Björn Hellqvist
Swordsman
I ett inlägg i LinCon-tråden var det någon som tyckte att en bra SL ska kunna improvisera ett äventyr utifrån en enda mening. Nu var det väl lite tillspetsat, men börjar inte friformspendlen slå över väl mycket? För 10-15 år sedan var konventens rollspelsturneringar vanligen mått på spelargruppernas samarbets- och problemlösningsförmåga. Ett sätt att mäta dessa förmågor var att anlita sig av regler och noga utarbetade scenarier. Sedan började friformandet krypa in, och snart var det i princip bara rollspelsförmågan som gällde. En extrem (som nämns nedan) var det gäng som spelade CoC på LinCon, och som tillbringade hela tiden på herrklubben, pratandes om ditt och datt. Det hela börjar bli absurt, då regeltuggande och poängräknande har ersatts av rent flum. Visst, man ska rollspela, men har man inte tappat fokus? Och ska/kan man verkligen tävla i rollspelande utan problemlösning? Någon sorts medelväg måste väl ändå finnas.
- Björn (som avser att skriva ett CoC-scenario där det gäller att lösa problemet, annars jävlar ;-)
http://www.algonet.se/~enda
- Björn (som avser att skriva ett CoC-scenario där det gäller att lösa problemet, annars jävlar ;-)
http://www.algonet.se/~enda