Nekromanti I ära och berömmelse eller I skam och ynklighet?

[Tullaris]

I mitt projekt; "Tullaris"

Som helt enkelt utgår på att hålla min rp Tullaris i liv så länge som möjligt och föra dagbok över hans liv och dåd så kom jag att fundera. Ingen av mina rollpersoner har en särskilt lång livslängd efter att de börjar "äventyra", funderingarna var kring hur alla hade dött och det slog mig att en lista på det skulle vara intressant.

Tänkte att om alla kunde skriva ner så många av era gamla rollpersoners död som ni kommer ihåg så ska jag sätta ihop en lista.

Skriv gärna kort och informationspackat, typ:

Gnark Träskalle, plundrare av släktet Frakk Tirak.
Tidigare handling: Vad leder till stackars Gnarks död?
Hur dör han: Avled efter långa smärtor och irritation av fientlig bisvärm.

Det behöver inte vara något roligt eller speciellt, jag själv har upptäckt att man oftast dör i de mest konstiga eller oförväntade situationerna. Fast det är ju bara jag.

Ser fram i mot att sätta ihop en intressant lista.

 

[GrottrolletNaug]

För evigt och alltid borta?

I våran spelstil så dör inte våra karaktärer. Självaste berättandet av historien med rollpersonerna som centrala karaktärer i den historien är för viktigt för oss för att det förloppet ska splittras av någonting som död. Död är jättebra element att ha i en historia, men jag låter aldrig tärningarna avgöra om spelares rollpersoner dör. Det viktigaste är egentligen att spelaren vill att hans person ska dö, men generellt sätt så brukar jag säga att jag inte dödar någon RP förrän både jag, spelaren och tärningarna vill det. Dom få fallen som det faktiskt har hänt minns jag inte längre


/Naug, är anti bara för att

 

[_Anton_]

Jag tycker också att man brukar dö av småsaker med hjälp av fummel.
Här kommer några exempel av dödsfall av mina och min spelgrupps RP'er

Grokk (inget efternamn), prisjägare och Frakktrukh.
Ramlade ner i en fallgrop med spetsiga pålar, blev spetsad. Han vara ju ändå en Frakktrukh så han överlevde. Några andra RP'er kastade ner ett rep och försökte dra upp honom men fummlade och tappade repet ner i fallgropen. Han låg där och förblödde till döds.

Min RP (en gång i tiden)
(kommer inte ihåg namnet), lönnmördare och människa.
Skulle volta över en ca 2 m bäck (17 i akrobati), fummlade och halkade innan han skulle hoppa, slog i huvudet på en sten, föll ner i bäcken och drunknade.
(Det var roligt!)

Inget dödsfall det här men ett annat roligt fummel.

Zoran kraggiskrigaren skulle klättra upp för en hal stege, fummlade, föll två meter, fick en j***a massa sexor och bröt båda benen. (Det var ännu roligare.)

Kommer mer när jag kommer på mer.

 

[Reax]

Hmm..

(minns inte namnet), mänskilg (minns inte yrke).

Under ett äventyr skulle vi passera en ranglig hängbro över en ravin i närheten av en gejser (var fullt av varmt vatten under bron) så vi kommer på den smarta iden att skicka över den tyngsta karaktären först för att se om bron håller, (detta råkade då vara min karaktär, en thism alv vid namn Alurindel) efter en väldigt nervös promenad står då Alurindel välbehållen på andra sodan av bron så då beslutar de andra sig för att gå över.

Den 3:de personen lyckas precis komma över innan bron faööer ner i vattnet, då är det fortfarande 2 personer kvar som inte hunnit ta sig över bron. Så efter en stunds överläggning så plockar Alurindel upp sin båge, fäster 2 rep vid varsin pil och skjuter över dessa, de 2 som är kvar tar och fäster repen i de gamla bropelarna och då de inte var säkra på hur mycket pelarna skulle klara beslutas det att den lättare av de 2 ska ta sig över först, den killen är skicklig på akrobatik så han klättrar upp på ett av repet och går (!) på detta över till andra sida.

