Och idag så fyller jag 20!
Grattis, du med! Tjugo, det är ju då man börjar få självmordstankar och kronisk depression på allvar. Den där sköna, krypande ångesten som i början ligger och retar en i bakhuvudet, likt ett eksem man inte kan låta bli att klia på, som senare - när man närmar sig trettio - förlamar en som en curaredoppad blåspil; man är oförmögen att göra något åt sin situation, men fortsätter vara vid fullt medvetande hela tiden. Ungefär som de där giftspindlarna vars gift inte paralyserar eller dödar sina offer, utan bara löser upp deras cellvävnad som en snabbverkande syra. Ens föreställningsvärld dränks i en ocean av ändlösa plågor; och trots att man är bruten, sargad och besegrad så förnekas man ändå någon möjlighet att avsluta allt lidande.
Tjugo låter så ungt - som om man skulle ha så många möjligheter och drömmar att uppfylla på livets väg framför sig - men tro mig; de bra åren har redan förflutit och kommer aldrig tillbaka. Du har tur som fortfarande kan minnas dem någorlunda väl. Om några år så kommer du att tänka tillbaka på denna din tjugoårsdag och jämra dig över att du inte ägnade mer tid åt att insupa minnena från din goda ungdom. Du kommer att försöka tänka tillbaka, men vid det laget kommer det att vara försent, och de enda minnen du kommer kunna spela upp inför din inre syn med någorlunda skärpa och klarhet kommer vara sådana av total svärta och mörker.
När du blir tjugofem så kommer du att börja märka de första tydliga tecknen på förruttnelse. Livet har inte ens börjat innan det slits ifrån dina greppande händer med sådan obönhörlig kraft att skinnet flås från dina fingrar. Och när du väl blivit tjugoåtta så kommer du att titta tillbaka på denna din tjugonde födelsedag och fråga varför du inte bara gjorde dig själv en tjänst och hoppade ut framför en skördetröska medan du ännu hade ett liv att sätta punkt för, och därmed sluppit alla dessa år av besvikelser, lidande och elände.
När du väl blir trettio så kommer du inte ens att bry dig längre. Alla önskningar och drömmar du någonsin haft kommer att upplevas som bleka, flyktiga avtryck på tunt glaslinne, såsom minnesbilderna av en dröm. Alla dina ambitioner kommer att vara bortblåsta tillsammans med ditt hopp och din självrespekt, och likt en hålögd zombie så kommer din tillvaro att domineras av ett avtrubbande, ogenomträngligt töcken av förtröstelselöst mörker. Och det värsta av allt är att du vid det laget inte kommer sörja att livet ditt är slut, utan tvärtom snarast kommer att vara tacksam för att du blivit mentalt förberedd på att börja uthärda de många kommande årens oförtröttliga helvetesplågor.
Så Grattis på tjugoårsdagen!
(Som en avslutande tanke; när folk grattar dig och sjunger "ja må du leva uti hundrande år" - visst låter det ännu som en glad tanke? Jag gissar att du ännu har två-tre födelsedagar på dig innan du kommer börja tolka den textraden som om de hånfullt lade en förbannelse över dig.)
