Det är ju skit grymt! Precis så jag vill ha det. Upptäckare aspekten alltså. Den skillnaden jag skulle vilja se personligen vore väll ifall du trappade upp det allt eftersom kampanjen fortgår.Möller said:Jag är inget stor fan av epik. Jag gillar mitt rollspel i långsamt kampanjformat, där det häftiga kommer långsamt.
Ibland funderar jag på att spelleda fantasy. Alltså, fantasy som i ungefär psedo-medeltid. Pseudo-förmodern* tid iallafall. Något måste man ju tänka på. Då vill jag slänga ut allt vad magiker, gudomliga krafte á clerics och fantasyraser heter. Rollpersonerna behöver inte för den delen vara på grisodlarnivå, det är en annan sak.
Sedan så vill jag som spelledare börja försiktigt introducera det övernaturliga för spelarna. Låta dem experimentera så smått med magi. Kanske fundera över något som uppfattas som gudomliga mirakel. Träffa märkliga folkslag på säregna platser.
Men hur är det med er andra? Är det jättetråkigt? Tar det bort all charm man kan tänkas få ut ur fantasy?
*Modern tid börjar självklart runt år 1500 e.kr.
//Lallo som visserligen föredrar modern(are) tid. Men det varierar från dag till dag.