Nekromanti Hur tänker man i nya banor?

[w176]

Poängtera att man vill göra något nytt (alltså diskussioner om att man inte alls behöver förnya sig är i och för sig intressanta men inte det jag vill uppnå).
Poängtera att det är svårt att tänka i helt nya banor, när man brukar köra på i ungefär samma hjulspår. Hur gör man då?

Min fråga gäller i det faktiska fall jag brottas med roller. Jag behöver förnya mig, och dessutom har inför hela lajvnorr gått ur med ett löfte för att jag för fösta gången någonsin på ett ungefär ska spela snäll och sympatisk.

Sedan kommer problemet, man är rätt fast körd i sitt sätta att bygga upp sin roll, man använder samma legoklossar samma sätt att bygga upp motivationer som vanligt i alla fall i mitt fall.

Hur gör ni när ni ska spåna loss kreativt och komma på något nytt och tänka i nya banor? Var kan man hämta cool inspiration (här är ett uppenbart svar men annars)?
Hur ska man se till att man faktiskt förnya sig och hindrar sig själv för att glida in i gamla vanor och ovanor igen?
Hur bygger man upp en ny helt annorlunda roll eller äventyr eller kampanj eller spelvärd? Hur ska man vara nyskapande?

(Dessutom får ni hjärna bifoga tips på hur man spelar snäll och sympatisk också)

 

[Gordeg]

(Dessutom får ni hjärna bifoga tips på hur man spelar snäll och sympatisk också)

På samma sätt som IRL. Empati.
"Om det var jag som låg där i rännstenen, hur skulle jag vilja bli behandlad?" osv.

Gordeg

 

[Gurgeh]

Hur bygger man upp en ny helt annorlunda roll eller äventyr eller kampanj eller spelvärd? Hur ska man vara nyskapande?

Jag skulle föreslå att du använder inflytande från någon utomstående källa för att komma på nya idéer. Den mest uppenbara källan är de andra spelarna. Om du är spelledare kan du låta spelarna hjälpa dig att skapa kampanjen. Förhoppningsvis har de lite andra idéer än du har och kan leda dig in i nya banor. På samma sätt kan begränsningar från spelledaren leda till att man skapar en rollperson som man annars inte hade skapat (om spelledaren till exempel vill att alla rollpersoner ska vara medlemmar av ett resande cirkussällskap).

Det andra sättet är att testa ett annat spel. Om man tvingas spela i en värld och med ett regelsystem som verkligen skiljer sig från det man är van vid blir man förhoppningsvis tvungen att tänka i nya banor, speciellt om situationen är rejält annorlunda mot den man brukar befinna sig i när man rollspelar. Det kan räcka med ett engångsscenario, eller kanske ett dogmaspel, för att testa något annorlunda och få lite perspektiv på rollspelandet. Om man spelar en fantasykampanj och sedan blir satt att spela poliser i nutid, eller advokater eller gudar måste man spela på ett helt annat sätt än man brukar. Det kan sedan, förhoppningsvis, ge lite nya idéer till ursprungskampanjen.

/tobias

 

[ikaros]

ond eller god [lite OT]

Jag, som aldrig upplevt lajv, undrar hur allvarligt man tar sin roll, och andras roller för den delen.

Är det inte jobbigt och sorgligt att spela en lidande människa eller utsättas för andra spelares onda karaktärsgestaltningar?

Jag skulle definitivs spela psykotisk, labil människa och dräpa alla som gjorde livet surt för mig (om de andra inte misstyckte)

 

[Krille]

Välj ett annat spel

Grejen med att fastna i fel vanor är mest att det är något som irriterar ens medspelare, inte att man själv har problem. Det är ju knappast du som har problem med att du gillar att spela XXX, utan dina medspelare. Så frågan är vilken angreppsvinkel man ska välja.

Om du väljer att se det som att det är deras problem så är det kanske läge att helt enkelt prata med dem, och försöka få reda på varför de ogillar din favvo-mall. Du kanske också bör fundera på vad som är lättast och leder till störst nöje för alla inblandade: att de lättar lite på sin irritation, eller att du byter mall.

