Nekromanti Illustrationer i rollspel, konsekvens eller variation?

[MattiasLejbrink]

Ofta när man skapar rollspel inbillar jag mig att vilka illustrationer som kommer från vilken illustratör och vart de hamnar styrs av många faktorer som är svåra att påverka. Det kan vara budget och tidsramar (fyra illustratörer hinner på ett år få ut lika många illustrationer som en illustratör på fyra år) samt problem på vägen som sjukdom, ändrad omfattning på boken och så vidare.

Men om ni fick välja fritt i en drömvärld där det fanns gott om pengar, illustratörer var grymt snabba, leveranser sker i tid och inget oförutsett inträffar under produktionen, hur skulle ni vilja ha det? En illustratör som gör rubbet? En som är bra på omslagsbilder, en annan för helsidor i boken och en tredje för småbilder? Vinner (konstnärlig) konsekvens över variation? Beror det rent utav på typ av produkt? Räcker det med att illustratörerna har ungefär samma stil, eller är det snarare dåligt? Hur är det med svartvitt kontra färg, vill man blanda?

 

[Mogger]

Jag tycker att det rimligvis bör variera sig från produkt till produkt. I fallet Kopparhavets hjältar som jag av naturliga skäl har god inblick i så hade vi en stil vi ville åt och genom en lycklig slump fann vi en illustratör (Gusatv Pilesjö) som visade sig kunna fixa det alldeles utmärkt!

Vi vill att hans bilder ska bli synonyma med produktlnjen så hoppas vi kan behålla honom över flera år. Jag tror att det finns ett stort värde i det, att ha en genomtänkt och konsekvent grafisk profil och identitet.

 

[Rymdhamster]

Jag föredrar absolut enhetlighet. Det betyder inte nödvändigtvis att det måste vara en och samma artist, men säg en artist som gör alla porträttbbilder, en peron som gör alla arkitekturbilder, och en tredje som gör alla rymdskeppsbilder.

Detta gör det så klart bökigt om man vill ha en bild med alla tre sakerna på. Jag är säker på att det finns illustratörer där ute som kan tänka sig att jobba tillsammans med andra, men gissar att det ökar både tidsåtgång och kostnad =D

Även när det kommer till färg vill jag ha en viss enhetlighet. Att omslaget är i färg och bilderna i inlagan är svartvita är helt okej, men jag brukar inte gilla när man blandar färg och svartvitt i inlagan. I synnerhet inte när det görs som Järnringen gjorde i de gamla-nya-nya mutant-böckerna där de hade en svartvit inlaga och några få färgsidor (äskade bilder, dock!).

Är det färg, vill jag dessutom ha en viss enlighet i färgerna. Inte att det behöver vara exakt samma färger i alla bildern, men likartad still, likartade nyanser eller vad man ska kalla det. Typ antingen kör alla bilderna neonfärger, eller inga av dem =D Självklart med viss tollerans för vad bilden faktiskt föreställer.

Självfallet finns det också utrymme för viss variation baserat på teman man vill uppnå, typ att "all teknologi avbildas i nedtonade gråa och bruna skalor, medan alla människor är färgstarka". Men överlag vill jag ha en känsla av att om man klipper ur två olika bilder ur boken och lägger bredvid varandra så får man en känsla av att de faktiskt hör ihop.

Ju närmare ovanstående ett spel kommer, destå mer brukar jag gilla det spelet (förutsatt att jag också faktiskt gillar den valda stilen).

För mig får en genomgående enheltighet spelet att kännas genomtänkt och "tight". Sen att så kanske inte alls behöver vara fallet är en annan sak =D

 

[krank]

Jag har svajjat lite, men på det hela taget föredrar jag enhetlighet. Jag kan tänka mig att ha en illustratör till omslaget och kanske en eller två olika till inlagan – fler än så blir det väldigt snabbt hattigt och spretigt i mina ögon. Och om det är två olika i inlagan vill jag gärna att de dels ska komplettera varandra på ett bra sätt – det får inte skära sig, måste fortfarande kännas som samma värld – och dels gärna att de specialiserar sig. Kanske kör den ene helsides-färgbilder medan den andre kör snygga högkontrast-svartvita bilder som ofta funkar som porträttbilder eller illustrationer till specifika spelvärldsfenomen.

Jag kör nog hellre få bilder än blandar alltför mycket.

 

[luddwig]

Jag vill känna att produkten eller produktlinjen har en enhetlig stil. Om det sedan är en eller tio konstnärer, eller blandat färg och svartvitt, kvittar egentligen. Sannolikt innebär dock en eller ett fåtal konstnärer med likartad stil att det är lättare att känna att bilderna kommer från samma värld. Personligen föredrar jag också ofta svartvita bilder framför färgbilder, och hellre ett fåtal riktigt bra bilder än många bilder av varierande kvalitet. Där är Blood & Bronze ett föredöme.

 

[Arfert]

Jag föredra enhetlighet, eller 2 olika manér i en bok.

I V5 använde vi manéren "Magazine/Album Cover" (dvs foto) och "Concept illustrations". Fungerade sjukt bra ihop. Men det är en budgetfråga, ibland får man kompromissa.

