Nekromanti Improviserade system

[entomophobiac]

Häromkvällen satt vi lugnt och stilla redo att spela rollspel. Ett antal förslag fanns framlagda på det dåligt upplysta bordet. Kvällens värd har nämligen någon sorts sjuklig aversion för elektrisk belysning och hade heller inte orkat gräva fram några stearinljus ur drivorna av gamla rollformulär och kollegieblock.

Tyvärr hade alla också åsikter, så idén att komma igång så fort som möjligt slogs effektivt i spillror av utropanden som "nä, inte fantasy" och "absolut inte Monsterjakt i 1700-tals miljö".

Så efter ett tag hade alla egentliga riktiga spelförslag uteslutits och kvar var en ganska diffus idé. "Ni ska spela folk på flykt. Ni sitter just nu på ett café". Det var i stort sett allt.


Till detta skapades ett sjukt enkelt system.

T10 är tärningen.

Rollpersoner beskrevs (eftersom det rörde sig om fyra studerande) med namn och vad de pluggade, samt tre saker som personen ansågs bra på och tillika tre dåliga saker. Inget mer.

Sedan slog man tärning efter följande regler:

Om det fanns med på din "bra" lista: slå 4 eller mer på T10 för att lyckas.
Om det kunde anses att du var hyffsad: slå 6 eller mer på T10
Om det ansågs att du var kass på det: slå 8 eller mer på T10
Om det enligt spelledaren ordagrant var "omöjligt": slå 10 på T10

Strid?

Enkelt. Systemet ovan följdes för att träffa. Blev du träffad så var du död, om du inte själv kom på en skada som kunde drabba dig. Till exempel att du blev träffad i benet och måste halta, skrikandes, eller att du drabbas av inre blödningar som måste avhjälpas. Kort och gott fick man själv hitta på en allvarlig skada som påverkade spelet på ett rollspelsorienterat sätt snarare än att bara döda dig.

Och det blev svinkul.


Har ni andra några saker att säga om detta, eller minnen av egna improviserade system?

 

[Muggas]

Universalis

På Dancon fick jag testa på Universalis (tillsammans med Arvidos, Dnalor och Han), ett samberättarspel där alla element pusslas samman genom att deltagarna betalar för etableringen av desamma ur en pott med "ploppar" (eller i vårt fall, häftstift). Här är det iofs inte tal om några regler, utan mer av att knyta ihop resultatet av deltagarnas påhittighet med den gemensamma berättelsen.

Ni ska spela folk på flykt. Ni sitter just nu på ett café"

...skulle t ex kunna vara en del av en etablering av handlingen (folk på flykt) och början av en scen (sittandet på ett café) i ovannämnda spel.

Jag gick in i spelandet förutsättningslöst, men hade en vag misstanke om att det hela skulle mynna ut i en halvtaskig berättarsoppa. Som tur är hade jag fel, det blev riktig skoj och jag såg att man skulle kunna ha riktigt kul med sådant här. Att plocka upp detaljer av en spelares delberättelse och väva in dem i en fortsättning fungerar bättre än man kan tro. Dessutom tror jag att de inblandade minns detaljer bättre än i traditionellt rollspel, eftersom alla får vara med i skapandeprocessen på lika villkor.

Skulle man gilla regelimprovisation finns det inget som säger att man inte skulle kunna inkludera det också i samma koncept. En deltagare i spelsessionen skulle t ex kunna komma med ett regelförslag som man sedan betalar något för, eller röstar om.

Kul att ni hade kul, förresten. Det jag ser som positivt med sådant här är att det verkar skapa engegemang hela tiden, det finns ingen riktigt dödtid. Å andra sidan så blir det aldrig riktigt någon lugn stund, utan jag tror att det tenderar att frammana storskaliga skeenden i stort sett hela tiden (på gott och ont).