Men okej, vi förutsätter att du faktiskt vill spela något annat än det du trivs med. Nu svarar jag ur bordsrollspelssynvinkel, men det som funkar bäst för mig är att helt byta spel och spelvärld. Har man fastnat i dryga och cyniska rollpersoner, byt till My Little Pony där man är snäll och gullig. Har man fastnat i moderna tankegångar om demokrati och "göra sin egen grej", byt till Pendragon där det är feodalism och lojalitet som gäller. Har man fastnat i elaka och småsinta rollpersoner, byt till Star Wars RPG, där ens rollperson snos av spelledaren och blir en spelledarpersonskurk om man sysslar med sånt. Har man fastnat i hårda manliga krigare, prova Sailor Moon RPG och spela en sailor-flicka istället. Har man fastnat i hårda krigare, punkt, spela Call of Cthulhu.

På så sätt så tvingas man att tänka i nya banor efter spelvärldens metafysik och genre. Det funkar inte att vara sniken och intrigerande om man spelar jedi. Då får man bara rödgula kontaktlinser, röd ljusvärja och enkel biljett till spelledarens spelledarpersonspärm. Så vill du låta bli att göra nya rollpersoner vart tredje spelmöte så har du inget annat val än att hålla dig i skinnet.

Motsvarande kampanjriktlinjer kan också funka: "i den här superhjältekampanjen så tillhör alla rollpersoner gruppen Absolutely Incredible Men, så alla måste spela manliga rollpersoner. Nej, Krille, du får inte spela tjej i den här kampanjen. Kampanjen handlar om konflikten mellan AIM och EUW (Evil Ubiqutous Women), så gilla läget."

 

[hraufnir]

Re: ond eller god [lite OT]

Eftersom man går in i rollen helt(inte helt psykiskt, vi är inte som de på nyheterna påstår att vi är =) och skall agera den rollen och ALLT man själv gör och säger under tiden man är "inlajv" påverkar hur folk ser på rollen och vad som kommer att hända med den så blir man i Lajv lite "mer" sin karaktär än vad iaf jag blir i vanligt rollspel. Det är ju MIG de slår på, MIG de utsätter för förhör, MIG de hatar om jag gör vissa saker. Visst att det är rollen de utsätter, slår eller hatar, men det är ändå jag som får ta emot smällen.

Sen eftersom man inte har ngn SL så påverkar man själv omgivningen så mkt, så man får, även som ond karaktär, tänka efter lite mer innan man agerar. I Rollspel funkar det säkert skitbra för en Sith att ha ihjäl alla motståndare och få mörkerpoäng. På Lajv blir det mer att man gör livet surt för dem för att sen döda dem (ingen vill ha lagt ner en månads jobb på kläder, bakgrund osv. till en karaktär för att få den dräpt efter 3h utan direkt anledning). Till skillnad från rollspel finns (nästan) inga SLP, ALLA på plats är deltagare i spelgruppen. Så man får agera mot varandra lite som man agerar mot medspelarna, snarare än vad man gör mot SLP.

Det som är jobbigt, det är om man under en längre period (mer än en dag) spelar en karaktär som är så olik en själv att det blir en mental påfrestning utöver det vanliga. Det tär på en och efter ett tag blir den elaka häxan inte så elak, då hon inte orkar.

 

[walium]

Jag hämtar ofta mycket inspiration ifrån filmer och litteratur. Igår såg jag till exempel "Way of the Gun" på tvåan och blev ruskigt sugen på att skapa en gammal gangsterkaraktär i stil med Joe Narno. Ett sådant frö kan inspirera mig att skapa nya, annorlunda karaktärer.

Ett annat sätt är att titta på en existerande spelgrupp och göra en karaktär som skiljer sig lite ifrån gruppen i övrigt. Inte en karaktär som är inkompatibel på något sätt men som inte helt agerar i samma spår som de övriga. Men det är förstås en balans fråga, karaktären ska vara så pass avvikande att han eller hon bjuder på intressanta gruppkonflikter men inte så avvikande att det leder till handgemäng eller utfrysning ur gruppen. Jag har till exempel gjort en sådan karaktär som jag spelar i Svavelvinter-kampanjen. Medan gruppen i övrigt består av genomhederliga dvärgar som inte ens skulle kunna tänka sig att ligga i bakhåll som spelar jag en skum och desillusionerad sjöman som utan deras vetskap lurar dem på pengar i samtliga av gruppens affärstransaktioner som han får sköta.

