Troberg slänger in en brandfackla
Så du säger nu ärligt att det inte hade varit praktiskt om någon nu släppte ett nytt B5-rpg utan d20-reglerna som suger något fruktansvärt och som var så mycket bättre än den gamla versionen?
Under förutsättning att du gjort ett syftningsfel här någonstans, vilket jag misstänker, så håller jag med dig.
Licenser/upphovsrätt funkar idag som en bromskloss för kreativiteten. I stället för att kunna utnyttja den grund som andras arbete utgör för att bygga på så måste alla börja från scratch, alternativt acceptera slavlicenser som exempelvis d20.
Vi hamnar här i ungefär samma problem som mänskligheten börjat drabbas av i vår vetenskapliga evolution. Vi lever helt enkelt inte tillräckligt länge för att tillföra speciellt mycket nytt. Varje generation måste tillbringa merparten av sitt liv med att lära in vad andra redan kommit på och har ganska lite tid över för att faktiskt expandera den kollektiva kunskapen. Visst, det finns flera lösningar på detta, tex längre livslängd, smalare nischning och bättre inlärningsmetoder, men det är snarare fixar än ordentliga lösningar.
På samma sätt hämmas rollspelsbranschen av att man är tvungen att börja från början varenda gång man ska göra något. Man kan inte ens utnyttja tidigare erfarenheter meningsfullt utan att trampa någon på tårna. Hade det inte varit bättre om man hade kunnat ta till vara allt det arbete och all den kunskap som finns färdigpaketerad i befintliga produkter och i stället kunnat koncentrera sig på att åstadkomma något som inte bara är en variant för sakens egen skull av något som gjorts tidigare?
Som det är nu så känns det ungefär lika smart som att springa en stafett där hela laget springer första sträckan var för sig, i stället för att en fortsätter där en annan slutar.
Dessutom så skulle jag vilja sträcka mig så långt som att säga att dagens situation går stick i stäv med andan inom rollspelen.
Vad menar jag då?
Jag menar att det är naturligt och önskvärt för spelledaren att spelarna spontant expanderar och utökar hans värld, hans scenario on the fly. Det är en del av spelet. Utan detta moment så hade det bara blivit traditionell manuslåst teater.
När jag skriver ett spel så ser jag en läge där jag som spelproducent förhåller mig till spelledaren på ungefär samma sätt som spelledaren gör till spelarna. Jag inte bara accepterar spelledaren att utveckla mitt spel, jag förväntar mig det. Jag uppmuntrar det. Jag gillar det. Det är kul att se vilken väg mitt spel evolverar, kul att se hur bra det kan bli med andras hjälp, se det krosbefruktas med andra ideer. Det är en del av skapandeprocessen. Jag skulle till och med sträcka mig så långt som till att säga att det är det som driver mig. Utan andras medverkan blir spelet något statiskt, något dött. Fast jag är iofs svag för performance art (tex
http://www.srl.org), jag gillar den dynamiska naturen i den, så det kanske färgar mina åsikter. Att konstruera något och kasta det till vargarna bara för att se vad som händer!
Så, eftersom jag är både spelare, spelledare och spelförfattare så anser jag att spelbranchen skulle må bra av en mycket friare attityd. Som programmerare så ligger GPL-rörelsen nära till hands och jag skulle vilja se en liknande rörelse för rollspel. Någon juridiskt lagd som känner för att formulera en sådan licens anpassad för rollspel? Ett manifest för fritt spelande som spelmakare kan ansluta sig till?
Det enda jag begär i sammanhanget är att man är tydlig angående vem som gjort vad. Det ska synas vad jag gjort och vad någon annan gjort. Ingen ska behöva bli lidande för att någon annan klantar sig.
OK, flame away!