Vi har nyligen avslutat det fjärde spelmötet i Trudvang. Det utspelar sig i Osthem men med Västmarks regler. Jag tänker nedan berätta lite om kampanjen i egenskap av spelledare i den fromma förhoppningen att andra följer mitt exempel och berättar om sina upplevelser i Trudvang. Spelarna får själva ge en mer ingående beskrivning av sina karaktärer. Jag kommer att bifoga ett dokument med kampanjinfo i detta inlägg.
Startplats
Kampanjen tar sin början i den lilla byn Skaldbjörns färja, intill den vilda och mäktiga floden Vestmanvatn på gränsen mellan Fynhem och Vortland. Mer om byn står att finna i det medföljande dokumentet. När kampanjen börjar så är det sensommar.
Rollpersonerna
Spelare är Snigel, Dimfrost och Gurgeh, kända och älskade härifrån forumet.
Kviste , en storvuxen typ, möjligtvis ett halvtroll, men ingen vet säkert, jägare, föräldrarna försvunna, sonson till byhäxan Hedda.
Vigdir , fiskare som gillar att fiska väldigt mycket, det finns vissa tveksamheter kring vem som var hans far men han är själv övertygad om att hans riktiga far gick ner sig i Vestmanvatn för 20 år sedan när han skulle hämta en get som förvirrat sig ut på isen.
Osrick , också en fiskare som gillar vatten, smart men ganska klen.
Spelmöte 1
En grupp hårdföra knektar kommer över floden och in till byn. Tydligen är de utsända av en storman som heter Knut Västan. De söker efter en grupp förrymda trälar som de tror kan ha tagit sig över floden. De leds av en man vid namn Egil Stormenäve och sprider allmän olust ibland byns invånare.
Kviste är ute och jagar på den närliggande heden när han upptäcker stora trollspår som leder till ett litet vindskydd som han brukar nyttja under sina längre jakter. I vindskyddet befinner sig en ung, vacker och mycket rädd flicka. På underärmen är hon brännmärkt med någons bomärke. Någon vänlig själ har svept in henne i ett ofantligt vargskinn och lämnat en överdimensionerad kåsa kvar. Flickan är sjuk och Kviste för henne till sin farmor som lovar att ta hand om henne.
När Kviste anländer till byn blir han och de övriga rollpersonerna i princip tvångsrekryterade för att föra knektar längs floden på jakt efter trälarna. De hittar ett druknat lik som blivit skjuten i ryggen av en pilbåge. På färden tillbaka till byn övernattar hela sällskapet. Kviste upptäcker ett stort enebuskage som han inte minns att han har sett tidigare. När han smyger närmare så upptäcker han att det är ett stort troll som iaktar det sovande sällskapet. Han följer efter trollet och konfronterar det. Efter en kort stunds kommunikation på teckenspråk. Visar trollet honom till en grotta där liket av flera trälar finns. Han ger även Kviste en klumpig docka och verkar vilja att han ska ta hand om trälflickan.
Rollpersonerna återvänder till byn.
Spelmöte 2
Rollpersonerna bestämde sig i samspråk med Hedda att bege sig till Trungarm för att gömma flickan hos en familj som hon kände och litade på.
Under färden dit blev de väckta av två snuskiga rövare som rotade igenom deras packning och tog flickan som gisslan. De gav dem mat och skrämde iväg dem. Dagen efter återfanns de båda rövarna slitna i stycken och upphängda i ett träd. De hade båda tydliga trälmärkningar och i deras magna packning återfanns ett rejält halsband som sannolikt var av guld.
I Trungarm fascinerades de av jarlens väldiga fäste och lämnade flickan hos en fiskarfamilj (Odd Ingesson med familj). I ölhallen kom de i samspråk med en väldigt vänlig och lång man (Ingvald Långe) som bjöd dem på mjöd. De genomskådade dock hans motiv. De fick också veta att ett par förrymda trälar hade stulit ett guldhalsband som var avsett att vara jarlens bröllopsgåva till sin syster som snart skulle gifta sig.
På natten sov de i mjödhallens stall och blev väckta av att en grupp män försökte smyga upp. De slog lite på några fingrar och lyckades skrämma upp hästarna så att männen gav upp sitt försök.
Spelmöte 3
Efter att ha lämnat Trungarm blev rollpersonerna upphunna av Osrick Fule och Jorgrimm. Jorgrimm påstod att han var Vigdirs far och ville föra dem till sitt enkla hem i Vindbore för att lära känna dem bättre. De båda männen gav intryck av att vara erfarna stridsmän av tveksam hederlighet. Efter många om och men så begav de sig till hans lilla gård i byn Ostanvind.