Och sist men inte minst så kan jag tycka att det är kul att spela karaktärer med en twist eller som är lite annorlunda. Till exempel en kvinnlig dvärgkrigare (som är lika skäggig, våldsam och öldrickande som en manlig), en vänlig tirakisk köpman osv.

Bara för att en karaktär är snäll och sympatisk behöver den inte vara tråkig och träig. Den kan fortfarande ha andra egenskaper som feghet, intolerans, hippokondriker, snålhet, girighet, lusta, dåligt ölsinne m.m. Bara för att karaktären inte är genomond så behöver den inte heller vara genomgod. Att du plötsligt, ur det blå, ska göra en helomvändning känns också som lite väl mycket begärt. Kör med små steg och satsa på en karaktär som inte är spelvärldens motsvarighet till Jesus utan lite mer välbalanserad och "grå".

 

[Morgoth]

Guide till nya banor

Jag tror att felet de flesta gör är att de bygger sina roller utifrån och in - ergo, de bestämmer sig för ett ytligt koncept och bygger upp bakgrunden allt eftersom. På det viset kan man få roller som är spännande på ytan (så som psykopater, gangstrar och sluga försäljare). Vilket ju kan vara kul.

Men när det handlar om en snäll och sympatisk rollperson så säger konceptet egentligen ingenting om hur rollpersonen är på ytan. Är hon blyg och pryd, modig och rättfärdig eller rentav pedantisk i sin "snällhet"? De bästa sättet att svara på de här frågorna är att kolla in rollpersonens ståndpunkt. Varifrån kommer hon? Vilka är hennes motiv? Vad har hon för relationer som hon värderar? Vilka är hennes drömmar? Hur var hennes uppväxt?

...

...vilken är hennes favoritfärg? Favoriträtt? Vad söker hon i en partner? Hur bra är hennes hygien, och vilka psykologiska motiv ligger bakom den?

Till slut får man en ganska bra bild om hur rollpersonen är på ytan, och man har på köpet fått ett enkelt och bra sätt att identifiera sig med henne: hennes bakgrund.

 

[Ymir]

Äh, en riktigt bra och slemmig skurk är också empatisk, ofta väldigt empatisk dessutom. Det är bara det att han använder sin empati för att manipulera, förleda och kontrollera, snarare än till att hjälpa, trösta och stödja.

Så det där håller inte riktigt, du. Man kan vara sympatisk men totalt oempatisk, liksom.

- Ymir, ber att differera

 

[w176]

Grundtänkadet

Att bygga upp en rollperson ordentligt är i och för sig en väldigt bra grund till en rollperson men det undkommer ändock inte den grundläggande problematiken. Byte av förutsättningar (som spel m.m.) Och hjälp utifrån är relativt utmärkta råd. (Annars skulle jag inte ha frågat här )

Men ändock även om man bygger upp en roll från insidan ut från grunden med en ordentlig bakgrundshistoria, eller kampanjen eller spelet eller vad det nu kan vara så blir det lätt att man gör det ungefär som vanligt. Jag är svag att fokusera på karartärens svagheter och vad för svagheter som den fått av dess bakgrund, och så kvittar det om man gör en bra bakgrundshistoria å det ändock kommer att resultera i mitt fall en i och för sig komplex karaktär men med helt klart en hel del otrevliga tendenser om det nu är högmod, känslomässig kyla eller okontrollerad aggressivitet.

Problem formuleringen handlade snarare om hur man ska hitta nya vägar för sitt kreativa skapande och undvika de invanda hjulspåren. Tips på hur man kan brygga och definiera sin karaktär kanske genom dess tro, dess relationer, dess lynne eller dess godismak istället för till exempelvis genom dess svagheter.