Så då är det bara den sita kvar så han tar ett rejält grepp om repen och börjar ta sig över, klarar sig en bit över halva repens läng innan han tappar taget och faller ner men lyckas dock landa på ett par stenar närma själva gejsern, tämligen skadad med fortfarnde vid liv.

Just när de andra börjar fira ner ett rep till honom får gejsern ett utbrott..

Tror det är ända gången nån av våra karaktärer lyckats dö av fummel (åtminstonde i eon, finns en incident i star wars där en kille blev spetsad på ett träd..), vi brukar vanligvis inte döda karaktärer på fummel men t.ex. i strid så lider karaktärerna av lika hög dödsrisk som slp (kan nämnas när en av spelarna lyckedes bli av med 2 riddare under samma äventyr (efter att den första dog så gorde han en ny, vartpå även denne dog) en av dem dog efter att hans fot blivigt amputerad.

 

[MongoMan]

Skoj, skoj!

Zhammer (jag vet, dålig fantasi ) Klan Ghor. Fet dvärg som gick upp 2 kilo under en enda fest. (!)
Tidigare handling: Att få en yxa i hufvudet gör ont!
Hur han dog: Efter några minuter av förvirring och smärta av en tung armborstpil i solar plexus och yrsel efter ett yxhugg i ansiktet förpassades denne lille svarte runde dverg till Vontars väldiga gruvrike (eller nåt, har inte läst dvergboken så bra).

Elius Maximus, Daakpräst av andra rangen. mycket socialt kompetent.
Tidigare handling: egentligen var det en annan prästs förräderi som ledde till hans och allas död.
Hur han Dog: När zombien tog den sista tuggan ur den före detta vitklädde prästens huvud fanns inget som kunde bringa denne trogne följare av Daak tillbaka till Mundana.

Inte så kul, jag vet. Men det kommer!

 

[Kenzui]

Gandorf (inte min karaktär), människa (tror jag). Ska sägas att vi inte kunde så mycket då!
Jargisk kung (hur vi lyckades tro att Jargiska Kjesardömet Var ett feodal rike.
Han blev för mäktig, och några andra RPs vill få han dödad.
Dödsfall: Tornerspel (svärdsspel) lejd krigare med armborst dödar honom.

Seskasenni, Sanari alv. Trötnade på att ha en nekromantiker som var nymfoman, och allt för mäktig att vara kul att spela.
Död: Skapades till belial (på grund av att hon ska komma tillbax i senare äventyr

De är det jag kommer ihåg.

 

[Chakka Khan]

Lawan ben wahan, riddare, zhan.
det var länge sen, men jag kommer i håg att i hans första strid var han så trött av att marshera att han bara la sig ner i sin rustning och höll för nacken .
han dog efter att ett vandött monster slitit bollarna av honom och sedan krossat hans skalle.... JIPEE!

Namn: kommer ej ihåg, vanar, nekromantiker.
Denna rp dog och återupplivades tre gånger innan han dog i en bitter strid mot en annan nekromantiker (då försökte hans kamrater återuppliva honom oxo men han vaknade bara för några ögonblick innan han försvann igen..... ungefär 5 gånger)

Kommer ej ihåg namnet men det var en zhan, lönnmördare, allmänt skum.
han hade vissat sig väldigt duglig i konsten att döda, innan han taskigt nog hängdes för att ha krossat skallen på en gigantisk trukhfrakk med en TRÄSKÅL! mitt i en helig byggnad i en stad på takalorr. Ganska typiskt faktiskt...allt han ville ha var lite mat, men den där frakken envisades med att han skulle vila.

Det va det....Får väl fundera ett tag och se om jag kommer på några fler.

 

[DarkMystic]

"Fantastiska Randall"
Tidigare handling: Drakdräpare som letade efter dem legendariska "drakväktarna"
Dödsfall: Slutade under en massiv draktass...

Miorin Träsköld
Tidigare handling: Nekromantiker som gillade tirakzombies...
Dödsfall: Slutade under en massiv draktass han med ...

Minns inga andra än...

