Nu vet inte jag hur du brukar tillbringa dina dagar men jag brukar inte göra det i form av en gentleman i 1950-talets London. Jag ser inga större paralleller mellan att spela en sådan herre sittandes drickandes the och diskuterandes och att gå ut på krogen och supa sig full.
Angående att spela "filmiska" scenarion kan de vara kul ibland också. Som jag skrev i något inlägg tidigare handlar det bara om att se till att alla har kul. Dvs det ska finnas (i konventsscenarion) något för de olika spelstilarna. Självklart blir det inte kul för folk som gillar att springa runt och lösa gåtor att spela ett scenario där huvuddelen av tiden går åt till att spela sina karaktärer.
Alla de där olika skälen till att man spelar kan upplevas precis lika bra om man spelar sina karaktärer. I många fall bättre, speciellt skrämmande, chockande och komiska då man ofta kan skrämma upp varandra mer genom att verkligen sina karaktärer och blir rädda för de saker man anser att karaktären skulle bli rädd för.
För att avsluta denna tråd tycker jag att vi kan fastslå att det finns många olika sätt att spela rollspel på och de som gillar lite mer karaktärsspel/skådespel gör det och de som gillar att bara gillar att åka rälsbuss och svara på gåtor gör det. De flesta ligger nog någonstans mitt emellan (det är därför vi spelar rollspel och inte pysslar med teater alternativt Trivial Persuit eller liknande).
Så länge alla har kul på sitt vis är väl allt frid och fröjd.
Men som sagt till nästa konvents scenarioskrivare kan vi väl fastställa att de borde ge mer utrymme för båda spelstilarna så att spelledaren tillsammans med gruppen har mer uttrymme att bestämma hur scenariot ska spelas?
Angående att spela "filmiska" scenarion kan de vara kul ibland också. Som jag skrev i något inlägg tidigare handlar det bara om att se till att alla har kul. Dvs det ska finnas (i konventsscenarion) något för de olika spelstilarna. Självklart blir det inte kul för folk som gillar att springa runt och lösa gåtor att spela ett scenario där huvuddelen av tiden går åt till att spela sina karaktärer.
Alla de där olika skälen till att man spelar kan upplevas precis lika bra om man spelar sina karaktärer. I många fall bättre, speciellt skrämmande, chockande och komiska då man ofta kan skrämma upp varandra mer genom att verkligen sina karaktärer och blir rädda för de saker man anser att karaktären skulle bli rädd för.
För att avsluta denna tråd tycker jag att vi kan fastslå att det finns många olika sätt att spela rollspel på och de som gillar lite mer karaktärsspel/skådespel gör det och de som gillar att bara gillar att åka rälsbuss och svara på gåtor gör det. De flesta ligger nog någonstans mitt emellan (det är därför vi spelar rollspel och inte pysslar med teater alternativt Trivial Persuit eller liknande).
Så länge alla har kul på sitt vis är väl allt frid och fröjd.
Men som sagt till nästa konvents scenarioskrivare kan vi väl fastställa att de borde ge mer utrymme för båda spelstilarna så att spelledaren tillsammans med gruppen har mer uttrymme att bestämma hur scenariot ska spelas?