 

[Björn den gode]

Helt klart enhetligt. Eller ja, det beror väl lite på produkt, för ett rollspel runt Yin & Yang tillexempel skulle jag vilja ha två olika illustratörer för de olika koncepten. I ett lapptäcke-rollspel med massa olika settings skulle jag vilja ha olika illustratörer för varje setting. Men för ett vanligt tight rollspel där regler och värld hör ihop så skulle jag i en idealvärld vilja ha en illustratör.

 

[entomophobiac]

Tycker på något sätt att det handlar om mer än bara artistiskt värde. Ibland kan grafik vara frånkopplad texten, eller texten beskriva saker som inte alls syns i bilderna. Det kan reta mig. Det behöver kännas som en helhet tillsammans med texten. Beskrivs SLP:n med en monockel så ska banne mig bilden på den sidan vara på en person med monockel. Antagligen ett dåligt exempel, men jag gillar helt enkelt när det märks att författare, grafiker, layoutare, och alla andra bryr sig om produkten. Det är vad jag skulle kalla enhetlighet också, antagligen.

Jag tar hellre färre och mer passande bilder än många bilder med svajande koppling till produkten.

 

[Dilandau]

Jag tycker det viktigaste är att kvaliteten är konsekvent. Alltså att alla inblandade konstnärer är ungefär lika kompetenta.

 

[Zire]

Jag vill helst ha enhetlig stil på bilderna. Och verkligen jämn kvalitet (annars reagerar man på att de sämre bilderna?? sticker ut).

Framförallt behöver jag inte så förtvivlat många bilder. Jag tycker många spel har för många. Vissa ser ju nästan ut som fotoböcker och jag har inte tänkt sitta och visa bilder för spelarna. Det är något fel på texten om man måste använda illustrationer för att göra den läslig. Och det ska absolut inte vara intetsägande stock fantasybilder som används. Vill man visa hur ett speciellt monster eller rymdskepp ser ut så är det ok. Är det en Gandalf wannabe i yviga rörelser eller en Blixt Gordon kopia poserande med strålpistol så är jag hellre utan.

 

[MattiasLejbrink]

Framförallt behöver jag inte så förtvivlat många bilder. Jag tycker många spel har för många. Vissa ser ju nästan ut som fotoböcker och jag har inte tänkt sitta och visa bilder för spelarna. Det är något fel på texten om man måste använda illustrationer för att göra den läslig.

En praktisk grej som slagit mig först nu när jag själv är i skarpt läge är att bilder i en viss täthet och med en viss variation i placering eller liknande kan hjälpa en att hitta snabbt vid genombläddring. I alla fall för mig. Jag får snabbt en undermedveten aning om att "aha, stridstabellen ja, den ligger vid den där triangelteckningen ungefär i mitten". Man kan naturligtvis fortfarande ha konsekvens i illustratör och kvalitet, men en variation i placering och en viss minimifrekvens (åtminstone en illustration vartannat uppslag) tycker jag underlättar användandet.

 

[Quadrante]

Min åsikt är att allt man ser i bild också är en lika stor del av spelet som regler och text. Så, är det något som finns bara på en illustration, så är det ”canon”.

... men för att svara på frågan. Jag föredrar ett enhetligt tänk för illustrationer och omslag, behöver inte vara av samma person eller helt i samma stil, men de bör alla fylla sin funktion. Foton+konceptbilder som nämndes ovan är ett bra exempel.


EDIT: Är även av åsikten att man (ska) planerar för det visuella (illustrationer/koncept) när man skapar spelet (spelvärlden, historia, intryck), på samma sätt som man sätter tonen för det berättade och målsättningen för hur man vill att det ska spelas. Sen kan givet en intressant illustratör få projektet att ändra riktning.

 

[Ulfgeir]

Helst enhetligt i samma stil och liknande kvalitet. Gör inte så mycket om man blandar färg och svartvitt, men det skall vara relevant när man gör det. Gärna framsidor i färg, men interna bilder får utan problem vara i svartvitt.

Om jag minns rätt så gamla Vampire: The Masquerade samt Pathfinder 1e lyckades bra med en enhetlig stil på respektive spel. Shadowrun 1st-2nd edition blandade hej vilt.Vissa blider hur snygga som helst och väldigt stämningsfulla. Andra var rena krockmongon. Sedan har vi olika konstnärer vars stil funkar bra till visdsa saker men inte till andra. Peter Bergting ex. hans fantasy-bilder är väldigt snygga, medans de bilder han gjorde till Shadowrun säger jag nej tack till. De passade inte alls.

Och stilen måste även passa tanken med spelet. Menar skulle inte funka att ha typiska Ackegårdsbilder i Vampire (om tanken är att det skall vara mörkt och hemskt), likadant som vampirebilderna inte skulle funka i ett spel som Golden Sky Stories (som ju är tänkt att vara gulligt).

Så valet av bilder i det här fallet är lika viktigt som hur man skriver flufftexter, och måste hänga ihop.

 

[MattiasLejbrink]

Är även av åsikten att man (ska) planerar för det visuella (illustrationer/koncept) när man skapar spelet (spelvärlden, historia, intryck), på samma sätt som man sätter tonen för det berättade och målsättningen för hur man vill att det ska spelas. Sen kan givet en intressant illustratör få projektet att ändra riktning.

Precis det här har jag också landat i. Tänker nu pausa sista putsen på texten samt layouten på det hela tills att jag sett vilka illustrationer jag har att jobba med.