Hyfsat realistiska rymdvarelser (för typ Mothership, Alien och Death in Space)

[Oscar Silferstjerna]

Ja, och där tycker jag nog att du har lite fel. Man kan anklaga humanoida rymdvarelser för att vara tråkiga eller oinspirerande, men jag vet inte om man kan säga att de inte är trovärdiga. Om vi inte går hela vägen till ”som en människa med med rynkyg panna”, men det är det ju typ bara Star Trek som gör. Jag finner det fullständigt rimligt att en utomjordisk civilisation liknar oss. Det kanske inte är det enda realistiska alternativet, och andra sorters utomjordingar kan också vara trovärdiga, men humanoida utomjordingar tycker jag inte känns särskilt orealistiskt.

Vänta lite här nu. Jag har inte påstått att humanoida rymdvarelser inte är trovärdiga. Men jag tror att de är mindre sannolika eftersom liv antagligen kan ta sig många olika former. Om vi bara tittar på vår egen värld, så är det liv som finns här idag resultatet av en mängd omständigheter, som inte alls är självklara (och särskilt då inte tidpunkterna då de inträffar). Exempelvis meteoritnedslag och massutrotningar. Att vi finns är alltså rimligen en konsekvens av ett antal skeenden och händelser som var och en är osannolika.

Relevant i sammanhanget är också vad humanoid faktiskt betyder. Det är ett rätt snävt begrepp. En humanoid har, enligt Wikipedia, ”en kropp som består av en bål, två armar vid bålens axlar, två ben vid höften och ett huvud som via en hals sitter ovanpå axlarna.” Det är alltså en väldigt specifik fysionomi, som mycket väl skulle kunna vara unik för vår planet. Helt enkelt för att de förutsättningar som krävs för att just den här fysionomin ska uppstå är väldigt många och dessutom behöver dyka upp i en viss ordning. Se denna artikel för definition av humanoider: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Humanoid

Det kanske är så att utomjordiska civilisationer påminner om vår. Men hur? Och varför? Har de kapitalism? Är de intresserade av att bygga städer? Är de själviska? Har de högteknologi? Utforskar de andra planeter? Är de biologiska varelser eller postbiologiska? Det uppstår lätt antaganden, som är formade av våra mänskliga och jordiska begränsningar. Att försöka närma mig det som finns utanför dessa ramar var en av orsakerna till att jag startade den här tråden.

Jag tycker att Kardashev-skalan, som jag tar upp i den här trådens startpost, ger flera intressanta exempel på hur väldigt avancerade civilisationer kan se ut. Men bara i termer av energiproduktion. En i mitt tycke smart avgränsning som jag ska återkomma till.

 

[clarence redd]

Det är väl två frågor vi diskuterar, men som överlappar. Hur kan realistiska utomjordingar se ut och fungera? Och hur kan man skapa fiktiva utomjordingar utan att styras för mycket av hur livet på Jorden ser ut?

På första frågan tänker jag att @Genesis har en poäng. Evolution är nog en princip som funkar även utan DNA. Fler och fler astrobiologer lutar också åt att enkla livsformer är relativt vanliga i universum (och i Vintergatan). Och en enkel livsform plus tid resulterar i komplexa livsformer.

För att göra fiktiva arter som inte påminner om jordingar tror jag att slump är bästa metoden. Jag har skrivit en artikel om det här, men till exempel GURPS Space 4 - förlitar sig väl också på slumpen. Problemet är att enbart slump ofta ger lite väl spretiga resultat. Det kan vara kul, men att kunna styra slumpen litegrann är ofta intressantare.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är väl två frågor vi diskuterar, men som överlappar. Hur kan realistiska utomjordingar se ut och fungera? Och hur kan man skapa fiktiva utomjordingar utan att styras för mycket av hur livet på Jorden ser ut?