Efter lite far och son bonding, bland annat i form av ett bordellbesök, och att ha bevittnat hur Knut Västan rituellt skar halsen av en nidendomspräst så talade Jorgrimm om att han hade ett särskilt uppdrag åt sin son och dennes vänner. Han väckte dem nattetid och sa åt dem att följa med honom och Osrick.
De begav sig till en annan gård, satte eld på den och hindrade alla som försökte komma ut. Rollpersonerna lät en person löpa när Jorgrimm inte tittade, de övriga blev innebrända eller ihjälstuckna.
Dagen efter bestämde sig rollpersonerna för att sticka och begav sig norrut till en närliggande skog.
Spelmöte 4
Utan mat eller särskilt mycket utrustning vandra rollpersonerna in i skogen. Framåt kvällen första dagen började dimma välla in och snart såg de ingenting. Plötsligt blev de övertygade om att de var jagade om måste fly allt vad tygen höll mot en närbelägen stenformation. De fick också för sig att de blev träffade av varsinn pil på exakt samma ställe.
Väl framme vid stenformationen så avtog känslan av panik och rollpersonerna var nu istället allmännt förvirrade. Av såret efter pilen syntes inget. En spökgestalt uppenbarade sig och utslungade förbannelser över Vigdir, men kunde inte följa efter rollpersonerna utanför stenformationen. De kunde efter en närmare undersökning se att skelettet av en man satt lutat mot en av stenarna.
Hungriga och trötta gick de därifrån och kurrade ihop sig under en rotvälta. Efter en natt av mardrömmar vaknade de på eftermiddagen och upptäckte att någon hade stulit det halsband som Vigdir hade haft i sin packning. En uppsättning små fotspår ledde norrut till en liten tjärn med en liten kåta. Efter att ha ätit lite svampar och tvekat en lång stund närmade de sig slutligen. En liten trollgubbe satt då utanför och rökte pipa.
Efter en kort stunds förvirrat och märkligt samtalande med trollet Brunebark så fick de reda på att människoflickan Dimma hade tagit halsbandet. De bytte tillbaka det mot fyra flöjtspelningar och tillbringade sedan kvällen hos Brunebark. Trollet kom med antydningar om både det ena och andra men var svårt att förstå och talade väldigt sällan klarspråk.
Startplats
Kampanjen tar sin början i den lilla byn Skaldbjörns färja, intill den vilda och mäktiga floden Vestmanvatn på gränsen mellan Fynhem och Vortland. Mer om byn står att finna i det medföljande dokumentet. När kampanjen börjar så är det sensommar.
Rollpersonerna
Spelare är Snigel, Dimfrost och Gurgeh, kända och älskade härifrån forumet.
Kviste , en storvuxen typ, möjligtvis ett halvtroll, men ingen vet säkert, jägare, föräldrarna försvunna, sonson till byhäxan Hedda.
Vigdir , fiskare som gillar att fiska väldigt mycket, det finns vissa tveksamheter kring vem som var hans far men han är själv övertygad om att hans riktiga far gick ner sig i Vestmanvatn för 20 år sedan när han skulle hämta en get som förvirrat sig ut på isen.
Osrick , också en fiskare som gillar vatten, smart men ganska klen.
Spelmöte 1
En grupp hårdföra knektar kommer över floden och in till byn. Tydligen är de utsända av en storman som heter Knut Västan. De söker efter en grupp förrymda trälar som de tror kan ha tagit sig över floden. De leds av en man vid namn Egil Stormenäve och sprider allmän olust ibland byns invånare.
Kviste är ute och jagar på den närliggande heden när han upptäcker stora trollspår som leder till ett litet vindskydd som han brukar nyttja under sina längre jakter. I vindskyddet befinner sig en ung, vacker och mycket rädd flicka. På underärmen är hon brännmärkt med någons bomärke. Någon vänlig själ har svept in henne i ett ofantligt vargskinn och lämnat en överdimensionerad kåsa kvar. Flickan är sjuk och Kviste för henne till sin farmor som lovar att ta hand om henne.
