entomophobiac
Low Prep High Play
One-shots. Improvisation. Karaktärer som driver. Spelare är delaktiga, men vi har en spelledare. Så spelar vi oftast rollspel i min nuvarande grupp. Men efter både den kollapsade Ravnicakampanjen och några korta riktigt lyckade minikampanjer så har jag fått en bild av hur min idealkampanj skulle se ut, och som så ofta känns reflektionerna som närmast motsatsen till vad preferenserna oftast verkar vara här på forumet.
Så, min idealkampanj skulle se ut såhär (i grova drag):
Enkel premiss
Vi börjar med något som är tydligt och lätt att greppa tag i. Vi är ädlingar på landsflykt efter att ha satts i exil. Vi är barberare från Cimmerien (fab!). Vi vill rymma från rymdfängelset. Vi är smugglare på rymdskeppet so m felaktigt mäter sin hastighet i parsec. Kan vara vad som helst som gruppen går igång på.
I en one-shot hade det kanske varit "cyberpunk + heist" eller "splatterfilm" eller nåt.
Minimalistiska rollpersoner
Vi skapar en grupp först och främst och kopplar rollpersonerna till varandra och till premissen. Vi behöver inte egentligen veta allting om våra rollpersoner än, utan lämnar färdigheterna (om vi har såna) tomma och fokuserar på att komma igång.
SLP-galleri
På samma sätt som med färdigheterna så säger vi att vi har ett antal SLP som knyter oss till världen. Familj, vänner, rivaler, byäldste, hantverkare, cyberwardocs, drug dealers, hälare, vad som helst. Räcker rätt långt om varje rollperson har EN sådan, och dessa får gärna vara gemensamma och på olika sätt. Jag gillar byäldste; du ogillar byäldste.
Vi behöver saker att prata om, saker att ta tag i, någon att lita på, och någon som vi inte litar på. Återigen behöver det knytas till premissen på något sätt. Men det räcker långt att skriva "3 barn" på rollformuläret. Vi kan utveckla datan med tiden.
Upptäck genom spel
Sen kör vi! Scen för scen, idé för idé. Det jag upplever som häftigast med kampanjspel är hur vi sakta men säkert skapar det som kommer vara vår värld. Den obetydliga receptionisten eller vaktchefen som bara var en standardmall från någon regelbok kan bli den mest minnesvärda SLP:n i hela kampanjen genom vårt spelande, och har då etablerats som det.
"Handlingen" är det som händer längs vägen. "Berättelsen" är det vi kan återberätta efteråt. Ni kommer till den låsta dörren, någon av er fyller i en nuffra i "Dyrka lås" och berättar om ett skumt förflutet. Ni behöver ett ställe att sova, och du döper "farbror" i din lista anonyma SLP:s på formuläret och berättar att han förvisso bor i ett kyffe där det regnar in, men det är åtminstone ett symboliskt tak över huvudet.
Varje scen, varje beat, kommer skapa kampanjens verklighet, och ju mer vi kan knyta det till personerna i den - och premissen - ju personligare blir det.
Som SL ser jag inte "prepp" som direkt nödvändig i det här fallet, för oftast kommer saker ske av sig själva. Men det är bra ta in input ibland, om det uppstår idétorka, eller för att undvika att repetera sig själv omedvetet. Så allt från tabeller till Reaction Rolls till att låta spelare fylla i frågetecken är gångbara tekniker beroende på gruppens preferenser. I min nuvarande grupp är det vissa spelare som vill beskriva mycket själva, medan andra helst ser att någon annan beskriver.
###
Men hur skulle din idealkampanj se ut?
Så, min idealkampanj skulle se ut såhär (i grova drag):
Enkel premiss
Vi börjar med något som är tydligt och lätt att greppa tag i. Vi är ädlingar på landsflykt efter att ha satts i exil. Vi är barberare från Cimmerien (fab!). Vi vill rymma från rymdfängelset. Vi är smugglare på rymdskeppet so m felaktigt mäter sin hastighet i parsec. Kan vara vad som helst som gruppen går igång på.
I en one-shot hade det kanske varit "cyberpunk + heist" eller "splatterfilm" eller nåt.
Minimalistiska rollpersoner
Vi skapar en grupp först och främst och kopplar rollpersonerna till varandra och till premissen. Vi behöver inte egentligen veta allting om våra rollpersoner än, utan lämnar färdigheterna (om vi har såna) tomma och fokuserar på att komma igång.
SLP-galleri
På samma sätt som med färdigheterna så säger vi att vi har ett antal SLP som knyter oss till världen. Familj, vänner, rivaler, byäldste, hantverkare, cyberwardocs, drug dealers, hälare, vad som helst. Räcker rätt långt om varje rollperson har EN sådan, och dessa får gärna vara gemensamma och på olika sätt. Jag gillar byäldste; du ogillar byäldste.
Vi behöver saker att prata om, saker att ta tag i, någon att lita på, och någon som vi inte litar på. Återigen behöver det knytas till premissen på något sätt. Men det räcker långt att skriva "3 barn" på rollformuläret. Vi kan utveckla datan med tiden.
Upptäck genom spel
Sen kör vi! Scen för scen, idé för idé. Det jag upplever som häftigast med kampanjspel är hur vi sakta men säkert skapar det som kommer vara vår värld. Den obetydliga receptionisten eller vaktchefen som bara var en standardmall från någon regelbok kan bli den mest minnesvärda SLP:n i hela kampanjen genom vårt spelande, och har då etablerats som det.
"Handlingen" är det som händer längs vägen. "Berättelsen" är det vi kan återberätta efteråt. Ni kommer till den låsta dörren, någon av er fyller i en nuffra i "Dyrka lås" och berättar om ett skumt förflutet. Ni behöver ett ställe att sova, och du döper "farbror" i din lista anonyma SLP:s på formuläret och berättar att han förvisso bor i ett kyffe där det regnar in, men det är åtminstone ett symboliskt tak över huvudet.
Varje scen, varje beat, kommer skapa kampanjens verklighet, och ju mer vi kan knyta det till personerna i den - och premissen - ju personligare blir det.
Som SL ser jag inte "prepp" som direkt nödvändig i det här fallet, för oftast kommer saker ske av sig själva. Men det är bra ta in input ibland, om det uppstår idétorka, eller för att undvika att repetera sig själv omedvetet. Så allt från tabeller till Reaction Rolls till att låta spelare fylla i frågetecken är gångbara tekniker beroende på gruppens preferenser. I min nuvarande grupp är det vissa spelare som vill beskriva mycket själva, medan andra helst ser att någon annan beskriver.
###
Men hur skulle din idealkampanj se ut?