man spelar i en värld som inte är tillrättalagd. Man spelar på samma sätt, men med en SL som kan ta sig större friheter och inte behöver vara rädd för att bli rättad av en mer påläst spelare.

Nej, men känslan för världen som en alternativ verklighet kan vara mindre hos spelarna. Men som du säger, med en bra improviserande SL utan prestigekrav löser man ofta många av dessa problem.

Där handlar det inte om att spelgruppen hittar på världen. Det handlar om att världens övergripande aspekter är bestämda, men att kosmetikan kan bestämmas efter hand och beroende på scenariots/gruppens/spelledarens/jultomtens separata krav så lämnas utrymmet öppet.

Här är balansen i, och sammansättningen av beskrivningen av övergripande aspekter viktig. Jag tror att man är "bättre" på rollspel när man kan göra en övergripande beskrivning av en spelvärld och ändå få spelsessionerna att flyta på genom att,som du säger, bestämma "kosmetikan" efter hand som behov för det uppkommer.

Jag tror att man ska använda tillrättalagda spelvärldar som inspirationskällor, eftersom konstruktörerna av dessa kanske har ett annat tankesätt där man kan lära sig mycket i sina egna spelvärldskonstruktioner

 

[Muggas]

Problem uppstår också när spelledaren vill få allt så perfekt att denne heller slår upp just hur matceremonin går till under spel, även om det innebär en kvarts absolut dödtid medans denne letar/läser.

Och då blir ju själva spelupplevelsen lång ifrån perfekt. Jag tror att sådana spelledare måste sluta tänka på spelsessionerna som sina egna alster, utan engagera resten av spelarna i spelupplägget mer

Håller med dig i stort. Om detaljistiska spelvärldar är konstruerade så att man som spelledare lätt kan anpassa detaljnivån genom att stryka delar av materialet utan problem, så är det bra. Detaljer ska vara inspirationsgivande, inte tvingande.

 

[vandraren]

I våran spelgrupp så har nog de roligaste spelvärldarna varit de där man själv varit delaktig i skapandet av världen. Men det kan ha att göra med nostalgi också. När man var yngre var allting nytt och man lät verkligen fantasin ha utlopp. Nuförtiden har man inte lika mycket tid och ork till att hitta på nya område, folk, osv. som förr i tiden. Jag hävdar nog ganska bestämt att en alltför utförligt beskriven och "realistisk" värld kan vara ganska mycket tristare än en flummig och osammanhängande sådan.