/DarkMystic hatar drakar...

 

[Marcus J]

Liten rättelse (ANT)

(minns inte namnet), mänskilg (minns inte yrke).

Han hette Morollan, var sunarialv och magiker.

 

[Marcus J]

Kul kuriåsa (Stavning??)

kan nämnas när en av spelarna lyckedes bli av med 2 riddare under samma äventyr (efter att den första dog så gorde han en ny, vartpå även denne dog)

Den andre dog genom att anfall i full galopp mot fem person varav tre var beväpnade med tunga armborst. Den förste missade sitt skott. Den andre fick in en dunderträff i bröstkorgen (tror jag att det var). Riddaren överlevde glad i hågen det skottet och blockerade den sista skättan, varpå skadeverkan var så hög att han slogs ur sadlen, slog huvudet i en sten och avled av en bruten nacke.

 

[Failsafe~]

Rollpersonsdödar?
Vart ska jag börja....

En gång i tiden, under mitt första rollspelsmöte, så fanns det en vanar som jag icke minns namnet på. iaf var han krigarpräst som yttrade sina första (och sista) ord såhär: JAG TAR HONOM SJÄLV!!!! Följande stridrunda låg han på backen med ett blödande sår i låret. Från det rollspelsmötet HATAR jag ulvar En annan av mina karaktärer var en kraggbarbar med ett typiskt kraggsvärd som var magiskt på så vis att det gjorde... extra skada och nån grym effekt tror jag. Då han och hans vänner befann sig i en skog (minns ej vilken), kom han på den briljanta iden att fara ut och jaga, eftersom de var ganska hungriga och inte hade ätit ordentligt på ett par dar. Sagt och gjort han gick ut och letade efter spår. Det första spåret han hittade var stora med tre långa klor. Han bestämde sig för att leta efter nåt annat, eftersom han inte hade tänkt jaga farligt storvilt. Han började alltså spåra igen, denna gång i en annan del av skogen. Han hittade samma sorts spår IGEN! Jaja tänkte jag, det finns väl bara såna djur i denna sadistiska SLskog. Så han tog fram bågen och smög närmare. Eftersom han misslyckades med ett smygaslag fick han 2 minuter senare 150 kg hyggelmonster i ansiktet han lyckades dock slå ner monstret, fast han hade ca 24 i blödningstakt när han stapplande kom tillbaka till lägret och blev förbunden. Tur att man var en fetKragg med massor i chockvärde . Men nästa dag var hungern ännu större, och man beslöt att hela teamet skulle dra ut och jaga. Självklart hittar vi denna gång en ulv (hata), som stog och betraktade oss med morrande käftar. äh vafan tänkte jag, nu ska fanskapet dö! Således sprang kraggbarbaren rakt in i ett Språng från ulvens sida, som självklart träffade rakt istrupen och han dog snabbt av blodförlust medans kompisarna dängde ulven.
Notera även att SL fick resultatet Hyggelmonster två gånger i rad på tabelln för vilt i Riddaren. Chansen för att få det resultatet EN gång är 2%.
Jag hade även en gång i tiden en Thismalv, som dock blev dödad efter ca 2 timmars spelande av en liten Heneaalv som hoppade upp och stampade in sitt spjut i mitt hjärta när dom överföll oss i sömnen... enda gången jag hann ta av mig min rustning i alvglas
En annan intressantrp var en magiker med aspekterna heliotropi och pyrotropi.
Resten av spelgruppen jagade en annan magiker om jag minns rätt, och behövde lite magisk expertis till hjälp. De erbjöd mig nånting kring 10 silver som belöning, vilket min rp tyckte var alldeles för lågt. Därför försökte han väva effekten Utstråling elr vad den heter, den ger iaf lättare på övertalaslag.Jag tror att svårigheten låg på ob3t6 eftersom jag gjorde det dolt, och självklart fumlas detta slaget och en Helion hoppar fram. Jag försöker kontrollera denna, men det misslyckas och den försöker bränna ihjäl mig. Den lyckas dock inte, men det var näära . Iaf slutade det hela med att jag för tredje gången tände på mig själv med pyrotropi, och till slut dog jag av brännskadorna. Det hör även till saken att min "kompis", en kraggbarbar, hade tänkt dämpa min smärta när jag låg medvetslös mitt ute i skogen. Han började därför söka efter helande växter, med sina 15 i söka och växtlära. självklart fumlar han och hittar istället krippsav, som är en av de bäst verkande nervgiften i Mundana. Anteckna 47 poäng Smärta, käre rp!
En annan rolig rollperson var Dirkh, en Roghandvärg som redan tidigt in i spelet (ca 2-3 timmar) fick en yxa i huvvet. 14 skada. Vilken extraskada (körde med Eon 2 då)? jo, självklart Hjärna . Eftersom han var en dvärg med ûberattributer (fattar inte hur jag kunde få 23 i STY, 22 i TÅL och 19 i VIL) överlevde han dock, och fortsatte marschera utan bandage . Tyvärr fick han ca 1 vecka senare en tentakel med gift i huvvet, och extraskadan på den blev.... Hjärna! . Han överlevde dock även denna behandling, och då hans "kompis" (samma som gett magikern krippsaven förresten) gav honom förgifta mat hade han redan 46 trauma. Det höll på att gå åt helvete ínnan vi kom på att man skulle slå TÅL slag för gifteffekt (tack Chakka Khan). Så han överlevde mycket, men han blev lämnad i nån kampanj som aldrig blev fullföljd.
Den sista rpn jag ska berätta om var en cirefalier med skugglandsblod i ådrorna, som dessutom var vapenmästare. Han hade på egen hand spöat ner en varulv som regenerade (vet inte om varulvar gör det normalt) sina sår några sekunder efter dom tillfogades. Han höll på att dö pga av all långtidsutmattning han fick, inte av såren . Iaf så dog han när han och en kraggbarbar hade en liten tvist om huruvida man skulle slakta vänliga magiker utan anledning elr inte. Jag högg av kraggbarbarens arm med ett snabbt hugg (36 skada med ob4t6 ) men tyvärr blev han sur och tog upp andestrid med mig när han hade dött.
Det var väl ett par stycken avv mina rps, dock inte ens hälften av alla som dött på absurda sätt. Hoppas detta inlägg inte blev allt för långrandigt.
//Bearmeister

