Jag har spelat versionen thark länkar till fyra-fem gånger och gillar det skarpt.
Anders skrev
en spelrapport från en av våra speltillfällen (där vi testade att skriva egna orakelelement).
Den "skarpa" versionen verkar skilja sig från den gamla på ett par viktiga punkter (och är givetvis mer finputsad) men den geniala grundprincipen är den samma: Man startar spelet genom att slumpa fram fyra orakelelement – fantasieggande små settingbitar (t.ex. "A young warrior, initiate into a warrior cult, brother to lions.") – ur dessa spånar man fram karaktärer (såväl rollpersoner som spelledarpersoner) som man sätter på kollissionskurs med varandra, och samtidigt kan man sägas bygga upp resten av världen. (Länk till
en orakelgenerator på nätet för fler exempel.)
Varje spelmöte är ett kapitel, och vid varje spelmöte drar man nya orakelelement, vilket betyder att karaktärerna inte nödvändigtvis återkommer från ett spelmöte till nästa. Det enda sättet att säkerställa detta är att hamna på We Owe-listan (som i "vi är skyldiga den här karaktären mer uppmärksamhet"), och det gör man genom att ge sig in i en konflikt mot en motståndare som är bättre än en själv och inte ger en tokspö direkt.
Jag har nästan bara spelat det som "pick up-spel", och som sådant funkar det alldeles utmärkt – snabbstartat och med tydligt driv – men tror att det skiner riktigt, riktigt fint efter tre-fyra speltillfällen.
Jonas/Balderk och Johan/Bastion har spelat det en del, och då flera kapitel i rad. Förhoppningsvis tittar de förbi med några egna reflektioner och kommentarer.
