Mogger
Hipsteranka
Lamassu
En lamassu är en väldig, bevingad tjurvarelse med en människas huvud och axlar, och ibland ett lejons bakdel. Lamassu är både mäktiga, trollkunniga och lite fåfänga, och männen lägger sig gärna till med långa, flätade skägg som drar full nytta av deras rikliga hårväxt. Även pråliga huvudbonader och halssmycken är populära. Lamassuer är ofta på gudomliga uppdrag, och sätts som väktare och skyddsvarelser för tempel och andra heliga platser.
Gard: 35
Hälsa: 55
Egenskaper: Flygande, Beskyddare, Stor, 2 valfria besvärjelser
Turordning: 2 högsta av 3T6
Anfall:
Skydd: 2T6
Språk: Alla
Färdigheter: Grund 60%, Flyga 90%, Trolldom 65%, Insikt 65% [IMG2=JSON]{"data-align":"none","data-size":"full","src":"https:\/\/ksr-ugc.imgix.net\/assets\/025\/250\/606\/07af0453af777a87f3ef797e489a1cfd_original.jpg?ixlib=rb-2.0.0&w=700&fit=max&v=1558680118&auto=format&gif-q=50&q=92&s=1499174d9d04e001e9bb36557dfbe9e1"}[/IMG2]Nangishlisna i all sin prakt och ståt
"Anzaze hade tagit sig hela vägen genom Golwyndaravinens sand och grus till den ödsliga tempelruin som var Kung Nangishlisnas hov. Hon hade färdats genom djupa träsk och längs uttorkade flodbäddar, skjutit jagande rovgamar och utkämpat hårda duster med traktens svartalfer. Många gånger hade hon tvekat, men hennes ed och hennes riddarheder hade drivit henne vidare. Nu var resan slut. Templets brutna pelare avtecknade sig mot himmelen. Hon kunde känna marken vibrera genom de slitna stövelsulorna. En onaturlig vind slog henne i ansiktet. Hon hörde vingslag och hånfulla kraxanden. Något var i annalkande.
Så plötsligt tornade den upp sig över henne. Orimligt stor. Med bred bog och väldiga horn. Klövar som stenblock. Lamassun. Världen dånade och skakade. Skränet och flaxandet växte sig starkare, och smutsiga harpyor yrde i flock runt den väldiga varelsen. Lamassukungens tal var som en jordbävning, så dovt och mäktigt att det kändes i benen "Vem är du som kommer objuden till mitt hov?" Harpyorna kraxade "Vem? Objuden! Lilla fula människa!". Anzaze visste att hennes sista stund var kommen. Aldrig skulle hon kunna nedlägga en sådan best själv. Men hon tänkte på eken, stenen och fröet, och svarade lungt. "God dag. Mitt namn är Anzaze av Bandar. Ers Majestät utplånade min by. Förbered Er på att dö för min hand.”
En lamassu är en väldig, bevingad tjurvarelse med en människas huvud och axlar, och ibland ett lejons bakdel. Lamassu är både mäktiga, trollkunniga och lite fåfänga, och männen lägger sig gärna till med långa, flätade skägg som drar full nytta av deras rikliga hårväxt. Även pråliga huvudbonader och halssmycken är populära. Lamassuer är ofta på gudomliga uppdrag, och sätts som väktare och skyddsvarelser för tempel och andra heliga platser.
Gard: 35
Hälsa: 55
Egenskaper: Flygande, Beskyddare, Stor, 2 valfria besvärjelser
Turordning: 2 högsta av 3T6
Anfall:
- Trampattack: 75%, 5T6
- Horn: 60%, 6T6
Skydd: 2T6
Språk: Alla
Färdigheter: Grund 60%, Flyga 90%, Trolldom 65%, Insikt 65% [IMG2=JSON]{"data-align":"none","data-size":"full","src":"https:\/\/ksr-ugc.imgix.net\/assets\/025\/250\/606\/07af0453af777a87f3ef797e489a1cfd_original.jpg?ixlib=rb-2.0.0&w=700&fit=max&v=1558680118&auto=format&gif-q=50&q=92&s=1499174d9d04e001e9bb36557dfbe9e1"}[/IMG2]Nangishlisna i all sin prakt och ståt
"Anzaze hade tagit sig hela vägen genom Golwyndaravinens sand och grus till den ödsliga tempelruin som var Kung Nangishlisnas hov. Hon hade färdats genom djupa träsk och längs uttorkade flodbäddar, skjutit jagande rovgamar och utkämpat hårda duster med traktens svartalfer. Många gånger hade hon tvekat, men hennes ed och hennes riddarheder hade drivit henne vidare. Nu var resan slut. Templets brutna pelare avtecknade sig mot himmelen. Hon kunde känna marken vibrera genom de slitna stövelsulorna. En onaturlig vind slog henne i ansiktet. Hon hörde vingslag och hånfulla kraxanden. Något var i annalkande.
Så plötsligt tornade den upp sig över henne. Orimligt stor. Med bred bog och väldiga horn. Klövar som stenblock. Lamassun. Världen dånade och skakade. Skränet och flaxandet växte sig starkare, och smutsiga harpyor yrde i flock runt den väldiga varelsen. Lamassukungens tal var som en jordbävning, så dovt och mäktigt att det kändes i benen "Vem är du som kommer objuden till mitt hov?" Harpyorna kraxade "Vem? Objuden! Lilla fula människa!". Anzaze visste att hennes sista stund var kommen. Aldrig skulle hon kunna nedlägga en sådan best själv. Men hon tänkte på eken, stenen och fröet, och svarade lungt. "God dag. Mitt namn är Anzaze av Bandar. Ers Majestät utplånade min by. Förbered Er på att dö för min hand.”
Eller, jag har inte iaf.