 

[GlueBall_UBBT]

Problem med jätteödlorna? [OT]

Hahaha, måste säga att du haft otur med draktassar. Du får kanske satsa lite mer på hartassar, de sägs föra tur med sig

 

[Tullaris]

Re: Vilket härligt spelgäng ni värkar ha.

HAHA skojskojs.
Jag ska ta och försöka hitta på något roligt med allt det här, imorgon kanske om jag har tid.

Skriv gärna ner mera.

 

[Jaggernaut]

Krönika: 'En viktig strid' nedtecknad av Olle

Då han och hans vänner befann sig i en skog (minns ej vilken), kom han på den briljanta iden att fara ut och jaga, eftersom de var ganska hungriga och inte hade ätit ordentligt på ett par dar. Sagt och gjort han gick ut och letade efter spår. Det första spåret han hittade var stora med tre långa klor. [snipp]Notera även att SL fick resultatet Hyggelmonster två gånger i rad på tabelln för vilt i Riddaren. Chansen för att få det resultatet EN gång är 2%.

Jaga är farligt, jag vet. Mina spelare upplevde det. Det hela utbröt i en blodig strid som faktiskt nedtecknades av en av spelarna (jag citerar nedan hans nedteckning dock med paranteser lite här och var som förklarar en del). Han skriver de riktiga namnen på spelarna (Jonte heter egentligen Jonathan) och inget om vilka rollpersonerna är så jag drar det lite snabbt först.