På första frågan tänker jag att @Genesis har en poäng. Evolution är nog en princip som funkar även utan DNA. Fler och fler astrobiologer lutar också åt att enkla livsformer är relativt vanliga i universum (och i Vintergatan). Och en enkel livsform plus tid resulterar i komplexa livsformer.

För att göra fiktiva arter som inte påminner om jordingar tror jag att slump är bästa metoden. Jag har skrivit en artikel om det här, men till exempel GURPS Space 4 - förlitar sig väl också på slumpen. Problemet är att enbart slump ofta ger lite väl spretiga resultat. Det kan vara kul, men att kunna styra slumpen litegrann är ofta intressantare.

DNA är med sina föränderliga egenskaper något specifikt som gör just evolution möjligt. Väldigt enkla organismer har sekvenser som repeteras många gånger i sitt genom. Sannolikt har evolutionen sitt ursprung i att detta repetitiva bryts genom mutationer. Då skapas mer avancerat liv. Annat genetiskt material än DNA behöver inte vara lika instabilt, vilket gör att avancerade livsformer inte uppstår så lätt. Eller så är det tvärtom: utomjordiskt genetiskt material förändras snabbare än vårt DNA. Evolutionen blir då hastigare och mer dramatisk än på jorden. Inget av de här alternativen behöver leda till civilisationer som liknar vår. Eller ens till något vi skulle definiera som intelligens.

Slump, i form av exempelvis tabeller, kan säkert vara bra verktyg. Rent konkret beror det förstås på vad man stoppar in i tabellerna. Kanske vore det bra att först skapa ekosystem (en sorts ramar) och sedan stoppa in varelser i dem? Ett ekosystem- präglat av faktorer som planetstorlek, temperaturer, gravitation, atmosfär - präglar då alltså vad som kan förekomma.

 

[anth]

Talar vi om utomjordiska varelser som är så högt utvecklade att de kan ta sig mellan olika solsystem,
eller talar vi om utomjordiskt liv man stöter på lokalt på andra planeter/exoplaneter?

Utomjordiskt liv lokalt kan se ut nästan hur som helst.
Det finns ju liv på jorden som ser ut hur som helst.

Men utomjordiska varelser i rymdskepp är antagligen begränsade.
1. De måste ha någon form av hjärna för att kunna utveckla intelligens.
2. De måste ha syn för att se vad de gör. Exakt vilken frekvens ögonen kan se i beror på stjärna och atmosfär.
3. De måste vara landlevande, för det finns ingen eld under vatten.
4. De måste ha finmotorik för att kunna bygga saker.
5.

 

[anth]

Skittelefon
5 de måste ha något sätt att kommunicera, inte nödvändigtvis med ljud

 

[Oscar Silferstjerna]

Talar vi om utomjordiska varelser som är så högt utvecklade att de kan ta sig mellan olika solsystem,
eller talar vi om utomjordiskt liv man stöter på lokalt på andra planeter/exoplaneter?

Utomjordiskt liv lokalt kan se ut nästan hur som helst.
Det finns ju liv på jorden som ser ut hur som helst.

Men utomjordiska varelser i rymdskepp är antagligen begränsade.
1. De måste ha någon form av hjärna för att kunna utveckla intelligens.
2. De måste ha syn för att se vad de gör. Exakt vilken frekvens ögonen kan se i beror på stjärna och atmosfär.
3. De måste vara landlevande, för det finns ingen eld under vatten.
4. De måste ha finmotorik för att kunna bygga saker.
5.

Åtminstone jag talar om både avancerade civilisationer och enklare, lokalt liv som inte har förmåga att lämna den egna hemplaneten.

Jag är inte övertygad om de fyra första av dina fem påståenden om utomjordiska varelser som är kapabla att bygga egna rymdfarkoster. Min huvudinvändning är att jag tycker att du har alldeles för jordiska och mänskliga utgångspunkter.

