Det går helt emot vad jag upplevt under senare tid men jag skall inte ta ifrån någon hens upplevelse eller förringa någons upplevelse utan jag konstaterar bara att alla killar jag spelat med har varit väldigt uppskattande när det kommit till att ta med en tjej i gruppen. . jag spelar nu med 2 killar och en tjej och hon är med på exakt samma villkor som oss män i gruppen och tar lika stor plats som oss .
För min egen del så handlar det endast om intresse och vad jag är intresserad av eller ej . Jag struntar i om en sak är mans eller kvinnokodad om jag har ett intresse av det så kör jag och tycker jag det verkar tråkigt så skippar jag .
Jag skulle säga att vad man blir intresserad av i ganska hög grad handlar om strukturer. Åtminstone om man ser till samhälls/populationsnivå. Vissa hobbies har länge varit kodade mot (en viss kategori av) män och därmed inte varit så inbjudande mot kvinnor, vilket gjort att färre kvinnor blivit intresserade. Strukturerna har upprätthållits av framför allt de som utövar dessa hobbies, men också av samhället i stort (vilka som avbildas som deltagare, hur saker visas upp och gestaltas och diskuteras etc). Sedan har en del försökt motverka strukturerna, bryta dem och avnormalisera en del av deras lite tråkigare delar. Och andra har kämpat emot, och upplevt "det nya" som hotfullt mot den egna identiteten, som man knutit upp i (en viss version av) hobbyn… och så vidare.
Det är svårt att veta vart intressen kommer från, absolut. Och jag tror du har rätt i det mesta du skriver här*. Man måste ju exponeras för nåntings existens innan man vet om det är intressant till att börja med. Jag kan tänka mig att för de allra flesta så har någon redan upptäckt en viss sak och man exponeras av den personen, en vän, ett syskon, en familjemedlem eller släkt. Det kan vara att en hobby uppmärksammas mer i ens ort/skola etc.
Glöm inte mor- och farföräldrar och andra vuxna runt barnet, det är inte barnen som köper (könskodade) leksaker. Det är väldigt skönt att kunna gå til de blå hyllorna i leksaksbutiken märkta 4-7 år... (Jag gjorde det bara tills de var stora nog för Lego...)
Det är något jag noterade redan för tio år sedan, så det är inte ett nytt fenomen.
Nu har jag ju bara varit på rollspelskonvent, aldrig på tenniskonvent, scoutkonvent eller hästridningkonvent så svårt att jämföra... (och i vanlig ordning så blir det ju anekdotiskt utav helvete)
Håller med om noll uppraggning, har aldrig blivit aktivt inbjuden utan att vara igenkänd.
Är detta en bra eller dålig grej tho ?
Ja.. eller inte ha laganmälan helt enkelt. Oavsett om det nuföritden förstår går att samla ihop folk på nätet så signalerar ju hela det upplägget att meningen är att man ska komma dit med sin rollspelsgrupp och uppleva något tillsammans, att det är något för de redan invigda.
Undrar om inte det är rätt allmänsvenskt, dock. Svensk kultur i allmänhet är inte särskilt inbjudande. Folk är trevliga motvarandra men när det kommer till att knyta djupare kontakter så håller sig folk för det mesta till sig och de sina. Jag har nyss bytt jobb och flyttat till ny stad. Och mina kollegor är jättetrevliga, men ändå finns det inte på kartan att jag skulle bli hembjuden till någon för att bara umgås.