När Kviste anländer till byn blir han och de övriga rollpersonerna i princip tvångsrekryterade för att föra knektar längs floden på jakt efter trälarna. De hittar ett druknat lik som blivit skjuten i ryggen av en pilbåge. På färden tillbaka till byn övernattar hela sällskapet. Kviste upptäcker ett stort enebuskage som han inte minns att han har sett tidigare. När han smyger närmare så upptäcker han att det är ett stort troll som iaktar det sovande sällskapet. Han följer efter trollet och konfronterar det. Efter en kort stunds kommunikation på teckenspråk. Visar trollet honom till en grotta där liket av flera trälar finns. Han ger även Kviste en klumpig docka och verkar vilja att han ska ta hand om trälflickan.
Rollpersonerna återvänder till byn.
Spelmöte 2
Rollpersonerna bestämde sig i samspråk med Hedda att bege sig till Trungarm för att gömma flickan hos en familj som hon kände och litade på.
Under färden dit blev de väckta av två snuskiga rövare som rotade igenom deras packning och tog flickan som gisslan. De gav dem mat och skrämde iväg dem. Dagen efter återfanns de båda rövarna slitna i stycken och upphängda i ett träd. De hade båda tydliga trälmärkningar och i deras magna packning återfanns ett rejält halsband som sannolikt var av guld.
I Trungarm fascinerades de av jarlens väldiga fäste och lämnade flickan hos en fiskarfamilj (Odd Ingesson med familj). I ölhallen kom de i samspråk med en väldigt vänlig och lång man (Ingvald Långe) som bjöd dem på mjöd. De genomskådade dock hans motiv. De fick också veta att ett par förrymda trälar hade stulit ett guldhalsband som var avsett att vara jarlens bröllopsgåva till sin syster som snart skulle gifta sig.
På natten sov de i mjödhallens stall och blev väckta av att en grupp män försökte smyga upp. De slog lite på några fingrar och lyckades skrämma upp hästarna så att männen gav upp sitt försök.
Spelmöte 3
Efter att ha lämnat Trungarm blev rollpersonerna upphunna av Osrick Fule och Jorgrimm. Jorgrimm påstod att han var Vigdirs far och ville föra dem till sitt enkla hem i Vindbore för att lära känna dem bättre. De båda männen gav intryck av att vara erfarna stridsmän av tveksam hederlighet. Efter många om och men så begav de sig till hans lilla gård i byn Ostanvind.
Efter lite far och son bonding, bland annat i form av ett bordellbesök, och att ha bevittnat hur Knut Västan rituellt skar halsen av en nidendomspräst så talade Jorgrimm om att han hade ett särskilt uppdrag åt sin son och dennes vänner. Han väckte dem nattetid och sa åt dem att följa med honom och Osrick.
De begav sig till en annan gård, satte eld på den och hindrade alla som försökte komma ut. Rollpersonerna lät en person löpa när Jorgrimm inte tittade, de övriga blev innebrända eller ihjälstuckna.
Dagen efter bestämde sig rollpersonerna för att sticka och begav sig norrut till en närliggande skog.
Spelmöte 4
Utan mat eller särskilt mycket utrustning vandra rollpersonerna in i skogen. Framåt kvällen första dagen började dimma välla in och snart såg de ingenting. Plötsligt blev de övertygade om att de var jagade om måste fly allt vad tygen höll mot en närbelägen stenformation. De fick också för sig att de blev träffade av varsinn pil på exakt samma ställe.
Väl framme vid stenformationen så avtog känslan av panik och rollpersonerna var nu istället allmännt förvirrade. Av såret efter pilen syntes inget. En spökgestalt uppenbarade sig och utslungade förbannelser över Vigdir, men kunde inte följa efter rollpersonerna utanför stenformationen. De kunde efter en närmare undersökning se att skelettet av en man satt lutat mot en av stenarna.
Hungriga och trötta gick de därifrån och kurrade ihop sig under en rotvälta. Efter en natt av mardrömmar vaknade de på eftermiddagen och upptäckte att någon hade stulit det halsband som Vigdir hade haft i sin packning. En uppsättning små fotspår ledde norrut till en liten tjärn med en liten kåta. Efter att ha ätit lite svampar och tvekat en lång stund närmade de sig slutligen. En liten trollgubbe satt då utanför och rökte pipa.
Efter en kort stunds förvirrat och märkligt samtalande med trollet Brunebark så fick de reda på att människoflickan Dimma hade tagit halsbandet. De bytte tillbaka det mot fyra flöjtspelningar och tillbringade sedan kvällen hos Brunebark. Trollet kom med antydningar om både det ena och andra men var svårt att förstå och talade väldigt sällan klarspråk.