1. Vad är egentligen ”någon form av hjärna”? Jag tänker mig att intelligens är något som handlar om både minne (begreppsligt nära kunskap) och förmåga att utifrån minnen hantera nya situationer (problemlösning). Behövs det en kompakt biologisk knöl där allt finns samlat för att klara det? Kanske. Men jag tänker mig att intelligens också skulle kunna vara något kroppsligt; alltså en varelse som inte har hjärna, utan tänker med hela kroppen. Intelligensen är då utspridd och inte samlad i en knöl. Man kan också tänka sig ett större kollektiv av varelser, som inte tänker var och en för sig, men på kollektiv, symbiotisk nivå kan tänka komplexa tankar. Krävs det hjärnor för en sådan kollektiv symbios eller kan minnen lagras på andra sätt? I kraftfält?

2. Jag tror inte alls att syn är nödvändigt. Det går att orientera sig rumsligt lika bra eller kanske bättre med andra sinnen. Sonar borde vara en möjlighet. Kanske även förmåga att känna elektrisk laddning.

3. Vi tar med oss luft, en del av vår specifikt jordiska atmosfär, när vi beger oss ut i rymden. Varför skulle inte varelser som lever i någon typ av vätska också kunna ta med sig den ut i rymden? Har de en avancerad teknik är det säkert möjligt. Jag tror inte heller att det behövs eldkraft för att ta sig ut i rymden. Det behövs däremot mycket kraft, men det är något annat. En lösning är helt enkelt att bygga sig ut ur den egna atmosfären - ett riktigt högt torn alltså. Och utifrån det skjuta sig vidare ut i rymden.

4. Det finmotoriska kan de lösa genom att ha verktyg som gör det möjligt för dem att skapa avancerad teknik.

5. Kommunikation tror jag dock är nödvändig. Men den behöver inte alls vara lik vår. Exempelvis skulle de kunna kommunicera biokemiskt.

Till sist: jag sitter ju lika lite som du på facit. Det här är en lek med spekulationer. Men för mig handlar det här framför allt om att få syn på de jordiska och mänskliga ramarna och försöka tänka utanför dem.

 

[Oscar Silferstjerna]

@clarence redd , när vi diskuterade det här för drygt ett halvår sedan hade jag faktiskt ingen aning om att du ligger bakom Odd Soot, som jag köpte för ett par minuter sedan. Hur märkliga/okonventionella tycker du att rymdvarelserna i den settingen är? Lägger alltså ingen kvalitetsvärdering i okonventionell; okonventionellt måste inte vara bra. Jag har alltså inte läst spelet ännu.

För övrigt har jag sedan jag startade den här tråden tänkt på att rymdvarelser som reser ut i rymden inte behöver vara intelligenta alls. De skulle kunna bygga sina farkoster mer på instinkt, ungefär som myror bygger en stack.

 

[clarence redd]

Oj, vad kul att du har skaffat Odd Soot! Det är min personliga favorit bland mina böcker.

Svår fråga om utomjordingarna. Målet var att de inte skulle påminna om typiska aliens, men ändå vara lätta att spela. Inte så lätt att få ihop.

Men jag hade turen att hitta en massa vetenskapliga illustrationer från 1800-talet under tiden jag skrev spelet. Jag klippte och klistrade kroppsdelar, inälvor, frön och växtdelar och satte ihop till nya bisarra varelser. Istället för att göra aliens direkt så skapade jag alltså en process som delvis tog bort mitt inflytande över skapandet. (Jag har skrivit en artikel om processen här).

Men i ett rollspel behöver man kunna relatera till varelserna. Så jag utgick från en slags humanoid grundform för både fysiologi och psykologi, men där innehållet i grundformen kunde spreta ganska mycket. Jag lät klipp-och-klistraprocessen styra så mycket som möjligt och försökte dra konsekventa slutsatser utifrån det. Om en intelligent varelse är gjord av papper, som Nuveri - hur påverkar det psykologi, beteenden och samhällen?

