Husreglandets förbannelse

[Gustav Lorentz]

Jag tycker det är kul med regelsystem, men 350 sidor är onekligen för mycket. De flesta spel jag läst de senaste tio åren har inte haft mer än 20-30 sidor egentliga regler. Antagligen är det en bidragande orsak till mitt husreglande. Då regelsystemen är enkla och överskådliga det är lätt att avgöra vilken effekt husreglerna får. Om jag däremot spelledde 5E, Eon, Western eller något annat spel med detaljerade regler skulle jag antagligen inte orka med något husreglande.

Jag är mest imponerad över att någon ö.h. orkar läsa regler på 350 sidor! Livet är för kort för det.

 

[krank]

Ja alltså, inget system som är för krångligt för at enkelt husreglas är samtidigt enkelt nog för att jag faktiskt ska kunna tänka mig spelleda det. Min vanligaste typ av husregel är ju förenkling – slänga bort specialregler och förenkla mekaniker, inte lägga till.

 

[EvilSpook]

Samma här. Jag slutade husregla för att jag försöker att få spelupplevelsen som författaren har haft i åtanke, och gillar jag inte den spelupplevelsen byter jag spel istället (eller gör ett eget spel).

Tycker det här är sjukt intressant. Min erfarenhet, inte minst från konvent är att man kan få väldigt olika spelupplevelser, men att det i påfallande liten utsträckning beror på själva reglerna. Spelledare, grupp, äventyr, ambition, spelstil och yttre faktorer upplever jag har väldigt mycket större inflytande.
Inte minst om jag spelleder samma äventyr på raken på konvent (där man tycker att alla faktorer utom just spelarna borde vara närmast identiska) så får jag alltid vitt varierande upplevelse och utfall från gång till annan.

Och även om jag spelar enligt reglerna med min egen smått kaotiska grupp kan jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det var det här spelkonstruktören såg framför sig! Eller att det skulle förändras på något dramatiskt sätt med en husregel eller två?

Visst! System matters. Men jag vågar påstå att det är väldigt marginellt!?
Spelets grundmekanik i allmänhet har såklart en del påverkan på hur det blir, men jag skulle inte heller kalla det husregler om förändringarna i grunden ändrar spelupplevelsen.


//EvilSpook

 

[Quadrante]

Sedan får vi inte heller glömma att det finns en djupt liggande drift hos många av oss att göra saker och ting till "våra egna".

Det här borde vara målet med rollspel, tillsammans med ”ge en ny upplevelse”. Visst, kan finnas viss motsättning ibland. Men målet med rollspel bör kunna bära de två.

Brädspel och tävlingar, kan få handla om gränsdragning, begränsningar och sånt. Just för att man ska vinna.

Medans rollspelet mer är en personlig upplevelse som ska engagera.

 

[Bifur]

En reflektion. Den lilla insyn jag har säger mig att alla regler inte alls alltid har ett genomtänkt syfte och för den del inte heller är gediget testade. Kanske för att konstruktören är slarvig, kanske för att fokus ligger på andra delar av spelet. Det finns helt enkelt ingen bakomliggande avsikt att upptäcka. Det är ju inget som påverkar den principiella frågan, det ju lätt att säga att det är underkänt och välja ett annat spel, men i praktiken bör det ju spela en viss roll, inte minst om man gillar aspekt A, B och C men inte regellösning X och Y. Hur påverkar det synen på husreglande?

 

[Christoffer]

Tycker det här är sjukt intressant. Min erfarenhet, inte minst från konvent är att man kan få väldigt olika spelupplevelser, men att det i påfallande liten utsträckning beror på själva reglerna. Spelledare, grupp, äventyr, ambition, spelstil och yttre faktorer upplever jag har väldigt mycket större inflytande.

