Det där är något jag faktiskt skulle kunna köpa och tycker är en fett cool ide. Annars skulle jag kunna tänka mig att Skototropi INTE är mörker, utan att det snarare är en energiform som alstras då det finns mörkrer i närheten, dvs. en sorts energi som negeras av ljus. det fungerar också väldigt bra.
Detta har vissa nackdelar... antingen om vi säger att skoto och foto tar ut varann, så kommer områden nära skuggor vara mindre upplysta även om de är i mer direkt ljus än övriga upplysta ställen eller om vi antar att foto tar ut skoto endast, så kan man undra, varför finns skoto då över huvudtaget och varför är det isåfall så stark att det ens ska vara intressant att alstra det.
En möjlighet väl att det område som inte har foto eller skoto blir omöjligt att upptäcka med ögonen, och eftersom inga av mundanas väsen kan uppleva ett rum utan vare sig ljus eller mörker så rationaliserar varelsen bort det som antingen oändligt ljust eller oändligt mörkt.
Alternativet är att ett område utan foto och skototropi blir genomskinligt, alltså att man ser första bästa foto eller skototropi efter (och runtomkring) rummet. Tänk er en frukostskål. Ni sätter ett litet glas i mitten och sen fyller ni upp eran frukostskål med fyra sorters yoghurt i olika färger. Frukostskålen är vårt hus. Varje yoghurtfärg får symbolisera foto och skototropin ett rum i ett hus, och glaset foto och skototropin från det rum vi ska tömma, när vi tömmer rummet, alltså tar bort glaset, strömmer ljus och mörker in från de övriga rummen och det tomma rummet ser alltså ut som en förvrängd blandning av de omgivande rummen. Eller något.
En möjlighet väl att det område som inte har foto eller skoto blir omöjligt att upptäcka med ögonen, och eftersom inga av mundanas väsen kan uppleva ett rum utan vare sig ljus eller mörker så rationaliserar varelsen bort det som antingen oändligt ljust eller oändligt mörkt.
Men vad händer då om man befinner sig i ett rum som är helt mörkt och sen börjar man alstra slut på allt mörker?
En ide vore ju att låta 'mörker' vara något som egentligen inte existerar i mundanas fysiska värld... det är en kraft som rör sig i ett annat plan och som kan bryta igenom där det inte finns fototropi. Alltså kan man aldrig alstra slut på mörker eftersom ju mer mörker man alstrar, desto mer mörker fylls det på.
Lite som om man försöker tömma havet på vatten med endast en liten skål till hjälp.
Försöker man sedan transformera mörkret till annat, t.ex. ljus, så kommer annat ljus i världen spontant transformeras till mörker med hjälp av balansens lag.
Ska man gå igenom det som står skrivet om mundana och dess uppbyggnad så får man läsa att det mesta av mundana har en fälttäthet på 100-120 thaum, vilket ska översättas till att det finns 100-120 filament som kan alstras, dessa är oftast jämt fördelade mellan de olika aspekterna. Ska man tro på alvernas magiteori så är dessa filament omnitropiska, alltså, de har ingen aspekt förrän de alstras. Men flödet är globalt och alstrar du så jämnas fältet ut, detta kan leda till att dina extrema alstringar får påverkningar på andra platser eftersom kraften måste komma någonstans ifrån.
Exempelvis fenomenet sunariskogen.
Eftersom alverna nästintill knarkar biotropi, och alviska boningar har en högre fälttäthet än normala områden så samlar sunari och alverna ihop ett överskott av biotropi, detta leder till att omkringliggande regioner urlakas på biotropi, och kanske även andra aspekter, case in point, ashaslätten.
Vi tänker oss en magiker som vill samla så mycket fototropi som möjligt, han börjar kongelera. Han sätter upp sin process i sitt lab, han är lisch och har gott om tid på sig. Om man skulle alstra allt ljus ur ett rum så skulle det tillfälligt försvinna, men så länge som det finns en källa till ljuset, alltså, en fackla eller eld, så skulle ljus sippra in från omkringliggande områden för att täcka det behov.
I 'realiteten' mundana, där allting består av magi, filament och effekter, så 'väver' facklan konstant effekten ljus och lyckas hela tiden med slagen. Detta får till effekt att den glada magikern som kongelerar, kristalliserar och på annat sätt suger ljus ur sitt laboratorium inte nödvändigtvis lider några problem av sitt handlande, men om han skulle hålla på länge nog så skulle facklan inte kunna producera ljus längre, men det skulle inte heller större ljuskällor.
Sett till magisystemets nuvarande konstruktion, där större=svårare så skulle de största ljuskällorna få problem först eftersom den skål av oalstrade potentiella fototropiska filament, som i ursprungsläget var stor nog för den största majbrasa, nu är så tom på fototropi, eftersom de spridits tunt pga vår fototropiskt fokuserade lisch. Han har tvingats skapa en separat dimension för att ens ha någonstans att förvara sina kongelat, och han har så många att det är löjligt.
Problemet är dock att även om vi vet att thaum betyder antal filament, så vet vi inte ytan som anges. Men vi antar att det gäller det magiska standardavståndet 30m. Alltså har vår lisch nu alstrat så mycket att varje 30m bubbla av mundana nu inge innehåller ett enda fototropiskt filament, förutom alla de filament bundna till facklor, eldar, solljus, etc. Men skit i dem. Nu vill han tända ett ljus för att skriva ner nur många kongelat han har skapat. Han slår an svavelstickan, och här kommer problemet. `
Eftersom det inte finns ett enda filament kvar, vad händer? Kommer elden att vara osynligt? Kommer den närmsta andra ljuskällan att minska i magnitud? Kommer hans kropp ofrivilligt drabbas av en kroppslig alstring? Kommer andra aspekter börja transformeras till fototropi för att tänka behover av detta icke-magiska användande av mundanas filament?
Och om det sista stämmer, att han kan alstra så länge som det finns potentiella filament kvar. Och han forstätter tills dess att mundana har en flödestäthet på 0. Vad händer då han tänder tändstickan då?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