Så receptet såg ungefär ut så här: en grundform som ramverk, plus det slumpartade i klipp-och-klistra, och sedan rationella konsekvenser dragna så långt som möjligt.

Blev de konventionella eller inte?
1. De påminner inte särskilt mycket om andra utomjordingar i böcker/filmer/spel.
2. De är konsekvent genomförda, med fysiologi som påverkar deras psykologi och samhällen.
3. Fysiologin styrdes till stor del av slumpen - vilket gjorde dem unika - men de passades in i en humanoid grundform - vilket gjorde dem lätta att relatera till (och kanske mer konventionella).

 

[Oscar Silferstjerna]

Oj, vad kul att du har skaffat Odd Soot! Det är min personliga favorit bland mina böcker.

Svår fråga om utomjordingarna. Målet var att de inte skulle påminna om typiska aliens, men ändå vara lätta att spela. Inte så lätt att få ihop.

Men jag hade turen att hitta en massa vetenskapliga illustrationer från 1800-talet under tiden jag skrev spelet. Jag klippte och klistrade kroppsdelar, inälvor, frön och växtdelar och satte ihop till nya bisarra varelser. Istället för att göra aliens direkt så skapade jag alltså en process som delvis tog bort mitt inflytande över skapandet. (Jag har skrivit en artikel om processen här).

Men i ett rollspel behöver man kunna relatera till varelserna. Så jag utgick från en slags humanoid grundform för både fysiologi och psykologi, men där innehållet i grundformen kunde spreta ganska mycket. Jag lät klipp-och-klistraprocessen styra så mycket som möjligt och försökte dra konsekventa slutsatser utifrån det. Om en intelligent varelse är gjord av papper, som Nuveri - hur påverkar det psykologi, beteenden och samhällen?

Så receptet såg ungefär ut så här: en grundform som ramverk, plus det slumpartade i klipp-och-klistra, och sedan rationella konsekvenser dragna så långt som möjligt.

Blev de konventionella eller inte?
1. De påminner inte särskilt mycket om andra utomjordingar i böcker/filmer/spel.
2. De är konsekvent genomförda, med fysiologi som påverkar deras psykologi och samhällen.
3. Fysiologin styrdes till stor del av slumpen - vilket gjorde dem unika - men de passades in i en humanoid grundform - vilket gjorde dem lätta att relatera till (och kanske mer konventionella).

Intressant arbetsmetod! Gillar att den innehåller flera och helt olika steg. Jag har också börjat fundera i termer av metod, men med helt andra parametrar. Exempelvis hur gamla civilisationer det handlar om och hur de hanterar sin eventuella död. Sådant får också väldigt långtgående konsekvenser för en kultur. Ytterligare en parameter, eller vad man nu ska kalla det, är kosmisk skräck. Alltså vad hos de varelser jag skapar som får människan att framstå som obetydlig. Jag vill att det ska vara riktigt oväntat, inte bara att de är farligare (större rymdskepp etc). Svårt men intressant! För mig kan detta leda till helt olika sorters kreativitet (rollspel, bilder, roman, novell).

 

[Sinisa_]

En metod, som folk väl har varit inne på i tråden, är att försöka gripa in i saker som vi människor nästan ser som ett axiom, som självklarheter, och föra in edet annorlunda där; att arbeta enligt någon sorts princip om att ju närmare roten man för in det främmande, desto mer verkan har det. Så, inte fråga sig:

- hur parar sig de här varelserna på ett sätt som är främmande; istället bestämma att när de parar sig gör de det överhuvudtaget inte för att ge upphov till avkomma, utan för att dö eller döda, eller för att inlemma en tredje individs DNA i sig själva; inte fråga sig

