Idiotiska monster du skapat

[God45]

Jag hade ett mysterium i D&D med monstret "Night skeletons". Ett Night skeleton skapas av en förbannelse som gör att den drabbades skelett på natten kryper ut ur deras kött och löper amok. På morgonen kryper skelett in i köttet igen och personen märker inget. Så länge dess kött inte förstörs är ett Night skeleton osårbart. I övrigt har monstret stats som ett vanligt skelett.

Absolut idiotiskt.

Vilka är dina dumma monster?

 

[Björn Wärmedal]

Limb Worm! Ett monster som tar lemmar från fallna fiender och sätter fast dem på sin slemmiga kropp, för att sedan använda dem som extra-armar.

 

[God45]

Limb Worm! Ett monster som tar lemmar från fallna fiender och sätter fast dem på sin slemmiga kropp, för att sedan använda dem som extra-armar.

Älskar att en av armarna håller ett brutet svärd

 

[Gurgeh]

Jag skapade Mordroten till original-Mutant. Det var en mossplätt med en väldigt vass och spetsig rot, som sköt upp som en projektil för att genomborra ett intet ont anande djur, eller en rollperson, som trampade på mossan. Sedan sög den i sig blodet.

(Och Night Skeletons låter ashäftiga!)

 

[God45]

Jag skapade Mordroten till original-Mutant. Det var en mossplätt med en väldigt vass och spetsig rot, som sköt upp som en projektil för att genomborra ett intet ont anande djur, eller en rollperson, som trampade på mossan. Sedan sög den i sig blodet.

(Och Night Skeletons låter ashäftiga!)

Jag älskar både namnet och att det är Vlad Tepes Dracula som en växt

 

[Anthrox]

Monster är väl en definition, men till ett gamla mutant-äventyr gjorde jag en militärbas, styrd av en ond AI med det ack så vackert klingande namnet Mr. Google.

 

[IcarusDream]

Till ett Eon-äventyr under min årliga nyårskampanj för nåt år sedan skapade jag monstret "Morgellawynder", inspirerat av medeltida bilder på varelser som fiser eld.
Det var en häst med vingar som flög och anföll karaktärerna genom att fisa napalm på karaktärerna.

https://ih0.redbubble.net/image.196194166.5544/flat,800x800,075,f.jpg

 

[Svarte Faraonen]

Det lömska potatisfolket, kända för sina spioner. De har ögon överallt.

 

[Man Mountainman]

Inte ett monster, men nog så idiotiskt: när jag för många år sen spelledde Robin Laws' The Dying Earth gjorde jag uppdragsgivaren till en dekadent prins vid namn "Tomarion av den Silverne Lemmen." Detta namn hade han fått för att han hade en silverne... ja, ni förstår. Mina spelare tyckte, med rätta, att detta var så dumt att de gjorde uppror, och spelmötet fick avbrytas.

 

[Mekanurg]

Jättebävern i Monsterboken 2 blev helt meh.

 

[afUttermark]

I wastelands döpte jag den onde skurken till Rutger. Hade glömt att en av spelarnas pappa hette Rutger. Det gick aldrig att komma över det. Vi lade ner spelet.

 

[Skarpskytten]

När jag spelade med min dotter uppfann jag de här två fantastiska varelserna.

Jättenyckelpigan Fiona. Stor som tre Londonbussar, blodtörstig, i övrigt en nyckelpiga. Min 5-åriga murderhobo lurade den att äta upp de stygga vättarna istället för de snälla byborna och skrattade rått åt massakern hon orkestrerat.

Invertbasilisken. Rött drakhuvud (tror jag, kan inte läsa min egen handstil, ser ut som "kräkhuvud"), svart-rosa kropp med tjock mage, två korta vingar, långa armar, drakfötter med klor, krokodilsvans. Den har en blick som förvandlar varelser förvandlade till sten av en vanlig basilisk tillbaka till kött och blod. Det är dess existensberättigande.

 

[Anthrox]

Just det, i ett äventyr till sagospelet äventyr stoppade jag också in en trehövdad kanin vid namn Caer Berus också, som vaktar ingången till dödsriket. Jävligt nöjd med den löjligheten alltså.

 

[Jocke]

I mitt Svärd och Svartkonst äventyr Dödsmördarna från Bortom Graven har skurken Nagmus Magbar som är nån slags Lich en fet jävla Flavour Flav klocka runt halsen.

 

[Jocke]

I mitt Svärd och Svartkonst äventyr Dödsmördarna från Bortom Graven har skurken Nagmus Magbar som är nån slags Lich en fet jävla Flavour Flav klocka runt halsen.

Dödens Cronometer: En massiv silverlänk håller fast en klocka med urtavla lika stor som en talrik. Förutom timme och minut har den två visare till - som tycks gå både frammåt och bakåt i märkliga intervaller.

 

[Caligo]

jag skapade monstret varbasilisk till Drakar och Demoner sent en natt/tidig morgon. Det var lyckligtvis väldigt länge sedan.

 

[God45]

Dödens Cronometer: En massiv silverlänk håller fast en klocka med urtavla lika stor som en talrik. Förutom timme och minut har den två visare till - som tycks gå både frammåt och bakåt i märkliga intervaller.

Jag körde ditt äventyr i 5ed och gjorde den klockan till en fet artefakt som lät äventyrargruppen resa fram och tillbaka i tiden mellan tre olika tidsperioder. Så den var nyckeln till att lösa en dungeon där den fanns som aktivt slott, slottet under attack från orcher och slottet som ruin.

 

[Dr_Dängrot]

Mega kärnvapenbestykad chihuahua på larvfötter var ett monster jag skapade till Mua.

 

[Hellzon]

En gång hade jag en rollspelsblogg, och under en period 2009 var jag lite pepp på slumptabeller. Så radade jag upp ett gäng (45) "vanliga" djur i en tabell som man kunde slå på två gånger för att få fram de hybrider som utgör 90% av "knäppa D&D-monster" i diverse artiklar. Och så skrev jag ner några exempel.

Jag var lite extra stolt över elefant + manta. Eftersom jag skrev på engelska blev det en "elephanta", och den flygsimmade förstås fram genom skogarna på sina vingfenor och spetsade oförsiktiga äventyrare på sina betar.

"Wolverhino" var ju också ett hyfsat namn, men korsningen järv + noshörning blev ju bara en ännu grinigare noshörning.

 

[Man Mountainman]

Mitt första omfattande rollspelsprojekt Ögjl hade många idiotiska monster och spelbara raser, som:

Gaz-bobs: Humanoida varelser med förmågan att fylla sitt innandöme med gas så att de kunde sväva iväg över nejden.

Näsurtar: Stora näsor med armar och ben. De var krigiskt sinnade och var särskilt användbara för att storma befästningar eftersom de kunde nysa sig själva över muren.

Spindelbävern Castor: En gigantisk bäver på åtta massiva spindelben. Hade om jag minns rätt rollen av en sfinx som ställde gåtor och åt upp de som inte kunde svara.

Volvoner: Dessa stora tvåbenta djur levde i stora hjordar på jättegrässlätten. Namnet fick de för att deras kroppar hade den ungefärliga formen av en bilkaross.

Etc. etc.