I den meditation vi ägnade oss åt inom kampsporten innebar en medvetenhet om en distraktion att vi inte var i det meditativa stadiet. Då handlade det ofta om att "börja om" med att komma in i meditationen. Så visst är det en kontroll av uppmärksamheten. Men för mig passar inte begreppet "medveten om distraktioner" in på det. Men det kan också bero på att vi lägger in olika betydelser i ordet "medveten".
Med "acceptable selective thinking" avses att man följer de suggestioner man får, så länge de är något som inte går emot ens värderingar. Att koppla bort smärta är ett tydligt exempel. Men att bli ledd tillbaka till tidigare minnen i en regression, plocka fram en känsla och stärka upp den, eller skapa ett sug efter vatten istället för läsk är andra exempel.
Så den första delen är att låta den del av hjärnan som vill slå bort det som inte passar in (t.ex. positiv information till en depressiv person). Det andra är att vi kan göra saker med suggestionerna.
Många använder sig av definitionen, och hänvisar till American Medical Association eller amerikanska myndigheter. Jag har dock inte kunnat hitta en referens hos någon av dem ännu (sedan om det beror på att den inte kommer därifrån, att de gått ifrån den, att jag letat på fel ställen, eller att det bara inte ligger öppet på nätet, vet jag inte).
Jag ser "hypnos" som ett rätt distinkt funktion, som dock är en delfunktion av andra mentala processer (som t.ex. flow). Så jag uppfattar det inte som ett paraplybegrepp.
Sedan att man genom att man leder in någon i det hypnotiska tillståndet snabbt kan leda vidare, och åstadkomma samma resultat som andra metoder, behöver inte inte betyda att de har så värst mycket gemensamt än just det resultatet.
Jag gissar att ett av de möjliga målen med mindfullnessövningar är att nå fram till ett hypnotiskt tillstånd. Men det jag förstått så är huvudfokuset att ta sig tid att vara medveten om saker och lära sig känna efter (tror någon nämnde här på forumet om att rulla ett russin på tungan). Då låter det som om hypnos varken är en del eller ett mål.
Att hypnotisera någon (med "traditionell" induktion) som vill bli hypnotiserad innebär ett försnack på en 20-30 minuter för att gå igenom vad hypnos är och inte är, för att ta bort missförstånd och rädslor. Sedan induktion och fördjupare som kanske är 5-15 minuter till.
Så det är ett effektivare sätt att nå fram till det specifika stadiet än att t.ex. försöka nå dit via att lära sig meditation. Vid meditation har man också steget att låta någon annan leda tillståndet. Jag kan vara i ett självhypnotiskt tillstånd utan att ta emot några som helst suggestioner från någon annan.
Att använda mindfulnessövningar att nå fram till motsvarande mottaglighet för suggestioner får mig att tänka på "progressiv avslappning" som hypnotisk induktion. I en progressiv avslappning ber man personen att fokusera på en kroppsdel och medvetet slappna av i den, för att sedan fortsätta vidare kroppsdel för kroppsdel.
Nackdelen med progressiv avslappning är att den tar tid, från 30-90 minuter skall tydligen inte vara allt för ovanligt (vilket äter upp tid som skulle kunnat användas till terapi, om det är syftet). Samt att den bara leder till hypnos för kanske 60-70%, och tydligen inte allt för ovanligt att personen somnar istället för att komma in i hypnos.
Induktionen som Dave Elman utvecklade tar 3-5 minuter och funkar på 90% av befolkningen. Dave Elman dog 1967, så hans induktion är långt från ny.
Anledningen till att en Elman induktion inte funkar på 10% är att de är för analytiskt lagda, så att man istället behöver använda en konfunderingsinduktion, eller något snabbare. Med andra ord, något som inte går att analysera eller går för fort för att man skall hinna analysera.
Procentsatserna är uppskattningar jag hört som uppskattningar från hypnotisörer med mångårig yrkeserfarenhet, och inget som jag sett dokumenterat på ett statistiskt tillförlitligt sätt. Men en Elman induktion är på tok för långsam för mig, så jag märker en klar skillnad när man använder t.ex. en handdrop induction.
För att ta ett exempel på en enklare session. En bekant hade anmält sig till sin första danstävling. En lokal tävling inom en förening han tog lektioner på. I och med att han dansat en hel del tidigare, men andra stilar, blev han uppknuffad till avanceradgruppen istället för den nivån han anmält sig till. Något som gjorde honom nervös och osäker.
Jag kommer inte ihåg om jag körde en Elman eller en handdrop som induktion. Sedan några fördjupare, för att komma längre in i hypnosen. Detta var kanske 10-15 minuter. Sedan ca 30 minuter med suggestioner. Så totalt en 45 minuter.
I hypnosen gjorde jag tre saker. Jag bad honom att föreställa sig hur han dansar och gör det bra. Ge suggestioner att det han lärt sig skulle vara lätt tillgängligt och åtkomligt för honom. Samt att desto närmre han kom lokalen där tävlingen skulle hållas, desto lugnare och mer fokuserad skulle han vara.
Givetvis var det inte tillräckligt för att han skulle vinna. Jag kan inte skapa kunskap han inte hade. Men han hade inte varit det minsta nervös, och han hade känt att han hade dansat över förväntan.
Hade jag inte först fört in honom i det "hypnotiska tillståndet" är jag tveksam till att jag skulle kunnat influera hans känslotillstånd så pass markant, speciellt inte under en så kort tid. Via hypnosen pratade jag mer direkt till den känslomässiga delen av hjärnan, istället för den analytiska intellektuella delen.
I och med att jag sett en bekant gå från att ha en så pass fobi för sprutor att hon fått panik då någon skall sticka henne, till att utan problem ta bedövning hos tandläkaren samt ta en massa vaccinationer och blodprover, och detta efter en 30-minutersbehandling mot fobin... då känns mitt egna exempel ovan rätt tamt.