- vad äter de för skum och kuslig föda; istället bestämma att när de äter så är det deras sätt att ta in information om världen; det vi skulle förstå som deras datorer, böcker, och så vidare, är en sorts svampar som de förtär; och de kanske "talar" genom att utsöndra sporer som blir till nya svampar; näring får de via fotosyntes av stjärnljus, av vacuumenergi, eller något annat; inte fråga sig
- hur deras rymdskepp är annorlunda; istället bestämma att det är deras kroppar som reser obehindrat genom rymden, och att de istället måste konstruera skyttlar eller farkoster för att resa ner på planeter, och existera i gravitation och atmosfärer, vilket för dem är lika märkligt och dödligt som vacuum är för oss; inte fråga sig
- vad de har för religion; istället bestämma att de ser vad som sker med sina dödas medvetanden alldeles klart, och lever mycket nära de döda, kommunicerar med dem, osv, men att de däremot känner enorm osäkerhet och rädsla inför tiden före sin födelse, tomheten som de kommer ifrån, och har ett omfattande filosofiskt och socialt system som hanterar denna ångest (okej, det är förstås en sorts religion, men ändå).

Sinisas femtioöring.

 

[Gerkub]

inte fråga sig
- vad de har för religion; istället bestämma att de ser vad som sker med sina dödas medvetanden alldeles klart, och lever mycket nära de döda, kommunicerar med dem, osv, men att de däremot känner enorm osäkerhet och rädsla inför tiden före sin födelse, tomheten som de kommer ifrån, och har ett omfattande filosofiskt och socialt system som hanterar denna ångest (okej, det är förstås en sorts religion, men ändå).

Sinisas femtioöring.

Spinner vidare: de lever så tätt inpå sin(a) Gud(ar) och sin andliga värld att enbart vissa av deras mystiker kan, genom omständiga ritualer och att försätta sig själva i trans, interagera med vår fysiska verklighet.

 

[Man Mountainman]

Tar mig friheten att fortsätta på den här diskussionen

2. Jag tror inte alls att syn är nödvändigt. Det går att orientera sig rumsligt lika bra eller kanske bättre med andra sinnen. Sonar borde vara en möjlighet. Kanske även förmåga att känna elektrisk laddning.

Svårt att tänka sig att evolutionen skulle ha lämnat något så användbart som syn på bordet. Även varelser som använder ekolod, som fladdermös, tenderar ju att också ha syn. Helt blinda varelser hittar man väl i stort sett bara i grottor och sånt där det inte finns ljus. Världen är full av ljus, och ljus är ett väldigt bra medium för informationsöverföring. Sonar har bara si och så lång räckvidd medan ljus kan färdas över intergalaktiska avstånd. Informationen i ljus är väldigt högupplöst, osv.

3. Vi tar med oss luft, en del av vår specifikt jordiska atmosfär, när vi beger oss ut i rymden. Varför skulle inte varelser som lever i någon typ av vätska också kunna ta med sig den ut i rymden? Har de en avancerad teknik är det säkert möjligt. Jag tror inte heller att det behövs eldkraft för att ta sig ut i rymden. Det behövs däremot mycket kraft, men det är något annat. En lösning är helt enkelt att bygga sig ut ur den egna atmosfären - ett riktigt högt torn alltså. Och utifrån det skjuta sig vidare ut i rymden.

Frågan är, antar jag, hur man kan bygga upp den typ av industriellt samhälle som krävs för att ens skaffa sig rymdfartsteknologi till att börja med. Man måste ju antagligen ha nåt slags metallurgi, t.ex., och metallurgi kräver eld.

5. Kommunikation tror jag dock är nödvändig. Men den behöver inte alls vara lik vår. Exempelvis skulle de kunna kommunicera biokemiskt.

Angående detta: i princip skulle ju även vi kunna kommunicera biokemiskt. Vi kan bara konstruera en kod, där varje bokstav i alfabetet förknippas med en viss molekyl. Skillnader i kommunikationsmedium är kanske inte egentligen särskilt djupa skillnader. Vi moderna människor har ju två ganska fundamentalt olika sätt att kommunicera: med ljudvågor och med skrivtecken.

