Det är enklare att låta bli än att lägga till, men det är
roligare att lägga till än att låta bli.
Som spelare stör jag mig inte så mycket på att Chronopia inte tog med rasen Ankor - för det var roligt att lägga till själv. I samma spel störde jag mig inte så mycket på dimalverna, för de var lika enkla att ta bort.
Jag stör mig däremot på Chocks jobbiga tabell för handlingsresolutioner, för den går inte lika lätt att göra sig av med, och det är inte särskilt roligt att hitta på något nytt.
---
Hur mycket lyssnar man som spelmakare på negativ kritik när den krockar med ens egna visioner?
Jag skulle tolka det väldigt allvarligt i fråga om hurjag presenterar
min vision. Tydligen har ju ett missförstånd uppstått - spelaren känner sig lurad av att ha läst en massa om mitt spel innan han förstod att det inte alls var vad han ville läsa om.
Jag kan vidare tänka mig att ändra på mekanik och liknande om det finns smidigare sätt att uppnå den vision jag har satt upp: Sådan kritik är väldigt bra.
Men om kritikerns vision skiljer sig åt från min vision så är det aldrig fel på min
vision, så den kan man aldrig kompromissa med - och det förväntar jag mig heller aldrig av andra när jag ger respons på deras grejer.
Bör ett kommersiellt rollspel modifieras i förhoppningen att fånga fler spelare även om man riskerar att stöta bort de ursprungliga?
Tvärtom. Har du två idéer så är det nog den mest extrema som är komersiellt gångbar. Givetvis inom rimlighetens gränser, people, ingen vill spela ett spel om den magiska gurkpatrullen från Kreml. Men i princip så stör jag mig mer på hur vanliga spel är än hur ovanliga de är.