Jens - cirefalisk ninja (egentligen inte men det är lätt att likna honom vid en sådan så får alla en ugnefärlig bild av honom) från en speciell klosterkult från Rimcoz (en av de tre stora öarna i Melorion). Stridskonst med fv 19, svärd, dolk och kaststjärna ingår som moment, Akrobatik 18.
Johan - en taupisk magiker behärskar aspekterna Geotropi (fv 18), Krytropi (fv 16), Ataxatropi (fv 16), Pyrotropi (fv 13). Har en del farliga attackmagier. Är allmänt ruskigt bra (PSY 21, VIL 20, BIL 18) plus massa höga färdighetsvärden som är onämnda. Har frambesvärjt (med ritual) en rang 4 golem permanent.
Jonte - en thismalv med höga attributer och stridsfärdigheter, Ovadi Leome. Kan inte säga mer för rollformuläret finns nog inte kvar längre.
Olle - cirefalisk vapenmästare och ädling. Har en jätteevil stridshäst som är farligast. Stridskonst 'Manziiriskt klingmästeri' fv 18, har dock bara fv 7 i armborst som han sköt isg själv med.
Patrik - mûdadinsk darken som numera är vapenmästare. Han började utan stridkonster har nu en egengjord stridskonst med fv 23 (vapen Obezhan) och Undvika fv 17. Behöver jag säga mer?

Iaf så började det hela med att Jonte skulle jaga. Han fumlade på färdigheten och råkade stöta på en Iharu med ett antal vargar knutna till sig (se mer i MiM). Han började springa de jagade efter. De andra som börjat gör i ordning ett läger för natten hörde plötsligt hur det blev ett himla liv i skogen (brak och vrål) och sedan kommer Jonte springande och skriker ”Här kommer mat!”. Han springer in i lägret och hoppar upp bak på stridhästen (Olle satt redan på den) och lägger an en pil på sin serinebåge. Sedan kommer iharun och vargarna instörtandes i lägret.

Olle[/url]]
Patrik anfaller en varg men missar. Olle skjuter sig själv i benet och manar på sin häst, Jonte trillar av. Jens kastar iväg en kaststjärna, den missar, han försöker göra en volt av sin häst, han trillar. Johan dödar en varg (med magi), en annan hoppar på honom. Olles häst stampar ihjäl en varg. Patrik dödar en varg. Jonte skjuter en varg i ansiktet utan skada. Ett stort monster (iharun) rycker iväg Olles sköld, olle slår monstret i huvudet utan skada, monstret biter Olle i armen, Olle kastar (fumlar) iväg sitt vapen, och fumlar när han försöker dra sin kniv. Jens reser sig upp och dödar vargen som ligger på Johan. Johan och Jens beger sig mot Olle. En varg kastar sig över Jonte som försöker undvika, han trillar, Jonte drar sin dolk och försöker hugga den, han träffar i ett bakben med minimal skada. Hästen ramlar nästan på Jens då monstret blir superarg (raserianfall, tacklar hästen). Jens springer runt hästen och slår emot odjuret, miss. Patrik slår till odjuret två gånger, Jens slår och Patrik skär av halsen på den.

Detta var ungefär vad som hände. Dock så glömde Olle att nämna att hans häst bet ihjäl en varg och bet iharun en gång.

Den sista rpn jag ska berätta om var en cirefalier med skugglandsblod i ådrorna, som dessutom var vapenmästare.

Känns onekligen bekant, forumets troligen mest omskrivna rollperson.

Han hade på egen hand spöat ner en varulv som regenerade (vet inte om varulvar gör det normalt) sina sår några sekunder efter dom tillfogades.

De är ruskiga på att regenerera.

Det var väl ett par stycken avv mina rps, dock inte ens hälften av alla som dött på absurda sätt. Hoppas detta inlägg inte blev allt för långrandigt.

Ähh! Det var trevlig läsning

 

[Jaggernaut]

Här kommer några av mina spelares rollpersoners död.

