Nekromanti Improvisation

[VR-Freppa]

Alla har vi väll varit med om att man bara vi impuls-spela men det har inte blivit något på grund av att ingen har haft ett äventyr färdigt... jag tror att det är fler än jag som skulle bli glada av att få lite improvisations tipps för enstaka äventyr... är personligen väldigt dålig på sådant så det har en tendens att bli väldigt boffer så fort jag försöker... vore kul att på lite andra ideer...

 

[Davio_UBBT]

När jag är SL så impuls-spelar vi, inte efter något äventyr (om det är något så har jag det i huvudet). Ett tips är tänka sig vad man har lust att det ska ta vägen, vill SL att det ska vara mystik ska man hitta på mystik etc. Jag tror också att alla impulspelar och ett tips att skaffa ett äventyr som bygger ifrån RP bakgrund. Om RP hade en barndoms vän kan väl den hitta RP och be om hjälp. Om RP har en riskabel bakgrund som t.ex lönnmördare etc. Kan någon hota ev. döda RPs föräldrar som är en bra start. Men man kommer ju på det i huvudet så fort man har läst/hört RPs bakgrund. Detta är förbannat bra dessutom för att sänka ner kobolterna.

Så för en kort sammanfattning, improvisera efter rollspelarens bakgrund eller efter eget lust.

"en dvärgsord är värdare mer än allt guld i världen"

 

[Zire]

En broder...

Det verkar som att vissa helt enkelt inte kan improvisera (utgår från mig själv). Alla äventyr som jag har försökt improvisera blir hopplöst misslyckade. Det finns heller inget värre än äventyr som börjar bra men så har jag bara planerat äventyret en liten bit och ska sedan börja improvisera vilket gör att det spårar ur och blir någonting annat än vad som kan klassas spelbart...

Anledningen till det är två saker. 1) Jag vill ha en poäng med i alla äventyr. 2) Jag får hjärnstockning om jag inte har gott om tid att tänka igenom intriger, platser osv.
In-game improvisationer är inga problem. Alltså vad som krävs för att kunna spelleda ett förskrivet äventyr. Men jag måste ha en grund, annars går det åt skogen...

- Zire

 

[Zire]

Men...

...om vi tar ditt exempel då:
* en RP hade en barndomsvän -> denne ber RP om hjälp
Det lär väl krävas lite mer.. Jag antar att du menar att resten kommer av sig självt, men om det inte gör det...
Om man inte kommer på så mycket mer än "det vanliga", hur gör man då?
Jag skulle nog i improviserandets stund tänka: någon/några har anfallit dennes by och RP ska få bort dem, denne har en sjuk släkting - RP ska finna botemedel eller dyl. låst i tänkandet alltså.
Hur kommer man loss, så att man kan tänka som vanligt när man improviserar, eller.. ja...

- Zire, frustrerad...

 

[Confusion]

Ett vanligt inlägg i vår spelargrupp är att spelarna har sådana egenheter med sina gubbar så de drar ifrån alldeles av sig själva. Speciellt i spel som eon och neotech, där man får en grund till sin bakgrundshistoria när man gör gubben. Då krävs det dock en SL som kan improvisera, men det kan bli väldigt roligt. Även om SL brukar att hålla i tyglarna rätt så rejält så spelarna inte drar iväg men om spelledaren inte har någon plott så händer det väldigt ofta att han baserar ett äventyr helt på vad rollpersonerna hittar på....


/Henning

 

[Örnie_UBBT]

Grunden för all improvisation är PPPPPP: Proper Planning Prevents Piss-Poor Performance.

D v s förbered dig extremt noggrannt för varje spelning, ha alla SLP noggrannt beskrivna med både handlingsmönster och improvisation, och ha kanske en liten "bank" av slumpmässiga SLP:s som kan slängas in vid tillfälle - och som inte bara behöver betyda strid.

Hur paradoxalt det än kan låta så är planering grunden för all bra improvisation.

mvh
Örnie

 

[Zire]

Eh!?