Men detta är väl positivt? Om vi skulle få samma upplevelse med samma regelsystem men med olika grupper så skulle det ju vara en rätt meningslöst system att spela med igen? Då har vi ju fått upplevelsen. Check på den. Men att det spelar roll vilka vi är som sitter kring bordet och vilka val vi gör innebär ju att det är i interaktionen oss emellan genom systemet som upplevelsen skapas. System matters handlar ju inte om att det uteslutande spelar roll utan om att vi runt spelbordet interagerar och får saker att ske i vår delade fiktion och vi gör det genom ett system, och hur vi gör det, hur systemet fungerar spelar roll. Och system enligt system matters är ju just det, hur vi får saker i fiktionen att ske eller vara, inte prompt saker som står i regelboken utan vem får säga vad kring vad och hur går vi från osäkerhet till säkerhet i spelet. Ibland nämns ju rollspel så som instrument, tycker det är en extremt bra liknelse, en saxofon låter ju olika beroende på om den spelas av Mats Gustafsson eller John Coltrane. Och en saxofon låter också olika beroende på ex. vilken Coltrane det är som spelar, tidigt i karriären eller sent? Tillsammans med vilka då eller ensam? Osv.

 

[EvilSpook]

Men detta är väl positivt?

Ja, för mig är det kanske det mest positiva överlag med rollspel.
Det var därför jag ville veta mer om det ceruleanfive skrev om att inte husregla för att "få spelupplevelsen som författaren har haft i åtanke"!?
För i min värld beror ju spelupplevelsen nästan uteslutande av andra och i mitt tycker mer intressanta faktorer.


//EvilSpook

 

[Botulf]

Jag tycker det är kul med regelsystem, men 350 sidor är onekligen för mycket. De flesta spel jag läst de senaste tio åren har inte haft mer än 20-30 sidor egentliga regler. Antagligen är det en bidragande orsak till mitt husreglande. Då regelsystemen är enkla och överskådliga det är lätt att avgöra vilken effekt husreglerna får. Om jag däremot spelledde 5E, Eon, Western eller något annat spel med detaljerade regler skulle jag antagligen inte orka med något husreglande.

Jo, tunnare system lämpar sig bättre åt att göra egna små tillägg, husregler, fulla hack etc. Då det kan bli lite av ett trevligt pyssel att skapa lite husregler. OSR tillhör den här kategorin för mig som jag nämnde. Men det kunde lika gärna vara något annat. För somliga leder pysslet till att man helt enkelt gör sitt eget rollspel. Vilket lätt blir en egen hobby i sig själv. Men för egen del måste jag sätta en gräns för att hålla mig själv under kontroll. Speldesign är inte min hobby, jag vill bara spela egentligen. Jag har bekanta som fullständigt kört fast i diskutera rollspelsregler, hur det bästa systemet för X eller Y borde vara , har ett eget system man filat på sedan 2003 men aldrig testat etc. Som älskar att rulla upp gubbar i diverse komplicerade regelsystem. Men spelar i princip aldrig någonsin på riktigt och har egentligen lämnat hobbyn för länge sedan. Och det är inget fel att finna nöje i det. Jag ser det mest som en separat sub-hobby inom hobbyn. Liknande som att vara inne på lajvrollspel men egentligen bara vilja göra kostymer.

 

[Rickard]

Rollspel är också spelmotorer, mer än spel, så det är förväntat att spelledaren tar de bitar den känner lämpar sig bäst och kanske vrider och vänder på andra bitar.

Nu förekommer förvisso husregler i kort- och brädspel också...

 

[Sömniga Isaac]

Det var därför jag ville veta mer om det ceruleanfive skrev om att inte husregla för att "få spelupplevelsen som författaren har haft i åtanke"!?

Jag tänker att författaren har en tanke med spelet, som formas i mötet med spelgruppen, men anledningen att spelupplevelsen blir som den blir sker inte i ett vakuum utan i mötet med systemet. Därför är jag sådan som gärna undviker husregler för jag vill veta hur spelarnas in-put formar den out-put systemet ger till spelbordet.

