Ja, det är alltså uppdragsbaserat rollspelande som spelstil jag pratar om. Inte vad rollpersonerna anser sig göra, även om det såklart finns ett överlapp här.
Ett knep är det här: sandlåda i botten på en fisktank, och så lite krokar i form av rykten, legender och historia. Kanske också figurernas bakgrund. Där gäller det att hitta syftet och målet för gruppen (för en grupp behöver syfte och mål). Kanske det behövs en explicit uppdragsgivare, kanske inte, men något som triggar framåtrörelse i miljön. Beroende på vad just dessa spelare triggas av.Senaste gången jag gjorde försök till motsatsen och spelade mer sandlåda (Svärdets Sång) fick jag rätt snabbt feedbacken att gruppen saknade ett mål.
Jag och mina spelare brukar prata om den övergripande målsättningen för kampanjen samtidigt som de skapar sina rollfigurer. Då finns det redan från start något som förenar och motiverar rollfigurerna. Att spelarna är med och sätter målet gör det också lättare för dem att knyta in personliga drivkrafter för rollfigurerna.
Jag! Men jag röstade inte, eftersom tråden specifikt handlar om tradspel.
Men jag som en av dina spelare tycker nog att det alltid finns ett underliggande uppdrag. Kanske inte under din experiment lusta med revolver och några zombiegrejer. Men i mutant och kopparhavet finns ju ett underliggande uppdrag.
Joro, men som jag skrev är jag med i flera grupper som täcker hela spektrat, men jag fick bara välja ett allternativ så jag la min röst i mitten.
Jag tänkte väl lite som @Lanina när jag svarade. Både Törnetronen och Enemy Within som jag spelar nu har ju en ganska tydlig riktning där det finns en överenskommelse om vad RPna gör, men ingen av dem baseras på konkreta uppdrag annat än i enstaka avgränsade fall.
Absolut. Jag tänkte snarare på när vi spelar Western eller Games of Thrones m.m. Det var 100% karaktärsdrivet. Men det är ju sällan vi låter äventyret trumfa vad RP vill.
Ja, SL kan ju vara uppdragsgivare