Jag trodde att improvisation var liksom.. ingen planering!
Men du menar kanske bara SLP...
Finns inte risken att man står strandsatt ändå? Man börjar på någonting men.. ingenting händer?

Jag börjar tro att jag spelar på något annat vis än ni andra....

- Zire, fick SL-existentiella-problem... ska kanske ta och fundera en sväng och inte skriva så mycket....

 

[Vindhand]

Skurkar, skurkar och åter skurkar

Rubriken säger det mesta. Om du har färgstarka skurkar med egna mål och egen vilja kan dessa nästan alltis användas till att sätta fart på spelet på otaliga sätt.

 

[Discordian]

Re: Eh!?

Jag har ibland SL:at i stort sett utan förberedelser (mer än att jag fått fundera i några minuter för att få till en öppning), men då har jag oftast använt idéer som legat och grott i bakhuvet ett tag. Huruvida det varit pissdåligt eller inte är svårt för mig att avgöra, men jag har iaf fått SL:a med samma spelare flera gånger.

"Hellre kul i kaos
Än sur i kosmos" - Jenny Morelli

 

[Bjorn]

Re: Vansinne!

Nyckeln till bra improvisation är vansinne. Det gäller att "slänga ur sig" vansinigheter, bizzara händelser halucinationer, drömmar etc etc snabbare än spelarna kan tråda upp dem. Sen skadar det ju inte att haka på spelarnas tolkning av vad som händer... (Även om mina spelare "tyvärr" börjar lära sig att inte säga saker som "det kan väl ändå inte vara så att..." vilket obönhörligen brukar leda till "sanningen")

Många av mina bästa improvisationer har faktiskt blivit till när jag har varit rejält sjuk. När man nu ändå har feberhalucinationer så kan man ju passa på att änvända dom till nå't nyttigt.

/Bjorn

 

[ripperdoc]

Aldrig i livet...
Improvisation är motsatsen till planering. Själv gav jag upp planeringen för nåt år sedan. Jag planerar inte det minsta numer, vilket iof ibland är lite för lite, men allt som oftast går det alldeles utmärkt.

Men, som alltid, det handlar om spelstil och person.

/RipperDoc

<A HREF="http://www.nogo.nu" target="_new">http://www.nogo.nu</A>

 

[Davio_UBBT]

Re: Men...

Om det inte kommer ifrån sig själv kan man göra något som jag läste på nätet, hämta eller gör äventyret ifrån en film och ändra till rollspelets värld.

"Du kommer in till en dvärgafästet och där står den jättestora fjaken.. uhm.. draken"

 

[Grim_UBBT]

Re: En broder...

<blockquote><font size=1>In reply to:</font><hr><p>Det verkar som att vissa helt enkelt inte kan improvisera (utgår från mig själv). Alla äventyr som jag har försökt improvisera blir hopplöst misslyckade.<p><hr></blockquote><p>Personligen tror jag att om man kan spelleda kan man improvisera. Men visst, det är inte helt lätt i början.

Något jag själv gjorde bland de första gångerna jag spelled ett rollspel var att skapa "sidoplots" färdiga att ha i beredskap utifall Rp hittar på något som tvingar dig att improvisera, och kanske kan det hjälpa dig med.

Dessa "sidoplots" behöver inte kräva särksilt mycket arbete. Utan bara en liten intrig som leder till något mål eller dyligt. Fördelen är att du då har fler grunder att spelleda utifrån vilket ofta kan vara en fördel.

Återkommande Slp och Rp's relationer till dem kan vara utmärkta intriger, lika väl som "Davios" förslag om Rp's bakgrund, vilket jag själv ofta använder, eller en kombination. Speciellt mystik lämpar sig utmärkt.

Som exempel kan sägas att om någon Rp är magiker och använder magin flitigt bland vittnen kan mycket väl "kyrkan" vilja undersöka det hela, vilket kan vara en utmärkt start på ett "sidoplot" i ett land där synen på magi inte är den bästa.

Det kräver lite kreativitet, men det är nog så belönande.

Semper idem /[color:white]Grim</font color=white>
"Om du hade tigit, hade du fortfarande varit filosof." Boethius