För oavsett om man väljer att till exempel väder att besvara dina frågor kommer jag göra det utifrån det sätt jag grund formulerar rollen. "Vilka är hennes drömmar?" Hmm... Hon är så pass egocentrisk att hon vill uppnå.... Eller "Vad är hennes favoritfärg?" Hmm,, hon gillar nog sjukligt gul på grund av hennes fascination för döden....
Alltså mina svar kommer komma ut ganska negativa funderingar i mitt fall istället för något annat "Vad är henens drömmar?" Hmm.. hon vill nog bli gycklare för hon gillar att få folk att skratta... "Vad är hennes favoritfärg?" Rosa för att hon gillade prinsesssagor.

Alltså grundinställningen hur man ser på något, gör att man alltid kommer besvara frågorna från ett fast perspektiv och det är snarare det som står i vägen för nytänkandet.

 

[Morgoth]

Re: Grundtänkadet

...och så kvittar det om man gör en bra bakgrundshistoria å det ändock kommer att resultera i mitt fall en i och för sig komplex karaktär men med helt klart en hel del otrevliga tendenser om det nu är högmod, känslomässig kyla eller okontrollerad aggressivitet.

Det låter faktiskt inte som att du har så stora problem att växla mellan roller.

Jag tycker att du ska spela vad du känner för att spela.

 

[w176]

Re: Grundtänkadet

Ah, ja är inte så dålig på att variera mig men jag tänker utforska den stora blinda fläck jag har som täcker hela spektrat av snäll, om inte annat så för att bevisa att jag kan.

 

[hraufnir]

Re: Grundtänkadet

Jag är svag att fokusera på karartärens svagheter och vad för svagheter som den fått av dess bakgrund, och så kvittar det om man gör en bra bakgrundshistoria å det ändock kommer att resultera i mitt fall en i och för sig komplex karaktär men med helt klart en hel del otrevliga tendenser om det nu är högmod, känslomässig kyla eller okontrollerad aggressivitet.

Jag tror att du missar något här. Som vi har snackat om i våran kampanj; Östan om solen, Västan om månen; där vi verkligen har tänkt använda de olika folkslagens styrkor som deras största svagheter.


Den snälla karaktären kan ju vara en gammal vänlig gumma, eller en "snövit" eller kanske en sådär odrägligt snäll såsom farmor alltid är. Folk blir less på ens snällhet. Kanske bryr du dig för mkt om folk? Blir inte folk less om du alltid frågar: "Hur är det lilla vän" så fort de inte ser glad ut =)

Det behöver inte alltid vara omtyckta kramgokaraktärer som är snälla karaktärer. Du kan välja att vara jättesnäll mot barn, men hata allt som har med barder att göra t.ex. =)

Det behöver inte alltid vara grått eller vitt.

 

[Morgoth]

Re: Grundtänkadet

Ah, ja är inte så dålig på att variera mig men jag tänker utforska den stora blinda fläck jag har som täcker hela spektrat av snäll, om inte annat så för att bevisa att jag kan.

Vad jag menade var alltså att anledningen att det inte funkar med snälla roller kanske är för att du egentligen inte vill spela dem?

Men jag vet inte. Tyckte bara att det lät konstigt att du hade så svårt att spela snälla rollpersoner när du kunde variera dig så mycket inom spektrat av elaka rollpersonsuppslag, då "snäll" och "elak" egentligen inte säger så mycket om hur en rollperson uppför sig. Skillnaden mellan en korpulent katolsk präst som drar nytta av körgossar och en kylig bilmekaniker som tar överpris för sina reparationer torde väl inte vara mindre än skillnaden mellan någon av dessa roller och en trevlig men blyg journalist som vill göra världen till en bättre plats.

 

[Gordeg]

Är du säker på att du uppfattat begreppen sympati och empati korrekt?

Gordeg

 

[Wyldstorm]

Tarotkort.
Never ever leave home (when roleplaying) without 'em.
Då kan du enkelt lägga korten så du får en fasligt vettig personlighet samt en dåtid som får lite mer... själ.

Bara en så enkel sak som (vafasen den nu heter (rpgprylar på annan ort)), där man spår vad man är, blir, samt hur förändringen ter sig.. -Ger ju tokmycket. (och det är bara 9 kort...)

Eru sen spelledare så finns en oändlig mängd kombinationer som ger inprovisationer färg & variation.
Er som spelleder WoD råder jag att inhandla deras egen deck, med en del viktande åt det lite elakare hållet..