 

[Sömniga Isaac]

Nu förekommer förvisso husregler i kort- och brädspel också...

Jag tänkte på det, monopol måste ju vara ett av världens mest husreglade spel liksom? Samma med somliga av våra klassiska kortspel. Reglerna skiftar med region även om grundmotorn är densamma.

 

[ceruleanfive]

Tycker det här är sjukt intressant. Min erfarenhet, inte minst från konvent är att man kan få väldigt olika spelupplevelser, men att det i påfallande liten utsträckning beror på själva reglerna. Spelledare, grupp, äventyr, ambition, spelstil och yttre faktorer upplever jag har väldigt mycket större inflytande.
Inte minst om jag spelleder samma äventyr på raken på konvent (där man tycker att alla faktorer utom just spelarna borde vara närmast identiska) så får jag alltid vitt varierande upplevelse och utfall från gång till annan.

Och även om jag spelar enligt reglerna med min egen smått kaotiska grupp kan jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det var det här spelkonstruktören såg framför sig! Eller att det skulle förändras på något dramatiskt sätt med en husregel eller två?

Visst! System matters. Men jag vågar påstå att det är väldigt marginellt!?
Spelets grundmekanik i allmänhet har såklart en del påverkan på hur det blir, men jag skulle inte heller kalla det husregler om förändringarna i grunden ändrar spelupplevelsen.


//EvilSpook

Min erfarenhet är nästan den omvända: regelsystemet är den enskilt största faktorn som påverkar spelupplevelsen – under förutsättningen att man faktiskt använder regelsystemet ungefär som det är skrivet.

Och då kan man ju argumentera för att om man spelar med en spelgrupp som inte använder regelsystemet ungefär som det är skrivet, då får man ju en i princip likadan upplevelse av alla spel, så alltså påverkar spelgruppen mest. Men det är lite missvisande, kan jag tycka.

 

[Quadrante]

Jag tänker nog med rollspel(sregler) som med konst, och verk i allmänhet. Efter det lämnat min (eller annan kreatörs hand) så äger ingen särskilt tolkningsföreträde, alla har rätt till sin tolkning.

 

[Genesis]

Ja, för mig är det kanske det mest positiva överlag med rollspel.
Det var därför jag ville veta mer om det ceruleanfive skrev om att inte husregla för att "få spelupplevelsen som författaren har haft i åtanke"!?
För i min värld beror ju spelupplevelsen nästan uteslutande av andra och i mitt tycker mer intressanta faktorer.


//EvilSpook

Det beror ju på regelsystemet, också. Om man spelar Nerver av stål, där alla måste prata i första person dåtid (voiceovermonolog), och där det bara finns en huvudperson, och sedan spelar Dragonfly Motel, där det är förbjudet att säga om en scen utspelar sig i nutid, framtid, dåtid, dröm eller verklighet, och därefter kör Sea Dracula, där spelarna avgör konflikter genom danstävlingar, då tänker jag att regelsystemen kommer att ge ganska olika upplevelser. Medan spelar man DoD och sedan Eon så har man ju två regelsystem som försöker göra i stort sett samma sak, men gör den saken på lite olika sätt. Många av indiespelen försöker ju ofta använda regelsystemen för att skapa olika effekter och ha en stor inverkan på spelet, medan många tradspel ofta vill att systemet ska vara förutsägbart och mest simulera en tänkt verklighet.

Och bara för att en faktor (vilka man spelar med) gör stor skillnad så betyder det ju inte att en annan faktor (regelsystemet) inte gör stor skillnad. Det kan vara jättestor skillnad mellan att spela jazz eller vals på ett piano, men det betyder inte att det inte gör någon skillnad om man byter ut pianot mot en bastuba.

 

[luddwig]

Speldesign är inte min hobby ...

Så trodde jag att det var för mig också, men jag hade uppenbarligen fel.

 

[Botulf]

Så trodde jag att det var för mig också, men jag hade uppenbarligen fel.

It's a slippery slope