Namn okänt, häxa från västmark
Tidigare handling: En ung häxa från Västmark som under ett käbbel med sin syster (också häxan och rollperson) råkar döda henne med en Ob2T6 Trauma magi. Hon får panik och flyr ut i skogen och går ut i trans men glömmer bort att kroppen drabbas av syrebrist (ingen förfadersande som vakade över kroppen medans hon var på andeplanet) och dör. Men schaman som hon var så övertog hon en annan kropp men lyckades dö med den också. Nu har hon väldig låg Qadosh (typ -30 därikring) pga missflyt med tärnigarna. Det enda som finns att besätta är smådjur och då hon besatt ett sådant djur så drabbades kroppen av -30 Qadosh, alltså åldrades kroppen 30 år på ett par sekunder. De flesta smådjur har inte en sådan livslängd så dessa skrumpnar ihop och dör.
Hur hon dog: Slutligen tynade hon bort pga väldigt låg Qadosh.

Namn okänt, bazirkpirat från Takalorr
Tidigare handling: En strid om ett skepp.
Hur han dog: Tiraken dör i en våldsam strid om ett skepp. Tiraken hann fälla flera motståndare och säga avskedsorden 'Vi möts i mörkret' till sin frände (annan bazirkpiratrollperson).

Namn okänt, dvärgkrigare av släktet ghor
Tidigare handling: En grupp stöter på ett grottroll.
Hur han dog: Dvärgen offrar sig själv för att få in en riktigt bra träff så att resterande del av gruppen kätt kunde nedgöra grottrollet därefter (en slag på örat räckte), kan tillägga att dvärgen var dödssjuk hursomhelst - hellre döden i strid än som en sjukling i sängen.

Det finns så många flera dödsfall i våran spelgrupp att det finns inte. Här är iaf ett smakprov.

Jaggernaut, har skådat döden i vitögat mången gång.

 

[Gastono]

Jag dog senast igår med en RP...

Ivon (inget efternamn), människa (vanarer), vapenmästare (framgångsrik och skicklig).

Jag var inne och gick i några ruiner och letade efter ett par (6 st) banditer.
I början fick han ett lod (armbost pil av en fälla) i magen men det var inte så illa för rustningen tog upp det mesta av smällen.

Så småningom blev han och hans efterföljare (son till ledaren av en liten by, dock värdelös i strid) upptäckta av banditerna.
Det blev mycket strid och snart var det jag mot 5 st. (älskar tekninken utmanövrering).
Dock blev det lite tuffta så vi flydde in i köket.
Efter att ha slagits där lite grann så blev by-hövding-sonen inknuffad i ett skafferi tillsammans med en rövare (Byfånen tog en kastrull och började slå honom i huvudet).
Jag hoppade in i skafferiet (det var ett sådant som man kan gå in i) och ställde mig vid ingången, där höll jag länge stånd mot två onda rövare.
Men i samband med att en rövare försökte kasta en kruka i huvudet på mig (som stod bakom de andra, han hoppade upp och kastade den som en handboll) och det att jag fumlat och kastat bort mitt svärd började det gå sämre.
Jag slet upp min dolk med det hjälpte inte mycket mot rövarna, jag fick ett hugg i magen och ett i bröstkorgen så jag svimmade.
De tänkte ta och lägga mig på matsalsbordet och förhöra mig men jag förblödde innan de fick upp mig.
Samanlagt döde jag och tim (bybon) 3 av 6 st elaka rövare.

Det var roligt så länge det varade

 

[Erik_UBBT]

Re: I ära och berömmelse eller I skam och ynklighe

Förra veckan började jag spelleda äventyret Där skuggorna ruva, som publicerats i samband med wrnus julkalender. Rollpersonerna förväntas ta sig an meterhöga råttmän från skugglandet, något som visade sig vara allt annat än oproblematiskt... I alla fall för Godobald, vars spelare kort innan spelstart insett hur bra det är att använda sköld i försvarssyfte och lyckats tjata sig till en höjning av värdet i motsvarande färdighet. Väl i strid fumlar han naturligtvis sitt sköldslag och träffar sig själv i pannan vilket också knockar honom. Han reser sig och försöker fly varpå råttmannen biter honom över benet så att en artär brister. Hej då Godobald, övervärdera inte dina färdigheter i sköld nästa gång.
En annan rollperson drabbades för övrigt av kraftiga skador i underlivet av en råttattack men lyckades överleva, om än stympad.