Mer intressant då att fundera på om det vore möjligt med ett språk som bygger på helt andra strukturella principer än vårt. Mänskliga språk har en del rätt godtyckliga strukturella begränsningar, som säkert är kontingenta.

 

[Brödbane]

Frågan är, antar jag, hur man kan bygga upp den typ av industriellt samhälle som krävs för att ens skaffa sig rymdfartsteknologi till att börja med. Man måste ju antagligen ha nåt slags metallurgi, t.ex., och metallurgi kräver eld.

Just den här biten går att komma runt. Se exempelvis på Heavy Element Biomaterials (HEB) som vissa insekter använder sig av. Det skulle göra det möjligt att "odla" fram en farkost. Den stora svårigheten är väl hur en sådan art skulle göra för att skicka ut saker i omloppsbana och varför det skulle vara evolutionärt användbart att hiva iväg ägg/larver/ungar eller dylikt ut i världsrymden. Det finns ju inga resurser där vanligtvis, utom möjligen solljus och rymdstrålning.

 

[Man Mountainman]

Å ena sidan....

Den stora svårigheten är väl ... varför det skulle vara evolutionärt användbart att hiva iväg ägg/larver/ungar eller dylikt ut i världsrymden. Det finns ju inga resurser där vanligtvis, utom möjligen solljus och rymdstrålning.

...finns det väl ingen anledning att anta att varelser har insektspsykologi bara för att de har insektsbiokemi. Och det finns ju bevisligen åtminstone en art som med iver hivar ut saker i rymden trots högst tveksam evolutionär nytta.

Men å andra sidan...

Just den här biten går att komma runt. Se exempelvis på Heavy Element Biomaterials (HEB) som vissa insekter använder sig av. Det skulle göra det möjligt att "odla" fram en farkost.

Vet jag inte om jag köper det här. Eller... det är för underbeskrivet för att ta ställning till. Försökte googla på detta och vad jag förstår så är det materialet som till exempel käkar och gaddar består av? Att gå från det till att odla fram en farkost vore väl lite som om vi människor kunde alstra farkoster av keratin ur våra kroppar.

 

[Brödbane]

Å ena sidan....



...finns det väl ingen anledning att anta att varelser har insektspsykologi bara för att de har insektsbiokemi. Och det finns ju bevisligen åtminstone en art som med iver hivar ut saker i rymden trots högst tveksam evolutionär nytta.

Men å andra sidan...

Jo grejen jag funderade på är väl varför de på instinkt skulle hiva iväg saker i rymden. Det måste ju finnas en fördel, som successivt skulle kunna förbättras evolutionärt om det nu inte görs medvetet. Det skulle behövas en miljö där det krävs att organismen skickar iväg ägg/larver med enorm kraft för att ta sig ur gravitationsbrunnen samt att dessa ägg/larver successivt skulle bli tåligare och tåligare att stå emot rymdens extrema förhållanden.

Om det vore en medveten teknik som en art utvecklar så går det ju att framställa med exempelvis selektiv avel.
Det finns ju rätt många exempel på insektsliknande, intelligenta medvetna arter inom science fiction-litteraturen, såsom Formics från Enders game, Arachnids från Starship Troopers, Tyranids från Warhammer 40.000 etc, men de har ju alla någon form av intelligent plan eller hive-mind.

Vet jag inte om jag köper det här. Eller... det är för underbeskrivet för att ta ställning till. Försökte googla på detta och vad jag förstår så är det materialet som till exempel käkar och gaddar består av? Att gå från det till att odla fram en farkost vore väl lite som om vi människor kunde alstra farkoster av keratin ur våra kroppar.

Sen tänker jag att det inte är ett jättelångt mentalt hopp från att det är möjligt att inkorporera tungmetaller i biologiskt material för att göra det starkare till att detta skulle kunna användas för att evolutionärt utveckla ett ägg/exoskelett/motsvarande som står emot vakuum och återinträde i atmosfär. Det finns idag dokumenterat att endosporer från en bakterie (Bacillus subtilis) kan överleva återinträde utanpå en rymdfarkost.

 

[clarence redd]

Det är helt enkelt en överlevnadsstrategi att skicka iväg sina gener. För att överleva en instabil värld kan man skicka sin avkomma till en annan planet - eller bara i en lång båge och återvända 5000 år senare, när världen stabiliserats.

Sinisas femtioöring.

Det här gillar jag - att ändra på något basalt som vi tar för givet och se vart det leder.

Det skulle göra det möjligt att "odla" fram en farkost.

Absolut! Termiter som uppgraderar sin byggnadskonst några snäpp verkar helt rimligt. Att sedan slunga ut myrboet i omloppsbana låter besvärligt. Men vissa växter skjuter iväg sina frön med helt otroliga krafter - mer kraft än många skjutvapen, om jag minns rätt - så helt omöjligt är det nog inte. Och om inget annat funkar kan man ju alltid bara knuffa myrstacken över kanten på världen.

 

[Brödbane]

Det är helt enkelt en överlevnadsstrategi att skicka iväg sina gener. För att överleva en instabil värld kan man skicka sin avkomma till en annan planet - eller bara i en lång båge och återvända 5000 år senare, när världen stabiliserats.

Det jag tänker är hur kan ett sådant beteende stegvis växa fram? För det behöver ju förädlas över flera generationer.

Just att kasta iväg sin avkomma som en komet som sedan återvänder till samma planet är intressant! Det gör att man kommer runt många av de problem som det skulle innebära att resa mellan planeter (som rimligtvis kräver ohyggliga mängder specialisering och energi). Om det är ett miljöhot, ex omfattande jordbävningar som också växer i styrka i takt med att hemplaneten blir mer och mer instabil så skulle det kunna driva på att organismen skickar iväg avkomman på längre och längre kometbanor. till slut så är banan så lång att den inte återvänder utan träffar en annan himlakropp.

 

[clarence redd]

Jag såg något naturprogram för några år sedan om hur isolerade öar i stilla havet koloniserats av olika djurarter. Kraftiga stormar var den viktigaste faktorn. Skulle något liknande kunna funka mellan planeter?

 

[Brödbane]

Jag såg något naturprogram för några år sedan om hur isolerade öar i stilla havet koloniserats av olika djurarter. Kraftiga stormar var den viktigaste faktorn. Skulle något liknande kunna funka mellan planeter?

Måste vara en jäkligt speciell storm i så fall. Saker skulle vara tvungna att åka så nära att de vore möjligt att hoppa på men inte tillräckligt nära för att fastna i gravitationsbrunnen.

Det största problemet skulle dock hur stormen färdas mellan solsystem? (om inte utomjordingarna kommer från Mars) Det är så ohyggliga avstånd.

 

[anth]

Jag såg något naturprogram för några år sedan om hur isolerade öar i stilla havet koloniserats av olika djurarter. Kraftiga stormar var den viktigaste faktorn. Skulle något liknande kunna funka mellan planeter?

Man har hittat meteoriter på jorden som kommer från mars, så följaktligen går det på något sätt.
Man har även spekulerat i panspermia: d.v.s. att livet på jorden först utvecklades på mars för att sedan ha kommit hit med meteoriter.

Jag är själv lite tveksam till detta, för krafterna som behövs för att skicka ut en sten i rymden från en planet skulle göra stenen rödglödgat het och det är tveksamt om något liv skulle överleva detta.
Sedan ska livet överleva i vacuum och kosmisk strålning i kanske miljoner år innan den slår ner på en annan planet, och då ska livet återigen overleva upphettningen i atmosfären vid nedslaget.

Rollspel behöver dock inte vara helt vetenskapligt korrekt.